Ernst Nordin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Non ServiamMalmskillnadsgatan i Stockholm.
Norra skenet i Umeå.
Häst och pojke i Eskilstuna.[1]

Ernst Erik Axel Nordin, född 11 mars 1934 i Silje, Selånger, numer ingående i Sundsvalls kommun är en svensk skulptör och akvarellist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndom och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Nordins föräldrar var småjordbrukare och kvarnägare. Han var som barn duktig på finsnickeri och lövsågningsarbeten och liksom systern konstintresserad. Under fyra år studerade han kvällstid måleri hos Sundsvallskonstnären Gustav Walles medan han gick på läroverket. Därefter följde en tid som dekoratör vid Dahlmans varuhus i Sundsvall varpå följde studier vid Konstfackskolan 1955-59 följt av arbete vid arkitektkontor i Stockholm. Åren 1962-67 studier vid Konsthögskolan i Stockholm, där han hade bland andra skulptörerna Arne Jones, Asmund Arle och Bror Marklund som lärare[2] .

Yrkeskarriär[redigera | redigera wikitext]

Hösten 1967 återvände Nordin till Konstfackskolan, nu som lärare i skulptur en dag i veckan och han fortsatte att periodvis undervisa i formlära, teckning och anatomi fram till 1993. Färg och form blev 1983 en självstyrande institution inom Konstfackskolan och Nordin dess förste prefekt under fem år[3]. Efter tiden vid Konstfackskolan blev han universitetslektor i formlära på arkitektursektionen på Kungliga Tekniska Högskolan, en tjänst han innehade fram till pensioneringen 1999.

På erhållna stipendier, bland andra Gålö-stipendiet, studerade Nordin modern konst i Schweiz och Milano och bronsgjuteri lärde han sig i Paris. Hösten 1966 vann Nordin en skulpturtävling där verket skulle associera till kontorsmiljö och den prisbelönade skulpturen kallade han "A 4".

Statens konstråd utlyste 1967 en skulpturtävling för utsmyckning av universitetsområdet i Umeå. Tävlingen gällde en uteskulptur i ett område i anslutning till huvudinfarten och Nordin erhöll delat förstapris och hans skulptur Norra skenet rekommenderades av juryn att den skulle utföras.

Konstnärlig utveckling[redigera | redigera wikitext]

Nordin har i sin konst inte låst sig vid en stilart utan det finns klassisk skulptur, teknisk skulptur som varit föreställande och även konstruktionsarbeten. I början av sin karriär var skulpturerna ofta stora, närmast kolossala i samband med arkitektur, men efterhand gick det över till mer personliga skulpturer för att särskilt under slutet av yrkeslivet inriktas på porträtt- och medaljskulpturer. Han har modellerat ett åttiotal medaljer och jubileumsmynt[4] och hade från 1997 uppdraget att utforma H. M. Konungens minnes- och belöningsmedaljer samt medaljer för Kungliga Vetenskapsakademin.

Ernst Nordin har formgivit det svenska enkronemyntet från 2001 och porträttsidan av tiokronorsmyntet. År 2012 vann han Sveriges Riksbanks tävling om nya mynt från 2016, vilka präglas i valörerna 1 krona, 2 kronor och 5 kronor. Hans tävlingsförslag hade temat Sol, vind och vatten efter Ted Gärdestads sång, och i utformningen har solstrålar, en vindpust respektive vågor avbildats på myntets siffersidor.[5].

Mynten och medaljerna kännetecknas av en porträttkonst i miniatyr där människan får liv och mening tack vare att Nordins övertygelse, att det främst är personligheten som skall visas av den avbildade och på så sätt får han liv i metallen. Det är levande porträtt där ingredienser som ansiktsdrag, fysionomi, karaktär, känsla, utstrålning, symbolik och lekfullhet blandas.

Nordins signatur är "EN".

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • H.M. Konungens medalj, 12:e storleken i högblått band[6]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Pojken" inte med på denna bild
  2. ^ Hillborgh, Ulla (2002). Non Serviam, skulptur av Ernst Nordin. Umeå: Institutionen för Konstvetenskap. sid. 3-4 
  3. ^ Gunilla Widengren (red); Ernst Nordin (1994). Tanken och handen : Konstfack 150 år. Stockholm: Page One. sid. 53-65. ISBN 91-7125-018-2 
  4. ^ ”Predssmeddelande - 2003.02.14: Ernst Nordin - Medaljer, mynt, skulpturer, akvareller och teckningar”. Kungl. Myntkabinettet, Sveries Ekonomiska Museum. http://archive.li/ALWPz. Läst 8 juni 2018. 
  5. ^ Cecilia Jacobsson: Silvret rensas bort när nya mynten går i bruk, Dagens Nyheter 12 september 2012, sidan 20
  6. ^ ”Sök medaljförläning”. Sveriges Kungahus. 2014. https://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/medaljer/medaljer/sokmedalj.4.30963a1811be3fda3ab800012080.html?medaljar=0&medaljtyp=0&medaljnamn=ernst+nordin. Läst 8 juni 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]