Eva Moberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För liknande namn, se Eva Moberg (olika betydelser).
Eva Moberg
Eva Moberg 1968.jpg
Född14 februari 1932
Stockholm
Död22 maj 2011 (79 år)
Stockholm
BegravdNorra begravningsplatsen[1]
kartor
NationalitetSvensk
SysselsättningSkribent
Make/makaHans Hederberg
(g. 1964–1976)
PartnerGottfried Grafström
FöräldrarVilhelm Moberg
UtmärkelserDe Nios Stora Pris (1975)
Årets väckarklocka (1994)
Årets förvillare (1999)
Redigera Wikidata

Eva Moberg Hederberg, född Moberg den 14 februari 1932 i Stockholm, död 22 maj 2011 i Stockholm,[2] var en svensk författare, dramatiker och debattör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eva Moberg var dotter till författaren Vilhelm Moberg och växte upp i Stockholm. Hon tog studentexamen 1952. År 1963 blev hon filosofie licentiat inom litteraturhistoria, religionshistoria och praktisk filosofi med avhandlingen Kärlek och kön, en studie i Colettes diktning[3]. Hon var redaktör för Fredrika Bremer-förbundets tidskrift Hertha (1960-62), kulturredaktör i veckotidningen Vi (1967-76) och kolumnist i Dagens Nyheter (1976-1992). Hon skrev om samhällsproblem, politik och etiska frågor. Åren 1968-1970 var hon anställd som manusförfattare på SVT, där hon bland annat skrev en rad uppmärksammade TV-revyer och senare flera scenkomedier.[4]

Moberg deltog tidigt i jämställdhetsdebatten i Sverige. Hennes essä "Kvinnans villkorliga frigivning" publicerad 1961 satte igång en intensiv och långvarig debatt om mäns och kvinnors ställning i familjen och i samhället i stort. Vid mitten av 1960-talet blev hon medlem i Grupp 222, en löst sammansatt påtryckningsgrupp i jämställdhetsfrågor. Grupp 222:s och Mobergs idéer kring ett jämställt samhälle innehöll kritik av den traditionella mansrollen; de förespråkade inte bara kvinnornas utan även männens emancipation. "Män är bättre än manssamhället" var Mobergs utgångspunkt, vilket också var titeln på ett föredrag hon återkommande höll utomlands på 1990-talet.[5]

Under 1970-talet engagerade hon sig även i kampen mot kärnkraft och senare också i miljöfrågor och som försvarare av djurens rättigheter.

Eva Moberg var också en av grundarna till Republikanska Klubben[6].

Åren 1964–1976 var Eva Moberg gift med TV-producenten Hans Hederberg, med vilken hon fick en dotter 1966. Eva Moberg levde senare, fram till sin död med författaren Gottfried Grafström. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Eva och Åsa Moberg[redigera | redigera wikitext]

Åsa och Eva Moberg har vid flera tillfällen förväxlats, då de har samma efternamn och har beröringspunkter i sina författar- och skriftställarskap. Bland annat skedde 2004 en förväxling i Dagens Nyheter där man tillskrev Eva Moberg delar av Åsa Mobergs författarskap. DN ansträngde sig för att gottgöra detta genom en tydlig publicering av rättelse samt en välvillig exponering av Åsa Mobergs författarskap.[7]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Eva Mobergs namn finns med i Siri Derkerts konstverk Ristningar i betongÖstermalmstorgs tunnelbanestation, som uppmärksammar personer som Derkert bedömde som betydelsefulla för "Kvinnosaken, freds- och miljörörelsen".[8]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Kvinnans villkorliga frigivning, i antologin Unga Liberaler: nio inlägg i idédebatten, Stockholm: Bonnier, 1961.
  • Kvinnor och människor, Stockholm: Bonnier, 1962. Tribunserien, 99-0152130-0
  • Pengar eller livet?: exemplet kärnkraften, Stockholm: Bonnier, 1979. ISBN 91-0-043939-8
  • Vad tar vi oss för?: tankar samlade i en sanslös tid, Stockholm: Timo, 1979. ISBN 91-7756-034-5
  • Är krig naturligt?, Stockholm: Fredsårsdelegationen, skriftserie, 0283-6912 ; 1, 1986
  • Evas lilla gula: artiklar för återbruk, Stockholm: Dagens Nyheter, 1988. ISBN 91-7588-978-1
  • Prima materia: texter i urval (innehåller bl.a. Kvinnans villkorliga frigivning.), Stockholm: Ordfront 2003. ISBN 91-7324-778-2

Barnböcker[redigera | redigera wikitext]

  • Barnen Bolinder, 1973
  • Martina drömmer, 1985
  • Urban, Raider och Martina, 1986
  • Fabian och färgerna, 1991

Teater[redigera | redigera wikitext]

  • Prylar, 1987
  • Svindlande skönhet, 1990
  • Hög svansföring, 1994
  • Himladjuren, 1996
  • Eroterapi, 2001

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Provokationer, 1967
  • Grov kränkning, 1968
  • Konfrontation, 1969
  • Dom kallas människor, 1970
  • Horoskopet, 1971
  • Televisioner I-IV, 1973-1974
  • Sagan om tåget, 1978
  • Tillfälligt avbrott, 1978-79 (medförförfattare)
  • Skapelsens krona, 1980 (tillsammans med Gottfried Grafström)
  • Liten tuva, 1985 (tillsammans med Gottfried Grafström)
  • Dokument bakifrån, I - III 1986
  • Jesu syster, 1987

Radioproduktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Fritagningen, 1981
  • Avskedsmiddag, 1984

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Moberg Hederberg, Eva, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 3 april 2017
  2. ^ SvD.se 23 maj 2011: Eva Moberg är död, läst 23 maj 2011
  3. ^ Moberg, Eva (1963). Kärlek och kön: en studie i Colettes diktning. Stockholm: Bonnier. Libris 22800 
  4. ^ Vem är hon. Stockholm: Norstedts. 1988. sid. 321. ISBN 91-1-863422-2. http://runeberg.org/vemarhon/0321.html 
  5. ^ ”Eva Moberg, officiell webbplats”. http://www.evamoberg.nu/. Läst 6 april 2013. 
  6. ^ DN 5 juni 2011
  7. ^ Åsa Moberg översatte. Det är Åsa Moberg som gjort den fullständiga översättningen av Simone de Beauvoirs stora bok "Det andra könet", inte Eva Moberg, som felaktigt påstods på gårdagens DN Essä. Åsa Moberg har också översatt Beauvoirs roman "Mandarinerna" och gav 1997 ut en uppmärksammad essäbok: "Simone och jag. Tankar kring Simone de Beauvoir". DN (040817 sid B05)”. Dagens Nyheter. 16 augusti 2004. https://www.dn.se/arkiv/kultur/asa-moberg-oversatte-det-ar-asa-moberg-som-gjort-den-fullstandiga-oversattningen-av-simone-de/. Läst 8 juni 2018. 
  8. ^ [a b] Ulrika Knutson (3 juni 2011). ”Eva Moberg - Författare, journalist och dramatiker, dog den 22 maj, 79 år gammal.”. FOKUS - Sveriges nyhetsmagasin. https://www.fokus.se/2011/06/eva-moberg/. Läst 17 juni 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]