Eurovision Song Contest

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”ESC” leder hit. För tangenten, se Escape. För andra betydelser, se ESC (olika betydelser).
För årets upplaga, se Eurovision Song Contest 2015.
Eurovision Song Contest
Eurovision Song Contest new logo.png
Originaltitel Eurovision Song Contest
Genre underhållning, musiktävling
Skapad av Marcel Bezençon
Antal avsnitt 78 (2015)
Längd (per avsnitt) ca 120–180 minuter per show
Antal säsonger 60 (2015)
Språk engelska, franska
Produktion
Produktionsbolag Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) med respektive arrangörsland
Inspelningsplats Bestäms varje år genom röstning, där det land som fått högst totalpoäng i den årliga finalen får arrangera året därpå.
Sändning
Originalvisning 1956–
Status Pågående
Kronologi
Relaterade program Junior Eurovision Song Contest,
Eurovision Dance Contest,
Asia-Pacific Song Contest,
Türkvizyon Song Contest
Externa länkar
Officiell webbplats
Lys Assia sjunger vid 1958 års tävling i Hilversum. Det var andra gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956.
Vinnaren 1956 Lys Assia och vinnaren 2008 Dima Bilan i Moskva 2009.
Turkiska Sertab Erener vann tävlingen 2003. Här är hon fotograferad året efter i Istanbul då hon, likt flertalet av tävlingens vinnare, invigt tävlingen och hälsat tittarna och lyssnarna välkomna.

Eurovision Song Contest, officiellt även Le Concours Eurovision de la chanson (ursprungligt franskt namn) eller ESC (förkortning), är en årlig återkommande sångtävling och världens största underhållningsprogram,[1] som arrangeras av Europeiska radio- och TV-unionen (EBU), tillsammans med det land som föregående år korats till segrare. Tävlingen är en samproduktion mellan TV-bolagen som är medlemmar i EBU, där varje land som vill vara med och tävla skickar ett bidrag med en tillhörande artist. Officiellt är det bidragen som tävlar även om man i första hand nämner dessa som länder, därefter artist och bidrag. Inför varje års tävling lägger sig inte EBU sig i hur ländernas TV-bolag väljer bidrag och artist, däremot måste tävlingsländerna följa ett regelverk som bland annat gäller att låtarna måste vara nyskrivna och ej tidigare publicerade, hur lång låten får vara och hur många personer som får delta på scenen.

År 2015, samma år som Eurovision Song Contest firade 60-årsjubileum, blev tävlingen tilldelad Guinness World Records för den längsta årliga musiktävlingen i världen.[2]

Om Eurovision Song Contest[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskrigets slut var Europa splittrat i två politiska block – väst- och östblocket. Väst och öst representerades av USA respektive Sovjetunionen, två supermakter som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet.

Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest från Lugano i Schweiz med sju deltagande länder. Samtliga år efter detta har tävlingen sedan producerats, och genom åren har antalet medlemmar växt från sju till dagens femtioen medlemsländer (även om som mest 43 länder har deltagit vid ett och samma år). Fram till början av 1990-talet medverkade i snitt 25 länder per år, men den 1 januari 1993 gick den östeuropeiska motsvarigheten till EBU, OIRT, ihop med EBU och antalet möjliga deltagarländer ökade kraftigt. Under det kommande decenniet infördes olika kvalificeringsregler för att fortsatt hålla antalet bidrag i huvudtävlingen kring tjugofem stycken. Men för att få fler länder att delta infördes en semifinal 2004 som hölls några dagar inför finalen, vilket möjliggjorde att 36 länder kunde delta det året. De kommande åren behölls detta system men 2008 infördes två semifinaler eftersom trycket för antal länder blev alltför stort och för att därigenom begränsa finaldeltagandet. Från semifinalerna röstas 10 länder vidare till finalen. Tävlingen genomförs någon gång under perioden mars–maj, där flest arrangemang skett i maj månad.

I många år har grannländer röstat på varandra, och vid minst två tillfällen sägs röstningsblock har spelat en kritiskt avgörande roll för utgången av tävlingen.[3]

Svenska medier har genom åren beskrivit tävlingen under många olika namn som Eurovisionsschlagerfestivalen,[4] Schlager-EM, Schlagerfinalen, Eurovisionsfestivalen, ESC, Mélodie Grand Prix[4] och Eurovisionen.

Upplägg[redigera | redigera wikitext]

Nationella uttagningar[redigera | redigera wikitext]

Inför en Eurovision Song Contest ger EBU de tävlingsländer som är intresserade av att delta i uppgift att välja ut en artist och ett tävlingsbidrag. För bidraget beslutar dock EBU ett datum som säger att före det datumet får inga tävlingsbidrag ha varit publicerade för allmänheten (släppt via olika kanaler). Därför måste tävlingsländerna välja ut bidrag som släppts efter detta datum. Varje tävlingsland beslutar själv om uttagningsform, vilket kan vara alltifrån internval till en längre uttagning med heats, kvarts- och semifinaler samt final med mera. Länderna får själva anordna egna regelverk för uttagningarna, även om det bidrag samt den artist som sedan väljs ut måste följa EBU:s eget regelverk i tävlingen. I de nationella uttagningarna kan man dock bortse från kraven, förutsatt att kraven sedan kommer att uppfyllas när tävlingen går av stapeln.

Tävlingen[redigera | redigera wikitext]

I Eurovision Song Contest får alla länder ett tilldelat startnummer, vilket sker genom lottning men sedan 2013 av värdlandets tävlingsproducenter. Sedan 2008 föregås detta av att länderna som måste kvala genom semifinalerna delas upp i olika grupper och sedan lottas dessa in i semifinalerna. Sedan 2010 lottas det även om starthalvor. Under semifinalerna framförs sedan bidragen enligt startordningen och därefter röstar tittarna och/eller jurygrupper fram tio stycken vinnare (per semifinal) som går vidare till finalen. I finalen får finalländerna tilldelade startnummer och sedan sker samma procedur som i semifinalerna, med skillnaden att en vinnare koras till segrare. Vinnarlandet är sedan det landet som tilldelas att få arrangera nästkommande års Eurovision.

Inget land får rösta på sig själva och den poäng som delas ut följer på skalan 1-8, 10 och 12 poäng. Denna poängskala infördes 1975.

Regelverk[redigera | redigera wikitext]

Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler. Detta för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder och för att få det att gå så smidigt som det bara är möjligt. Nedan listas tävlingens grundregler:

  • Ett tävlingsbidrag får vara max 3 minuter långt.
  • Tävlingsbidragen får inte nedvärdera tävlingen eller innehålla några politiska, religiösa eller kommersiella budskap.
  • Låtarna måste vara nyskrivna och ej publicerade före ett visst datum.
  • Bidragen får framföras på valfritt språk.
  • Tävlande artist måste vara minst 16 år gammal (gäller på finaldagen).
  • Alla sånginsatser, inklusive körsång, måste framföras live.
  • Max sex personer får medverka på scenen (räknat per land).
  • Vinnarlandet i finalen är det land som får uppdraget att arrangera nästa års tävling, dock kan undantag göras.
  • Endast ett land per år kan vinna tävlingen. Skulle två eller fler länder få samma totalpoängsumma (både på vinstposition men även på andra slutplaceringar) avgörs det först genom hur många poänggivande länder som respektive land fått och därefter räknas antalet 12-poängare, 10-poängare, 8-poängare osv. Den som då har flest poäng i den högsta kategorin är också den som vinner. Systemet med att man först räknar antal poänggivande länder infördes 2003,[5] medan systemet med att räkna antalet 12-poängare och nedåt infördes 1975.
  • Alla länder som medverkar i respektive års tävling är tvingade att visa alla sändningar som görs, inklusive repriser. Resultatvisningen och liknande får inte manipuleras.
  • Alla länder som tävlar måste betala en avgift för att få vara med och tävla. Detta för att arrangörslandet inte ska behöva stå för hela värdskapskostnaden självt.
  • EBU förbehåller sig rätten att diskvalificera länder, artister och bidrag som bryter mot tävlingsreglerna.

Tillägg[redigera | redigera wikitext]

Vissa regler som tillkommit har i efterhand behövt justerats något p.g.a. att de inte varit tillräckliga eller att de inte hållit måttet. Bland annat har regler införts vissa år då man annars inte visste hur vissa saker skulle hanteras. En av dessa regeländringar var ändringen om att endast ett land kan vinna tävlingen. Efter att fyra länder delat på segern 1969 valde många länder att avstå i protest året därpå, vilket tvingade EBU att införa en sådan regel. Vissa av de regler som nämns ovan har haft undantag vissa år såsom:

  • Fram till 1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen regel om låtlängden, dock var en rekommenderad längd på den som sedan infördes (exempelvis var en av de tävlande låtarna 1956 mer än fem minuter lång).
  • Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlade endast ett bidrag per land.
  • Mellan åren 1956 och 1965, 1973 och 1976, och från 1999 har varje deltagarland haft rätt att framföra sitt bidrag på vilket språk man velat. Åren däremellan har EBU haft en regel om att man var tvingad att sjunga på landets officiella språk.
  • Mellan åren 1957 och 1970 fick varje land som mest ha två personer på scen (således godkändes enbart soloartister eller duos).
  • Före 1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963 och 1970 tilläts körer på upp till tre personer per land.
  • Mellan 1956 och 1972 framförde alla bidragen med en orkester. 1973 ändrades reglerna så att varje deltagande land fick själva bestämma om de ville ha förinspelad musik eller en orkester. Sedan år 1999 är det obligatorisk att alla bidragen ska ha förinspelad musik.[6]
  • Åren 1960, 1963, 1972, 1974 och 1980 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året innan. Anledningen till detta var olika saker, bl.a. var det återkommande att vissa länder vunnit två år i rad och inte hade råd att arrangera tävlingen året därpå. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland.
  • Om två eller flera länder hade samma poäng om de delade första placeringen skulle en skiljeomröstning äga rum och låtarna skulle spelas en gång till, detta gällde mellan åren 1970 och 1988.[7] Regeln behövdes dock aldrig användas.
  • Mellan åren 1989 och 2002 avgjordes om två eller flera länder hade samma poäng om de delade första placeringen av den som hade flest 12-poängare; om det då fortfarande var lika gick man vidare med 10-poängare, 8-poängare osv.[8][9] Mellan dessa år behövdes dock regeln endast användas en gång, nämligen år 1991.
  • Åldersgränsen på 16 år för tävlande artist infördes 1990. År 1986 vann en 13-åring.

Andra regler[redigera | redigera wikitext]

Poängomröstningen[redigera | redigera wikitext]

De första arton åren som Eurovision Song Contest arrangerades fanns det inga regler om hur poängsystemet skulle vara. Därför såg poängsystemen olika ut för varje år som gick, även om man kunde återanvända dessa ibland. Inför tävlingen år 1975 gjorde EBU om detta system och införde ett standardsystem som innebar att varje tävlande land gav poängen 1-8, 10 och 12 poäng. 12 poäng blev den högsta summan, som därmed ges till det röstande landets favoritbidrag, följt av 10 poäng till landets tvåa, 8 poäng till landets trea och så vidare ned till 1 poäng. Därmed ger alla länder poäng till tio tävlande länder vardera, resterande ges noll poäng. Samma system används även i Junior Eurovision Song Contest, även om varje land börjar på tolv poäng innan omröstningen startar.

Fram till tävlingen år 1997 avgjordes ESC årligen med hjälp av endast jurygrupper. Det året prövade fem länder (Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Österrike) på att använda telefonröstning. Då detta visat sig vara en bra lösning har man sedan år 1998 infört telefonröstning som standardsystem, även om alla länder har en back-upjury om något skulle gå snett med röstningen. Sedan 2000-talets mitt, då semifinaler infördes och fler länder deltagit, har telefonröstningen i hög grad förändrat tävlingen p.g.a. ländernas olika röstningsmönster. Därför infördes delvis jurymakt i semifinalerna år 2008 och 2009, samt att från finalen år 2009 har varje lands resultat delats lika mellan landets telefonröstning och landets femmannajury, s.k. 50:50-röstning. Sedan år 2010 används detta system även i semifinalerna.

Röstningsmönster[redigera | redigera wikitext]

I många år har grannländer röstat på varandra, och vid minst två tillfällen har röstningsblock spelat en kritiskt avgörande roll för utgången av tävlingen.[3]

Sedan Tyskland enades till ett land, Sovjetunionen och Jugoslavien föll och dess områden blev fria stater i början och mitten av 1990-talet har allt fler länder tillkommit i tävlingen och velat vara med och tävla. I samband med detta försökte EBU hålla tävlingen på en nivå så att inte allt för många länder skulle deltaga per år. Därför infördes en regel om att de länder som placerat sig sämst året innan skulle vara tvungna att avstå tävlan året därpå, så att fler länder skulle kunna vara med. Detta höll sig fram till år 2004, då man införde en semifinal i tävlingen. Detta innebar att alla länder som inte placerat sig på topp tio året innan och som ej tillhörde gruppen "The Big Four" (vilka är Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland; sedan 2011 är även Italien med i den gruppen som heter "The Big Five") var tvungna att tävla i semifinalen om en plats i finalen. I och med detta kan runt 35-40 länder per år tävla. Därigenom ökades också poängmarginalerna och flera röstningsblock i tävlingen.

Genom att tävlingen öppnades för fler länder kunde man snabbt urskilja att röstningsmönster bildades. Dessa mönster berodde då till större delen inte på låtarnas musikaliska kvalitet eftersom mönstret har återkommit på samma sätt år efter år. När semifinalsystemet infördes började fler länder från östra Europa kvalificera sig jämfört med de länder från väst. I finalen blev sedan placeringarna även där oftare att östländerna placerade sig bättre än västländerna. 2007 blev ett år då samtliga tio semifinalplatser gick till länder från öst, samtidigt som i finalen blev de sexton först slutplacerade länderna (undantaget sjunde plats) östländer.

Eftersom EBU insåg att detta system inte längre höll gjordes stora tag i tävlingen för att inte röstningsblocken skulle vara allt för dominerande. År 2008 gjordes tävlingen om då man införde två semifinaler och att jurygrupper delvis skulle få avgöra det hela. Genom detta gör man så att endast "The Big Five" och det aktuella värdlandet blir direktkvalificerade, övriga länder måste kvala in till finalen. För att göra semifinalerna så rättvisa som möjligt lottar man om vilka länder som ska tävla i respektive semifinal, och låter samtidigt röstningsmomentet endast vara öppet för de länder som ska tävla i den aktuella semifinalen. Innan lottningen görs delar EBU in länderna i fem eller sex olika grupper, beroende på geografiskt läge och/eller röstningshistorik från tidigare år. Varje grupp splittas sedan i två delar, där den ena hälften får tävla i den första semifinalen och den andra hälften i den andra semifinalen. Hur länderna placerar sig i de olika grupperna varierar beroende på hur många länder som deltar. När ett land som kvalificerat sig från en semifinal vunnit tävlingen behöver det landet inte kvala året därpå, varpå den platsen lämnas tom i gruppen. Utöver detta får även de direktkvalificerade länderna (som endast består av värdlandet och ”The Big Five”) vara med och sända och rösta i minst en av de två semifinalerna. Ett undantag gjordes dock i Eurovision Song Contest 2015 då Australien fick rösta i båda semifinalerna.

The Big Five[redigera | redigera wikitext]

För att ett Eurovision Song Contest överhuvudtaget ska kunna arrangeras årligen krävs det att alla länder betalar en viss summa pengar, utöver det som EBU betalar ut. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder direktkvalificeringsplatser i varje års final (oavsett slutplacering året innan) med haken att de ska betala mer än de andra länderna som är med och tävlar. Detta kom på EBU:s bord under år 1996 då Tyskland, som fram till 1990-talet brukade lägga mer pengar i tävlingen än de andra länderna, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låta Tyskland, tillsammans med Frankrike, Spanien och Storbritannien, få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 1999, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader.

När EBU införde semifinalen år 2004 beslöts att de länder som hade kommit på de tio första slutplaceringarna i finalen skulle vara direktkvalificerade till finalen året därpå tillsammans med "Big Four"-länderna. Om någon eller några av "Big Four"-länderna hade slutat inom tiotoppen blev istället det landet som kommit på elfte plats i finalen direktkvalificerat osv. bakåt. Denna regel ströks sedan till 2008 när EBU införde två semifinaler i tävlingen. Från det året måste samtliga länder som är med och tävlar, utom värdlandet och "Big Four", gå genom en av två semifinaler. Sedan år 2011 heter gruppen numera "Big Five" i och med att Italien återkom till tävlingen igen och att EBU beslöt att även de kunde bidra ekonomiskt stort till tävlingen. En regel infördes inför 2011 års tävling som innebär att om någon av "Big Five"-länderna vinner kommer enbart "Big Five"-länderna bli direktkvalificerade till finalen. Regeln infördes efter att Tyskland hade vunnit tävlingen 2010.

Startordningen[10][redigera | redigera wikitext]

Fram till Eurovision Song Contest 2012 fick varje års arrangörsland i uppdrag av EBU att inför finalen (och sedan 2004/2008 även semifinalen/erna) lotta den startordning som länderna det året skulle tävla i. Anledningen var att man på förhand skulle veta i vilken ordning som länderna skulle tävla i eftersom själva tävlingen sedan skulle gå så smidigt som möjligt. Den 7 november 2012 röstades ett nytt regelförslag igenom inom EBU som innebar att lottningen skrotades och ersattes med att det land som vinner får bestämma startordningen för semifinalerna och för finalen, dock i kombination med delvis lottning för rättvisehet. Denna regel började gälla från 2013 års upplaga. Det sägs att anledningen till regeländringen var att man ville få ett bättre flyt i sändningarna genom att kunna bestämma körschemat på förhand.

I semifinalerna innebär regeln att tävlingsproducenterna får sätta startordningen utifrån hur länderna har lottats i halvindelningen. Det vill säga, producenterna får sätta länderna i semifinalerna i vilken ordning de vill, så länge inget land byter starthalva. För finalen gäller regeln att samtliga finalister (både de direktkvalificerade länderna och de kvalificerade semifinalländerna) lottas in i finalens två starthalvor och först därefter sätter producenterna startordningen. Enda undantaget är värdlandets startposition som istället lottas med ett direkt startnummer. Detta av rättviseskäl. Ordningen för semifinalerna och finalen ska innan offentliggörande vara godkänd av EBU:s högste chef samt av EBU:s referensgrupp. För finalstartordningen gäller det att den ska vara klar innan klockan 03:00 natten mot dagen innan finalen sänds.

Tävlande länder[redigera | redigera wikitext]

Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2009, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Rosa länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.

Sedan starten 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till femtioen. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom Eurovision inte är någon geografisk Europatävling kan länder som geografisk ligger i både Nordafrika och Centralasien deltaga, vilket också har skett. Marocko är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år 1980. Bland länder utanför det geografiska Europa kan också nämnas Armenien, Azerbajdzjan, Cypern (södra (grekisktalande) delen), Georgien, Israel och Turkiet som har deltagit i många år.

Debutår[redigera | redigera wikitext]

Vinnare genom åren[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas de länder som vunnit tävlingen genom åren, decennium för decennium.

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)
Språk
1956 Lugano, Schweiz  Schweiz Lys Assia "Refrain" Emile Gardaz (t), Geo Voumard (m) franska
1957 Frankfurt, Tyskland  Nederländerna Corry Brokken "Net als toen" Willy Van Hemert (tm) nederländska
1958 Hilversum,
Nederländerna
 Frankrike André Claveau "Dors, mon amour" Pierre Delanoë (t), Hubert Giraud (m) franska
1959 Cannes, Frankrike  Nederländerna Teddy Scholten "Een beetje" Willy Van Hemert (tm) nederländska


1960-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)
Språk
19605 London, Storbritannien  Frankrike Jacqueline Boyer "Tom Pillibi" Pierre Cour (t), Andre Popp (m) franska
1961 Cannes, Frankrike  Luxemburg Jean-Claude Pascal "Nous les amoureux" Maurice Vidalin (t), Jacques Datin (m) franska
1962 Luxemburg, Luxemburg  Frankrike Isabelle Aubret "Un premier amour" Roland Valade (t), Claude Henri Vice (m) franska
19636 London, Storbritannien  Danmark Grethe & Jørgen
Ingmann
"Dansevise" Sejr Volmer Sørensen (t), Otto Francker (m) danska
1964 Köpenhamn, Danmark  Italien Gigliola Cinquetti "Non ho l'età (Per amarti)" Mario Panzeri (t), Nicola Salerno (m) italienska
1965 Neapel, Italien  Luxemburg France Gall "Poupée de cire, poupée de son" Serge Gainsbourg (tm) franska
1966 Luxemburg  Österrike Udo Jürgens "Merci chérie" Udo Jürgens (tm), Thomas Horbiger (t) tyska,
franska
1967 Wien, Österrike  Storbritannien Sandie Shaw "Puppet on a String" Bill Martin (tm), Phil Coulter (tm) engelska
1968 London, Storbritannien  Spanien Massiel "La la la" Ramon Arcusa (tm), Manuel De La Calva (tm) spanska
1969 Madrid, Spanien  Frankrike Frida Boccara "Un jour, un enfant" Eddy Marnay (t), Émile Stern (m) franska
 Nederländerna Lennie Kuhr "De troubadour" Lennie Kuhr (t), David Hartsema (m) nederländska
 Storbritannien Lulu "Boom bang-a-bang" Peter Warne (t), Alan Moorhouse (m) engelska
 Spanien Salomé "Vivo cantando" A. Alcalde (t), Maria Jose De Cerato (m) spanska

5 Nederländerna avstod att arrangera tävlingen 1960 för att de ansåg att det gått för kort tid sedan de arrangerade tävlingen 1958.[11]
6 Storbritannien fick arrangera år 1963 eftersom Frankrike inte ville göra det.

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)
Språk
19707 Amsterdam,
Nederländerna
 Irland Dana "All Kinds of Everything" Derry Lindsay (tm), Jackie Smith (tm) engelska
1971 Dublin, Irland  Monaco Séverine "Un banc, un arbre,
une rue
"
Yves Dessca (t), Jean-Pierre Bourtayre (m) franska
19728 Edinburgh,
Storbritannien
 Luxemburg Vicky Leandros "Après toi" Yves Dessca (t), Klaus Munro (tm),
Mario Panas (m)
franska
1973 Luxemburg  Luxemburg Anne-Marie David "Tu te reconnaîtras" Vline Buggy (t), Claude Morgan (m) franska
19749 Brighton,
Storbritannien
 Sverige Abba "Waterloo" Stikkan Anderson (t), Benny Andersson (m),
Björn Ulvaeus (m)
engelska
1975 Stockholm,
Sverige
 Nederländerna Teach-In "Ding dinge dong" Wil Luikinga (t), Eddy Owens (t),
Dick Bakker (m)
engelska
1976 Haag,
Nederländerna
 Storbritannien Brotherhood of Man "Save Your Kisses for Me" Tony Hiller (tm), Lee Sheriden (tm),
Martin Lee (tm)
engelska
1977 London,
Storbritannien
 Frankrike Marie Myriam "L'oiseau et l'enfant" Joe Gracy (t), Jean-Paul Cara (m) franska
1978 Paris, Frankrike  Israel Izhar Cohen &
Alpha-Beta
"A-ba Ni-bi" Ehud Manor (t), Nurit Hirsh (m) hebreiska
1979 Jerusalem, Israel  Israel Milk and Honey "Hallelujah" Shimrit Orr (t), Kobi Oshrat (m) hebreiska

7 Efter att fyra länder vunnit året innan (p.g.a. att det inte fanns någon regel mot det då) valde många länder att avstå tävlan 1970. Därför kom endast tolv länder att tävla det året (jämfört med sexton året innan).
8 Eftersom Monaco varken hade plats eller råd att arrangera efter sin vinst år 1971 överläts arrangörsskapet på Storbritannien år 1972.
9 Varken Luxemburg (som blev etta) eller Spanien (som blev tvåa) år 1973 hade råd att arrangera år 1974, varför Storbritannien (som blivit trea 1973) fick arrangera istället.

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)
Språk
198010 Haag,
Nederländerna
 Irland Johnny Logan "What's Another Year?" Shay Healy (tm) engelska
1981 Dublin, Irland  Storbritannien Bucks Fizz "Making Your Mind Up" Andy Hill (tm), John Danter (tm) engelska
1982 Harrogate,
Storbritannien
 Västtyskland Nicole "Ein bißchen Frieden" Bernd Meinunger (t), Ralph Siegel (m) tyska
1983 München,
Västtyskland
 Luxemburg Corinne Hermès "Si la vie est cadeau" Alain Garcia (t), Jean-Pierre Millers (m) franska
1984 Luxemburg  Sverige Herreys "Diggi-loo diggi-ley" Britt Lindeborg (t), Torgny Söderberg (m) svenska
1985 Göteborg, Sverige  Norge Bobbysocks "La det swinge" Rolf Løvland (tm) norska
1986 Bergen, Norge  Belgien Sandra Kim11 "J'aime la vie" Marino Atria (t), Angelo Crisci (m),
Jean Paul Furnemont (m)
franska
1987 Bryssel, Belgien  Irland Johnny Logan12 "Hold Me Now" Johnny Logan (tm) engelska
1988 Dublin, Irland  Schweiz Céline Dion "Ne partez pas sans moi" Nella Martinetti (t), Atilla Sereftug (m) franska
1989 Lausanne,
Schweiz
 Jugoslavien Riva "Rock Me" Stevo Cvikić (t), Rajko Dujmić (m) serbokroatiska

10 1979 hade Israel vunnit för andra året i rad, men hade inte råd att vare sig vara med eller arrangera år 1980, varför Nederländerna fick göra det istället, efter tillfrågning från EBU.
11 Sandra Kim är och förblir tävlingens yngsta vinnare, då hon endast var tretton år gammal när hon vann. Idag måste man vara minst sexton för att få vara med och tävla.
12 I och med Johnny Logans vinst år 1987 blev han den första (och hittills enda) artisten som vunnit Eurovision Song Contest två gånger.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)
Språk
1990 Zagreb,
Jugoslavien
 Italien Toto Cutugno "Insieme:1992" Toto Cutugno (tm) italienska,
engelska
1991 Rom, Italien  Sverige13 Carola "Fångad av en stormvind" Stephan Berg (tm) svenska
1992 Malmö, Sverige  Irland Linda Martin "Why Me?" Johnny Logan (tm) engelska
1993 Millstreet Town,
Irland
 Irland Niamh Kavanagh "In Your Eyes" Jimmy Walsh (tm) engelska
1994 Dublin, Irland  Irland Paul Harrington &
Charlie McGettigan
"Rock 'n' roll Kids" Brendam Graham (tm) engelska
1995 Dublin, Irland  Norge Secret Garden "Nocturne" Petter Skavlan (t), Rolf Løvland (m) norska
199614 Oslo, Norge  Irland Eimear Quinn "The Voice" Brendam Graham (tm) engelska
199715 Dublin, Irland  Storbritannien Katrina and the Waves "Love Shine a Light" Kimberley Rew (tm) engelska
1998 Birmingham,
Storbritannien
 Israel Dana International "Diva" Yoav Ginay (t), Tzvika Pik (m) hebreiska
1999 Jerusalem, Israel  Sverige Charlotte Nilsson "Take Me to Your Heaven" Gert Lengstrand (t), Marcos Ubeda (t),
Lars "Dille" Diedricson (m)
engelska

13 År 1991 blev Sverige delad etta med Frankrike, varpå regeln om att endast ett land kan vinna togs till. Då Sverige fått flest tiopoängare (båda länderna hade lika många tolvor) vann Sverige ESC det året.
14 Inför finalen år 1996 hölls först en kvalificeringsomgång för de länder som velat vara med i tävlingen. Alla länder utom värdlandet, det året Norge, var tvungna att kvalificera sig den vägen. En liknande sak skedde även 1993, fast för östeuropeiska länder.
15 1997 fick fem länder pröva på att använda sig av telefonröstning som slutresultat. Då detta visat sig positivt blev det sedan standard att åren efter ha telefonröstning (dock i vissa fall i kombination med juryröstning).

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)
Språk
2000 Stockholm,
Sverige
 Danmark Olsen Brothers "Fly on the Wings of Love" Jørgen Olsen (tm) engelska
2001 Köpenhamn,
Danmark
 Estland Tanel Padar & Dave
Benton
& 2XL
"Everybody" Maian Kärmas (t), Ivar Must (m) engelska
2002 Tallinn, Estland  Lettland Marie N "I Wanna" Marija Naumova (tm), Marats Samauskis (t) engelska
2003 Riga, Lettland  Turkiet Sertab Erener "Everyway That I Can" Demir Demirkan (tm), Sertab Erener (m) engelska
200416 Istanbul, Turkiet  Ukraina Ruslana "Wild Dances (Dykyje tantsy)" Oleksandr Ksenofontov (t),
Ruslana Lyzjitjko (m)
engelska,
ukrainska
2005 Kiev, Ukraina  Grekland Elena Paparizou "My Number One" Christos Dantis (tm), Natalia Germanou (m) engelska
2006 Aten, Grekland  Finland Lordi "Hard Rock Hallelujah" Mr Lordi (Tomi Putaansuu) (tm) engelska
2007 Helsingfors,
Finland
 Serbien Marija Šerifović "Molitva" Saša Milošević Mare (t), Vladimir Graić (m) serbiska
200817 Belgrad, Serbien  Ryssland Dima Bilan "Believe" Dima Bilan (t), Jim Beanz (m) engelska
2009 Moskva,
Ryssland
 Norge Alexander Rybak18 "Fairytale" Alexander Rybak (tm) engelska

16 År 2004 infördes en semifinal så att många fler länder kan medverka i tävlingen. Detta för att man ska slippa använda sig av metoden att de sämst placerade länderna i finalen året innan måste avstå tävlan det året.
17 År 2008 infördes två semifinaler i tävlingen, vilket innebär att alla länder (utom värdlandet och "The Big Five") är tvingade att kvalificera sig genom minst en av två semifinaler innan finalen hålls.
18 I och med Alexander Rybaks vinst år 2009 slogs poängrekordet till hela 387 poäng.

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

År Värdstad &
värdland
Vinnande land Upphovsmän
(text & musik)
Språk
2010 Oslo, Norge  Tyskland19 Lena Meyer-Landrut "Satellite" Julie Frost (tm), John Gordon (t) engelska
2011 Düsseldorf,
Tyskland
 Azerbajdzjan Ell & Nikki "Running Scared" Stefan Örn (tm), Sandra Bjurman (tm),
Iain Farquharson (m)
engelska
2012 Baku,
Azerbajdzjan
 Sverige Loreen "Euphoria" Thomas G:son (tm), Peter Boström20 (tm) engelska
2013 Malmö,
Sverige
 Danmark Emmelie de Forest "Only Teardrops" Lise Cabble (tm), Julia Fabrin Jakobsen (tm),
Thomas Stengaard (tm)
engelska
2014 Köpenhamn,
Danmark
 Österrike Conchita Wurst "Rise Like a Phoenix" Charly Mason (tm), Joey Patulka (tm),
Ali Zuckowski (tm), Julian Maas (tm)
engelska
2015 Wien,
Österrike[12]
 Sverige Måns Zelmerlöw "Heroes" Anton Hård af Segerstad (tm), Joy Deb (tm),
Linnea Deb (tm)
engelska
2016 Stockholm,
Sverige[13]
Avgörs 14 maj 2016  ?

19 När Tyskland vann år 2010 blev det första gången ett land i gruppen "The Big Four" (senare "Big Five") vann en Eurovision Song Contest.
20 Peter Boström blev den första låtskrivaren i ESC-historien som både skrev vinnarlåten och den låt som kom sist i en final (Sveriges och Norges bidrag).

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Vinster och förluster[redigera | redigera wikitext]

Av de totalt femtioen länder som ställt upp i Eurovision sedan starten 1956 har endast tjugosex tagit hem segern minst en gång (drygt femtio procent). Samtidigt har totalt tjugotre länder minst en gång hamnat sist i en final. Det kan vara värt att notera att länder som Jugoslavien och Serbien och Montenegro inte existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga. Nedan redovisas de länder som fått flest vinster och förluster. Länderna står i första hand efter antalet vinster/förluster, i andra hand senaste vinst/förlust.

Finaler 1956-2015[redigera | redigera wikitext]

Vinster
Antal Land År
7  Irland 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996
6  Sverige 1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015
5  Storbritannien 1967, 1969, 1976, 1981, 1997
 Luxemburg 1961, 1965, 1972, 1973, 1983
 Frankrike 1958, 1960, 1962, 1969, 1977
4  Nederländerna 1957, 1959, 1969, 1975
3  Danmark 1963, 2000, 2013
 Norge 1985, 1995, 2009
 Israel 1978, 1979, 1998
2  Österrike 1966, 2014
 Tyskland 1982, 2010
 Italien 1964, 1990
 Schweiz 1956, 1988
 Spanien 1968, 1969
1  Azerbajdzjan 2011
 Ryssland 2008
 Serbien 2007
 Finland 2006
 Grekland 2005
 Ukraina 2004
 Turkiet 2003
 Lettland 2002
 Estland 2001
 Jugoslavien 1989
 Belgien 1986
 Monaco 1971
Sistaplatser
Antal Land År
11  Norge 1963, 1969, 1974, 1976, 1978, 1981, 1990, 1997, 2001, 2004, 2012
9  Finland 1963, 1965, 1968, 1980, 1982, 1990, 1992, 1996, 2009
8  Österrike 1957, 1961, 1962, 1979, 1984, 1988, 1991, 2015
7  Belgien 1961, 1962, 1965, 1973, 1985, 1993, 2000
6  Tyskland 1964, 1965, 1974, 1995, 2005, 2015
5  Schweiz 1964, 1967, 1974, 1998, 2011
4  Spanien 1962, 1965, 1983, 1999
 Nederländerna 1958, 1962, 1963, 1968
3  Storbritannien 2003, 2008, 2010
 Malta 1971, 1972, 2006
 Portugal 1964, 1974, 1997
 Turkiet 1975, 1983, 1987
 Luxemburg 1958, 1960, 1970
2  Irland 2007, 2013
 Island 1989, 2001
 Sverige 1963, 1977
 Monaco 1959, 1967
1  Frankrike 2014
 Danmark 2002
 Litauen 1994
 Cypern 1986
 Italien 1966
 Jugoslavien 1964

Semifinaler 2004-2015[redigera | redigera wikitext]

Vinster
Antal Land År
3  Sverige 2011, 2012, 2015
2  Ryssland 2012, 2015
 Grekland 2008, 2011
1  Nederländerna 2014
 Österrike 2014
 Danmark 2013
 Azerbajdzjan 2013
 Belgien 2010
 Turkiet 2010
 Island 2009
 Norge 2009
 Ukraina 2008
 Serbien 2007
 Finland 2006
 Rumänien 2005
Serbien och Montenegro Serbien och
Montenegro
2004
Sistaplatser
(* Med noll poäng)
Antal Land År
3  Schweiz 2004*, 2010, 2015
 Lettland 2009, 2010, 2013
2  Tjeckien 2007, 2009*
1  Finland 2015
 Georgien 2014
 Moldavien 2014
 Slovenien 2013
 Slovakien 2012
 Österrike 2012
 Nederländerna 2011
 Polen 2011
 San Marino 2008
 Ungern 2008
 Andorra 2006
 Litauen 2005

Icke-vinnare i finaler[redigera | redigera wikitext]

Av de 51 länder som deltagit genom åren har 24 länder ännu inte vunnit tävlingen. Nedan redovisas vilka dessa länder är (länder markerade med en stjärna* tävlade som en del av Jugoslavien fram till den unionen upplöstes i början av 1990-talet):

Deltagande i tävlingen[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas länder som har deltagit flest gånger i tävlingen, länder som gjort längst uppehåll i tävlingen samt länder som har tävlat flest finaler i rad.

Flest deltagandeår[redigera | redigera wikitext]

Här följer de tio länder som sedan tävlingen började år 1956 har tävlat flest gånger. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2015 och gäller således tävlande fram till 2015 års upplaga av ESC.

Nr Land Antal år
1  Tyskland 59
2  Frankrike 58
 Storbritannien
4  Belgien 57
5  Nederländerna 56
 Schweiz
7  Spanien 55
 Sverige
9  Norge 54
10  Finland 49
 Irland

Längsta uppehåll i tävlingen[redigera | redigera wikitext]

Här följer de tio länder som har gjort de längsta uppehållen mellan sina deltaganden. Uppehållen kan ha gjorts när som helst mellan åren 1956-2015. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2015.

Nr Land Antal år Mellan år
1  Marocko 35 1981-
2  Monaco 24 1980-2003
3  Luxemburg 22 1994-
4  Malta 15 1976-1990
5  Italien 13 1998-2010
6  Danmark 11 1967-1977
7  Slovakien 10 1999-2008
8  Andorra 6 2010-
 Ungern 1999-2004
10  Tjeckien 5 2010-2014

Flest finaler räknat i rad[redigera | redigera wikitext]

Här listas de tio länder som har tävlat flest gånger i finaler, räknat i antalet finaler de tävlat i rad. En sådan svit avbryts när ett land antingen valt att hoppa av ett år och/eller inte fått delta ett år och/eller inte kvalificerat sig till en final. Sviten kan ha skett närsomhelst mellan åren 1956-2015. Tabellen är senast uppdaterad i maj 2015 och gäller således finaler fram till 2015 års tävling.

Nr Land Antal år Mellan år
1  Storbritannien 57 1959-
2  Spanien 55 1961-
3  Tyskland 40 1956-1995
4  Schweiz 39 1956-1994
5  Belgien 38 1956-1993
6  Luxemburg 34 1960-1993
7  Frankrike 33 1981-
 Sverige 1977-2009
9  Norge 31 1971-2001
10  Nederländerna 29 1956-1984
 Portugal 1971-1999

Poängsummor[redigera | redigera wikitext]

Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörklila: 7 vinster, Lila: 6, Rosa: 5, Gul: 4, Grön: 3, Turkos: 2 och Blå: 1 vinst. Mörkgrå visar länder som deltagit, men ej vunnit, och ljusgrå visar länder som aldrig deltagit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989.

Högsta totalpoängen[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finalerna 1956-2015 och semifinalerna 2004-2015.
Tabellerna är senast uppdaterade i maj 2015.

Finalpoäng
Nr Land Poäng
1  Sverige 4 128
2  Storbritannien 3 849
3  Irland 3 292
4  Frankrike 3 083
5  Tyskland 3 064
6  Norge 2 816
7  Grekland 2 740
8  Spanien 2 595
9  Italien 2 479
10  Danmark 2 423
Semifinalspoäng
Nr Land Poäng
1  Grekland 1 162
2  Sverige 1 119
3  Ukraina 1 114
4  Ryssland 1 043
5  Rumänien 1 028
6  Danmark 966
7  Norge 914
8  Finland 881
9  Island 878
10 Bosnien och Hercegovina Bosnien och
Hercegovina
842

Poängrekord[redigera | redigera wikitext]

Norges representant 2009 Alexander Rybak och hans bidrag Fairytale är det bidrag som har fått högst poängsumma i en ESC-final någonsin.

Nedan listas de tio länder som i semifinaler och final fått högst totalpoäng. För finaler räknas sedan åren 1975 medan för semifinaler räknas från år 2004. Det som kan noteras är att tävlingen med åren har blivit större och att fler länder har deltagit de senare åren jämfört med i början. I och med att fler länder har deltagit har slutpoänger blivit högre. Det är därför fel att jämföra år med år, eftersom fler poäng har delats ut de år då fler länder deltagit. För semifinaler kan det också noteras att då tävlingen endast hade en semifinal (2004-2007) fick alla tävlande länder det året vara med och rösta även i semifinalen, vilket av naturliga skäl har gjort att länder kan ha fått högre slutpoänger. Från år 2008 är det istället två semifinaler som gäller och då är det endast de tävlande länderna i den aktuella semifinalen + två/tre extraröstande direktkvalificerade länder som röstar. Detta gör att poängsummorna då varierar beroende på hur många länder som får rösta. Oftast blir det färre som får rösta och då blir poängsummorna lägre.

Observera att listorna inte bara innehåller vinnarländer utan även övriga topplacerade länder. Länder som ej är vinnare har grå bakgrund.

Finaler
Nr Land År Poäng-
summa
1  Norge 2009 387
2  Sverige 2012 372
3  Sverige 2015 365
4  Ryssland 2015 303
5  Italien 2015 292
 Finland 2006 292
7  Österrike 2014 290
8  Danmark 2013 281
9  Ukraina 2004 280
10  Ryssland 2008 272
Semifinaler
Nr Land År Poäng-
summa
1  Serbien 2007 298
2  Finland 2006 292
3 Bosnien och Hercegovina Bosnien och
Hercegovina
2006 267
4 Serbien och Montenegro Serbien och
Montenegro
2004 263
5  Ukraina 2004 256
6  Grekland 2004 238
7  Rumänien 2005 235
8  Ungern 2007 224
9  Sverige 2015 217
 Ryssland 2006 217

Rekord i antal 12-poängare[redigera | redigera wikitext]

Observera att tabellen nedan inte bara innehåller vinnande länder. Länderna listas i första hand efter antalet totaltolvor och i andra hand efter senaste notering.

Finaler
Antal Land År
18  Sverige 2012
16  Norge 2009
13  Österrike 2014
12  Sverige 2015
10  Azerbajdzjan 2013
 Grekland 2005
 Storbritannien 1997
9  Italien 2015
 Tyskland 1982, 2010
 Serbien 2007
 Estland 2001
Semifinaler
Antal Land År
14  Sverige 2015
9  Serbien 2007
 Bosnien och Hercegovina 2006
 Serbien och Montenegro 2004
8  Nederländerna 2014
 Turkiet 2009
 Ryssland 2006
7  Österrike 2014
 Azerbajdzjan 2013
 Danmark 2013
 Ukraina 2013
 Sverige 2011
 Island 2009
 Grekland 2004

Övrig statistik[redigera | redigera wikitext]

  • Flera låtskrivare har vunnit två gånger: Willy Van Hemert (Nederländerna 1957, 1959), Yves Dessca (Monaco 1971, Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985, 1995), Johnny Logan (Irland 1987, 1992) och Brendam Graham (Irland 1994, 1996).
  • Storbritannien har fått totalt femton andraplaceringar, vilket är ett rekord.
  • Sedan nuvarande poängsystemet (1-8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt femton gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var för Norge 1978 och senaste gången för Tyskland och Österrike 2015.
  • År 2008 var det i och med Rysslands vinst det åttonde året i följd som ett land utan tidigare seger vunnit festivalen. Någon sådan svit har aldrig tidigare förekommit. Däremot bröts sviten till 2009 då Norge vann.
  • Grekland var det enda landet som mellan åren 2004 och 2011 lyckades kvalificera sig till finalen varje år och där sluta inom de tio första placeringarna. År 2012 lyckades landet även då kvalificera sig till finalen, men slutade istället på sjuttonde plats av tjugosex. Azerbajdzjan hamnade på andra plats i denna svit, då de mellan åren 2008 och 2013 lyckades, likt Grekland, att alltid gå till final och där sluta inom topp tio. Azerbajdzjans svit bröts dock år 2014 då de slutade på tjugoandra plats i finalen.
  • Mest framgångsrika debutant är Serbien som vann 2007. Landet hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade 2007 under egen flagg. Utöver Serbien har även Schweiz vunnit på sitt debutår, då de vann det allra första året (och dessutom på hemmaplan).
  • Portugal är det land som väntat längst på sin första seger sedan debuten i tävlingen 1964. Sitt bästa resultat uppnådde de 1996 då Lúcia Moniz sjöng landet till sjätteplats. De har därmed ännu inte kommit över femte plats någon gång i en final. Däremot har landet blivit tvåa en gång i en semifinal (2008).
  • När Storbritannien vann år 1976 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,4%). Landet fick totalt 164 av 204 poäng (en differens på fyrtio poäng).
  • Danmark, Frankrike, Irland och Storbritannien är de länder som har vunnit tävlingen mer än en gång i ett och samma arrangörsland (dock vann Danmark och Irland i olika städer).
  • Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977 och 1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.

Spin-off[redigera | redigera wikitext]

Sedan millennieskiftet har tävlingen, förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007-2010.

Den 17, 19 och 21 december hölls Türkvizyon 2013 i Eskişehir, Turkiet. Det blev den första upplagan av den ESC-liknande tävlingen som hålls för asiatiska, syd- och östeuropeiska regioner.

Det finns även planer på en trolig kommande östasiatisk ESC-version (Asia-Pacific Song Contest) och en arabisk version (Arab World Song Contest).

Under åren 1977-80 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kallad Intervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen.

Sedan år 2005 sänds även World Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar (Källa behövs). EBU har också försökt göra en amerikansk spin-off, då under namnet World Vision: An American Anthem, men det har legat på is med anledning av ointresse från det amerikanska hållet. År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kallad Congratulations som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten. Det blev svenska Waterloo från 1974 med Abba.

Fans till Eurovision Song Contest har bildat en fan club vid namn OGAE International.[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindahl, Björn (25 maj 2010). ”Norge laddar för schlager”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/norge-laddar-for-schlager_4764637.svd. Läst 10 juni 2012. 
  2. ^ M. Escudero, Victor (23 maj 2015). ”Eurovision Song Contest awarded Guinness world record”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/news?id=eurovision_song_contest_awarded_guinness_world_record. Läst 9 juni 2015. 
  3. ^ [a b] Gatherer, Derek (2006). ”Comparison of Eurovision Song Contest Simulation with Actual Results Reveals Shifting Patterns of Collusive Voting Alliances”. Journal of Artificial Societies and Social Simulation "9" (2). http://jasss.soc.surrey.ac.uk/9/2/1.html.  (engelska)
  4. ^ [a b] "Eurovision Song Contest". Ne.se. Läst 29 maj 2014.
  5. ^ ”RULES OF THE 2003 EUROVISION SONG CONTEST”. EBU. 10 augusti 2002. http://www.myledbury.co.uk/eurovision/pdf/esc2003.pdf. Läst 11 juli 2014. 
  6. ^ O'Connor, John Kennedy (2005). The Eurovision Song Contest 50 Years The Official History. London: Carlton Books Limited. ISBN 1-84442-586-X. 
  7. ^ http://eurosong-contest.wikia.com/wiki/Tiebreaker läst 2015-02-20
  8. ^ ”Tiebreaker” (på engelska). eurosong-contest.wikia.com. http://eurosong-contest.wikia.com/wiki/Tiebreaker. Läst 20 Februari 2015. 
  9. ^ ”Eurovision Song Contest” (på engelska). esckaz. 2003. http://esckaz.ueuo.com/archive4.htm. Läst 20 Februari 2015. 
  10. ^ Siim, Jarmo (7 november 2012). ”Running order Malmö 2013 to be determined by producers”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/news?id=running_order_malmoe_2013_to_be_determined_by_producers. Läst 11 november 2012. 
  11. ^ the show ”Eurovision Song Contest 1960”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/history/by-year/contest?event=277#About the show. Läst 17 juli 2012. 
  12. ^ Marco Brey (11 maj 2014). ”Conchita Wurst: "Participating in Eurovision felt like coming home"” (på engelska). Eurovision. http://www.eurovision.tv/page/news?id=conchita_wurst_participating_in_eurovision_felt_like_coming_home. Läst 11 maj 2014. 
  13. ^ ”Nu är det klart – Globen får Eurovision 2016”. http://www.svt.se/nyheter/nu-ar-det-klart-de-arrangerar-eurovision-2016. Läst 2015-07-08. 
  14. ^ OGAE International Läst 2015-05-22.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

GClef.svg Eurovision Song Contest-portalen – portalen för Eurovision Song Contest på svenskspråkiga Wikipedia.