Europaparlamentets talman
Europaparlamentets talman | |
Säte | Strasbourg, Frankrike |
---|---|
Nomineras av | En politisk grupp eller minst 40 ledamöter av parlamentet |
Utses av | Europaparlamentet |
Mandatperiod | Två och ett halvt år, som kan förnyas |
Förste innehavare | |
Inrättat | 23 juli 1952 |
Europaparlamentets talman är en hög befattning inom Europeiska unionen som leder arbetet i Europaparlamentet, dess organ samt utövar ordförandeskapet för alla överläggningar inom parlamentet.[1] Vid förbindelser med unionens övriga institutioner, vid ceremonier och i internationella förbindelser företräds parlamentet av talmannen. Talmansposten är främst ett ceremoniellt och administrativt uppdrag, med begränsad politisk och formell makt.[2] Alla lagstiftningsakter som antas av parlamentet undertecknas av talmannen,[3] som även förklarar unionens budget antagen när budgetförfarandet är avklarat och undertecknar den därefter.[4]
Europaparlamentet väljer sin talman för en period av två och ett halvt år.[5] Denna period kan förnyas. Normalt utses talmannen från någon av de två största politiska grupperna i Europaparlamentet, som under stora delar av parlamentets historia har ingått i en stor koalition.[2]
Sedan parlamentet bildades 1952 har totalt 30 personer suttit på posten, varav 15 har tjänstgjort sedan det första direkta valet 1979. Två talmän har varit kvinnor och en talman har kommit från de medlemsstater som anslöt sig till unionen under 2000-talet.
Den nuvarande talmannen är Antonio Tajani (EPP) sedan den 17 januari 2017.[6]
Historia
Ett antal framstående personer har varit talmän i Europaparlamentet och dess föregångare. Den första talmannen var Paul-Henri Spaak, som spelade en central roll i bildandet av det europeiska samarbetet. Även Alcide De Gasperi och Robert Schuman hade stor betydelse för det europeiska samarbetets utveckling och blev sedermera talmän. En annan symboliskt betydelsefull talman blev Simone Veil 1979 när hon valdes till Europaparlamentets första kvinnliga talman. Hon var också den första att bli vald till talman efter det första direkta valet 1979. Jerzy Buzek blev 2009 den första talmannen från de central- och östeuropeiska medlemsstater som hade anslutit sig till unionen under 2000-talet.[7]
Under större delen av parlamentets historia har det dominerats av en stor koalition mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna. Dessa två politiska grupper har strävat efter att nå överenskommelser inom viktiga frågor, inte minst kring tillsättandet av talmannen. Detta har lett till att talmannen, med några få undantag, under ena halvan av valperioden har kommit från den kristdemokratiska gruppen och under andra halvan från den socialdemokratiska gruppen. Inför valet 2009 nåddes ännu en gång en sådan informell uppgörelse mellan de två största politiska grupperna. Graham Watson från den liberala politiska gruppen ville utmana sättet att stycka upp befattningen på och förde fram sig själv som en kandidat inför talmansvalet 2009. Han bedrev därför som första europeiska politiker en offentlig valkampanj för att bli Europaparlamentets talman och med syfte att få ett slut på de slutna uppgörelserna mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna.[8] Den 8 juli 2009 drog han emellertid tillbaka sin kandidatur till förmån för Jerzy Buzek (EPP). Jerzy Buzek valdes till talman för första halvan av valperioden, och ersattes under andra halvan av Martin Schulz (PES). Samarbetet mellan EPP och PES fortsatte således även efter valet 2009.
Efter valet 2014 slöt EPP- och S&D-grupperna på nytt en överenskommelse om talmansposten. Överenskommelsen innebar att Schulz kunde fortsätta som talman ännu en halv mandatperiod, medan den andra halvan av mandatperioden skulle innehas av en ledamot från EPP-gruppen. I januari 2017 när den nya talmannen skulle väljas drog sig dock S&D-gruppen ur överenskommelsen. EPP-gruppen lyckades trots detta få sin kandidat Antonio Tajani vald till talman den 17 januari 2017 efter att ha erhållit stöd från Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR-gruppen) och Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE-gruppen).
Utnämningsförfarande
Talmannen väljs av kammaren, i likhet med de vice talmännen och kvestorerna, för en period av två och ett halvt år i taget.[5] Denna period kan förnyas. Talmannen måste själv vara ledamot av Europaparlamentet.
Nomineringar till talmansposten kan endast göras av politiska grupper eller minst 40 ledamöter. En nominering måste först godkännas av den nominerade. Om det endast finns en kandidat till talmansposten kan han eller hon väljas genom acklamation. I övriga fall avgörs valet genom en sluten omröstning.[9] I de tre första valomgångarna krävs en absolut majoritet för att bli vald till talman. Om ingen ledamot har blivit vald till talman efter tre valomgångar följer en fjärde valomgång mellan de två kandidater som erhöll flest röster i den tredje omröstningen. Om båda kandidaterna erhåller lika många röster i den fjärde valomgången väljs den som är äldst. Den nyvalda talmannen övertar omedelbart ordförandeskapet i parlamentet och har möjlighet att hålla ett öppningsanförande.[10]
Ordförandeskapet under valet av talman
Det är i första hand den avgående talmannen som leder det sammanträde då en ny talman väljs. Om den avgående talmannen inte längre är ledamot av Europaparlamentet, till exempel om han eller hon inte har blivit återvald i det senaste valet till Europaparlamentet, tas rollen över av någon av de fjorton avgående vice talmännen enligt deras rangordning. Om inte heller någon av dessa kan fullfölja uppdraget övergår ordförandeskapet till den ledamot som har suttit längst i Europaparlamentet. När en ledamot tillfälligt utövar ordförandeskapet i parlamentet får endast val av talman och granskning av bevis om val av ledamöter behandlas.[11]
De nuvarande bestämmelserna om vem som ska utöva talmannens uppgifter vid val av ny talman infördes efter valet 2009. Innan dess användes ett system baserat på en ålderspresident, det vill säga den äldsta ledamoten av Europaparlamentet fick i uppdrag att hålla i ordförandeskapet under valet av ny talman. Anledningen till att det gamla systemet med ålderspresident avskaffades var att den breda majoriteten i parlamentet inte ville riskera att Jean-Marie Le Pen från det franska högerextrema partiet Front National skulle bli ålderspresident efter valet 2009.[12] Efter valet visade det sig emellertid att italienaren Ciriaco de Mita istället blev den äldsta ledamoten.
Funktioner och befogenheter
Talmannen leder arbetet i Europaparlamentet och dess organ samt utövar ordförandeskapet för alla överläggningar inom parlamentet.[1] Detta innefattar bland annat presidiet och talmanskonferensen. Kammarens sammanträden öppnas, avbryts och avslutas av talmannen. Han eller hon avgör också om ändringsförslag ska vara tillåtliga, upprätthåller ordningen i kammaren och ger talare ordet. Talmannen har dessutom ansvar för att arbetsordningen efterföljs i det fortlöpande arbetet.[13] Under en debatt får inte talmannen uttala sig mer än för att sammanfatta debatten eller för att upprätthålla ordningen. Om talmannen vill uttala sig i en debatt, måste därför ordförandeskapet överlåtas till någon av de vice talmännen.[14] Vid förbindelser med unionens övriga institutioner, vid ceremonier och i internationella förbindelser företräds parlamentet av talmannen.[15] Han eller hon kan inbjudas att närvara vid Europeiska rådets sammanträden; normalt håller talmannen ett inledningsanförande.[16] Slutligen undertecknar talmannen alla lagstiftningsakter som antas av parlamentet,[3] samt förklarar unionens budget antagen när budgetförfarandet är avklarat och undertecknar den därefter.[4]
Om talmannen inte kan fullgöra sina uppgifter, tas ordförandeskapet över av en av de vice talmännen.[17] Talmannen kan också delegera alla typer av uppgifter till de vice talmännen.[18]
Ställning inom unionen
Även om talmansposten är mer ceremoniell och administrativ än politisk, så är Europaparlamentets talman den europeiska politiker som har högst protokollär rang. Detta beror på att Europaparlamentet är unionens främsta institution enligt fördragen. Därmed skiljer sig unionen från vad som är brukligt på nationell nivå, nämligen att statschefen har högst protokollär rang.[19]
Lista över talmän
Se även
- Europaparlamentet
- Europaparlamentets talmanskonferens
- Ordförande och ordförandeskap inom Europeiska unionen
Referenser
Noter
- ^ [a b] ”Artikel 20.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ [a b] ”Pole takes EU Parliament chair in 'historic' move” (på engelska). EurActiv.com. 14 juli 2009. http://www.euractiv.com/section/eu-priorities-2020/news/pole-takes-eu-parliament-chair-in-historic-move/. Läst 18 juni 2013.
- ^ [a b] ”Artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 176. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ [a b] ”Artikel 314.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 185. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ [a b] ”Artikel 17.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Antonio Tajani vald till Europaparlamentets nya talman”. Europaparlamentet. 17 januari 2017. http://www.europarl.europa.eu/news/sv/news-room/20170113IPR58026/antonio-tajani-vald-till-europaparlamentets-nya-talman. Läst 19 januari 2017.
- ^ ”Former European Parliament Presidents” (på engelska). Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/the-president/en/former-ep-presidents-28. Läst 18 juni 2013.
- ^ ”Graham Watson: Make me president” (på engelska). The Guardian. 7 januari 2009. http://www.theguardian.com/commentisfree/2009/jan/07/european-parliament-presidency-liberal-democrats. Läst 18 juni 2013.
- ^ ”Artikel 13 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Artikel 14 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Artikel 12 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”MEPs move to deny extremist Jean-Marie Le Pen platform” (på engelska). The Guardian. 26 mars 2009. http://www.theguardian.com/politics/2009/mar/26/le-pen-eu-france. Läst 18 juni 2013.
- ^ ”Artikel 20.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Artikel 20.3 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Artikel 20.4 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Artikel 235.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 153. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 21.1 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Artikel 21.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01).
- ^ ”Protokollet - omöjligt uppdrag?”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+IM-PRESS+20060728FCS09980+0+DOC+XML+V0//SV. Läst 26 mars 2013.
- ^ Avled 19 augusti 1954
Externa länkar
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |