Eva von Bahr

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eva von Bahr
Född16 september 1874[1][2]
Österåkers församling[2]Sverige
Död28 februari 1962[2] (87 år)
Uppsala domkyrkoförsamling[2]Sverige
BegravdKatolska kyrkogården i Stockholm[3]
MedborgarskapSvensk
Utbildad vidUppsala universitet[1][2] Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker[1], docent
ArbetsgivareUppsala universitet
FöräldrarElisabeth von Bahr
SläktingarJohan von Bahr (syskon)
Redigera Wikidata
För maskören och sminkören, se Eva von Bahr (maskör) (född 1968)

Eva Wilhelmina Julia von Bahr-Bergius, i folkbokföringen som ogift Eva Vilhelmina Julia von Bahr, som gift med efternamnet Bergius, född den 16 september 1874 på Mälby gård i Roslags-Kulla, nuvarande Österåkers kommun, död den 28 februari 1962 i Uppsala, var en svensk fysiker och folkhögskollärare. Hon var första kvinnan i Sverige som utnämndes till docent i fysik. Hon har uppmärksammats för sina kontakter med Dan Andersson och Lise Meitner och även uppmärksammats som romersk-katolsk skribent.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Eva von Bahr var dotter till häradshövding Carl von Bahr (1830-1900) och Elisabeth von Bahr, född Boström (1838-1914), som Elisabethsjukhuset i Uppsala är uppkallat efter. Hon var syster till Johan von Bahr, borgmästare i Uppsala, och systerdotter till statsminister Erik Gustaf Boström (1842–1907) och till filantropen Ebba Boström (1844–1902), som grundade Samariterhemmet i Uppsala.

Akademisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Eva von Bahr skrev in sig på Uppsala universitet 1901. 1907 tog hon sin licentiatexamen och 1908 disputerade hon för doktorsgraden på en avhandling om infraröda strålars absorption i gaser. Hon fick ett utmärkt betyg och tilldelades även ett docentstipendium –och blev därmed första kvinnan i Sverige som utnämndes till docent i fysik 1908.

Från 1909 tjänstgjorde hon som docent vid Fysiska institutionen i Uppsala med professor Knut Ångströms goda minne. Men efter att Ångström hastigt avlidit 1910 tilläts von Bahr som kvinna inte längre undervisa, annat än som vikarie. Först 1925 fick kvinnor rätt att inneha tjänster vid universiteten i Sverige. Efter att ha förvägrats professurer i Uppsala och på Chalmers tekniska läroanstalt just för att hon var kvinna, sökte sig von Bahr 1912 till universitetet i Berlin. Där fanns en rad framstående fysiker, bland andra Albert Einstein, Max Planck, Max von Laue, Walther Nernst, Fritz Haber, Lise Meitner, James Franck och Gustav Hertz. Med Lise Meitner utvecklade Eva von Bahr en nära vänskap som finns beskriven i ”Kärlek och kärnfysik – en vänskap som förändrade världen” av Hedvig Hedqvist, Albert Bonniers förlag 2012. von Bahr brevväxlade med Meitner och även med matematikern och fysikern Carl Wilhelm Oseen i Uppsala.

I Berlin arbetade von Bahr i professor Heinrich Rubens laboratorium med fortsatta studier av infraröda strålars absorption i gaser. Där upptäckte hon att vattenångans absorptionsspektrum inte är kontinuerligt utan uppdelat i en rad band. I Niels Bohrs nobelföreläsning 1922 nämns Eva von Bahrs smukke resultat som en av de mest slående bekräftelserna av kvantteorin.[4][5]

Tillbaka i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I början av januari 1914 avbröt von Bahr sin Berlinvistelse för att ta hand om sin sjuka mor i Uppsala. Året därpå tog hon ett arbete som lärarinna vid Brunnsviks folkhögskola i Dalarna. Hon bosatte sig så småningom tillsammans med sin make Niklas Bergius (1871-1947) i Kungälv, och det var under ett besök hos paret von Bahr-Bergius som Lise Meitner julaftonen 1938 var den första som lyckades räkna ut att kärnklyvning, fission, uppstår då uran utsätts för neutronbestrålning och den enorma energi som då frigörs. Denna upptäckt ligger till grund för hela kärnteknologin, exempelvis kärnkraftverk och kärnvapen.

Eva von Bahr var filantrop och försörjde periodvis bland andra Lise Meitner och poeten Dan Andersson. Hon bidrog även till Brunnsviks folkhögskola ekonomiskt och när paret von Bahr-Bergius lämnade Brunnsvik 1927 skänkte hon folkhögskolan den villa i Sörvik som hon själv varit byggmästare till.[6] Efter makens död 1947 flyttade hon till Uppsala och skänkte parets villa i Kungälv, som hon också låtit bygga, till Nordiska folkhögskolan.[7]

Eva von Bahr är jämte sin man gravsatt på Katolska kyrkogården i Stockholm.[8]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Ueber die Einwirkung des Druckes auf die Absorption ultraroter Strahlung durch Gase. Akademisk avhandling, Uppsala, 1908.
  • On the Quantum-theory and the Rotation-Energy of Molecules, Philosophical Magazine, series 6, vol. 28, sid 71-83, London, 1914.
  • Om katolicismen: några ord till protestanter. Almqvist & Wiksell, distr. 1929, Libris 1317028.
  • Min väg tillbaka till kristendomen. Almqvist & Wiksell, 1933, Libris 1351277.
  • Efterskrift till Min väg tillbaka till kristendomen. Almqvist & Wiksell, 1934, Libris 1351278.
  • Ur "Spridda minnen från ett långt liv". (Acta Universitatis Upsaliensis, Skrifter rörande Uppsala universitet. B. Inbjudningar, 177), 2015, sida 7-73, Libris 17513972.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Marilyn Bailey Ogilvie, The Biographical Dictionary of Women in Science : Pioneering Lives From Ancient Times to the Mid-20th Century, vol. 1, Routledge, 16 december 2003, s. 68, ISBN 978-1-135-96342-2
  2. ^ [a b c d e] Eva V J Bergius, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 18619
  3. ^ Gravar.se, omnämnd som: Eva Bergius, läs online, läst: 20 mars 2018
  4. ^ Hedvig Hedqvist, Kärlek och kärnfysik, sid 77–78.
  5. ^ Niels Bohrs nobelföreläsning (i engelsk översättning), sid 8.
  6. ^ Hedvig Hedqvist, Kärlek och kärnfysik, sid 164–165.
  7. ^ Hedvig Hedqvist, Kärlek och kärnfysik, sid 388.
  8. ^ Sök på gravar.se

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]