Europeiska politiska samarbetet
Europeiska politiska samarbetet, förkortat EPS (eng. EPC), infördes 1970 och var synonym med Europeiska unionens utrikespolitiska samordning fram till att den ersattes av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i Maastrichtfördraget i november 1993.
Under hela 1950- och 1960-talet försökte medlemsstaterna att ge den inre marknaden en utrikespolitisk dimension, men misslyckades med försöken två gånger. Den överstatliga Europeiska försvarsgemenskapen beordrade utrikesministerna under toppmötet i Haag 1969 att "studera det bästa sättet att nå framsteg i fråga om politiska enande inom ramen för utvidgningen".[1] Utrikesministrarna utarbetade därefter Luxemburg / Davignonrapporten (1970), som skapade en informell mellanstatlig mekanism för samråd där medlemsstaterna kan uppnå "politics of scale".[2]
Medan EPC antog en mellanstatliga karaktär enligt Fouchet-planen, bortsåg den från den "franska storheten" från Charles de Gaulles era. Medverkan av Storbritannien garanterade sin Atlantistiska filosofi. Europeiska kommissionen skulle dessutom kunna uttala sig i frågor som rörde sitt kompetensområde. Slutligen hade EPC inte med den starka Paris-baserade sekretariatet som ingick i Fouchet-förslaget. Nederländerna hade alltid varit orolig för den här idén, eftersom de trodde att samarbetet skulle förvandlas till en konkurrent till Europeiska kommissionen. EPC ändrades och stärktes i Köpenhamnrapporten 1973 och Londonrapporten 1981. EPC blev kodifierat i och med Europeiska enhetsakten 1986.
EPC blev en "blandad framgång". Under 1970-talet var det en aktiv aktör i konflikten i Mellanöstern och i bildandet av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Afghansk-sovjetiska kriget (1979) och hanteringen av de jugoslaviska krigen (1991-1995), visade dock den svaga sidan av EPC.
| Årtal | 1952 | 1954 | 1958 | 1967 | 1987 | 1993 | 1999 | 2003 | 2009 | ||
| Europeiska gemenskaperna: | |||||||||||
| Europeiska atomenergigemenskapen (EURATOM) | |||||||||||
| Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) | Europeiska unionen (EU) | ||||||||||
| Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) | Europeiska gemenskapen (EG) | ||||||||||
| Rättsliga och inrikes frågor (RIF) | |||||||||||
| Polissamarbete och straffrättsligt samarbete (PSS) | |||||||||||
| Europeiska politiska samarbetet (EPS) |
Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) | ||||||||||
| Västeuropeiska unionen (VEU) | |||||||||||
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 14 september 2010.
Noter
- ^ The Hague Communiqué 1969, artikel 15. CVCE
- ^ Ginsberg, R.H. (1989), Foreign Policy Actions of the European Community: The Politics of Scale, Boulder: Lynne Rienner.
Tryckta källor
- Nuttall, S.J. (1992), European Political Co-operation, Oxford: Clarendon Press.
- Smith, M.E. (2004), Europe’s Foreign and Security Policy: The Institutionalization of Cooperation, Cambridge: Cambridge University Press.
