Europaparlamentets talman

Europaparlamentets talman
	Europaparlamentets talman
	Nuvarande; Antonio Tajani (EPP); sedan 17 januari 2017
Säte	Strasbourg, Frankrike
Nomineras av	En politisk grupp eller minst 40 ledamöter av parlamentet
Utses av	Europaparlamentet
Mandatperiod	Två och ett halvt år, som kan förnyas
Förste innehavare	Paul-Henri Spaak
Inrättat	23 juli 1952

Europaparlamentets talman är en hög befattning inom Europeiska unionen som leder arbetet i Europaparlamentet, dess organ samt utövar ordförandeskapet för alla överläggningar inom parlamentet.^[1] Vid förbindelser med unionens övriga institutioner, vid ceremonier och i internationella förbindelser företräds parlamentet av talmannen. Talmansposten är främst ett ceremoniellt och administrativt uppdrag, med begränsad politisk och formell makt.^[2] Alla lagstiftningsakter som antas av parlamentet undertecknas av talmannen,^[3] som även förklarar unionens budget antagen när budgetförfarandet är avklarat och undertecknar den därefter.^[4]

Europaparlamentet väljer sin talman för en period av två och ett halvt år.^[5] Denna period kan förnyas. Normalt utses talmannen från någon av de två största politiska grupperna i Europaparlamentet, som under stora delar av parlamentets historia har ingått i en stor koalition.^[2]

Sedan parlamentet bildades 1952 har totalt 30 personer suttit på posten, varav 15 har tjänstgjort sedan det första direkta valet 1979. Två talmän har varit kvinnor och en talman har kommit från de medlemsstater som anslöt sig till unionen under 2000-talet.

Den nuvarande talmannen är Antonio Tajani (EPP) sedan den 17 januari 2017.^[6]

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Ett antal framstående personer har varit talmän i Europaparlamentet och dess föregångare. Den första talmannen var Paul-Henri Spaak, som spelade en central roll i bildandet av det europeiska samarbetet. Även Alcide De Gasperi och Robert Schuman hade stor betydelse för det europeiska samarbetets utveckling och blev sedermera talmän. En annan symboliskt betydelsefull talman blev Simone Veil 1979 när hon valdes till Europaparlamentets första kvinnliga talman. Hon var också den första att bli vald till talman efter det första direkta valet 1979. Jerzy Buzek blev 2009 den första talmannen från de central- och östeuropeiska medlemsstater som hade anslutit sig till unionen under 2000-talet.^[7]

Under större delen av parlamentets historia har det dominerats av en stor koalition mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna. Dessa två politiska grupper har strävat efter att nå överenskommelser inom viktiga frågor, inte minst kring tillsättandet av talmannen. Detta har lett till att talmannen, med några få undantag, under ena halvan av valperioden har kommit från den kristdemokratiska gruppen och under andra halvan från den socialdemokratiska gruppen. Inför valet 2009 nåddes ännu en gång en sådan informell uppgörelse mellan de två största politiska grupperna. Graham Watson från den liberala politiska gruppen ville utmana sättet att stycka upp befattningen på och förde fram sig själv som en kandidat inför talmansvalet 2009. Han bedrev därför som första europeiska politiker en offentlig valkampanj för att bli Europaparlamentets talman och med syfte att få ett slut på de slutna uppgörelserna mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna.^[8] Den 8 juli 2009 drog han emellertid tillbaka sin kandidatur till förmån för Jerzy Buzek (EPP). Jerzy Buzek valdes till talman för första halvan av valperioden, och ersattes under andra halvan av Martin Schulz (PES). Samarbetet mellan EPP och PES fortsatte således även efter valet 2009.

Efter valet 2014 slöt EPP- och S&D-grupperna på nytt en överenskommelse om talmansposten. Överenskommelsen innebar att Schulz kunde fortsätta som talman ännu en halv mandatperiod, medan den andra halvan av mandatperioden skulle innehas av en ledamot från EPP-gruppen. I januari 2017 när den nya talmannen skulle väljas drog sig dock S&D-gruppen ur överenskommelsen. EPP-gruppen lyckades trots detta få sin kandidat Antonio Tajani vald till talman den 17 januari 2017 efter att ha erhållit stöd från Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR-gruppen) och Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE-gruppen).

Utnämningsförfarande

Talmannen väljs av kammaren, i likhet med de vice talmännen och kvestorerna, för en period av två och ett halvt år i taget.^[5] Denna period kan förnyas. Talmannen måste själv vara ledamot av Europaparlamentet.

Nomineringar till talmansposten kan endast göras av politiska grupper eller minst 40 ledamöter. En nominering måste först godkännas av den nominerade. Om det endast finns en kandidat till talmansposten kan han eller hon väljas genom acklamation. I övriga fall avgörs valet genom en sluten omröstning.^[9] I de tre första valomgångarna krävs en absolut majoritet för att bli vald till talman. Om ingen ledamot har blivit vald till talman efter tre valomgångar följer en fjärde valomgång mellan de två kandidater som erhöll flest röster i den tredje omröstningen. Om båda kandidaterna erhåller lika många röster i den fjärde valomgången väljs den som är äldst. Den nyvalda talmannen övertar omedelbart ordförandeskapet i parlamentet och har möjlighet att hålla ett öppningsanförande.^[10]

Ordförandeskapet under valet av talman

Det är i första hand den avgående talmannen som leder det sammanträde då en ny talman väljs. Om den avgående talmannen inte längre är ledamot av Europaparlamentet, till exempel om han eller hon inte har blivit återvald i det senaste valet till Europaparlamentet, tas rollen över av någon av de fjorton avgående vice talmännen enligt deras rangordning. Om inte heller någon av dessa kan fullfölja uppdraget övergår ordförandeskapet till den ledamot som har suttit längst i Europaparlamentet. När en ledamot tillfälligt utövar ordförandeskapet i parlamentet får endast val av talman och granskning av bevis om val av ledamöter behandlas.^[11]

De nuvarande bestämmelserna om vem som ska utöva talmannens uppgifter vid val av ny talman infördes efter valet 2009. Innan dess användes ett system baserat på en ålderspresident, det vill säga den äldsta ledamoten av Europaparlamentet fick i uppdrag att hålla i ordförandeskapet under valet av ny talman. Anledningen till att det gamla systemet med ålderspresident avskaffades var att den breda majoriteten i parlamentet inte ville riskera att Jean-Marie Le Pen från det franska högerextrema partiet Front National skulle bli ålderspresident efter valet 2009.^[12] Efter valet visade det sig emellertid att italienaren Ciriaco de Mita istället blev den äldsta ledamoten.

Funktioner och befogenheter

Talmannen leder arbetet i Europaparlamentet och dess organ samt utövar ordförandeskapet för alla överläggningar inom parlamentet.^[1] Detta innefattar bland annat presidiet och talmanskonferensen. Kammarens sammanträden öppnas, avbryts och avslutas av talmannen. Han eller hon avgör också om ändringsförslag ska vara tillåtliga, upprätthåller ordningen i kammaren och ger talare ordet. Talmannen har dessutom ansvar för att arbetsordningen efterföljs i det fortlöpande arbetet.^[13] Under en debatt får inte talmannen uttala sig mer än för att sammanfatta debatten eller för att upprätthålla ordningen. Om talmannen vill uttala sig i en debatt, måste därför ordförandeskapet överlåtas till någon av de vice talmännen.^[14] Vid förbindelser med unionens övriga institutioner, vid ceremonier och i internationella förbindelser företräds parlamentet av talmannen.^[15] Han eller hon kan inbjudas att närvara vid Europeiska rådets sammanträden; normalt håller talmannen ett inledningsanförande.^[16] Slutligen undertecknar talmannen alla lagstiftningsakter som antas av parlamentet,^[3] samt förklarar unionens budget antagen när budgetförfarandet är avklarat och undertecknar den därefter.^[4]

Om talmannen inte kan fullgöra sina uppgifter, tas ordförandeskapet över av en av de vice talmännen.^[17] Talmannen kan också delegera alla typer av uppgifter till de vice talmännen.^[18]

Ställning inom unionen

Även om talmansposten är mer ceremoniell och administrativ än politisk, så är Europaparlamentets talman den europeiska politiker som har högst protokollär rang. Detta beror på att Europaparlamentet är unionens främsta institution enligt fördragen. Därmed skiljer sig unionen från vad som är brukligt på nationell nivå, nämligen att statschefen har högst protokollär rang.^[19]

Lista över talmän

Period		Talman	Politiskt parti	Politisk grupp	Medlemsstat
Gemensamma församlingens talmän 1952–1958
1952–1954		Paul-Henri Spaak	BSP/SP	SOC	Belgien
1954^[20]		Alcide De Gasperi	DC	CD	Italien
1954–1956		Giuseppe Pella	DC	CD	Italien
1956–1958		Hans Furler	CDU	CD	Västtyskland
Parlamentariska församlingens talmän 1958–1962
1958–1960		Robert Schuman	MRP	CD	Frankrike
1960–1962		Hans Furler	CDU	CD	Västtyskland
Talmän i det utnämnda parlamentet 1962–1979
1962–1964		Gaetano Martino	PLI	LIB	Italien
1964–1965		Jean Duvieusart	RW	CD	Belgien
1965–1966		Victor Leemans	CVP	CD	Belgien
1966–1969		Alain Poher	MRP	CD	Frankrike
1969–1971		Mario Scelba	DC	CD	Italien
1971–1973		Walter Behrendt	SPD	SOC	Västtyskland
1973–1975		Cornelis Berkhouwer	VVD	LIB	Nederländerna
1975–1977		Georges Spénale	PS	SOC	Frankrike
1977–1979		Emilio Colombo	DC	CD	Italien
Valperiod	Talmän i det valda parlamentet från 1979
1	1979–1982	Simone Veil	UDF	LD	Frankrike
1	1982–1984	Piet Dankert	PvdA	SOC	Nederländerna
2	1984–1987	Pierre Pflimlin	UDF/RPR	EPP	Frankrike
2	1987–1989	Charles Henry Plumb	CP	ED	Storbritannien
3	1989–1992	Enrique Barón Crespo	PSOE	SOC	Spanien
3	1992–1994	Egon Klepsch	CDU	EPP	Tyskland
4	1994–1997	Klaus Hänsch	SPD	PES	Tyskland
4	1997–1999	José María Gil-Robles	PP	EPP	Spanien
5	1999–2002	Nicole Fontaine	UMP	EPP-ED	Frankrike
5	2002–2004	Pat Cox	–	ELDR	Irland
6	2004–2007	Josep Borrell Fontelles	PSOE	PES	Spanien
6	2007–2009	Hans-Gert Pöttering	CDU	EPP-ED	Tyskland
7	2009–2012	Jerzy Buzek	PO	EPP	Polen
	2012–2014	Martin Schulz	SPD	S&D	Tyskland
	2014	Gianni Pittella (tf.)	PD	S&D	Italien
8	2014–2017	Martin Schulz	SPD	S&D	Tyskland
8	2017–	Antonio Tajani	FI	EPP	Italien