Europamästerskapet i fotboll 2020

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Europamästerskapet i fotboll 2020
Evenemangsfakta
Datum12 juni12 juli 2020
ArrangörUefa
Spelplatser13
Arenor13
Deltagare
Nationer24
ArrowLeft.svg Föregående Följande ArrowRight.svg
2016 Frankrike 2024

Europamästerskapet i fotboll 2020 kommer att bli det sextonde Europamästerskapet i fotboll. Den 6 december 2012 meddelade Uefa att det blir det första europamästerskapet som inte arrangeras av ett land eller två länder. Istället kommer mästerskapet att hållas i tretton olika städer över Europa. [1]

Ändring av format[redigera | redigera wikitext]

På en presskonferens den 30 juni 2012, dagen före EM-finalen i Kiev, föreslog Uefa-presidenten Michel Platini att EM 2020 skulle kunna spridas över "12 eller 13 städer" runtom i Europa. Tidigare har endast ett land eller två länder arrangerat mästerskapet. Den 6 december 2012 beslutade Uefa att mästerskapet skulle arrangeras av ett flertal städer på kontinenten för att markera 60-årsjubileet av turneringens existens. Platini resonerade kring att detta var ett logiskt beslut på grund av tidens ekonomiska svårigheter i Europa. Beslutet väckte kritik från supportrar och andra inblandade. Från de länder som planerade att söka mästerskapet från början, till exempel Turkiet, blev kritiken hård.

Kvalificering[redigera | redigera wikitext]

Eftersom det inte är något specifikt värdland kommer alla nationer att deltaga i kvalet om de 24 slutspelsplatserna. Eftersom värdstäderna presenterades av Uefa i september 2014, före starten av kvalet, är det möjligt att en nation som valts till värd inte kvalificerar sig för slutspelet.

Det kommer att finnas tio kvalgrupper med fem eller sex lag per grupp, där alla möter alla inom grupperna. Totalt 55 lag planeras delta i kvalet. Den 2 December 2018 sker lottningen av grupperna. Matcherna kommer att börja spelas i mars 2019.

Riktlinjerna för valet av värdstäder[redigera | redigera wikitext]

Den 25 januari 2013 offentliggjorde Uefa riktlinjerna för valet av värdstäder och arenor.[2]

  • Tolv städer kommer att arrangera fyra matcher (tre gruppspelsmatcher samt en åttondels- eller kvartsfinal. En trettonde stad kommer att arrangera de båda semifinalerna och finalen. Varje stad kommer att endast använda en arena. Max en stad per land kommer att väljas.
  • Den lägsta arenakapaciteten bör vara 70 000 för semifinaler/finalen, 60 000 för kvartsfinaler och 50 000 för åttondelsfinaler och gruppspelsmatcher. Upp till två undantag kan komma att göras för arenor som har en kapacitet på minst 30 000, begränsade till en åttondelsfinal och gruppspelet. Byggandet av nya arenor måste ha startat senast 2016.
  • I gruppspelsfasen kommer max två värdländer att bli lottade i samma grupp, med garantin att varje kvalificerad värd kommer att få spela två matcher på hemmaplan. Det finns dock ingen garanti att värdländerna kommer att spela utslagsmatcher på hemmaplan. Sammansättningen av lag kommer fortfarande att avgöras genom seedning och lottning, men fördelningen av värdstäder i varje grupp kommer att ta hänsyn till ressträckor.

Ansökningar[redigera | redigera wikitext]

Den 20 september 2013 presenterade Uefa den slutgiltiga listan på städer som ansökt om att få arrangera matcher. Varje fotbollsförbund kan anmäla max två städer, en för gruppspelsmatcherna samt en för semifinalerna och finalen. Det finns också en chans att ändra staden man ansökt med, men detta måste göras före den 25 april 2014.

Vid deadlinen den 25 april hade Uefa fått in totalt 19 slutliga ansökningar. Den 19 september 2014 presenterades de 13 städer som fått förtroendet att arrangera matcher.

Följande städer har valts:

Land Stad Arena Kapacitet Paket
England England London Wembley Stadium 90 000 Finalarena
Azerbajdzjan Azerbajdzjan Baku Bakı Olimpiya Stadionu 68 000
Belgien Belgien Bryssel Ny nationalarena 60 000
Danmark Danmark Köpenhamn Parken 38 065
Irland Irland Dublin Aviva Stadium 51 700
Italien Italien Rom Stadio Olimpico 72 698
Nederländerna Nederländerna Amsterdam Amsterdam Arena (uppgradering) 55 000
Rumänien Rumänien Bukarest Arena Națională 55 600
Ryssland Ryssland Sankt Petersburg Zenit Arena 69 500
Skottland Skottland Glasgow Hampden Park 52 063
Spanien Spanien Bilbao Estadio San Mamés 53 332
Tyskland Tyskland München Allianz Arena 67 812
Ungern Ungern Budapest Új Puskás Ferenc Stadion (ny stadion) 65 000

Följande städer har ansökt utan att ha blivit utvalda som arrangör:

Land Stad Arena Kapacitet Paket
Bulgarien Bulgarien Sofia Nationalstadion Vasil Levski 43 230 Standardpaketet
Israel Israel Jerusalem Itztadion Teddy (uppgradering) 50 000 Standardpaketet
Nordmakedonien Nordmakedonien Skopje Natsionalnata Arena Filip II Makedonski 33 460 Standardpaketet
Sverige Sverige Stockholm Friends Arena 50 000 Standardpaketet
Vitryssland Vitryssland Minsk Stadyjon Traktar (uppgradering) 33 000 Standardpaketet
Wales Wales Cardiff Millennium Stadium 74 500 Standardpaketet

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sverige kan få EM, Aftonbladet 6 december 2012.
  2. ^ ”Thirteen cities to host UEFA EURO 2020”. UEFA.com. 25 januari 2013. Arkiverad från originalet den 25 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130125150517/http://www.uefa.com/uefa/aboutuefa/organisation/executivecommittee/news/newsid%3D1913839.html.