Ernst V. Knape

Från Wikipedia
Ernst V. Knape
Född8 juli 1873[1]
Karleby
Död23 februari 1929[1] (55 år)
Karleby
Medborgare iFinland
SysselsättningFörfattare
ArbetsgivareHelsingfors universitet
MakaKarin Neuman-Rahn
Redigera Wikidata

Ernst Viktor Knape, född 8 juli 1873 i Karleby, död där 23 februari 1929, var en finländsk läkare och författare. Han var far till Birgitta Knape.

Knape blev medicine och kirurgie doktor 1902, var stadsläkare i Nykarleby 1902–1908 och därefter i Gamlakarleby samt blev docent i oftalmologi vid Helsingfors universitet 1912. Han framträdde som en av Finlands tidigaste aktivister och var medlem av Voimaförbundet samt en av huvudpersonerna i Graftonaffären. Även i finska inbördeskriget tog Knape verksam del, främst i organisationen av de österbottniska skyddskårernas sanitetsväsen.

Knape debuterade 1907 med diktsamlingen Akvareller, som följdes av flera andra. Kända är hans visor till gamla folkmelodier, till exempel visan om Ann-Mi, med vilken han gav ett gripande uttryck åt vemodet inför förgängelsens gåta. I sina noveller, bland annat i samlingen Österbottningar (1916), skildrade han skarpögt den svenskösterbottniska befolkningens förhållanden. Han publicerade även romanen Erik Falander (1925) med motiv från den finländska industrialismens frammarsch i seklets gryning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ernst Viktor Knape, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]