Europeiska revisionsrätten

Europeiska unionens institutioner
Europeiska revisionsrätten
Europeiska revisionsrätten
Sammansättning	En revisor från varje medlemsstat
Ordförande	Vítor Caldeira
Funktion	– Revidera unionens räkenskaper
Inrättad	18 oktober 1977
Rättslig form	Institution
Rättslig grund	Art. 13.1 FEU
Säten
	Kubikbyggnaden Luxemburg, Luxemburg Officiellt säte
Webbplats
eca.europa.eu

Europeiska revisionsrätten, formellt Europeiska unionens revisionsrätt, är en av Europeiska unionens institutioner. Den består av en revisor från varje medlemsstat. Dess syfte är att bidra till att förbättra den ekonomiska förvaltningen av unionens medel och därmed se till att unionsmedborgarna får största möjliga nytta av skattemedlen.

Revisionsrätten ansvarar för att oberoende revidera unionens räkenskaper genom att granska alla inkomster och utgifter, och bedöma huruvida unionens institutioner, organ och byråer har fullgjort sina uppgifter på ett korrekt sätt. Resultaten från granskningarna sammanfattar revisionsrätten i sina årliga rapporter, som överlämnas till övriga institutioner. Rapporterna ligger till grund för Europaparlamentets beviljande av ansvarsfrihet för Europeiska kommissionen. Parlamentet har vid två tillfällen, 1984 och 1998, nekat kommissionen ansvarsfrihet; i det senare fallet ledde det till kommissionen Santers avgång.

Revisionsrätten leds av en ordförande, som sedan den 16 januari 2008 är Vítor Caldeira. Revisionsrätten har sitt säte i Luxemburg.

Historia

Möjligheten att inrätta Europeiska revisionsrätten skapades genom budgetfördraget 1975, som trädde i kraft den 1 juli 1977. Den 18 oktober 1977 inrättades revisionsrätten och dess första sammanträde ägde rum en vecka senare. Vid denna tidpunkt var inte revisionsrätten någon formell institution, utan ett externt organ avsett för att revidera Europeiska gemenskapernas finanser. Den ersatte två separata revisionsorgan, en som ansvarade för Europeiska ekonomiska gemenskapens och Europeiska atomenergigemenskapens finanser, och en som ansvarade för Europeiska kol- och stålgemenskapens finanser. Revisionsrättens rättsliga status definierades först genom fördraget om Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 november 1993. Genom fördraget erhöll revisionsrätten statusen som den femte institutionen inom Europeiska unionen. Dess befogenheter att revidera unionens finanser var dock begränsade till den första pelaren, Europeiska gemenskaperna. Genom Amsterdamfördraget 1999 utökades dock mandatet till att innefatta hela unionens verksamhet.

Sammansättning och funktionssätt

Sätet är förlagt till Luxemburg.

Europeiska revisionsrätten är en av Europeiska unionens institutioner. Dess sammansättning och funktionssätt är fastställda i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Revisionsrätten antar, efter godkännande av Europeiska unionens råd, en arbetsordning, som fastställer ytterligare bestämmelser om dess funktionssätt.

Europeiska revisionsrätten består av 28 revisorer, en från varje medlemsstat. Revisorerna utgör institutionens kollegium. De utses för en period av sex år, som kan förnyas, av Europeiska unionens råd, efter samråd med Europaparlamentet. Revisionsrätten är uppdelad i avdelningar. Den antar sina rapporter och yttranden med en majoritet av sina ledamöter, men kan överlåta ansvaret för specifika ärenden till en av sina avdelningar, bestående av endast en del av revisorerna. Det är revisionsrätten själv som beslutar på initiativ av ordföranden hur avdelningarna ska se ut. Alla revisorer ingår dock i någon avdelning. En avdelning leds av en doyen eller doyenne. Utöver att i vissa fall fatta egna beslut bereder också avdelningarna de ärenden som hela kollegiet fattar beslut om. För att vara beslutsmässig måste minst två tredjedelar av revisorerna vara närvarande vid ett sammanträde. Genom en sluten omröstning utser revisionsrätten en generalsekreterare, som utgör den högsta tjänstemannen inom institutionen och ansvarar för revisionsrättens sekretariat.

Ordförande

Revisionsrätten leds av sin ordförande, som väljs av revisorerna för en period av tre år med möjlighet till omval. Om valet av ordföranden sammanfaller med när nya revisorer tillträder, skjuts valet upp till direkt efter eller inom femton dagar från att de har tillträtt. Omröstningen är sluten och består av upp till tre valomgångar. I den första valomgången krävs att två tredjedelar av revisorerna röstar på en kandidat för att denna ska väljas till ordförande. Om ingen kandidat uppnår detta krav genomförs en andra valomgång, som endast kräver enkel majoritet. En tredje valomgång hålls ifall ingen kandidat erhåller egen majoritet. I den tredje och sista omröstningen väljs den kandidat som erhåller flest röster.

Ordföranden ansvarar för att sammankalla revisionsrätten, fastställa förslag till dagordning, och leda sammanträdena. Han eller hon ansvarar också för att institutionens beslut verkställs och att de olika organisatoriska delarna av revisionsrätten fungerar gemensamt, utser företrädare för revisionsrätten vid tvistemål samt företräder revisionsrätten vid förbindelser med omvärlden.

Revisorerna

Kollegiet bestående av revisorerna utgör den centrala delen av Europeiska revisionsrätten. Revisorerna utses för en period av sex år, som kan förnyas, av Europeiska unionens råd, efter samråd med Europaparlamentet. De ska ”utses bland personer som i sina respektive stater hör till eller har hört till externa revisionsorgan eller som är kvalificerade för detta ämbete” och deras oberoende får inte kunna ifrågasättas. Ledamöterna rangordnas, efter ordföranden, i första hand efter hur lång tid de har innehaft sitt ämbete och i andra hand efter ålder. Revisorerna får inte begära eller ta emot instruktioner från någon nationell regering eller något annat organ, och de åtnjuter samma immunitet och privilegier som domarna i Europeiska unionens domstol. Endast domstolen kan, på begäran av revisionsrätten, avsätta en revisor. Om en revisor avgår självmant måste han eller hon vara kvar i tjänst till dess att en ersättare har utsetts. Ersättarens mandatperiod blir då endast den kvarstående tid som den avgående revisorn hade. Det är Europeiska unionens råd som fastställer löner och andra förmåner för revisionsrättens kollegium.

Funktioner och befogenheter

Revision och granskning

Revisionsrätten granskar hur skattemedlen används.

Revisionsrättens centrala funktion är att revidera unionens räkenskaper. Denna funktion innefattar att granska alla inkomster och utgifter, dels för institutionerna, dels för alla organ och byråer. Revisionsrätten avger därefter en förklaring om tillförlitligheten hos de räkenskaper som har granskats till Europaparlamentet och rådet. Utöver detta granskar revisionsrätten om de finansiella transaktionerna har varit lagliga, korrekta och ändamålsenliga. Om den upptäcker några oegentligheter kan revisionsrätten underrätta Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Granskningen innefattar inte bara unionens institutioner, organ och byråer, utan varje fysisk eller juridisk person som mottar medel från unionen. Granskningen i medlemsstaterna sker i samarbete med de behöriga nationella myndigheterna och utförs vid behov på plats i lokalerna tillhörande den fysiska eller juridiska person som granskas. Det åligger revisionsrätten att i synnerhet granska kommissionens verksamhet, även om ungefär 80 procent av unionens medel hanteras av nationella myndigheter.

Sina slutsatser sammanfattar revisionsrätten i sin årliga rapport. Denna rapport tillsammans med förklaringen om tillförlitlighet och diverse särskilda rapporter ligger till grund för Europaparlamentet när det ska bevilja kommissionen ansvarsfrihet. Om Europaparlamentet inte är tillfredsställt med vad som har framkommit i revisionsrättens rapporter, kan parlamentet utkräva förbättringar och reformer från kommissionen eller annat ansvarigt organ. I det mest långtgående fallet kan parlamentet tvinga kommissionen att avgå genom en misstroendeförklaring. Även om detta aldrig har inträffat, tvingade parlamentet i praktiken kommissionen Santer att avgå 1999 genom att neka kommissionen ansvarsfrihet.

Funktioner relaterade till andra institutioner

Revisionsrätten fyller utöver sin funktion med revidering och granskning, även en viktig funktion när Europaparlamentet och rådet lagstiftar om gemensamma finansiella bestämmelser och bekämpning av bedrägeri. Revisionsrätten fungerar då som en rådgivande institution till de lagstiftande institutionerna.

Säte och administration

Europeiska revisionsrätten har sitt säte i Luxemburg. Utöver revisorerna i själva kollegiet ingår ungefär 800 revisorer, översättare och handläggare, organiserade i olika revisionsgrupper. Den med åren växande administrationen har kritiserats. Från att ha bestått av nio revisorer vid sitt bildande, har revisionsrätten utökats till att bestå av 28 revisorer eftersom principen om en revisor per medlemsstat har bibehållits trots flera utvidgningar av unionen. Möjligheten att nå konsensus inom kollegiet har följaktligen försämrats. Varken Europeiska konstitutionen eller Lissabonfördraget innehöll emellertid någon reduktion av revisionsrättens kollegium.

Språkanvändning

I enlighet med revisionsrättens arbetsordning måste alla officiella handlingar som antas av institutionen offentliggöras på alla Europeiska unionens officiella språk. För att garantera autenticiteten, måste varje språkversion av en handling undertecknas av revisionsrättens ordförande.

Öppenhet och tillgång till handlingar

I enlighet med fördraget om Europeiska unionen ska unionens institutioner, organ och byråer utföra sitt arbete så öppet som möjligt och dess handlingar ska vara tillgängliga för alla unionsmedborgare samt alla fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller har sitt säte inom unionen. Denna princip bekräftas i revisionsrättens egen arbetsordning. Alla revisionsrättens rapporter offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Dess sammanträden är däremot inte offentliga. Tillgången till revisionsrättens handlingar regleras genom ett beslut.

Se även

• Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
• Europeiska unionens institutioner

Externa länkar

• Officiell webbplats

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.