Eurovision Song Contest

Eurovision Song Contest
JJ gav Österrike segern i Eurovision Song Contest 2025.
Originaltitel	Eurovision Song Contest
Genre	underhållning, musiktävling
Skapad av	Marcel Bezençon
Antal avsnitt	110 (2025)
Längd (per avsnitt)	Semifinal cirka 2 timmar Final cirka 4 timmar
Antal säsonger	69 (2025)
Språk	Engelska (huvudsakligt), franska (ceremoniellt)
Produktion
Produktionsbolag	Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) med respektive arrangörsland
Inspelningsplats	Bestäms varje år genom röstning, där det land som fått högst totalpoäng i den årliga finalen får arrangera året därpå.
Sändning
Originalvisning	1956–2019, 2021–nutid
Status	Pågår
Kronologi
Relaterade program	Junior Eurovision Song Contest, American Song Contest, Eurovision Dance Contest, Our Sound, Türkvizyon Song Contest
Externa länkar
Officiell webbplats
IMDb SVT Play

Eurovision Song Contest, officiellt även le Concours Eurovision de la chanson, eller förkortat ESC, är en årlig återkommande sångtävling som är tilldelad Guinness World Records för den längsta pågående musiktävlingen i världen. I svensk media omnämns tävlingen ibland med namnen Eurovisionsschlagerfestivalen, Eurovisionsfestivalen, Eurovisionen, Schlager-EM, Schlagerfinalen, och Mélodie Grand Prix.

Tävlingen arrangeras av den Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) tillsammans med föregående års vinnarnation (alternativt något annat land om vinnarnationen inte har eller ges möjlighet att arrangera) även om det också är en slags samproduktion med de länders TV-bolag (medlemsbolag i EBU) som medverkar i tävlingen. Tävlingens upplägg är att de medlemsbolag som vill tävla ett år väljer ut en artist eller musikgrupp tillsammans med ett nyskrivet originalverk till tävlingsbidrag som sedan framförs på en scen i det land som arrangerar det aktuella året. Efter alla framträdanden röstar jurygrupper och/eller tv-tittarna fram en vinnarlåt. Man kan rösta på alla bidrag utom det som representerar det land man röstar från.

För att få delta i tävlingen behöver varje land följa en rad regler som EBU har satt upp för tävlingen, däribland regeln om att bara nyskrivna och inte tidigare publicerade låtar (i alla fall inte för den 1 september året innan) får tävla, att låten ska kunna framföras på max tre minuter, att varje scenframträdande inte får ha fler än sex personer på scenen, att låttexten inte får nedvärdera tävlingen och att de som befinner sig på scenen under ett framträdande är 16 år eller äldre. I övrigt får varje lands EBU-anslutna TV-bolag välja ut sin artist och sitt tävlingsbidrag på vilket sätt de själva önskar, dock under förutsättning att reglerna kan uppfyllas inför Eurovision.

Fram till 2025 har totalt 1 754 bidrag framförts genom åren, ej inräknat bidragen som skulle ha tävlat år 2020.

Bakgrund

Marija Šerifović framför Serbiens bidrag 2007.

Efter andra världskrigets slut var Europa splittrat i de två politiska blocken väst och öst, representerade av de två supermakterna USA (väst) respektive Sovjetunionen (öst), som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé om att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet.

Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest från Lugano i Schweiz med sju deltagande länder och sedan dess har en upplaga per år producerats, med undantag för år 2020 då tävlingen ställdes in på grund av coronapandemin. Tävlingsdatumen har varierat från år till år om än att tävlingen alltid arrangeras någon gång mellan mars och maj. Sedan 1995 har tävlingen alltid avgjorts i maj.

Medlemsländerna

För att ett land ska få medverka i tävlingen behöver landet ha minst en TV-kanal eller ett TV-bolag som har ett fullvärdigt medlemsbolag i den Europeiska radio- och TV-unionen (förkortat EBU). Själva unionen är en satellittäckande och inte en geografisk union och därför finns inga krav på att landet behöver ligga i det geografiska Europa. Det har även förekommit att EBU har accepterat att associerade medlemsbolag i andra världsdelar som antingen sänder och/eller deltar i tävlingen, exempelvis TV-bolaget Special Broadcasting Service (SBS) i Australien.

Snabbt ökat intresse hos länder att delta

Fram till 2020-talet har sammanlagt 51 länder någon gång deltagit i tävlingen. Den allra första upplagan hade sju deltagarländer och därefter växte intresset snabbt bland flera länder som ville delta. Under 1950-talet var det cirka tio länder som deltog per år för att bara ett decennium senare hade den siffran ökat till närmare det dubbla, vilket också höll i sig under 1970- och 1980-talen. När både Jugoslavien och Sovjetunionen föll i början av 1990-talet uppstod nya stater i de gamla som också ville vara med och tävla, men då tävlingen vid den tiden fortfarande bara utgjordes av finalkvällar införde EBU en slags spärrgräns för att inte ha med allt för många länder per år. Det innebar att länder som hade placerat sig sämre ett år eller som hade sämre snittplaceringar fick avstå tävlan året därpå. Senaste gången som sådana kvalificeringsregler användes var i Eurovision Song Contest 2003 då finalen för första gången hade 26 deltagarländer, vilket vid den tiden var ett nytt rekord.

Semifinalsystemets införande

I 1996 års tävling hade EBU testat att ha ett semifinalupplägg som då innebar att alla länder som ville tävla, utom värdnationen, fick genomgå ett jurykval några månader innan finalen. Detta system har bara använts en gång, däremot återkom själva semifinalen åtta år senare men då med ett helt annat upplägg. Till att börja med slapp nu också länderna som kategoriserades som "Big Four" (länder som bidrar mer ekonomiskt till tävlingen), vilka var Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland, samt de länder som blivit topp tio i finalen året innan att kvala. Resten av länderna som ville delta fick genomgå semifinalen där länder som placerat sig sämre i finalen året innan samt debuterande länder och/eller länder som gjorde comeback fick tävla om tio finalplatser. Regeln sade också att om ett eller flera av "Big Four"-länderna, hade kommit topp 10 skulle landet som hamnade på elfte plats året innan också direktkvalificeras osv. Detta hade vid den tiden kunnat möjliggöra ett finalstartfält med som mest 28 länder, vilket dock aldrig förekom.

Själva semifinalen sändes ett par dagar inför finalen och alla länder som deltog i den aktuella upplagan hade möjlighet att vara med och rösta fram vilka länder som skulle kvalificera sig till finalen. Systemet med en semifinal inför finalen användes åren 2004, 2005, 2006 och 2007 med samma slags kvalificeringsregler som tidigare nämnts.

Två semifinaler och en final införs

Från och med 2008 års tävling utökades tävlingskonceptet till att ha två semifinaler inför finalen, ett koncept som använts sedan dess. Anledningen till att det blev en ytterligare semifinal berodde på ett stort deltagarintresse. Förändringen innebar att färre länder är direktkvalificerade, i det här fallet endast värdnationen och "Big Four" (som sedan 2011 heter "The Big Five" då Italien gjorde comeback).

I upplägget med två semifinaler kvalar tjugo länder till final, tio per semifinal. Ländernas artister uppträder och därefter följer en tittaromröstning (i vissa upplagor har även juryröstning förekommit) som avgör vilka länder som ska kvala vidare till finalen och vilka som åker ut. Det är dock bara de länder som deltar i den aktuella semifinalen tillsammans med två eller tre av de direktkvalificerade länderna som är med och röstar - de andra länderna får rösta i sin semifinal. Här har dock två undantag gjorts, i 2015 år semifinaler fick Australiens jury och tv-tittare rösta i bägge semifinalerna (då Australien var gästinbjuden till finalen) och sedan 2023 års tävling finns en omröstning kallad "Rest of the World" som erbjuder personer som befinner sig i länder som inte deltar i den aktuella Eurovision-upplagan att rösta som en extra tittargrupp. De tio länder som har fått högst totalpoäng i varje semifinal när röstningen har sagt sitt kvalar vidare till finalen medan övriga bidrag åker ut. För att skapa maximal spänning vid resultatuppläsningen meddelas alla finalister utan inbördes ordning, först när finalen är avgjord meddelas de exakta poängerna och placeringarna

För att bestämma vilka länder som ska tävla i respektive semifinal arrangerar värdlandet månaderna före semifinalsändningarna en så kallad semifinallottning. Inför lottningen fördelas länderna in i olika så kallade för-grupper som baseras på olika kriterier, däribland geografisk placering och tidigare röstningshistorik i tävlingen. Att man sammanställer på det sättet beror på att man under lottningen splittrar varje för-grupp i två delar där några länder får tävla i den första semifinalen och några i den andra semifinalen. Detta görs främst för att länder som har en tendens att rösta på varandra (så kallad grannlandsröstning eller svågerpolitik) inte i allt för stor del ska avgöra resultaten. Skälet är också att man bara får rösta i den semifinal som man blir allokerad till samt i finalen, dock undantaget "Rest of the World" som röstar i bägge semifinaler och i finalen. Sedan 2010 lottas även varje kvalnation till den första eller andra semifinalhalvan i respektive semifinal.

Tävlingsupplägget

Formellt sett inleds arbetet med nästkommande Eurovision Song Contest så snart som föregående års final har fått sin vinnare. Vissa år har det däremot dröjt en kortare eller en längre tid innan en värdnation officiellt har bekräftats och vid ett antal tillfällen har det även förekommit att vinnarnationer av exempelvis ekonomiska, logistiska eller säkerhetspolitiska skäl inte får arrangera varpå frågan har övergått till ett annat medlemsbolag istället. Senast det skedde var efter Ukrainas vinst i Eurovision 2022 då brittiska public servicebolaget BBC arrangerade på uppdrag av det ukrainska TV-bolaget UA:PBC. Däremot kom det att bli en brittisk-ukrainsk samproduktion. Det land som slutligen accepterar värdskapet behöver därefter ganska omgående bestämma en stad i landet som får själva värdskapet samt välja ut en värdarena som tävlingen kan hållas i. Den processen brukar vanligtvis påbörjas under sommarmånader och avslutas senast under någon av de tidiga höstmånaderna, men hur valet görs varierar från år till år. Ibland finns det färre alternativ varför beslutet har tagits redan ett par veckor efter vinsten medan i andra fall har det dröjt ända in på senare delen av hösten innan beslutet är färdigt.

Samtidigt får de medlemsanslutna EBU-bolagen som vill vara med och tävla skicka in anmälningar om de vill vara med och tävla i den kommande Eurovisionen. Under senare delen av hösten eller tidigt i det kommande årets början brukar EBU kunna formulera en deltagarlista med de länder som kommer att delta. Därefter ges varje tävlingsland i uppdrag att utse en artist och ett tävlingsbidrag som sin representant. Den här processen ser olika ut för land till land och EBU lägger sig inte i hur valen görs så länge respektive deltagande nation dels kan uppfylla tävlingens regelverk, dels att valen är färdiga senast ett visst datum månaderna före tävlingen ska sändas. Exempel på olika uttagningsmetoder är:

• Internval, det vill säga att TV-bolaget helt eller delvis själva avgör artist- och/eller bidragsvalet utan inblandning från t.ex. en direktsänd jury- och/eller publikomröstning (även om sådana kan förekomma).
• Nationell final, där två eller fler bidrag och/eller artister tävlar om att vinna.
• En kortare eller längre uttagning innehållandes olika uppvisnings- eller kvalprogram inför finalen där vinnaren koras. Exempel på längre uttagningar är Sveriges uttagning Melodifestivalen och Italiens San Remo-festival. Även Danmarks respektive Norges versioner av Melodi Grand Prix, Estlands Eesti Laul, Islands Söngvakeppnin och Lettlands Supernova är exempel på återkommande uttagningar i sammanhanget. Det finns även nationer som har tillfälliga uttagningskoncept som något år senare skrotas eller byggs om till något annat koncept. Det finns även nationer som har använt sig av formaten Idol och X Factor som koncept.

Ett par månader före tävlingen bjuder värdnationen in alla deltagande TV-bolag i samråd med EBU till ett delegationsmöte i värdstaden där man ger förutsättningarna för årets upplaga, däribland hur allt kommer att fungera rent praktiskt under repetitions- och tävlingsveckorna. Veckorna inför tävlingen börjar själva scenbygget i arenan och uppbyggnad av eventområden. Innan artisterna kan börja repetera på scenen genomförs tekniska repetitioner och stand-in-repetitioner, sedan följer riktiga repetitioner med de tävlande artisterna. På senare år, då tävlingen har vuxit så att fler program sänds och betydligt fler nationer deltar, genomförs repetitionerna under en eller två veckor innan den officiella tävlingsveckan äger rum. Detta för att låta alla länder hinna med flera enskilda repetitioner innan det är dags för publika genrep och direktsändningar.

Eurovisionsfinaler brukar alltid sändas på lördagskvällar medan semifinalerna avgörs på tisdags- och torsdagskvällen. De år som Eurovision hade en semifinal brukade den sändas på onsdagskvällen.

Regelverk

Enligt de nuvarande tävlingsreglerna måste de sånger som deltar bland annat vara nyskrivna och ej tidigare offentliggjorda för allmänheten, åtminstone inte före den 1 september året före tävlingen äger rum (tidigare var datumet satt till den 1 oktober året innan tävlingen ägde rum, och före det var det den 1 januari samma år som tävlingen skulle hållas). Sångerna ska dessutom kunna framföras på maximalt tre minuter. Låtens titel och innehåll får inte nedvärdera tävlingen och heller inte innehålla några politiska, kommersiella och religiösa budskap. Som mest tillåts sex personer per scenframträdande vilket inkluderar sångaren/sångarna, eventuella bandmedlemmar, körsångare och dansare, där samtliga ska vara 16 år eller äldre. Lägsta åldersgräns behöver vara uppfyllt senast i maj samma år som tävlingen äger rum. Regelverket säger även att maximalt 44 länder får delta i en och samma Eurovision-upplaga varav 38 som tävlar via semifinalerna och inte fler än sex länder som är direktkvalificerade till finalen.

EBU ställer också krav på att de TV-bolag som gör utsändningarna behöver visa alla sändningar inklusive repriser. De får heller inte manipulera resultatvisningen eller annat som visas i bild, däremot får vissa angivna mellanspel ersättas av reklam.

Det kan också tilläggas att medlemsbolagen själva har rätt att göra tillägg i sina respektive uttagningar, exempelvis att man tillåter saker som sedan måste justeras om till Eurovisionen eller att man har egna regler för när senast lägsta åldersgräns ska vara uppfyllt eller att man vill ha en egen högsta åldersgräns.

Undantag och tillägg

Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder. Nedan är exempel på tillägg och undantag.

• Fram till 1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen regel om hur lång en låt fick vara om än att 3,5 minut var en rekommenderad längd (exempelvis var en av de tävlande låtarna 1956 mer än fem minuter lång).
• Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlar endast ett bidrag per land.
• Åren 1956–1965, 1973–1976 och från 1999 har man fått framföra bidragen på vilket språk man velat. Åren däremellan skulle man sjunga på minst ett av landets officiella språk.
• Mellan åren 1957 och 1970 fick varje land som mest ha två personer på scen.
• Före 1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963 och 1970 tilläts körer på upp till tre personer per land.
• Mellan 1956 och 1972 framförde alla bidragen med en orkester. 1973 ändrades reglerna så att varje deltagande själv land fick bestämma om de ville ha förinspelad musik eller en orkester. Sedan år 1999 ska alla bidragen ha förinspelad musik även om inga sånginsatser får vara förinspelade. Från och med 2021 har EBU dock gjort ett undantag med att tillåta förinspelad körsång samt förinspelade studioframträdanden för tävlingsbidragen. Dessa två ändringar gjordes främst med anledning av den då pågående coronapandemin.
• Åren 1957, 1960, 1963, 1972, 1974, 1980 och 2023 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året innan. Anledningarna varierade, bland annat för att vissa länder vunnit två år i rad eller vunnit de senaste åren och inte hade råd att arrangera tävlingen så snabbt inpå igen. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland.
• Sedan 1976 års tävling behöver varje deltagarland betala en deltagaravgift för att få medverka. Detta görs för att inte värdnationen ska stå för alla kostnader.
• Till och med 1989 fanns det ingen åldersgräns för deltagande, vilket möjliggjorde att länder kunde representeras av personer under 18 år (vilket ibland förekom). Från och med 1990 har reglerna ändrats så att alla tävlande måste vara 16 år eller äldre. EBU har aldrig satt en övre åldersgräns även om varje land själv har rätten att bestämma en sådan till sin uttagning.

Lys Assia sjunger vid 1958 års tävling i Hilversum. Det var tredje gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956 och tävlat året efter.

Andra regler

Inte rösta på sitt eget lands tävlingsbidrag

Sedan tävlingens start har det alltid funnits med en regel som säger att alla tävlingsländer får rösta på vilka bidrag de vill – utom sitt eget lands tävlingsbidrag. Denna regel gäller även i de semifinaler som har införts efter 2004. Länder som röstas ut i semifinalsändningar får vara med och rösta i finalen och i och med att deras eget bidrag då inte längre tävlar kan de rösta på alla bidrag i finalen. I semifinalerna brukar i regel två eller tre av de direktkvalificerade länderna vara med och extrarösta och de kan då rösta på alla bidrag i startfältet då deras eget bidrag medverkar utom tävlan före finalen.

Poängomröstningen

Från starten 1956 till och med 1974 varierade poängsystemet i tävlingen och det kunde bytas ut från ett år till ett annat. Förutom den första upplagan, där endast vinnaren presenterades, var det återkommande att varje land hade ett antal jurymedlemmar som fick vara med och rösta fram favoritbidragen. I vissa upplagor kunde jurymedlemmarna bara rösta på ett eller ett fåtal bidrag medan i andra upplagor skulle alla bidrag, undantaget sitt eget lands bidrag, få poäng från juryn. Under några år prövades även systemet med att ha två jurypersoner per land där den ena skulle vara under 25 år och den andra över 25 år. Varje jurymedlem betygsatte sedan alla låtar, utom det egna landets låt, med poäng från 1 till 5. I andra upplagor där varje jury endast kunde dela ut ett fåtal poäng var det vanligen förekommande att flera låtar i startfältet blev helt utan poäng.

Sedan Eurovision 1975 har tävlingen haft ett standardpoängsystem som går ut på att varje deltagarland delar ut fasta poängsummor till sammanlagt tio länder. Den högsta summan är 12 poäng och därefter följer i nedåtgående led 10, 8, 7, 6 5, 4, 3, 2 och 1 poäng, övriga bidrag ges noll poäng. Inga bidrag kan tilldelas 9 eller 11 poäng.

Startordningarna

I stort sett alla Eurovisioner har startordningarna avgjorts med hjälp av lottning som har inneburit att ländernas respektive startnummer och/eller starthalvor har tilldelats med hjälp av slumpen. Hösten 2012 gjordes däremot en regeljustering kring startordningarna som går ut på att lottningen bara ska avgöra vilka länder som ska tävla i respektive startfält samt starthalvor. Den senare delen, den som avgör själva startnumren, bestäms helt och hållet av tävlingsproducenterna för det aktuella årets Eurovision. Ett undantag görs dock för värdnationen vars startnummer i finalen får ett bestämt startnummer vilket sätts genom en startnummerlottning. Det görs bland annat för att undvika så kallade jävsituationer. Det här upplägget har varit aktuellt i alla Eurovisioner sedan 2013.

Jury- och tittarröstning

Fram till år 1996 avgjordes tävlingen enbart av nationella jurygrupper. Året därpå testade Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike att ha telefonröstning istället för juryröstning och då detta visade sig positivt började fler länder under åren som följde därefter sakta men säkert övergå till att enbart ha telefonröstning, dock i flera fall med så kallade backupjuryer som användes bland annat vid teknikstrul eller där olika händelser omöjliggjorde telefonröstning. Under några år i början av 2000-talet använde vissa länder en kombination av jury- och tittarröstning, något som sedan infördes för alla länder mot slutet av decenniet 2000-talet. I och med detta minskade tittarnas makt något då de fick dela makten med jurygrupper. Varje upplaga sedan 2009 har avgjorts på detta sätt och sedan 2016 delar dessutom varje lands juryröstning respektive tittarröstning ut varsin poängskala om 12, 10, 8 och 7–1 poäng. Det innebär att dubbelt så mycket poäng delas ut vilket också gör att poängsummorna blir högre jämfört med tidigare upplagor.

Från och med Eurovision 2023 gäller däremot att det är bara tittarröstning som avgör semifinalerna, med backup-jurys i nödfall, exempelvis i de fall när en nation inte kan avlämna ett validerat telefonresultat. Däremot används delad jury- och tittarröstning i finalen, på samma sätt som det varit sedan Eurovision 2016. Utöver detta infördes samtidigt en så kallad "Rest of the World"-tittargrupp som innebär att personer som inte befinner sig i någon av tävlingsländerna får rösta på bidragen via en onlineröstning. Denna omröstning finns med i bägge semifinalerna och i finalen vilket gör att tittarna i finalen får en något större procentandel i makten att avgöra slutresultatet. Den nya maktfördelningen blir 50,6 procent för tittarna och 49,3 procent för juryerna. "Rest of the World" delar ut en uppsättning om 12, 10, 8 och 7–1 poäng till tio favoritbidrag per sändning, övriga låtar i samma startfält får noll poäng.

Skiljeröstning

Om två eller fler bidrag, oavsett slutplacering, får samma totalpoäng genomförs en skiljeomröstning enligt EBU:s egen modell. Sedan 2003 har regeln gällt att tävlingen i första hand räknar antalet poänggivande länder de aktuella bidragen haft, och om det är lika många ska man i andra hand börja räkna antalet poängvalörer med start från 12 poäng. Om bidragen har fått lika många eller få 12-poängare fortsätter omräkningen till dess någon har fått fler av viss valör. Om det även efter detta är helt lika i poängen mellan flera bidrag är det låten som startat tidigast i startordningen som placerar sig högst, vilket bland annat blir tydligast i de fall två eller fler bidrag får noll totalpoäng. Från 2016 har även bidrag som fått samma totalsumma räknats efter hur tittarröstningen placerat bidragen, där den av dessa bidrag som fått högst summa från tittarna placerar sig överst.

Modellen med skiljeröstning infördes första gången år 1970, efter att finalen 1969 hade slutat med att fyra länder hamnat på delad förstaplats. På den tiden fanns det inget regelverk kring hur en sådan situation skulle lösas varför alla fyra länder fick dela på vinsten och för att utse en värdnation till 1970 års final användes lottningsmetoden. Några länders TV-bolag, däribland Sveriges Radio-TV, kritiserade beslutet och bojkottade även tävlingen 1970. Den skiljeregel som EBU då införde sade att bara ett land per år kan vinna och ifall fler än två länder skulle hamna på samma totalsumma på förstaplatsen skulle en ny omröstning genomföras mellan dessa bidrag för att kora en vinnare. År 1989 förfinades regeln till att EBU istället skulle räkna hur många poängvalörer bidragen fått och den som fått flest av högst valör skulle vinna.

Historiskt sett har skiljeregel mellan bidrag på förstaplatsen bara behövt användas vid 1991 års final när Sverige och Frankrike hamnade på delad förstaplats. Vid det tillfället korades Sverige till vinnare då Sverige fick fler 10-poängare än Frankrike, men om dagens skiljeregler hade gällt hade Frankrike vunnit då landet fick poäng från fler länder än Sverige.

The Big Five

För att Eurovision Song Contest ska kunna hållas behöver varje deltagarland betala en avgift, vilket är utöver det som värdnationen själv budgeterar och får in från EBU. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder direktkvalificeringsplatser i varje års final med haken att de ska betala mer än de andra länderna som är med och tävlar. Detta kom på EBU:s bord under år 1996 då Tyskland, som fram till 1990-talet brukade lägga mer pengar i tävlingen än de andra länderna, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låta Tyskland (ARD/NDR), tillsammans med public servicebolagen France Télévisions i Frankrike, RTVE i Spanien och BBC i Storbritannien få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 1999, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader. Sedan år 2011 heter gruppen "The Big Five" då Italien gjorde comeback i tävlingen igen och att EBU beslöt att även deras nationella TV-bolag Rai kunde vara med och bidra ekonomiskt stort till tävlingen.

Om ett "Big Five"-land vinner en Eurovisionfinal är det endast de fem länderna som blir direktkvalificerade till det kommande årets final. Detta skedde bland annat efter Tysklands seger 2010 (till 2011 års tävling) samt vid Italiens seger 2021 (till 2022 års tävling).

Tävlande länder

Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2023, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Röda länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.

Sedan starten 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till 52. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom Eurovision inte är någon geografisk Europatävling kan länder som geografiskt ligger i Nordafrika eller Centralasien delta, vilket också har skett. Marocko är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år 1980. Australien bjöds år 2015 in som en gästnation då tävlingen fyllde 60 år och har sedan blivit inbjuden att delta alla år därefter. Andra länder som är helt/delvis utanför det geografiska Europa kan nämnas Armenien, Azerbajdzjan, Cypern, Georgien, Israel och Turkiet.

Sammanställning resultaten

Finalerna 1956–1995, före semifinalernas tid

År Land 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 Sortera Belgien 2 8 5 6 6 15 13 10 10 15 4 7 7 7 8 14 17 17 9 15 8 7 2 18 17 13 4 18 5 19 1 11 18 19 12 16 20 25 20 Bosnien och Hercegovina – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 16 15 19 Cypern – – – – – – – – – – – – – 6 5 16 15 16 20 7 11 14 9 11 19 11 9 Danmark 3 8 5 10 5 10 1 9 7 14 16 6 14 11 17 17 4 11 6 5 3 3 8 19 12 22 5 Estland – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 24 Finland 10 7 13 7 15 10 12 16 12 8 12 6 13 7 11 10 18 14 19 16 18 11 9 9 15 15 20 7 21 20 23 17 22 Frankrike 2 2 1 3 1 4 1 5 4 3 16 3 3 1 4 10 11 15 4 2 1 3 3 11 3 8 8 10 17 14 10 8 2 2 8 4 7 4 Grekland 11 13 5 8 8 13 8 14 16 10 17 9 19 13 5 9 14 12 Irland 6 4 2 4 7 1 11 15 10 7 9 10 3 5 5 1 5 11 2 6 4 1 8 18 2 10 1 1 1 14 Island 16 16 16 22 4 15 7 13 12 15 Israel – 4 7 11 6 11 1 1 7 2 2 5 19 8 7 12 18 3 6 24 8 Italien 2 6 3 6 8 5 9 3 1 5 17 11 10 13 8 5 6 13 2 3 7 13 12 15 6 11 5 7 3 12 9 1 7 4 12 Jugoslavien 8 4 11 13 12 7 8 7 13 11 14 9 15 12 13 17 15 14 4 18 11 4 6 1 7 21 13 – – – Kroatien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 15 16 6 Litauen – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 25 Luxemburg 2 4 9 13 1 3 8 4 1 10 4 11 11 12 13 1 1 4 5 14 16 7 13 9 11 6 1 10 13 3 21 4 20 13 14 21 20 Malta – – – – – – – – – – – – – – 18 18 12 6 3 8 5 10 Marocko 18 Monaco 11 3 10 2 5 3 9 17 5 7 6 8 1 16 8 4 13 3 4 4 16 Montenegro – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Nederländerna 2 1 9 1 12 12 13 13 10 11 15 14 16 1 7 6 4 14 3 1 9 12 13 12 5 9 16 7 13 13 5 9 15 15 9 6 23 Norge 4 7 10 13 8 13 3 14 13 16 17 14 7 14 18 18 14 20 11 16 20 12 9 17 1 12 9 5 17 21 17 18 5 6 1 Polen – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 2 18 Portugal 13 13 13 12 11 15 9 7 10 14 16 12 14 17 9 7 18 13 13 11 18 14 18 18 16 20 8 17 10 8 21 Rumänien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 21 Ryssland – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 9 17 Schweiz 1 9 2 4 8 3 10 2 13 8 6 17 13 5 4 12 8 12 14 6 4 6 9 10 4 4 3 15 16 12 2 17 1 13 11 5 15 3 19 Slovakien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 19 Slovenien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 22 7 Spanien 9 13 12 12 15 7 6 1 1 4 2 10 2 9 10 16 9 9 2 12 14 10 19 3 14 10 19 11 6 5 4 14 11 18 2 Storbritannien 7 2 2 2 4 4 2 2 9 1 2 1 2 4 2 3 4 2 1 2 11 7 3 1 7 6 7 4 7 13 2 2 6 10 2 2 10 10 Sverige 4 9 10 14 7 13 10 2 8 5 9 6 13 5 1 8 18 14 17 10 10 8 3 1 3 5 12 12 4 16 1 22 7 13 3 Turkiet 19 18 15 18 15 19 12 14 9 22 15 21 17 12 19 21 16 Tyskland 2 4 7 8 4 13 6 9 13 15 10 8 6 9 3 3 3 8 14 17 15 8 6 4 2 2 1 5 13 2 8 2 14 14 9 18 16 18 3 23 Ungern – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 4 22 Österrike 10 5 9 7 15 13 7 6 4 1 14 13 16 5 5 17 15 18 8 17 9 9 19 8 18 20 21 5 10 22 10 14 17 13 Land            \            År 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95

Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta. För det längre strecket, se notering a.

En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.

Finalerna 1996–2019, 2021–nutid

År Land 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 Bäst plac. Pallplatser 1956–2019, 2021-- Sortera Albanien – – – 7 16 17 17 16 5 17 11 17 21 22 8 5 Armenien – – – – – – – – – 8 8 4 10 7 18 4 16 7 18 20 14 8 20 4 Australien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 5 2 9 20 9 15 9 2 1 Azerbajdzjan – – – – – – – – – – – 8 3 5 1 4 2 22 12 17 14 8 20 16 1 1 1 1 Belarus 6 24 16 16 17 24 – – – – – 6 Belgien 16 6 12 24 13 2 22 6 12 4 10 4 19 19 7 1 1 4 Bosnien och Hercegovina 22 18 7 14 13 16 9 14 3 11 10 9 17 6 18 3 1 Bulgarien 5 4 2 14 11 2 1 Cypern 9 5 11 22 21 6 20 5 18 21 16 22 21 21 2 13 16 12 15 2 1 Danmark 16 8 1 2 24 9 18 15 13 4 5 23 1 9 20 9 12 23 1 3 1 3 Estland 5 8 12 6 4 1 3 21 6 24 6 20 7 8 20 13 8 20 3 1 1 2 Finland 23 15 18 20 1 17 22 25 21 24 11 25 6 21 2 19 11 1 1 1 Frankrike 19 7 24 19 23 4 5 18 15 23 22 22 19 8 12 15 22 23 26 25 6 12 13 16 2 24 16 4 7 1 5 7 7 Georgien – – – – – – – – – 12 11 9 9 15 11 20 21 9 Grekland 14 12 20 3 17 17 3 1 9 7 3 7 8 7 17 6 20 19 19 21 10 8 11 6 1 1 3 Irland 1 2 9 17 6 21 11 22 10 24 23 8 19 26 16 6 1 7 4 1 Island 13 20 2 12 22 8 19 14 2 19 20 20 17 15 10 4 23 25 2 2 Israel 1 5 22 16 12 19 4 23 9 16 14 9 14 23 1 23 17 3 5 2 1 4 3 2 Italien 4 2 9 7 21 3 16 6 5 2 1 6 4 7 5 1 3 5 5 Jugoslavien – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – — – – – – 1 1 Kroatien 4 17 5 4 9 10 11 15 13 11 12 21 18 23 13 13 2 2 1 Lettland 3 18 1 24 5 16 16 12 6 15 16 13 1 1 1 Litauen 20 13 23 6 21 23 19 14 22 18 9 12 8 14 11 14 16 6 Luxemburg 13 22 1 5 2 2 Malta 10 9 3 15 8 9 2 25 12 2 24 22 21 8 23 12 14 7 17 2 2 2 Marocko 18 Moldavien 6 20 10 14 22 12 11 11 3 10 13 7 18 3 1 Monaco 1 1 1 3 Montenegro – – – – – – – – – – 19 13 13 Nederländerna 7 22 4 8 13 18 13 20 9 2 11 11 18 1 23 11 DQ 12 1 5 3 1 Nordmakedonien 19 15 19 14 17 12 14 13 7 7 Norge 2 24 8 14 11 22 4 24 9 14 5 1 20 26 4 8 8 10 15 6 18 10 5 25 18 1 3 1 1 Polen 15 11 17 18 20 7 17 24 14 23 8 22 12 19 14 2 1 Portugal 6 24 12 21 17 22 13 15 18 1 26 12 9 23 10 21 1 1 Rumänien 22 17 9 10 18 3 4 13 20 19 3 17 12 13 12 15 7 18 3 2 Ryssland 15 2 12 10 3 11 15 2 3 1 11 11 16 2 5 7 2 3 3 9 – – – – 1 1 4 4 San Marino 24 19 22 26 19 Schweiz 16 22 25 20 22 8 16 25 13 4 3 17 20 1 10 1 3 4 4 Serbien – – – – – – – – – – 1 6 13 14 3 10 18 19 18 15 5 24 17 1 1 1 Serbien och Montenegro – – – – – – 2 7 – – – – – – – – – – – – – — – – – – 2 1 Slovakien 18 21 18 Slovenien 21 10 18 11 7 13 23 15 13 25 14 22 15 21 23 7 Spanien 20 6 16 23 18 6 7 8 10 21 21 20 16 24 15 23 10 25 10 21 22 26 23 22 24 3 17 22 24 1 2 4 2 Storbritannien 8 1 2 12 16 15 3 26 16 22 19 22 25 5 25 11 25 19 17 24 24 15 24 26 26 2 25 18 19 1 5 16 3 Sverige 3 14 10 1 7 5 8 5 5 19 5 18 18 21 3 1 14 3 1 5 5 7 5 14 4 1 9 4 1 7 1 6 Tjeckien 25 6 11 22 10 6 Turkiet 12 3 14 16 10 11 16 1 4 13 11 4 7 4 2 7 1 1 1 1 Tyskland 18 7 3 5 8 21 11 8 24 14 19 23 20 1 10 8 21 18 27 26 25 4 25 25 25 26 12 15 1 2 6 5 Ukraina 14 1 19 7 2 2 12 10 4 15 3 6 1 24 17 5 1 6 3 9 1 3 2 2 Ungern 12 23 12 9 22 24 10 5 20 19 8 21 4 Österrike 10 21 10 14 18 6 21 18 1 26 13 16 3 15 24 1 1 3 1 Land            \            År 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 Bäst plac. Pallplatser 1956–2019, 2021--

Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.

En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.

Semifinalerna 1993, 1996, 2004–2019, 2021–nutid

År Land 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 Bäst plac. Q % Pallplatser 1993, 1996, 2004–2019, 2022 Sortera Albanien – – 4 Q 14 17 9 7 6 14 2 15 15 10 16 14 8 9 10 12 9 15 2 2 11 52 2 Andorra – – 18 23 23 12 16 15 12 0 0 Armenien – – – 6 Q 2 5 6 12 7 4 7 2 7 15 16 5 6 3 10 2 14 82 2 1 Australien – – – – – – – – – – – – – Q 1 6 4 1 14 2 1 11 11 1 7 70 3 1 Azerbajdzjan – – – – – 6 2 2 2 Q 1 9 10 6 8 11 5 8 10 14 14 15 1 13 76 1 3 Belarus 19 13 22 4 17 13 9 14 16 7 5 12 12 9 16 10 – – – – 4 6 38 Belgien Q 12 Q 22 12 26 17 17 1 11 17 5 14 2 3 4 12 13 9 8 8 13 14 1 11 48 1 1 1 Bosnien och Hercegovina 2 21 7 Q 2 Q 9 3 8 5 6 11 2 11 92 2 1 Bulgarien 19 17 6 11 16 15 12 11 12 5 1 7 3 16 1 5 36 1 1 Cypern Q 15 5 Q 15 15 15 14 10 18 7 15 6 8 5 2 9 6 12 7 6 11 2 14 64 1 Danmark Q 25 13 3 Q 19 3 8 5 2 9 1 Q 13 17 10 5 10 11 13 14 12 8 1 14 61 1 1 2 Estland 5 5 11 20 18 22 18 3 14 9 4 10 12 3 18 14 5 4 13 5 10 6 5 3 12 52 2 Finland Q 22 14 18 1 Q 8 12 11 3 12 9 3 16 15 12 10 17 5 7 1 7 3 1 15 65 2 3 Frankrike Q 11 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 11 23 100 Georgien – – – 8 5 3 6 14 10 15 4 9 11 18 14 16 18 12 8 15 3 8 47 1 Grekland Q 12 3 Q Q Q 1 4 2 1 4 2 7 6 16 10 14 5 6 3 13 5 4 1 20 87 2 2 2 Irland Q 2 Q 14 9 Q 15 11 9 8 6 8 12 12 15 13 6 18 16 15 12 3 13 2 11 48 1 1 Island Q 10 Q 16 13 13 8 1 3 4 8 6 8 15 14 15 19 3 2 10 11 15 6 1 14 61 1 1 2 Israel Q 28 11 7 Q 24 5 7 8 15 13 14 14 3 7 3 1 Q 5 13 3 1 1 1 15 65 3 3 Italien Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q - 15 100 Kroatien 3 19 9 4 Q 16 4 13 13 15 12 13 10 8 17 14 11 11 8 1 12 1 11 52 1 1 Lettland 17 10 Q 5 6 19 17 17 16 17 13 2 8 18 12 15 17 14 11 7 2 2 8 38 2 Litauen 16 25 5 Q 16 9 12 5 3 9 11 7 4 17 9 11 4 7 4 4 6 3 14 67 1 Luxemburg Q 5 7 5 3 100 Malta Q 4 8 Q Q 25 14 6 12 11 7 4 9 11 3 16 13 8 1 16 15 16 9 1 13 57 1 1 Moldavien 2 Q 10 12 5 10 10 5 4 16 11 17 2 3 12 7 8 5 13 2 13 68 2 1 Monaco 19 24 21 19 0 0 Montenegro – – – – 22 14 11 15 12 7 9 13 16 16 16 17 16 7 2 15 Nederländerna Q 9 6 14 20 21 13 17 14 19 15 6 1 14 5 4 7 1 Q 2 13 2 3 1 13 57 2 2 1 Nordmakedonien 26 10 9 10 9 10 10 15 16 9 16 13 15 11 15 18 2 15 11 2 6 32 1 Norge Q Q Q 6 Q 18 4 1 Q 17 10 3 6 4 13 5 1 7 10 6 6 10 8 1 20 87 2 1 Polen 15 Q 11 11 14 10 12 13 19 8 8 6 9 14 11 14 6 3 12 7 3 10 50 1 Portugal Q 18 15 17 19 11 2 8 4 18 13 11 14 1 Q 15 4 4 9 8 9 1 12 57 1 1 Rumänien 7 29 Q 1 Q Q 7 9 4 4 3 5 2 5 6 11 13 12 9 15 1 14 70 1 1 1 Ryssland 26 Q Q 3 Q 3 Q 7 9 1 2 6 1 1 15 6 3 – – – – 1 15 88 3 1 3 San Marino – 19 16 14 11 10 16 12 18 17 8 9 14 16 14 10 8 4 27 Schweiz Q 8 22 8 Q 20 13 14 17 10 11 13 4 17 18 12 13 4 1 9 7 4 Q 1 12 52 1 Serbien – – – – 1 Q 10 5 8 2 11 9 10 11 9 7 8 3 10 10 14 1 13 76 1 1 1 Serbien och Montenegro – – 1 Q – – – – – – – – – – – – – – – – – – 1 2 100 1 Slovakien 4 17 18 16 13 18 4 1 17 Slovenien 1 19 21 12 16 7 11 16 16 3 17 16 10 5 14 17 8 6 13 17 5 9 13 1 10 43 1 1 Spanien Q 14 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 14 23 100 Storbritannien Q 3 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 3 23 100 1 Sverige Q 1 Q Q 4 Q 12 4 11 1 1 Q 2 1 Q 3 2 3 7 1 2 Q 4 1 22 96 5 3 2 Tjeckien – 28 18 18 13 9 13 3 2 15 4 4 11 12 2 5 38 1 1 Turkiet Q 7 Q Q 8 3 7 2 1 13 5 1 10 91 1 1 1 Tyskland Q 24 Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q 24 22 96 Ukraina 2 Q 7 Q 1 6 7 6 8 3 5 2 Q 6 2 1 Q 2 1 1 19 100 3 4 1 Ungern 6 23 5 2 19 15 7 10 8 3 8 4 2 10 12 2 10 67 2 1 Österrike Q 6 Q 21 27 7 18 14 1 Q 7 7 4 17 12 15 2 9 5 1 12 63 1 1 Land            \            År 93 96 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 Bäst plac. Q % Pallplatser 1993, 1996, 2004–2019, 2021

Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta.

En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.

Q innebär kvalificerad till finalen.

Vinnare genom åren

Nedan listas de länder som vunnit tävlingen genom åren, decennium för decennium.

1950-talet

År	Upplaga#	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
				Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
1956	1	Lugano, Schweiz	7	Schweiz	Lys Assia	"Refrain"	Emile Gardaz (t), Geo Voumard (m)	Franska
1957	2	Frankfurt, Tyskland	10	Nederländerna	Corry Brokken	"Net als toen"	Willy Van Hemert (tm)	Nederländska
1958	3	Hilversum, Nederländerna	10	Frankrike	André Claveau	"Dors, mon amour"	Pierre Delanoë (t), Hubert Giraud (m)	Franska
1959	4	Cannes, Frankrike	11	Nederländerna	Teddy Scholten	"Een beetje"	Willy Van Hemert (tm)	Nederländska

1960-talet

År	Upplaga#	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
				Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
1960	5	London, Storbritannien	13	Frankrike	Jacqueline Boyer	"Tom Pillibi"	Pierre Cour (t), Andre Popp (m)	Franska
1961	6	Cannes, Frankrike	16	Luxemburg	Jean-Claude Pascal	"Nous les amoureux"	Maurice Vidalin (t), Jacques Datin (m)	Franska
1962	7	Luxemburg, Luxemburg	16	Frankrike	Isabelle Aubret	"Un premier amour"	Roland Valade (t), Claude Henri Vice (m)	Franska
1963	8	London, Storbritannien	16	Danmark	Grethe & Jørgen Ingmann	"Dansevise"	Sejr Volmer Sørensen (t), Otto Francker (m)	Danska
1964	9	Köpenhamn, Danmark	16	Italien	Gigliola Cinquetti	"Non ho l'età (Per amarti)"	Mario Panzeri (t), Nicola Salerno (m)	Italienska
1965	10	Neapel, Italien	18	Luxemburg	France Gall	"Poupée de cire, poupée de son"	Serge Gainsbourg (tm)	Franska
1966	11	Luxemburg	18	Österrike	Udo Jürgens	"Merci chérie"	Udo Jürgens (tm), Thomas Horbiger (t)	Tyska, franska
1967	12	Wien, Österrike	17	Storbritannien	Sandie Shaw	"Puppet on a String"	Bill Martin (tm), Phil Coulter (tm)	Engelska
1968	13	London, Storbritannien	17	Spanien	Massiel	"La la la"	Ramon Arcusa (tm), Manuel De La Calva (tm)	Spanska
1969	14	Madrid, Spanien	16	Frankrike	Frida Boccara	"Un jour, un enfant"	Eddy Marnay (t), Émile Stern (m)	Franska
				Nederländerna	Lenny Kuhr	"De troubadour"	Lenny Kuhr (t), David Hartsema (m)	Nederländska
				Storbritannien	Lulu	"Boom bang-a-bang"	Peter Warne (t), Alan Moorhouse (m)	Engelska
				Spanien	Salomé	"Vivo cantando"	A. Alcalde (t), Maria Jose De Cerato (m)	Spanska

1970-talet

År	Upplaga#	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
				Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
1970	15	Amsterdam, Nederländerna	12	Irland	Dana	"All Kinds of Everything"	Derry Lindsay (tm), Jackie Smith (tm)	Engelska
1971	16	Dublin, Irland	18	Monaco	Séverine	"Un banc, un arbre, une rue"	Yves Dessca (t), Jean-Pierre Bourtayre (m)	Franska
1972	17	Edinburgh, Storbritannien	18	Luxemburg	Vicky Leandros	"Après toi"	Yves Dessca (t), Klaus Munro (tm), Mario Panas (m)	Franska
1973	18	Luxemburg	17	Luxemburg	Anne-Marie David	"Tu te reconnaîtras"	Vline Buggy (t), Claude Morgan (m)	Franska
1974	19	Brighton, Storbritannien	17	Sverige	Abba	"Waterloo"	Stikkan Anderson (t), Benny Andersson (m), Björn Ulvaeus (m)	Engelska
1975	20	Stockholm, Sverige	19	Nederländerna	Teach-In	"Ding dinge dong"	Wil Luikinga (t), Eddy Owens (t), Dick Bakker (m)	Engelska
1976	21	Haag, Nederländerna	18	Storbritannien	Brotherhood of Man	"Save Your Kisses for Me"	Tony Hiller (tm), Lee Sheriden (tm), Martin Lee (tm)	Engelska
1977	22	London, Storbritannien	18	Frankrike	Marie Myriam	"L'oiseau et l'enfant"	Joe Gracy (t), Jean-Paul Cara (m)	Franska
1978	23	Paris, Frankrike	20	Israel	Izhar Cohen och Alphabeta	"A-ba Ni-bi"	Ehud Manor (t), Nurit Hirsh (m)	Hebreiska
1979	24	Jerusalem, Israel	19	Israel	Milk and Honey	"Hallelujah"	Shimrit Orr (t), Kobi Oshrat (m)	Hebreiska

1980-talet

År	Upplaga#	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
				Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
1980	25	Haag, Nederländerna	19	Irland	Johnny Logan	"What's Another Year?"	Shay Healy (tm)	Engelska
1981	26	Dublin, Irland	20	Storbritannien	Bucks Fizz	"Making Your Mind Up"	Andy Hill (tm), John Danter (tm)	Engelska
1982	27	Harrogate, Storbritannien	18	Västtyskland	Nicole	"Ein bißchen Frieden"	Bernd Meinunger (t), Ralph Siegel (m)	Tyska
1983	28	München, Västtyskland	20	Luxemburg	Corinne Hermès	"Si la vie est cadeau"	Alain Garcia (t), Jean-Pierre Millers (m)	Franska
1984	29	Luxemburg	19	Sverige	Herreys	"Diggi-loo diggi-ley"	Britt Lindeborg (t), Torgny Söderberg (m)	Svenska
1985	30	Göteborg, Sverige	19	Norge	Bobbysocks	"La det swinge"	Rolf Løvland (tm)	Norska
1986	31	Bergen, Norge	20	Belgien	Sandra Kim	"J'aime la vie"	Marino Atria (t), Angelo Crisci (m), Jean Paul Furnemont (m)	Franska
1987	32	Bryssel, Belgien	22	Irland	Johnny Logan	"Hold Me Now"	Johnny Logan (tm)	Engelska
1988	33	Dublin, Irland	21	Schweiz	Céline Dion	"Ne partez pas sans moi"	Nella Martinetti (t), Atilla Sereftug (m)	Franska
1989	34	Lausanne, Schweiz	22	Jugoslavien	Riva	"Rock Me"	Stevo Cvikić (t), Rajko Dujmić (m)	Serbokroatiska

1990-talet

År	Upplaga#	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
				Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
1990	35	Zagreb, Jugoslavien	22	Italien	Toto Cutugno	"Insieme:1992"	Toto Cutugno (tm)	Italienska, engelska
1991	36	Rom, Italien	22	Sverige	Carola	"Fångad av en stormvind"	Stephan Berg (tm)	Svenska
1992	37	Malmö, Sverige	23	Irland	Linda Martin	"Why Me?"	Johnny Logan (tm)	Engelska
1993	38	Millstreet Town, Irland	25	Irland	Niamh Kavanagh	"In Your Eyes"	Jimmy Walsh (tm)	Engelska
1994	39	Dublin, Irland	25	Irland	Paul Harrington & Charlie McGettigan	"Rock 'n' roll Kids"	Brendam Graham (tm)	Engelska
1995	40	Dublin, Irland	23	Norge	Secret Garden	"Nocturne"	Petter Skavlan (t), Rolf Løvland (m)	Norska
1996	41	Oslo, Norge	23	Irland	Eimear Quinn	"The Voice"	Brendam Graham (tm)	Engelska
1997	42	Dublin, Irland	25	Storbritannien	Katrina and the Waves	"Love Shine a Light"	Kimberley Rew (tm)	Engelska
1998	43	Birmingham, Storbritannien	25	Israel	Dana International	"Diva"	Yoav Ginay (t), Tzvika Pik (m)	Hebreiska
1999	44	Jerusalem, Israel	23	Sverige	Charlotte Nilsson	"Take Me to Your Heaven"	Gert Lengstrand (t), Marcos Ubeda (t), Lars "Dille" Diedricson (m)	Engelska

2000-talet

År	Upplaga#	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
				Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
2000	45	Stockholm, Sverige	24	Danmark	Olsen Brothers	"Fly on the Wings of Love"	Jørgen Olsen (tm)	Engelska
2001	46	Köpenhamn, Danmark	23	Estland	Tanel Padar & Dave Benton & 2XL	"Everybody"	Maian Kärmas (t), Ivar Must (m)	Engelska
2002	47	Tallinn, Estland	24	Lettland	Marie N	"I Wanna"	Marija Naumova (tm), Marats Samauskis (t)	Engelska
2003	48	Riga, Lettland	26	Turkiet	Sertab Erener	"Everyway That I Can"	Demir Demirkan (tm), Sertab Erener (m)	Engelska
2004	49	Istanbul, Turkiet	36	Ukraina	Ruslana	"Wild Dances"	Oleksandr Ksenofontov (t), Ruslana Lyzjitjko (m)	Engelska, ukrainska
2005	50	Kiev, Ukraina	39	Grekland	Helena Paparizou	"My Number One"	Christos Dantis (tm), Natalia Germanou (m)	Engelska
2006	51	Aten, Grekland	37	Finland	Lordi	"Hard Rock Hallelujah"	Mr Lordi (Tomi Putaansuu) (tm)	Engelska
2007	52	Helsingfors, Finland	42	Serbien	Marija Šerifović	"Molitva"	Saša Milošević Mare (t), Vladimir Graić (m)	Serbiska
2008	53	Belgrad, Serbien	43	Ryssland	Dima Bilan	"Believe"	Dima Bilan (t), Jim Beanz (m)	Engelska
2009	54	Moskva, Ryssland	42	Norge	Alexander Rybak	"Fairytale"	Alexander Rybak (tm)	Engelska

2010-talet

År	Upplaga#	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
				Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
2010	55	Oslo, Norge	39	Tyskland	Lena Meyer-Landrut	"Satellite"	Julie Frost (tm), John Gordon (t)	Engelska
2011	56	Düsseldorf, Tyskland	43	Azerbajdzjan	Ell & Nikki	"Running Scared"	Stefan Örn (tm), Sandra Bjurman (tm), Iain Farquharson (m)	Engelska
2012	57	Baku, Azerbajdzjan	42	Sverige	Loreen	"Euphoria"	Thomas G:son (tm), Peter Boström (tm)	Engelska
2013	58	Malmö, Sverige	39	Danmark	Emmelie de Forest	"Only Teardrops"	Lise Cabble (tm), Julia Fabrin Jakobsen (tm), Thomas Stengaard (tm)	Engelska
2014	59	Köpenhamn, Danmark	37	Österrike	Conchita Wurst	"Rise Like a Phoenix"	Charly Mason (tm), Joey Patulka (tm), Ali Zuckowski (tm), Julian Maas (tm)	Engelska
2015	60	Wien, Österrike	40	Sverige	Måns Zelmerlöw	"Heroes"	Anton Hård af Segerstad (tm), Joy Deb (tm), Linnea Deb (tm)	Engelska
2016	61	Stockholm, Sverige	42	Ukraina	Jamala	"1944"	Art Antonyan (t), Jamala (tm)	Engelska, krimtatariska
2017	62	Kiev, Ukraina	42	Portugal	Salvador Sobral	"Amar pelos dois"	Luísa Sobral (tm)	Portugisiska
2018	63	Lissabon, Portugal	43	Israel	Netta Barzilai	"Toy"	Doron Medalie (tm), Stav Beger (tm)	Engelska
2019	64	Tel Aviv, Israel	41	Nederländerna	Duncan Laurence	"Arcade"	Duncan Laurence (tm), Joel Sjöö (tm), Wouter Hardy (tm)	Engelska

2020-talet

År	Upplaga#	Värdstad & värdland	Deltagande länder	Vinnare
				Land	Artist	Låt	Text & musik	Språk
2020	Inställd	Rotterdam, Nederländerna	41	Inställd upplaga (med anledning av coronapandemin), ingen vinnare korades
2021	65		39	Italien	Måneskin	"Zitti E Buoni"	Måneskin (tm)	Italienska
2022	66	Turin, Italien	40	Ukraina	Kalush Orchestra	"Stefania"	Ihor Didentjuk (m), Tymofii Muzychuk (m), Vitalii Duzhyk (m), Ivan Klymenko (t), Oleh Psiuk (t)	Ukrainska
2023	67	Liverpool, Storbritannien	37	Sverige	Loreen	"Tattoo"	Jimmy Jansson (tm), Jimmy "Joker" Thörnfeldt (tm), Lorine Talhaoui (tm), Moa Carlebecker (tm), Peter Boström (tm), Thomas G:son (tm)	Engelska
2024	68	Malmö, Sverige	37	Schweiz	Nemo	"The Code"	Benjamin Alasu (tm), Lasse Midtsian Nymann (tm), Linda Dale (tm), Nemo Mettler (tm)	Engelska
2025	69	Basel, Schweiz	37	Österrike	JJ	"Wasted Love"	Johannes Pietsch, Teodora Spiric, Thomas Thurner	Engelska
2026	70	Wien, Österrike	35	Ej avgjort

Statistik

Segrar

Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörklila: 7 vinster, Lila: 6, Mörkblå: 5, Turkos: 4, Grön: 3, Ljusgrön: 2 och Gul: 1 vinst. Mörkgrå visar länder som deltagit, men ej vunnit, och ljusgrå visar länder som aldrig deltagit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989.

Av de 51 länder som ställt upp i tävlingen sedan starten 1956 har lite drygt hälften, eller 27 länder för att vara exakt, tagit hem segern minst en gång. Nedan redovisas de länder som har fått flest vinster genom tiderna, listade i första hand efter antalet vinster och i andra hand efter senaste vinst. Det kan vara värt att notera att länder som Jugoslavien och Serbien och Montenegro inte längre existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga.

Sverige och Irland ligger på delad förstaplats i antalet vinster. Sverige är etta i kraft av att ha vunnit senast medan Irland har fler andraplaceringar än Sverige.

Förstaplatser i finaler 1956–2019, 2021–2025 Antal Land År 7 Sverige 1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015, 2023 Irland 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996 5 Nederländerna 1957, 1959, 1969, 1975, 2019 Storbritannien 1967, 1969, 1976, 1981, 1997 Luxemburg 1961, 1965, 1972, 1973, 1983 Frankrike 1958, 1960, 1962, 1969, 1977 4 Israel 1978, 1979, 1998, 2018 3 Österrike 1966, 2014, 2025 Schweiz 1956, 1988, 2024 Ukraina 2004, 2016, 2022 Italien 1964, 1990, 2021 Danmark 1963, 2000, 2013 Norge 1985, 1995, 2009 2 Tyskland 1982, 2010 Spanien 1968, 1969 1 Portugal 2017 Azerbajdzjan 2011 Ryssland 2008 Serbien 2007 Finland 2006 Grekland 2005 Turkiet 2003 Lettland 2002 Estland 2001 Jugoslavien 1989 Belgien 1986 Monaco 1971

Förstaplatser i semifinaler 1993, 1996, 2004–2019, 2021–2025 Antal Land År 5 Sverige 1996, 2011, 2012, 2015, 2022 3 Israel 2018, 2024, 2025 Ukraina 2008, 2022, 2025 Australien 2016, 2019, 2023 Ryssland 2012, 2015, 2016 2 Finland 2006, 2023 Nederländerna 2014, 2019 Norge 2009, 2018 Grekland 2008, 2011 1 Kroatien 2024 Schweiz 2021 Malta 2021 Bulgarien 2017 Portugal 2017 Österrike 2014 Danmark 2013 Azerbajdzjan 2013 Belgien 2010 Turkiet 2010 Island 2009 Serbien 2007 Rumänien 2005 Serbien och Montenegro 2004 Slovenien 1993

Andra- och tredjeplatser

Nedan redovisas de länder som har fått flest andra- och tredjeplatser genom tiderna, listade i första hand efter antalet andra/tredjeplats och i andra hand efter senaste placering. Notera att tabellen inte redovisar länder som tävlade åren 1956 (då alla bidrag blev oplacerade, med undantag för vinnaren), 1969 (då fyra länder vann och bara dessa bidrag hamnade på pallplatserna) och 2020 (då tävlingen ställdes in till följd av den då pågående Coronaviruspandemin).

Andraplatser i finaler 1957–1968, 1970–2019, 2021–2025 Antal Land År 16 Storbritannien 1959, 1960, 1961, 1964, 1965, 1968, 1970, 1972, 1975, 1977, 1988, 1989, 1992, 1993, 1998, 2022 5 Frankrike 1957, 1976, 1990, 1991, 2021 4 Ryssland 2000, 2006, 2012, 2015 Spanien 1971, 1973, 1979, 1995 Tyskland 1980, 1981, 1985, 1987 3 Israel 1982, 1983, 2025 Italien 1974, 2011, 2019 Irland 1967, 1984, 1997 Schweiz 1958, 1963, 1986 2 Island 1999, 2009 Ukraina 2007, 2008 Malta 2002, 2005 Belgien 1978, 2003 1 Kroatien 2024 Finland 2023 Cypern 2018 Bulgarien 2017 Australien 2016 Azerbajdzjan 2013 Turkiet 2010 Serbien och Montenegro 2004 Danmark 2001 Norge 1996 Polen 1994 Sverige 1966 Monaco 1962

Tredjeplatser i finaler 1957–1968, 1970–2019, 2021–2025 Antal Land År 7 Frankrike 1959, 1965, 1967, 1968, 1978, 1979, 1981 6 Sverige 1983, 1985, 1995, 1996, 2011, 2014 5 Italien 1958, 1963, 1975, 1987, 2015 Tyskland 1970, 1971, 1972, 1994, 1999 4 Schweiz 1961, 1982, 1993, 2021 Ryssland 2003, 2007, 2016, 2019 3 Grekland 2001, 2004, 2008 Storbritannien 1973, 1980, 2002 Danmark 1957, 1988, 1989 Monaco 1960, 1964, 1976 2 Estland 2002, 2025 Ukraina 2013, 2024 Israel 1991, 2023 Spanien 1984, 2022 Rumänien 2005, 2010 Malta 1992, 1998 Irland 1977, 1990 Luxemburg 1962, 1986 1 Österrike 2018 Moldavien 2017 Serbien 2012 Azerbajdzjan 2009 Bosnien och Hercegovina 2006 Lettland 2000 Turkiet 1997 Nederländerna 1974 Norge 1966

Sistaplatser

Sedan 1957 har sammanlagt 23 länder kommit minst en gång på sistaplats i Eurovisionfinaler och 19 länder i semifinaler, detta räknat fram till 2022 års final. Tabellen nedan listar dessa länder i första hand efter antalet sistaplatser och i andra hand efter senaste sistaplats. Notera att tabellen inte tar upp några sistaplatser i 1956 års tävling och detta till följd av att endast vinnaren presenterades i den upplagan medan övriga tävlingsländer fick dela på andraplatsen.

Sistaplatser i finaler 1957–2019, 2021–2025 (* Med noll poäng) Antal Land År 12 Norge 1963*, 1969, 1974, 1976, 1978*, 1981*, 1990, 1997*, 2001, 2004, 2012, 2024 9 Tyskland 1964*, 1965*, 1974, 1995, 2005, 2015*, 2016, 2022, 2023 Finland 1963*, 1965*, 1968, 1980, 1982*, 1990, 1992, 1996, 2009 8 Belgien 1961, 1962*, 1965*, 1973, 1979, 1985, 1993, 2000 7 Österrike 1957, 1961, 1962*, 1979, 1984, 1988*, 1991* 5 Storbritannien 2003*, 2008, 2010, 2019, 2021* Spanien 1962*, 1965*, 1983*, 1999, 2017 Schweiz 1964*, 1967*, 1974, 1998*, 2011 4 Portugal 1964*, 1974, 1997*, 2018 Nederländerna 1958, 1962*, 1963*, 1968 3 Malta 1971, 1972, 2006 Turkiet 1975, 1983*, 1987* Luxemburg 1958, 1960, 1970* 2 Irland 2007, 2013 Island 1989*, 2001 Sverige 1963*, 1977 Monaco 1959, 1966* 1 San Marino 2025 Frankrike 2014 Danmark 2002 Litauen 1994* Cypern 1986 Italien 1966* Jugoslavien 1964*

Sistaplatser i semifinaler 1993, 1996, 2004–2019, 2021–2025 (* Med noll poäng) Antal Land År 5 Lettland 2009, 2010, 2013, 2017, 2021 4 Schweiz 2004*, 2010, 2015, 2016 3 San Marino 2008, 2017, 2023* Georgien 2014, 2018, 2022 2 Malta 2023, 2024 Island 2018, 2024 Slovenien 2013, 2022 Irland 2019, 2021 Finland 2015, 2019 Tjeckien 2007, 2009* Rumänien 1993, 1996 1 Montenegro 2025 Azerbajdzjan 2025 Estland 2016 Moldavien 2014 Slovakien 2012 Österrike 2012 Nederländerna 2011 Polen 2011 Ungern 2008 Andorra 2006 Litauen 2005

Länder som ännu inte vunnit tävlingen

Nedan redovisas länder som hittills aldrig har vunnit en Eurovision Song Contest i ordning efter hur länge de har väntat på seger sedan sin tävlingsdebut. Antalet år räknas utifrån debutår i tävlingen till nutid och dessa siffror tar ingen hänsyn till eventuella år landet ej har deltagit. Tabellen är uppdaterad i maj 2025 och gäller fram till 2023 års tävling.

Notera att länder markerade med en stjärna (*) tävlade som en del av Jugoslavien fram tills den statsbildningen upplöstes i början av 1990-talet.

Antal år	Land	Debutår
55	Malta	1971
46	Marocko	1980
45	Cypern	1981
40	Island	1986
33	Bosnien och Hercegovina*	1993
	Kroatien*
	Slovenien*
32	Litauen	1994
	Polen
	Rumänien
	Slovakien
	Ungern
30	Nordmakedonien	1996
22	Albanien	2004
	Andorra
	Belarus
21	Bulgarien	2005
	Moldavien
20	Armenien	2006
19	Georgien	2007
	Montenegro*
	Tjeckien
18	San Marino	2008
11	Australien	2015

Startnummer

Semifinalerna (2008–2025)

Nedan är en översikt gällande startnumren i semifinalerna som har haft flest respektive minst finalkvalificeringar. Tabellen gäller från 2008 och framåt (dock inte år 2020 som blev en inställd upplaga) då systemet med två semifinaler används.
Årtalen för varje startnummer representerar år då ett bidrag med det aktuella startnumret röstades vidare till final. Fetmarkerade årtal indikerar att bidraget även vann sin semifinal.

Startnummer, semifinal 1
Årtal	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
	2010, 2014, 2017, 2019, 2021, 2023, 2024, 2025	2008, 2010, 2012, 2013, 2015, 2024, 2025	2012, 2015, 2017, 2018, 2021, 2022, 2023, 2024	2014, 2016, 2021, 2022, 2024, 2025	2009, 2012, 2013, 2014, 2016, 2017, 2018, 2019, 2023, 2024, 2025	2009, 2011, 2012, 2013, 2015, 2016, 2018, 2019, 2022, 2025	2008, 2010, 2011, 2013, 2014, 2015, 2016, 2018, 2023, 2024, 2025	2010, 2011, 2013, 2014, 2017, 2019, 2021, 2022, 2023, 2025	2008, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2021, 2022, 2023, 2024	2008, 2009, 2010, 2011, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018, 2022, 2023, 2024	2013, 2016, 2017, 2021, 2023, 2025	2009, 2010, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2019, 2021, 2025	2008, 2009, 2010, 2012, 2013, 2018, 2019, 2023, 2025	2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2014, 2015, 2016, 2019, 2021, 2022, 2024	2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2017, 2018, 2021, 2022, 2023, 2024	2008, 2009, 2010, 2014, 2015, 2017, 2019, 2021, 2022	2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2019, 2022	2008, 2009, 2011, 2012, 2016, 2018	2008, 2011, 2018
Till final	8	7	8	6	11	10	11	10	13	12	6	11	9	12	11	9	7	6	3
Antal försök	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	14	10	7	3

Startnummer, semifinal 2
Årtal	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
	2008, 2011, 2012, 2014, 2015, 2016, 2018, 2021, 2022	2010, 2011, 2012, 2016, 2017, 2023	2008, 2010, 2014, 2018, 2022, 2024	2008, 2009, 2010, 2012, 2013, 2015, 2016, 2019, 2021, 2022, 2023, 2024, 2025	2013, 2014, 2017, 2018, 2023, 2024, 2025	2008, 2009, 2011, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2023, 2024, 2025	2010, 2011, 2012, 2017, 2018, 2019, 2021, 2025	2010, 2011, 2013, 2014, 2017, 2018, 2019, 2021, 2022, 2024, 2025	2009, 2013, 2015, 2016, 2018, 2021, 2023, 2024, 2025	2008, 2010, 2014, 2015, 2016, 2023	2008, 2012, 2013, 2015, 2017, 2019, 2021, 2024, 2025	2009, 2010, 2013, 2014, 2016, 2017, 2021, 2022	2008, 2009, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2018, 2019, 2021, 2022, 2023, 2024, 2025	2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2014, 2016, 2017, 2019, 2021, 2022, 2023, 2024, 2025	2009, 2011, 2013, 2014, 2015, 2017, 2018, 2019, 2023, 2024	2009, 2010, 2012, 2015, 2016, 2019, 2021, 2022, 2023, 2024, 2025	2009, 2010, 2012, 2013, 2015, 2018, 2019, 2022	2008, 2009, 2011, 2012, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022	2008, 2011
Till final	9	6	6	13	7	11	8	11	9	6	9	8	14	14	10	11	8	9	2
Antal försök	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	17	13	9	3

Finaler (1956–2019, 2021–2025)

Nedan är en översikt av vilka startnummer som vinnarlåtarna har haft i finalerna i Eurovision Song Contest sedan 1956 (dock inte inställda 2020-upplagan). Låtarna omnämns här i vilket årtal de vann Eurovision Song Contest.
Fetmarkerade årtal indikerar att vinnarlåten tävlade som sista bidrag i sitt års finalstartfält.

Startnummer, första halvan
Årtal	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13
	1975, 1976, 1984	Ingen	1958, 1969, 1971, 1994	2003	1959, 1995	1957	1969	1963, 1969, 1974, 1991, 1998	1956, 1962, 1966, 1988, 2023, 2025	1979, 2004, 2015	1967, 1973, 2014, 2017	1964, 1970, 2019, 2022	1960, 1985, 1986
Antal	3	-	4	1	2	1	1	5	6	3	4	4	3

Startnummer, andra halvan
Årtal	14	15	16	17	18	19	20	21	22	23	24	25	26	27
	1961, 1969, 1981, 1993, 2000	1965, 1968, 1999	Ingen	1972, 1980, 1992, 1996, 2006, 2007, 2012	1977, 1978, 1982, 2013	1990, 2005, 2011	1983, 1987, 2001, 2009	2016, 2024	1989, 2010, 2018	2002	1997, 2008, 2021	Ingen	Ingen	Ingen
Antal	5	3	-	7	4	3	4	2	3	1	3	-	-	-

Poängsummor

Högsta totalpoängen

Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finalerna 1956–2025 och semifinalerna 2004–2025.
Tabellerna är senast uppdaterade i maj 2025. Siffrorna gäller ej år 2020 då tävlingen var inställd.

Finalpoäng Nr Land Poäng 1 Sverige 6 966 2 Italien 5 383 3 Frankrike 5 048 4 Storbritannien 4 705 5 Ukraina 4 294 6 Israel 4 260 7 Norge 4 079 8 Schweiz 3 962 9 Tyskland 3 740 10 Irland 3 706

Semifinalpoäng Nr Land Poäng 1 Sverige 2 629 2 Ukraina 2 494 3 Grekland 2 194 4 Israel 2 177 5 Norge 2 161 6 Nederländerna 2 014 7 Finland 1 902 8 Moldavien 1 901 9 Ryssland 1 892 10 Litauen 1 857

Poängrekord

I och med att Eurovision Song Contest har sänts sedan 1950-talet har förutsättningarna och antalet deltagarländer varierat kraftigt. För att göra en rättvis jämförelse av poängrekord har den delats in i olika epoker:

• 1957–1974: poängsystemet varierade från år till år med antalet deltagarländer som var mest 18 länder.
• 1975–2003: ett standardiserat poängsystem infördes och antalet deltagarländer varierade mellan 20 och 26 per år.
• 2004–2015: EBU införde semifinalsystemet som möjliggjorde att över 40 länder kunde delta per år. I och med det ökade poängsummorna jämfört med tidigare år.
• 2016–nutid: poängsystemet förändrades med att varje lands jury- och tittarröstning tillsammans delar ut 116 poäng istället för tidigare 58 poäng, vilka fördelas ut på dubbel uppsättning av 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Eftersom dubbelt så mycket poäng delas ut har poängsummorna i såväl semifinaler som finaler ökat markant. Från och med Eurovision 2023 har en regeljustering gjorts där jurygrupperna inte längre röstar i semifinalerna med undantag för eventuella deltagarländer som inte kan lämna in ett validerat telefonresultat. EBU har också valt att införa en så kallad "Rest of the World"-grupp där tittare som inte befinner sig i någon av tävlingsländerna ges möjlighet att rösta som en extra tittargrupp i respektive program (semifinalerna och finalen).

Listorna innehåller inte bara vinnarländer utan även övriga topplacerade länder. Länder som ej är vinnare har grå bakgrund (detta gäller även bidrag som ej blev vinnare i semifinalerna).

Portugals representant 2017 Salvador Sobral och hans bidrag Amar Pelos Dois är det bidrag som har fått högst poängsumma i en ESC-final någonsin.

1957–1974

Finaler
Nr	Land	År	Poäng- summa
1	Luxemburg	1973	129
2	Monaco	1971	128
	Luxemburg	1972
4	Spanien	1973	125
5	Storbritannien	1973	123
6	Spanien	1971	116
7	Storbritannien	1972	114
8	Västtyskland	1972	107
9	Nederländerna	1972	106
10	Västtyskland	1971	100
	Österrike	1972

1975–2003

Finaler
Nr	Land	År	Poäng- summa
1	Storbritannien	1997	227
2	Irland	1994	226
3	Estland	2001	198
4	Danmark	2000	195
5	Irland	1993	187
6	Danmark	2001	177
7	Belgien	1986	176
	Lettland	2002
9	Irland	1987	172
	Israel	1998

2004–2015

Finaler Nr Land År Poäng- summa 1 Norge 2009 387 2 Sverige 2012 372 3 Sverige 2015 365 4 Ryssland 2015 303 5 Finland 2006 292 Italien 2015 292 7 Österrike 2014 290 8 Danmark 2013 281 9 Ukraina 2004 280 10 Ryssland 2008 272

Semifinaler Nr Land År Poäng- summa 1 Serbien 2007 298 2 Finland 2006 292 3 Bosnien och Hercegovina 2006 267 4 Serbien och Montenegro 2004 263 5 Ukraina 2004 256 6 Grekland 2004 238 7 Rumänien 2005 235 8 Ungern 2007 224 9 Ryssland 2006 217 9 Sverige 2015 217

2016–2019, 2021–

Finaler (2016–2019, 2021–) Nr Land År Poäng- summa 1 Portugal 2017 758 2 Ukraina 2022 631 3 Bulgarien 2017 615 4 Schweiz 2024 591 5 Sverige 2023 583 6 Kroatien 2024 547 7 Ukraina 2016 534 8 Israel 2018 529 9 Finland 2023 526 10 Italien 2021 524

Semifinaler (2016–2019, 2021–2022, 2026–) Nr Land År Poäng- summa 1 Bulgarien 2017 403 2 Sverige 2022 396 3 Portugal 2017 370 4 Ryssland 2016 342 5 Ukraina 2022 337 6 Australien 2016 330 7 Malta 2021 325 8 Moldavien 2017 291 9 Schweiz 2021 291 10 Island 2021 288

Semifinaler (2023–2025)
Nr	Land	År	Poäng- summa
1	Israel	2025	203
2	Israel	2024	194
3	Nederländerna	2024	182
4	Finland	2023	177
	Kroatien	2024	177
6	Ukraina	2024	173
7	Australien	2023	149
8	Österrike	2023	137
	Armenien	2024	137
	Ukraina	2025	137

Rekord i antal 12-poängare

Observera att tabellen nedan inte bara innehåller vinnande länder. Länderna listas i första hand efter antalet totaltolvor och i andra hand efter senaste notering.

Länder markerade med * tävlade före 2016, då antalet 12-poängare räknades i kombinerat läge mellan jury- och tittarrösterna istället för nuvarande adderat läge.

Finaler Antal Land År 33 Ukraina 2022 30 Portugal 2017 23 Schweiz 2024 20 Finland 2023 18 Sverige* 2012 17 Ukraina 2016 16 Norge* 2009 15 Israel 2024 Sverige 2023 14 Israel 2025 Ryssland 2016 13 Israel 2018 Österrike* 2014 12 Frankrike 2021 Ryssland 2019 Australien 2016 Sverige* 2015

Semifinaler Antal Land År 19 Sverige 2022 Bulgarien 2017 16 Ukraina 2022 Portugal 2017 14 Sverige* 2015 13 Israel 2025 11 Ryssland 2016 10 Israel 2024 Malta 2021 Moldavien 2021 Australien 2016 9 Serbien 2022 Sverige 2018 Serbien* 2007 Bosnien och Hercegovina* 2006 Serbien och Montenegro* 2004

Övrig statistik

Vinnaren 1956 Lys Assia och vinnaren 2008 Dima Bilan i Moskva 2009.

• Flera låtskrivare har vunnit två gånger: Willy van Hemert (Nederländerna 1957 och 1959), Yves Dessca (Monaco 1971 och Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985 och 1995), Johnny Logan (Irland 1987 och 1992), Brendam Graham (Irland 1994 och 1996) samt Thomas G:son och Peter Boström (Sverige 2012 och 2023).
• Storbritannien har fått totalt 16 andraplaceringar, vilket är ett rekord. Den senaste fick de i finalen i 2022 års tävling.
• Storbritannien innehar även rekordet i antalet Eurovision-värdskap utan att ha vunnit året innan. Det handlar om sammanlagt fem tillfällen som genomfördes åren 1960, 1963, 1972, 1974 och 2023.
• Sedan nuvarande poängsystemet (1–8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt 16 gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var för Norge 1978 och senaste gången för Storbritannien 2021. Den sistnämnde blev för övrigt det första landet sedan 2016 som inte fick några poäng från vare sig jurygrupperna eller TV-tittarna.
• Mellan åren 2001 och 2008 (vilket är 8 av 10 år på hela 00-talet) vann varje år ett land som aldrig tidigare hade vunnit tävlingen förut (Estland, Lettland, Turkiet, Ukraina, Grekland, Finland, Serbien och Ryssland). Någon sådan lång svit har aldrig tidigare förekommit, även om det genom historien har förekommit kortare sviter upp till tre år i rad med att nationer vann utan tidigare seger.
• Grekland var det enda landet som mellan åren 2004 och 2011 konsekvent lyckades placera sig inom de tio första placeringarna i finaler. Azerbajdzjan hamnade på andra plats i denna svit, då de mellan åren 2008 och 2013 lyckades uppnå samma sak som Grekland. Bägge sviterna är dock numera brutna.
• Sedan det permanenta semifinalinförandet 2004 är Ukraina det enda deltagarland som aldrig har missat finalkvalificering de år som landet har behövt kvala i tävlingen via semifinal till final. Övriga deltagarländer, ej inräknat länderna som tillhör "The Big Five" (vilka sedan år 2000 alltid är direktkvalificerade till nästkommande final oavsett placering året innan), har samtliga missat en eller flera finalplatser sedan 2004. Däremot är det inget land som har kvalificerat sig alla år i rad, utan kvalificeringarna har skett vid olika tillfällen (räknat sedan 2004).
• Mest framgångsrika debutanter är Schweiz, som vann på premiäråret 1956 (som dessutom var på hemmaplan) och Serbien, som vann 2007. Serbien hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade under egen flagg 2007.
• Portugal fick vänta hela 53 år på sin första seger, räknat sedan landets debut i Eurovision 1964. Av de länder som ännu inte vunnit är Malta det land som väntat längst, som debuterade 1971, följt av Cypern (debut 1981) och Island (debut 1986).
• När Luxemburg vann år 1973 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,6%). Landet fick totalt 129 av 160 poäng (en differens på 31 poäng).
• I finalen 2022 fick Ukraina ihop 439 poäng av tittarnas poäng, vilket var endast 29 poäng från den maxpoäng tittarna kunde dela ut tillsammans i den finalen. Maxpoängen innebär att alla länder delar ut sin 12-poängare till samma bidrag, även om det aktuella landet inte kan rösta på sitt eget bidrag. I Ukrainas fall fick gruppen Kalush ihop sammanlagt 28 stycken 12-poängare från TV-tittarna, och tillsammans med jurygrupperna blev det totalt 33 stycken 12-poängare, vilket är nytt rekord.
• Österrike (2015) och Portugal (2018) är de länder som har kommit på sistaplats som arrangörsland och regerande mästarland.
• Johnny Logan och Loreen är de enda artisterna som har lyckats vinna Eurovision Song Contest vid mer än ett tillfälle, totalt två gånger vardera. Intressant att notera är att båda tilldelades, genom slumpen, startnummer 17 vid den första vinsten och sedan ett helt annat startnummer när de tävlade och vann gången därpå.
• Danmark, Frankrike, Irland och Storbritannien är de länder som har vunnit tävlingen mer än en gång i ett och samma arrangörsland (dock vann Danmark och Irland i olika städer).
• Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977 och 1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.
• Med tävlingens nuvarande åldersregler, som infördes inför Eurovision 1990, blev Eurovision 2016 den första upplagan där artister födda på århundradet 2000-talet tilläts delta i tävlingen. Däremot skulle det dröja till året därpå då någon artist född på det århundradet deltog i tävlingen, i det här fallet sångaren Kristian Kostov, som representerade Bulgarien.
• Nio gånger har artister födda utanför det geografiska Europa vunnit:
  • 1978 – Izhar Cohen från Israel.
  • 1979 – Gali Atari & Milk and Honey från Israel.
  • 1980 och 1987 – Johnny Logan, född i Australien, tävlade för Irland.
  • 1988 – Céline Dion, född i Kanada, tävlade för Schweiz.
  • 1997 – Katrina Leskanich, född i USA, tävlade för Storbritannien som en del av Katrina and the Waves.
  • 1998 – Dana International från Israel.
  • 2001 – Dave Benton, född på Aruba, tävlade för Estland.
  • 2011 – Eldar Qasımov & Nigar Dzjamal (som duon Ell & Nikki) från Azerbajdzjan.
  • 2018 – Netta Barzilai från Israel.

Spin-off

Sedan millennieskiftet har tävlingen, förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007 och 2010.

Under åren 1977–1980 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kallad Intervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen.

År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kallad Congratulations som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten. Det blev svenska Waterloo från 1974 med Abba.

I december 2013 hölls en första upplaga av konceptet Türkvizyon i Eskişehir i Turkiet som är en ESC-liknande tävling för asiatiska, syd- och östeuropeiska regioner. Tävlingen har även arrangerats ett antal år därefter.

Under våren 2022 sändes American Song Contest som blev en variant där de 50 delstaterna i USA inklusive fem amerikanska territorier och huvudstaden Washington, D.C. fick tävla mot varandra på ett liknande sätt som i Eurovision Song Contest. Upplagan sändes bara i en säsong då det i början av 2023 meddelades att konceptet inte skulle få någon uppföljande säsong, i alla fall inte under det året. Däremot finns det planer på att ta konceptet vidare till Kanada där idén är att låta tio kanadensiska provinser och tre kanadensiska territorier medverka, ett program som har fått arbetsnamnet Eurovision Canada. EBU har även gått ut med uppgifter om att det finns planer på att producera en version av tävlingen för länder i Latinamerika.

Det finns även planer på en trolig kommande östasiatisk ESC-version (Our Sound). 2007 vann Nibras Media Ltd. rättigheterna till att producera en arabisk version av Eurovision Song Contest för länder i Mellanöstern och Nordafrika, men det har inte utkommit något om det kommer bli av. Sedan år 2005 sänds även World Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar.^{[källa behövs]}

Fans till Eurovision Song Contest har bildat en fan club vid namn OGAE International.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Eurovision Song Contest.
• Officiell webbplats
• Eurovision Song Contest på SVT Play