Eva Moberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För orienteraren, se Eva Moberg (orienterare). För journalisten och vänsteraktivisten, se Eva X Moberg.
Eva Moberg
Född 1932
Stockholm
Död 2011
Stockholm
Begraven Norra begravningsplatsen[1]
kartor
Nationalitet Svensk
Sysselsättning Författare
Make/maka Hans Hederberg
(g. 1964–1976)
Partner Gottfried Grafström
Föräldrar Vilhelm Moberg
Utmärkelser De Nios Stora Pris (1975)
Årets väckarklocka (1994)
Årets förvillare (1999)
Redigera Wikidata

Eva Moberg Hederberg, född Moberg den 14 februari 1932 i Stockholm, död 22 maj 2011 i Stockholm,[2] var en svensk författare, dramatiker och debattör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eva Moberg var dotter till författaren Vilhelm Moberg och växte upp i Stockholm. Hon tog studentexamen 1952. År 1963 blev hon filosofie licentiat inom litteraturhistoria, religionshistoria och praktisk filosofi med avhandlingen Kärlek och kön, en studie i Colettes diktning. Hon var redaktör för Fredrika Bremer-förbundets tidskrift Hertha (1960-62), kulturredaktör i veckotidningen Vi (1967-76) och kolumnist i Dagens Nyheter (1976-1992). Hon skrev om samhällsproblem, politik och etiska frågor. Åren 1968-1970 var hon anställd som manusförfattare på SVT, där hon bland annat skrev en rad uppmärksammade TV-revyer och senare flera scenkomedier.[3]

Moberg deltog tidigt i jämställdhetsdebatten i Sverige. Hennes essä "Kvinnans villkorliga frigivning" publicerad 1961 satte igång en intensiv och långvarig debatt om mäns och kvinnors ställning i familjen och i samhället i stort. Vid mitten av 1960-talet blev hon medlem i Grupp 222, en löst sammansatt påtryckningsgrupp i jämställdhetsfrågor. Grupp 222:s och Mobergs idéer kring ett jämställt samhälle innehöll kritik av den traditionella mansrollen; de förespråkade inte bara kvinnornas utan även männens emancipation. "Män är bättre än manssamhället" var Mobergs utgångspunkt, det blev också titeln på ett föredrag hon återkommande höll utomlands på 1990-talet.[4]

Under 1970-talet engagerade hon sig även i kampen mot kärnkraft och senare också i miljöfrågor och som försvarare av djurens rättigheter.

Eva Moberg var också en av grundarna till Republikanska Klubben[5].

Åren 1964–1976 var Eva Moberg gift med TV-producenten Hans Hederberg, med vilken hon fick en dotter 1966. Eva Moberg levde senare, fram till sin död med författaren Gottfried Grafström. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Moberg erhöll utmärkelserna De Nios stora pris (1975), Hiroshima Peace Prize (1990) och Årets väckarklocka (1994), den negativa utmärkelsen Årets förvillare (1999) samt Torgny Segerstedts frihetspenna (2003).

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Kvinnans villkorliga frigivning, i antologin Unga Liberaler: nio inlägg i idédebatten, Stockholm: Bonnier, 1961.
  • Kvinnor och människor, Stockholm: Bonnier, 1962. Tribunserien, 99-0152130-0
  • Pengar eller livet?: exemplet kärnkraften, Stockholm: Bonnier, 1979. ISBN 91-0-043939-8
  • Vad tar vi oss för?: tankar samlade i en sanslös tid, Stockholm: Timo, 1979. ISBN 91-7756-034-5
  • Är krig naturligt?, Stockholm: Fredsårsdelegationen, skriftserie, 0283-6912 ; 1, 1986
  • Evas lilla gula: artiklar för återbruk, Stockholm: Dagens Nyheter, 1988. ISBN 91-7588-978-1
  • Prima materia: texter i urval (innehåller bl.a. Kvinnans villkorliga frigivning.), Stockholm: Ordfront 2003. ISBN 91-7324-778-2

Barnböcker[redigera | redigera wikitext]

  • Barnen Bolinder, 1973
  • Martina drömmer, 1985
  • Urban, Raider och Martina, 1986
  • Fabian och färgerna, 1991

Teater[redigera | redigera wikitext]

  • Prylar, 1987
  • Svindlande skönhet, 1990
  • Hög svansföring, 1994
  • Himladjuren, 1996
  • Eroterapi, 2001

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Provokationer, 1967
  • Grov kränkning, 1968
  • Konfrontation, 1969
  • Dom kallas människor, 1970
  • Horoskopet, 1971
  • Televisioner I-IV, 1973-1974
  • Sagan om tåget, 1978
  • Tillfälligt avbrott, 1978-79 (medförförfattare)
  • Skapelsens krona, 1980 (tillsammans med Gottfried Grafström)
  • Liten tuva, 1985 (tillsammans med Gottfried Grafström)
  • Dokument bakifrån, I - III 1986
  • Jesu syster, 1987

Radioproduktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Fritagningen, 1981
  • Avskedsmiddag, 1984

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Moberg Hederberg, Eva, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 3 april 2017
  2. ^ SvD.se 23 maj 2011: Eva Moberg är död, läst 23 maj 2011
  3. ^ Vem är hon. Stockholm: Norstedts. 1988. sid. 321. ISBN 91-1-863422-2. http://runeberg.org/vemarhon/0321.html 
  4. ^ ”Eva Moberg, officiell webbplats”. http://www.evamoberg.nu/. Läst 6 april 2013. 
  5. ^ DN 5 juni 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Camera-photo.svg Feather.svg Denna biografiska artikel om en författare behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.