Esaias Tegnér den yngre

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Esaias Tegnér d.y.)
Hoppa till: navigering, sök
Esaias Tegnér
svensk språkforskare
svensk språkforskare
Född 13 januari 1843
Källstorp, Malmöhus län
Död 21 november 1928
Lund
Nationalitet svensk
Forskningsområde österländska språk, indo-europeiska språk, nordiska språk, allmän lingvistik
Institutioner Lunds universitet, Svenska Akademien, Bibelkommissionen, Vetenskapsakademien
Alma mater Lunds universitet
Känd för palatallagen
Influerad av Johan Nicolai Madvig, William Dwight Whitney[1]

Esaias (Henrik Wilhelm) Tegnér den yngre, född 13 januari 1843 i Källstorp, Malmöhus län, död 21 november 1928 i Lund, var en svensk språkforskare. Han var professor i österländska språk vid Lunds universitet 1879–1908, chef för Svenska Akademiens ordboks redaktion 1913–1919, ledamot av Bibelkommissionen 1884–1917 samt ledamot av Svenska Akademien (stol nr 9) från 1882. Tegnér var sonson till sin berömde namne, skalden Esaias Tegnér, och svåger till Alice Tegnér.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Esaias Tegnérs föräldrar var prosten, kyrkoherden Kristofer Tegnér och Emma Sofia, född Kinberg. Han blev student i Lund 1859, filosofie doktor vid Lunds universitet 1865 och docent i semitiska språk samma år. År 1872 blev han adjunkt i jämförande språkforskning. Han föreläste i Stockholm i allmän språkvetenskap 1873 och blev ledamot av Vetenskaps Societeten i Uppsala 1876.

Tegnér gifte sig 1879 med Märta Maria Katarina, född Ehrenborg 1859 i Linde, Gotlands län.[2] Samma år blev han ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1882, teologie doktor i Köpenhamn 1894 och ledamot av Vetenskapsakademien 1896.

Tegnér ligger begravd på Östra kyrkogården i Lund.

Esaias Tegnérs grav på Östra kyrkogården i Lund.

Indoeuropeistik[redigera | redigera wikitext]

Tegnér skrev blott en tidskriftsuppsats om de indoeuropeiska språkens historia, De ariske språkens palataler,[3] men den är betydande eftersom han där föreslår en lösning för ett av tidens tre viktigaste spörsmål. Mellan 1860 och 1880 löstes tre problem genom utarbetandet av ljudlagarna Grassmanns lag, Verners lag och palatallagen.[4] Tegnér är en av flera möjliga upphovsmän till palatallagen, das Palatalgesetz,[3] som beskriver en ljudförändring i det indoiranska urspråket.[5] Upptäckten fick långtgående konsekvenser för beskrivningen av urindoeuropeiskans vokalsystem.[6]

Språkreform[redigera | redigera wikitext]

Stavning[redigera | redigera wikitext]

Under artonhundratalets senare hälft rasade i Sverige en stavningsdebatt mellan konservativa ledamöter i Svenska Akademien och ”nystavarna”, företrädda av Adolf Noreen.[7] Esaias Tegnér kom att inta en mellanposition.[8]

Stavningsfejden blossade upp före Tegnérs inträde i Svenska Akademien, efter utgivningen av första upplagan av Svenska Akademiens ordlista 1874. I ordlistan togs ingen hänsyn till de förslag om ny rättstavning som antagits 1869 av skandinavister från Norge, Danmark och Sverige och som sammanfattats i 15 punkter i Artur Hazelius manifest ”Om svensk rättstafning” (1870-71). Första upplagan följde i stället den traditionella leopoldska stavningsnormen från 1801.[9]

Tegnér kastar sig in i debatten med en uppsats 1886, i vilken han som ett alternativ till reformivrarnas ljudenliga stavning förespråkar den morfematiska principen: ”likartade begrepp” skulle ”så långt möjligt [skrivas] på samma sätt”. Principen utgjorde en fruktbar kompromiss, och i sjätte upplagan av Svenska Akademiens ordlista från 1889 ledde Tegnérs inflytande till att flera av reformförslagen anammades.[10]

Genus[redigera | redigera wikitext]

Esaias Tegnér motsatte sig försöken att bevara det svenska tregenussystemet.[11]

Bibelns språk[redigera | redigera wikitext]

Esaias Tegnér var åren 1884-1917 ledamot av, den ursprungligen av Gustav III tillsatta, 1773 års bibelkommission, och ansvarade för översättningens språkliga principer.[12]

Personnamn[redigera | redigera wikitext]

I uppsatsen ”Om Sveriges familjenamn” från 1882 undersökte Tegnér namnbildningselement i svenska släktnamn. Han konstaterade att några slutleder saknades, trots att de var vanliga i ortnamn. Ingen hade ännu tagit namn som slutade på -hed, -lid, -myr, -näs, -rud, -ryd, -säter, -vad, -åker, -ås eller -äng. Lederna togs år 1939 med i professor Jöran Sahlgrens Svensk namnbok, som tillhandahölls av svenska staten till hjälp för namnsökande. Under 1900-talet har de använts som namnbildningselement i flera nyskapade svenska släktnamn.[13]

Esaias Tegner d.y. var även medlem av den kommitté som utarbetade en ny namnlängd för den svenska almanackan, vilken började användas 1901.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Esaias Tegnérs (d.y.) exlibris (som eventuellt också brukades av både hans farfar och hans farfars far).
  • De nunnatione Arabica. (Gradualavhandling). Lund. 1865. Libris 2602077 
  • De vocis primae radicalis et earumque declinatione quaestiones semiticae comparativae. I (ur Lunds universitets årsskrift 1869)
  • Om språk och nationalitet (ur Svensk tidskrift 1874)
  • Ninives och Babylons kilskrifter (ur Vår tids forskning1875)
  • De ariske språkens palataler (ur Lunds universitets årsskrift, fjortonde bandet 1878)
  • Språkets makt öfver tanken (ur Vår tids forskning 1880)
  • Hemmets ord (ur Tidskrift för hemmet 1880-1881)
  • Om elliptiska ord (1881)
  • Om Sveriges familjenamn (ur Nordisk tidskrift 1882)[13]
  • Om poesiens språk (inträdestal i Svenska Akademien 1882 - eftersom hans företrädare, Henning Hamilton, avgått ur Akademien under nesliga former höll Tegnér inte, som brukligt, ett inträdestal om sin föregångare...)
  • Nordiska författares arbeten om och på afrikanska språk (ur Ny svensk tidskrift 1884)
  • Norrmän eller danskar i Normandie? Några anmärkningar om normandiska ortnamn (ur Nordisk tidskrift 1884)
  • Ytterliqare om de nordiska ortnamnen i Normandie (ur Nordisk tidskrift 1884)
  • Antikritiska anmärkningar om svensk rättstavning (Nystavaren 1886)
  • Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning (1886)
  • Den nya öfvers. af Psaltaren. Några mot-anmärkn:r (1888)
  • Tal på Svenska akademiens högtidsdag den 20 december 1891 (1891)
  • Om genus i svenskan (Svenska Akademiens handlingar 1892)
  • Skoltal (1897)
  • Studier tillegnade Esaias Tegnér. Den 13 januari 1918 (1918)
  • Bland Lunds minnesvårdar.. Stockholm. 1921. Libris 1483063 
  • Ur språkens värld (3 vol.). Stockholm: Bonniers. 1922-1930. Libris 40836 
  • Strödda uppsatser (postumt utgivna av Emil Olson). Lund: Gleerup. 1930. Libris 404391 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Clackson, James (2007) (på eng). Indo-European Linguistics: An Introduction. Cambridge Textbooks in Linguistics. Cambridge, UK: Cambridge University Press. Libris 10604035. ISBN 978-0-521-65313-8 
  • Collinge, Neville Edgar (1985) (på eng). The laws of Indo-European. Current Issues in Linguistic Theory. "35". Amsterdam: J. Benjamins. Libris 7387638. ISBN 90-272-3530-9 
  • Gellerstam, Martin (2009). ”Om lånordens anpassning till svenskan”. i Gellerstam, Martin. SAOL och tidens flykt: några nedslag i ordlistans historia (1. uppl.). Stockholm: Norstedt. sid. 105-18. Libris 11378572. ISBN 978-91-1-302270-3 
  • Malmgren, Sven-Göran (2009). ”Tre viktiga språkförändringar speglade i SAOL”. i Gellerstam, Martin. SAOL och tidens flykt: några nedslag i ordlistans historia (1. uppl.). Stockholm: Norstedt. sid. 119-38. Libris 11378572. ISBN 978-91-1-302270-3 
  • Pettersson, Gertrud (2005). Svenska språket under sjuhundra år: en historia om svenskan och dess utforskande (2., [uppdaterade] uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 9929819. ISBN 91-44-03911-5 
  • Ralph, Bo (2009). ”När ordboken blev en ordlista”. i Gellerstam, Martin. SAOL och tidens flykt: några nedslag i ordlistans historia (1. uppl.). Stockholm: Norstedt. sid. 31-52. Libris 11378572. ISBN 978-91-1-302270-3 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hovdhaugen 2000, 4.3
  2. ^ Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund 2006
  3. ^ [a b] Collinge 1985, s. 138
  4. ^ Lehmann 1952, 1.1
  5. ^ Clackson 2007, s. 32
  6. ^ Collinge 1985, s. 135
  7. ^ Gellerstam 2009, s. 111
  8. ^ Ralph 2009, s. 50
  9. ^ Pettersson 2005, s. 165f
  10. ^ Pettersson 2005, s. 166
  11. ^ Malmgren 2009, s. 125
  12. ^ Bergman 1970, s. 198
  13. ^ [a b] Bergman 1970, s. 218

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Carl Jacob Ask
Inspektor för Lunds nation
1897-1898
Efterträdare:
Hans Bendz