Europeiska sydobservatoriet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
ESO:s observatorier i Chile: La Silla, Paranal samt ALMA.

Europeiska sydobservatoriet, ESO (en. European Southern Observatory), är en europeisk astronomisk organisation med teleskop placerade på södra halvklotet. ESO driver flera observatorier i norra Chile: Paranalobservatoriet och det optiska teleskopet VLT - Very Large Telescope, La Silla-observatoriet samt är med som europeisk partner i ALMA. ESO är även delägare i APEX. Dess största framtidsprojekt är European Extremely Large Telescope. ESO bildades 1962 och är Europas främsta mellanstatliga organisation inom astronomi.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Europeiska sydobservatoriet stöds idag av 15 länder. Observatoriet innebär att europeiska astronomer ges möjlighet att observera den södra stjärnhimlen med hjälp av några av världens mest avancerade teleskop. Organisationen har cirka 730 anställda och får bidrag från medlemsstaterna med 143 miljoner euro per år.[1][förtydliga]

ESO har byggt och driver några av världens mest kraftfulla markbaserade teleskop. Bland dessa finns New Technology Telescope (NTT), som grundlade teknik kring aktiv optik, och Very Large Telescope (VLT), som består av fyra 8-metersteleskop och fyra 1,8-metersteleskop, samt Atacama Large Millimeter Array (ALMA), som är det största projektet i världen inom markbaserad astronomi. Under utveckling är också European Extremely Large Telescope (E-ELT).

ESO:s observatorier har möjliggjort ett flertal viktiga astronomiska upptäckter och resulterat I ett stort antal vetenskapliga artiklar. Med hjälp av VLT och HARPS har ett flertal exoplaneter upptäckts, bland annat en planet kring en av våra närmaste stjärngrannar Alfa Centauri. Med hjälp av VLT fick forskarna ett avgörande bevis för existensen av ett supermassivt svart hål i Vintgergatans centrum. VLT har observerat mycket avlägsna stjärnor som skapades bara några hundra miljoner år efter Big bang samt observerat efterglöden av den mest avlägsna gammablixt som vi känner till, 12,8 miljarder ljusår bort.[2]

ALMA[redigera | redigera wikitext]

ALMA är ett teleskop som består av 66 högprecisionsantenner. ALMA undersöker ljuset från universums kallaste himlakroppar och från kalla moln i den interstellära rymden. Detta ljus har våglängder kring en millimeter, mellan infrarött ljus och radiostrålning, och kallas därför för millimeterstrålning och submillimeterstrålning.[3]

European Extremely Large Telescope[redigera | redigera wikitext]

European Extremely Large Telescope (E-ELT) är ett teleskop i 40-metersklassen. Det blir världens största teleskop för synligt och kortvågigt infrarött ljus. Teleskopet möjliggör detaljerade studier av bland annat planeter kring andra stjärnor, de första objekten i universum, supermassiva svarta hål, den mörka materians beskaffenhet och fördelning samt av den mörka energin som dominerar vårt universum.[4]

Medlemsländer[redigera | redigera wikitext]

Land Gick med
Belgien Belgien 1962
Tyskland Tyskland 1962
Frankrike Frankrike 1962
Nederländerna Nederländerna 1962
Sverige Sverige 1962
Danmark Danmark 1967
Schweiz Schweiz 1981
Italien Italien 1982, 24 maj
Portugal Portugal 2000, 27 juni
Storbritannien Storbritannien 2002, 8 juli
Finland Finland 2004, 1 juli
Spanien Spanien 2006, 1 juli
Tjeckien Tjeckien 2007, 1 januari
Österrike Österrike 2008, 1 juli
Brasilien Brasilien 2010, 29 december

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Om ESO”. http://www.eso.org/public/sweden/about-eso.html. Läst 5 november 2012. 
  2. ^ ”Forskning med ESO:s teleskop”. http://www.eso.org/public/sweden/science.html. Läst 5 november 2012. 
  3. ^ ”ESO:s webbsida”. http://www.eso.org/public/sweden/teles-instr/alma.html. Läst 5 november 2012. 
  4. ^ ”Världens största öga mot himlen”. http://www.eso.org/public/sweden/teles-instr/e-elt.html. Läst 5 november 2012.