Eta Andromedae

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eta Andromedae (η)
Andromeda IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildAndromeda
Rektascension00t 57m 12,4000s[1]
Deklination23° 25′ 03,533″[1]
Skenbar magnitud ()4,403[1]
Stjärntyp
SpektraltypG8III-IV[2](A) G8III-IV[2](B)
U–B+0,69 [3]
B–V+0,94[3]
Astrometri
Radialhastighet ()-10,3 ± 0,9[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -43,72[1] mas/år
Dek.: -46,06[1] mas/år
Parallax ()13,44 ± 0,75[1] mas
Avstånd240 ± 10  (74 ± 4 pc)
Absolut magnitud ()0,52 ± 0,06[2] (A) 1,07 ± 0,07 [2] (B)
Detaljer
Massa2,6 ± 0,35 [4] (A) 2,3 ± 0,31[4] (B) M
Luminositet65 ± 3[2] (A) 39 ± 3[2] (B) L
Temperatur4 900[2] (A) 4 900[2] (B) K
Ålder800 miljoner år
Andra beteckningar
Η Andromedae, 38 Andromedae,MKT 2 , FOX 116A , BD + 22 ° 153, CCDM J00572 + 2325A, FK5 2060, GC 1136, HD 5516, HIP 4463, HR 271, IDS 00519+ 2253 A, PPM 90327, SAO 74388, WDS 00572 + 2325A / Aa. [1][5][6]

Eta Andromedae (Eta And, η Andromedae, η And), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en spektroskopisk dubbelstjärna i södra delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på omkring +4,403.[1][2] Baserat på parallaxmätningar befinner den sig på ett avstånd av ca 240 ljusår (74 parsek) från solen.

Eta Andromedae upptäcktes, genom en serie spektra som togs 1899 och 1900, som en spektroskopisk dubbelstjärna.[7] Dess omlopp beräknades 1946 utifrån spektroskopiska observationer.[8] Eftersom spektroskopi bara visar en stjärnas radiella hastighet mot eller bort från betraktaren, bestämmer en sådan beräkning inte alla orbitalelement. I observationer åren 1990 till 1992 upplöstes Eta Andromedae interferometriskt av Mark III Stellar Interferometer vid Mount Wilson Observatory, Kalifornien, USA. Detta gjorde det möjligt att beräkna en mer fullständig bana som publicerades 1993.[2]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Eta Andromedae består av två underjättar eller jättestjärnor av spektraltyp G, som kretsar omkring varandra med en period av 115,7 dygn. Primärtjärnan har en visuell följeslagare med en skenbar magnitud på 11,5, separerad med 129,2 bågsekunder.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] HD 5516 -- Spectroscopic binary, database entry, SIMBAD. Upptagen on line August 23, 2008.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] The spectroscopic binary eta Andromedae: Determination of the orbit by optical interferometry, C. A. Hummel et al., Astronomical Journal 106, #6 (December 1993), pp. 2486–2492, Bibcode: 1993AJ....106.2486H, doi:10.1086/116816.
  3. ^ [a b] HR 271, database entry, The Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Preliminary Version), D. Hoffleit and W. H. Warren, Jr., CDS ID V/50. Accessed on line August 23, 2008.
  4. ^ [a b] Table 2, Resolved double-lined spectroscopic binaries: A neglected source of hypothesis-free parallaxes and stellar masses, D. Pourbaix, Astronomy and Astrophysics Supplement 145 (August 2000), pp. 215–222, Bibcode: 2000A&AS..145..215P.
  5. ^ Entry 00572+2325, discoverer code MKT 2, components Aa, The Washington Double Star Catalog Archived April 12, 2008, at the Wayback Machine., United States Naval Observatory. Upptagen on line August 27, 2008.
  6. ^ [a b] Entry 00572+2325, discoverer code FOX 116, components AB, The Washington Double Star Catalog Archived April 12, 2008, at the Wayback Machine., United States Naval Observatory. Upptagen on line August 23, 2008.
  7. ^ A list of nine stars whose velocities in the line of sight are variable, W. W. Campbell and W. H. Wright, Astrophysical Journal 12 (November 1900), pp. 254–257, Bibcode: 1900ApJ....12..254C, doi:10.1086/140765.
  8. ^ The Spectroscopic Binary η Andromedae, Katherine C. Gordon, Astrophysical Journal 103 (January 1946), pp. 13–15, Bibcode: 1946ApJ...103...13G.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]