Esaias Tegnér den yngre

	Esaias Tegnér
	svensk språkforskare svensk språkforskare
Född	13 januari 1843; Källstorp, Malmöhus län;
Död	21 november 1928; Lund
Nationalitet	svensk
Forskningsområde	österländska språk, indo-europeiska språk, nordiska språk, allmän lingvistik
Institutioner	Lunds universitet, Svenska Akademien, Bibelkommissionen, Vetenskapsakademien
Alma mater	Lunds universitet
Känd för	palatallagen
Influerad av	Johan Nicolai Madvig, William Dwight Whitney

Esaias Henrik Wilhelm Tegnér den yngre, född 13 januari 1843 i Källstorp, Malmöhus län, död 21 november 1928 i Lund, var en svensk språkforskare. Han var professor i österländska språk vid Lunds universitet 1879–1908, chef för Svenska Akademiens ordboks redaktion 1913–1919, ledamot av Bibelkommissionen 1884–1917 samt ledamot av Svenska Akademien (stol nr 9) från 1882. Tegnér var sonson till sin berömde namne, skalden Esaias Tegnér, och svåger till Alice Tegnér.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Esaias Tegnérs föräldrar var prosten, kyrkoherden Kristofer Tegnér och Emma Sofia, född Kinberg. Han blev student i Lund 1859, filosofie doktor vid Lunds universitet 1865 och docent i semitiska språk samma år. År 1872 blev han adjunkt i jämförande språkforskning. Han föreläste i Stockholm i allmän språkvetenskap 1873 och blev ledamot av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala 1876.

Tegnér gifte sig 1879 med Märta Maria Katarina, född Ehrenborg 1859 i Linde, Gotlands län.^[2] Samma år blev han ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1882, teologie doktor i Köpenhamn 1894 och ledamot av Vetenskapsakademien 1896. Utsedd till hedersledamot av Vetenskapssocieteten i Lund (HedLVSL).^[3]

Tegnér ligger begravd på Östra kyrkogården i Lund.

Indoeuropeistik[redigera | redigera wikitext]

Tegnér skrev blott en tidskriftsuppsats om de indoeuropeiska språkens historia, De ariske språkens palataler,^[4] men den är betydande eftersom han där föreslår en lösning för ett av tidens tre viktigaste spörsmål. Mellan 1860 och 1880 löstes tre problem genom utarbetandet av ljudlagarna Grassmanns lag, Verners lag och palatallagen.^[5] Tegnér är en av flera möjliga upphovsmän till palatallagen, das Palatalgesetz,^[4] som beskriver en ljudförändring i det indoiranska urspråket.^[6] Upptäckten fick långtgående konsekvenser för beskrivningen av urindoeuropeiskans vokalsystem.^[7]

Språkreform[redigera | redigera wikitext]

Stavning[redigera | redigera wikitext]

Under artonhundratalets senare hälft rasade i Sverige en stavningsdebatt mellan konservativa ledamöter i Svenska Akademien och ”nystavarna”, företrädda av Adolf Noreen.^[8] Esaias Tegnér kom att inta en mellanposition.^[9]

Stavningsfejden blossade upp före Tegnérs inträde i Svenska Akademien, efter utgivningen av första upplagan av Svenska Akademiens ordlista 1874. I ordlistan togs ingen hänsyn till de förslag om ny rättstavning som antagits 1869 av skandinavister från Norge, Danmark och Sverige och som sammanfattats i 15 punkter i Artur Hazelius manifest ”Om svensk rättstafning” (1870-71). Första upplagan följde i stället den traditionella leopoldska stavningsnormen från 1801.^[10]

Tegnér kastar sig in i debatten med en uppsats 1886, i vilken han som ett alternativ till reformivrarnas ljudenliga stavning förespråkar den morfematiska principen: ”likartade begrepp” skulle ”så långt möjligt [skrivas] på samma sätt”. Principen utgjorde en fruktbar kompromiss, och i sjätte upplagan av Svenska Akademiens ordlista från 1889 ledde Tegnérs inflytande till att flera av reformförslagen anammades.^[11]

Genus[redigera | redigera wikitext]

Esaias Tegnér motsatte sig försöken att bevara det svenska tregenussystemet.^[12]

Bibelns språk[redigera | redigera wikitext]

Esaias Tegnér var åren 1884-1917 ledamot av, den ursprungligen av Gustav III tillsatta, 1773 års bibelkommission, och ansvarade för översättningens språkliga principer.^[13]

Personnamn[redigera | redigera wikitext]

I uppsatsen ”Om Sveriges familjenamn” från 1882 undersökte Tegnér namnbildningselement i svenska släktnamn. Han konstaterade att några slutleder saknades, trots att de var vanliga i ortnamn. Ingen hade ännu tagit namn som slutade på -hed, -lid, -myr, -näs, -rud, -ryd, -säter, -vad, -åker, -ås eller -äng. Lederna togs år 1939 med i professor Jöran Sahlgrens Svensk namnbok, som tillhandahölls av svenska staten till hjälp för namnsökande. Under 1900-talet har de använts som namnbildningselement i flera nyskapade svenska släktnamn.^[14]

Esaias Tegner d.y. var även medlem av den kommitté som utarbetade en ny namnlängd för den svenska almanackan, vilken började användas 1901.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Esaias Tegnérs (d.y.) exlibris (som eventuellt också brukades av både hans farfar och hans farfars far).

De nunnatione Arabica. (Gradualavhandling). Lund. 1865. Libris 2602077
De vocis primae radicalis et earumque declinatione quaestiones semiticae comparativae. I (ur Lunds universitets årsskrift 1869)
Om språk och nationalitet (ur Svensk tidskrift 1874)
Ninives och Babylons kilskrifter (ur Vår tids forskning1875)
De ariske språkens palataler (ur Lunds universitets årsskrift, fjortonde bandet 1878)
Språkets makt öfver tanken (ur Vår tids forskning 1880)
Hemmets ord (ur Tidskrift för hemmet 1880-1881)
Om elliptiska ord (1881)
Om Sveriges familjenamn (ur Nordisk tidskrift 1882)^[14]
Om poesiens språk (inträdestal i Svenska Akademien 1882 - eftersom hans företrädare, Henning Hamilton, avgått ur Akademien under nesliga former höll Tegnér inte, som brukligt, ett inträdestal om sin föregångare...)
Nordiska författares arbeten om och på afrikanska språk (ur Ny svensk tidskrift 1884)
Norrmän eller danskar i Normandie? Några anmärkningar om normandiska ortnamn (ur Nordisk tidskrift 1884)
Ytterliqare om de nordiska ortnamnen i Normandie (ur Nordisk tidskrift 1884)
Antikritiska anmärkningar om svensk rättstavning (Nystavaren 1886)
Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning (1886)
Den nya öfvers. af Psaltaren. Några mot-anmärkn:r (1888)
Tal på Svenska akademiens högtidsdag den 20 december 1891 (1891)
Om genus i svenskan (Svenska Akademiens handlingar 1892)
Skoltal (1897)
Studier tillegnade Esaias Tegnér. Den 13 januari 1918 (1918)
Bland Lunds minnesvårdar.. Stockholm. 1921. Libris 1483063
Ur språkens värld (3 vol.). Stockholm: Bonniers. 1922-1930. Libris 40836
Strödda uppsatser (postumt utgivna av Emil Olson). Lund: Gleerup. 1930. Libris 404391

Källor[redigera | redigera wikitext]

Bergman, Gösta (1970). Kortfattad svensk språkhistoria. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. Libris 7632725. ISBN 978-91-7297-514-9

Clackson, James (2007) (på engelska). Indo-European Linguistics: An Introduction. Cambridge Textbooks in Linguistics. Cambridge, UK: Cambridge University Press. Libris 10604035. ISBN 978-0-521-65313-8

Collinge, Neville Edgar (1985) (på engelska). The laws of Indo-European. Current Issues in Linguistic Theory. "35". Amsterdam: J. Benjamins. Libris 7387638. ISBN 90-272-3530-9

Gellerstam, Martin (2009). ”Om lånordens anpassning till svenskan”. i Gellerstam, Martin. SAOL och tidens flykt: några nedslag i ordlistans historia (1. uppl.). Stockholm: Norstedt. sid. 105-18. Libris 11378572. ISBN 978-91-1-302270-3

Hofberg, Herman (1906). Tegnér, 2. Esaias Henrik Vilhelm i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
Hovdhaugen, Even, red (2000) (på engelska). The History of Linguistics in the Nordic Countries. Helsinki: Societas scientiarum Fennica. Libris 7909784. ISBN 951-653-305-1

Lehmann, Winfred P. (1952). Proto-Indo-European Phonology. Austin: University of Texas Press. ISBN 0-292-73341-0. https://www.utexas.edu/cola/centers/lrc/books/piep01.html Arkiverad 5 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.

Malmgren, Sven-Göran (2009). ”Tre viktiga språkförändringar speglade i SAOL”. i Gellerstam, Martin. SAOL och tidens flykt: några nedslag i ordlistans historia (1. uppl.). Stockholm: Norstedt. sid. 119-38. Libris 11378572. ISBN 978-91-1-302270-3

Pettersson, Gertrud (2005). Svenska språket under sjuhundra år: en historia om svenskan och dess utforskande (2., [uppdaterade] uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 9929819. ISBN 91-44-03911-5

Ralph, Bo (2009). ”När ordboken blev en ordlista”. i Gellerstam, Martin. SAOL och tidens flykt: några nedslag i ordlistans historia (1. uppl.). Stockholm: Norstedt. sid. 31-52. Libris 11378572. ISBN 978-91-1-302270-3

Rudberg, Erik och Hellblom, Edvin (red.) (1929). Esaias Tegnér i Svenska Dagbladets Årsbok – sjätte årgången, händelserna 1928 (1929). Stockholm: Åhlén & Åkerlunds.

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Hovdhaugen 2000, 4.3.
^ Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund 2006
^ https://journals.lub.lu.se/vsl/issue/view/3031/621 Vetenskapssocieteten i Lund Årsbok 2018
^ [a b] Collinge 1985, s. 138.
^ Lehmann 1952, 1.1.
^ Clackson 2007, s. 32.
^ Collinge 1985, s. 135.
^ Gellerstam 2009, s. 111.
^ Ralph 2009, s. 50.
^ Pettersson 2005, s. 165f.
^ Pettersson 2005, s. 166.
^ Malmgren 2009, s. 125.
^ Bergman 1970, s. 198.
^ [a b] Bergman 1970, s. 218.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Esaias Tegnér den yngre.
Bilder & media
Tegnér, Esaias i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
Esaias Tegnér den yngre (1843-1928) hos Litteraturbanken

Företrädare:
Carl Jacob Ask

Inspektor för Lunds nation
1897-1898

Efterträdare:
Hans Bendz

[1] Hovdhaugen 2000, 4.3.

[2] Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund 2006

[3] ttps://journals.lub.lu.se/vsl/issue/view/3031/621 Vetenskapssocieteten i Lund Årsbok 2018

[collinge-138-4] [a b] Collinge 1985, s. 138.

[5] Lehmann 1952, 1.1.

[6] Clackson 2007, s. 32.

[7] Collinge 1985, s. 135.

[8] Gellerstam 2009, s. 111.

[9] Ralph 2009, s. 50.

[10] Pettersson 2005, s. 165f.

[11] Pettersson 2005, s. 166.

[12] Malmgren 2009, s. 125.

[13] Bergman 1970, s. 198.

[bergman-218-14] [a b] Bergman 1970, s. 218.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]