Europeiska flaggan

Från Wikipedia
Version från den 31 oktober 2017 kl. 08.54 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.6))
Europeiska flaggan
Europeiska flaggan
Användning
Proportioner2:3
Antagen8 december 1955 (ER)
29 juni 1985 (EG)

Europeiska flaggan, även känd som EU-flaggan eller det europeiska emblemet, utgörs av en cirkel av tolv gula stjärnor på blå botten.[1][2] Den är vanligtvis associerad med Europeiska unionen, och dess föregångare Europeiska gemenskaperna, som antog flaggan som sin under 1980-talet. Emellertid var flaggan från första början framtagen av Europarådet, som skapade den redan 1955, och den symboliserar därför Europas enande och identitet i en vidare betydelse.[1] Antalet stjärnor på flaggan har aldrig varit relaterat till antalet medlemsstater i någon av organisationerna, utan symboliserar enhet.[1]

Europeiska unionen och Europarådet är två helt separata organisationer; medan EU har 28 medlemsstater, har Europarådet 47 medlemsstater som omfattar ett flertal europeiska stater utöver unionens medlemsstater. När flaggan antogs den 8 december 1955 av Europarådet symboliserade den inte enbart organisationen utan hela Europa. Europarådet uppmanade andra organisationer med europeisk integration som syfte att anta flaggan som sin. Europeiska unionen gjorde detta den 29 juni 1985, två år efter att Europaparlamentet hade antagit den.[1] Villkoren för att en tredje part skall få använda den europeiska flaggan är fastställda i en administrativ överenskommelse mellan Europarådet och Europeiska unionen.[3]

Förutom att användas av Europarådet och Europeiska unionens institutioner är det vanligt att europeiska flaggan används av lokala, regionala och nationella myndigheter och institutioner vid sidan av regionala och nationella flaggor. Användandet varierar dock i hög grad mellan olika europeiska länder. Europeiska flaggan används också i vissa sportsammanhang samt av demokratirörelser utanför unionen, till exempel i Vitryssland.

Historia

Tidigare flaggor

Flaggan som Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) använde. Den halades slutgiltigt i samband med att EKSG upphörde år 2002.

Det har funnits ett antal andra flaggor som har utvecklats av europeiska organ men som har ersatts av den nuvarande flaggan. Den första större organisationen som antog en var Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), som senare slogs samman med Europeiska ekonomiska gemenskapen. EKSG bildades 1952 och flaggan offentliggjordes vid Expo 1958 i Bryssel.[4]

Flaggan hade två ränder, en blå och en svart, med sex guldfärgade (efter 1973 silverfärgade) stjärnor, tre på varje rand. Blått stod för stål, svart stod för kol och de sex stjärnorna symboliserade de sex medlemsstaterna. Antalet stjärnor ökade fram till 1986, då man beslutade att flaggan skulle ha tolv stjärnor, på grund av att fler länder anslöt sig till EKSG. När EKSG-fördraget upphörde under 2002, halades flaggan utanför Europeiska kommissionens kontor i Bryssel en sista gång och ersattes av Europaflaggan.[4][5][6]

1973 började Europaparlamentet att använda sig av en egen flagga, men antog den aldrig formellt. Istället antog parlamentet den tolvstjärniga flaggan 1983. Flaggan präglades av det gula och blå färgschemat men istället för tolv stjärnor pryddes flaggan av bokstäverna EP och PE (parlamentet initialer på gemenskapens sex officiella språk) omgivna av en krans.[7]

Skapande

Europaparlamentets egen flagga.

Europarådet började sitt sökande efter en symbol 1950 när det bildade en kommitté med uppgift att undersöka frågan om en europeisk flagga. Efter att ett antal olika alternativ hade lagts fram, beslutade Europarådet sig för två designer.

Dessa var en av Arsène Heitz, som arbetade vid rådet, som var en "krona av tolv gyllene stjärnor i fem strålar, utan att deras hörn nuddade vid varandra", och en annan av Salvador de Madariaga, som var grundare av Europakollegiet och som hade föreslagit stjärnornas sammansättning.[8][9]

Kommittén föredrog förslaget från Heitz, och Europarådets parlamentariska församling godkände förslaget den 25 oktober 1955. Efter att ha blivit antagen den 8 december 1955 visades den officiellt upp vid Château de la Muette i Paris den 13 december 1955.[8][9]

Europeiska gemenskaperna

Firande av Europadagen i Bryssel med europeiska flaggan.

Efter Expo 1958 i Bryssel började Europarådet att lobba för att andra europeiska organisationer skulle anta flaggan som en symbol för ett enat Europa.[8] Europaparlamentet tog initiativet till att hitta en flagga för Europeiska gemenskaperna. Strax efter det första Europaparlamentsvalet 1979 lades ett utkast till resolution fram om frågan. Resolutionen föreslog att gemenskapernas flagga skulle vara densamma som Europarådets[9] och den antogs av parlamentet den 11 april 1983.[8] I juni 1984 framhöll Europeiska rådet vikten av att stärka den europeiska framtoningen och identiteten för medborgarna och övriga världen. Följande år, vid mötet i Milano, beslutade rådet att en flagga skulle antas. Efter godkännande från Europarådet,[9] kunde Europeiska rådet formellt anta flaggan den 26 maj 1986 som gemenskapens flagga.[8]

Europeiska unionen, som upprättades genom Maastrichtfördraget 1993 och ersatte Europeiska gemenskaperna, antog också flaggan. Sedan dess har flaggans användning kontrollerats av både Europarådet och Europeiska unionen.[9] Europeiska unionen har också en flaggdag, känd som Europadagen, då flaggan ofta svajar runt om i unionen.[10]

Nyligen inträffade händelser

Flaggan skulle ha erhållit en formell status genom den föreslagna Europeiska konstitutionen. Efter den misslyckade ratificeringen av konstitutionen beslöt medlemsstaternas ledare att ta bort alla statsliknande element, däribland EU-flaggan, från det nya fördraget, Lissabonfördraget. Europaparlamentet har emellertid gett sitt stöd till ett inkluderande av symbolerna, liksom 16 av medlemsstaterna som har undertecknat en deklaration om att de kommer att fortsätta att använda EU:s symboler. I april 2004 togs flaggan upp i rymden av ESA-astronauten André Kuipers till ISS för första gången.[11] Den 9 oktober 2008 beslutade Europaparlamentet att använda flaggan, EU:s motto och ”nationalhymn” vid sammanträden och i dokument.[12]

Den 3 april 2013 hissades flaggan för första gången över Pragslottet, där den tjeckiska presidenten har sin residens. Den tidigare uttalat euroskeptiska presidenten Václav Klaus vägrade att hissa flaggan över slottet under sin tid som president, medan den nya presidenten Miloš Zeman var av motsatt åsikt. Hissandet av flaggan orsakade protester från euroskeptiker.[13][14]

Design

Flaggans proportioner. De tolv stjärnorna är placerade symmetriskt och med varsin udd riktad uppåt.

Flaggan är blå med en cirkel av tolv guldgula femhörniga stjärnor, vars ena spets är riktad uppåt.

På ett azurblått fält framträder en cirkel med tolv guldfärgade stjärnor vars spetsar inte berör varandra
– Unionens heraldiska beskrivning[15]
Mot västvärldens blåa himmel representerar stjärnorna Europas folkslag i en cirkel, en symbol för enighet. Deras antal ska alltid vara tolv, symbolen för fullständighet och perfektion (...) precis som zodiakens tolv stjärntecken symboliserar hela universum, står de tolv guldstjärnorna för Europas alla folkslag - inklusive de som ännu inte kan ta del av uppbyggandet av ett Europa i enighet och fred
– Europarådet

Färger

Europeiska flaggan, Spaniens flagga och den katalanska flaggan.

Vissa hävdar att det fanns en tidigare design med vita stjärnor på ett ljusblått fält, vilket skulle symbolisera dess beroende av FN.[16]

Blå Guld
RGB 0/51/153 255/204/0
Hex 003399 FFCC00
PMS Reflex Blue Yellow
CMYK 100% Process Cyan; 80 % Process Magenta 100 % Process Yellow

Antalet stjärnor

De tolv olympierna av Nicolas-André Monsiau, under sent 1700-tal.

Antalet stjärnor på flaggan är bestämt till tolv och är inte relaterat till antalet medlemsstater i Europeiska unionen.[1] Flaggan tillhörde ursprungligen Europarådet och hade då ingen relation till EU. 1953 hade Europarådet femton medlemmar; det hade föreslagits att den framtida flaggan skulle ha en stjärna för varje medlem, och skulle inte ändras på basis av framtida medlemmar. Västtyskland motsatte sig detta eftersom en av medlemmarna var det omstridda området Saarland, och om området skulle få ha sin egen stjärna skulle det innebära ett erkännande av regionens suveränitet. På grund av detta motsatte sig också Frankrike att antalet stjärnor skulle vara fjorton, eftersom det skulle innebära ett erkännande av att Saarland tillhörde Tyskland. Enligt en myt motsatte sig den italienska representanten att antalet skulle vara tretton eftersom det är olyckans tal, liksom det faktum att den tidigare amerikanska flaggan pryddes av tretton stjärnor. Slutligen antogs tolv som antal; stjärnorna symboliserar[1] perfektion och fullständighet. Antalet tolv förekommer i flera andra sammanhang:

Symbolik

Den officiella positionen är att de tolv stjärnorna symboliserar idealen enhet, solidaritet och harmoni bland Europas folk.[1]

Jungfru Marias gloria

Madonna in Glory (1670) av Carlo Dolci.

Cirkeln av stjärnorna är snarlik jungfru Marias tolvstjärniga gloria som återfinns i romersk-katolsk konst. Flaggans designer, Arsène Heitz, har medgett att uppenbarelseboken, där jungfru Marias tolvstjärniga gloria för första gången nämns, inspirerade honom.[17] Uppenbarelse 12:1 är citerad för att förklara symboliken: ”Och i himlen syntes ett stort tecken: en kvinna klädd i solen och månen under sina fötter och på sitt huvud en krona av tolv stjärnor”.

Andra har spårat flaggans ursprung till andra världskrigets tid. Paul M. G. Lévi, från Belgien av judisk börd, lovade att han, om han överlevde kriget, skulle konvertera till kristendomen. Han överlevde och blev katolik. Den 5 maj 1949 bildades Europarådet i London och Paul Lévi blev chef för kulturdepartementet. Under 1952, då diskussionerna om en europeisk flagga pågick, innehöll flera av de föreslagna flaggorna – kanske efter inspiration från de nationella flaggorna – kors; detta skulle emellertid ha avslagits av socialisterna.[18]

En dag passerade Lévi en staty av jungfru Maria med sin stjärngloria och blev fångad av sättet som stjärnorna, reflekterade av solen, glänste mot den blåa himlen. Lévi besökte senare greve Benvenuti, kristdemokrat och senare Europarådets generalsekreterare, och föreslog honom att den europeiska flaggan skulle föreställa tolv gyllene stjärnor mot en blå botten. Detta förslag blev allmänt accepterat.[18]

Odödlighetens krona

Den gudomliga försynens triumf (detalj) (1633-1639) av Pietro da Cortona.

Ringen med stjärnor är även en litterär och religiös metafor som symboliserar bärarens odödlighet. Sammanträffandet har det att Europakonventionen signerades i Palazzo Barberini under Pietro da Cortonas takmålning Den gudomliga försynens triumf[19] vilken visar Odödlighetens Krona med tolv stjärnor. Samma metafor återgavs av David Klöcker Ehrenstrahl i takmålningen i Riddarhuspalatsets samlingsal samt målningen Svenska konungars berömliga bedrifter.

Inspirerade flaggor

Kosovos flagga, som präglas av likheter med europeiska flaggan vad gäller färger och stjärnorna.

Europeiska flaggans design har använts i olika sammanhang, så som det nämns ovan av Europarådet, och har också använts som utgångspunkt för Västeuropeiska unionens flagga, som använder samma färger och stjärnor men som har ett stjärnantal som återspeglar antalet medlemsstater. Stjärnorna är dessutom placerade i en halvcirkel istället för en cirkel och pryds av initialerna för Västeuropeiska unionen på två olika språk.[20]

Bosnien och Hercegovinas flagga har inte en så tydlig koppling till Europaflaggan som Västeuropeiska unionens, men var delvis inspirerad av europeisk inblandning, och längtan efter att vara en del av Europa, i Bosnien och Hercegovina. Den använder samma blåa och gula färger och stjärnor, dock i ett annat antal, som den europeiska flaggan.[21]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f g] ”EU-flaggan”. Europa.eu (webbportal). http://europa.eu/about-eu/basic-information/symbols/flag/index_sv.htm. Läst 8 oktober 2013. 
  2. ^ ”Artikel I-8 i Europeiska konstitutionen”. EUT C 310, 16.12.2004, s. 13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2004:310:0011:0040:SV:PDF. 
  3. ^ ”Administrativ överenskommelse med Europarådet rörande tredje parters användning av det europeiska emblemet (2012/C 271/04)”. EUT C 271, 8.9.2012, s. 5. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:271:0005:0005:SV:PDF. 
  4. ^ [a b] ”The European Coal and Steel Community (ECSC)” (på engelska). Flags Of The World. 28 oktober 2004. http://www.crwflags.com/fotw/flags/eu-ecsc.html. Läst 21 februari 2014. 
  5. ^ ”The ECSC flag 1986-2002” (på engelska). CVCE. http://www.cvce.eu/education/unit-content/-/unit/eeacde09-add1-4ba1-ba5b-dcd2597a81d0/2b4e569f-9aa3-48dd-b877-13d0d5f1d177/Resources#d3f3644b-131b-4ef9-9b8b-8b40072db1c8_en&overlay. Läst 21 februari 2014. 
  6. ^ ”The ECSC flag 1978” (på engelska). CVCE. http://www.cvce.eu/education/unit-content/-/unit/eeacde09-add1-4ba1-ba5b-dcd2597a81d0/2b4e569f-9aa3-48dd-b877-13d0d5f1d177/Resources#02b2a5e9-0ed5-481a-9416-0753535b41a9_en&overlay. Läst 21 februari 2014. 
  7. ^ ”European Parliament” (på engelska). Flags Of The World. 28 oktober 2004. http://www.crwflags.com/fotw/flags/eu_ep.html. Läst 4 augusti 2007. 
  8. ^ [a b c d e] ”The European flag: questions and answers” (på engelska). CVCE. http://www.cvce.eu/education/unit-content/-/unit/eeacde09-add1-4ba1-ba5b-dcd2597a81d0/2b4e569f-9aa3-48dd-b877-13d0d5f1d177/Resources. Läst 21 februari 2014. 
  9. ^ [a b c d e] ”Council of Europe's Emblems” (på engelska). Europarådet. Arkiverad från originalet den 15 februari 2004. https://web.archive.org/web/20040215005449/http://www.coe.int/T/E/Com/About_Coe/flag.asp. Läst 16 augusti 2007. 
  10. ^ ”London Eye lights up in colours of the European flag” (på engelska). Europa (webbportal). 5 september 2007. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070819214159/http://ec.europa.eu/news/around/070509_uk_en.htm. Läst 4 augusti 2007. 
  11. ^ ”Further steps towards a European space policy” (på engelska). Europeiska rymdorganisationen. http://www.esa.int/esaCP/SEMJ0Z0DU8E_index_1.html#subhead3. Läst 9 augusti 2009. 
  12. ^ ”MEPs make EU anthem, flag obligatory at Euro-Parliament” (på engelska). EUbusiness. 9 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081011045731/https:///. Läst 21 februari 2014. 
  13. ^ ”EU flag raised on Prague castle” (på engelska). EUobserver. 3 april 2013. http://euobserver.com/tickers/119675. Läst 21 februari 2014. 
  14. ^ ”Czech President, European Commission head hoist EU flag at Castle” (på engelska). ČTK. 3 april 2013. http://www.ceskenoviny.cz/news/zpravy/czech-president-european-commission-head-hoist-eu-flag-at-castle/921606. Läst 6 mars 2013. 
  15. ^ ”Grafisk guide för det europeiska emblemet”. Europa.eu (webbportal). http://europa.eu/about-eu/basic-information/symbols/flag/index_sv.htm. Läst 21 februari 2014. 
  16. ^ ”Council of Europe” (på engelska). fahnenversand.de. http://www.fahnenversand.de/fotw/flags/eu_ce.html. Läst 21 februari 2014. 
  17. ^ ”The European Commission and religious values” (på engelska). The Economist. 28 oktober 2004. http://www.economist.com/printedition/PrinterFriendly.cfm?Story_ID=3332056. Läst 4 augusti 2007. 
  18. ^ [a b] ”The Flag and State Encyclopaedia” (på tyska). Flaggenlexikon. http://www.flaggenlexikon.de/froeu.htm. Läst 9 augusti 2009. 
  19. ^ ”Intervju med Paul Lévi” (på franska). http://www.cvce.eu/obj/temoignage_de_paul_m_g_levy_sur_la_creation_du_drapeau_europeen-fr-6d23210b-865d-4f02-b2ca-2c30b9ed0588.html. Läst 8 oktober 2013. 
  20. ^ ”Flags of the World: Western European Union” (på engelska). Flags Of The World. 3 februari 2008. http://www.crwflags.com/fotw/flags/eu%5Eweu.html. Läst 23 maj 2008. 
  21. ^ ”Flags of the World: Bosnia and Herzegovina” (på engelska). Flags Of The World. 5 juli 2003. Arkiverad från originalet den 30 april 2008. https://web.archive.org/web/20080430140116/http://www.crwflags.com/fotw/Flags/ba-fccho.html. Läst 23 maj 2008. 

Externa länkar

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.