Exilisciurus whiteheadi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Exilisciurus whiteheadi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
SciurusWhiteheadiSmit.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteExilisciurus
ArtExilisciurus whiteheadi
Vetenskapligt namn
§ Exilisciurus whiteheadi
Auktor(Thomas, 1887)
Hitta fler artiklar om djur med

Exilisciurus whiteheadi[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas 1887. Den ingår i släktet Exilisciurus och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En liten men robust byggd ekorre med ovansidans päls lång och finspräcklig i mörkt gråbrunt och svart. Bukpälsen är något ljusare. Svansen är otydligt randig i mörkt orangebrunt och svart. Öronen har tydliga, ljusa tofsar med en längd av minst 2 cm. Kroppslängden är mellan 8 och 9 cm, ej inräknat den 6,5 till 7 cm långa svansen. Vikten är omkring 20 g.[7]

Denna ekorre förekommer på nordvästra till centrala Borneo i den indonesiska provinsen Kalimantan Timur (på centrala Borneo österut), de två malaysiska delstaterna Sabah och Sarawak samt Brunei. Eventuellt kan den även finnas i provinsen Kalimantan Barat (från centrala Borneo västerut).[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten är dagaktiv, och vistas i bergsskogar upp till 3 000 meter över havet, samt i Dipterocarpus-skogar upp till 1 200 meter. Den föredrar små till medelstora träd, men undviker inte helt större.[7] Arten klättrar gärna på trädstammarna.[8] Den har vid något tillfälle observerats i sumpig skog.[1]

Dieten är osäker; vissa auktoriteter beskriver artens föda som i huvudsak animalisk, med tonvikt på insekter och då främst myror, och endast till mindre del bestående av frukter och andra växtdelar.[8] Andra beskriver den som en växtätare som framför allt lever på mossor och lavar.[1][7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Duckworth, J.W., Meijaard, E., Giman, B. & Han, K.H. 2008 Exilisciurus whiteheadi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 17 maj 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Exilisciurus whiteheadi, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/exilisciurus+whiteheadi/match/1. Läst 17 maj 2016. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c] Shigeki Yasuma, Ludi Apin och Fred Tuh Yit Yu (2003) (på engelska). Mammals of Crocker Range. Bornean Biodiversity and Ecosystems Conservation Programme in Sabah, Malaysia. sid. 81. ISBN 983-41084-0-0. http://www.bbec.sabah.gov.my/overall/bbec8/Mammals.pdf 
  8. ^ [a b] Quentin Phillipps och Karen Phillipps (2016) (på engelska). Phillipps' Field Guide to the Mammals of Borneo and Their Ecology: Sabah, Sarawak, Brunei, and Kalimantan. Princeton University Press. sid. 206. ISBN 978 0 691 16941 5. https://books.google.se/books?id=0SxzCwAAQBAJ&pg=PA206&lpg=PA206&dq=%22Exilisciurus+whiteheadi%22&source=bl&ots=tJLAg-o4pf&sig=NkGP0K12vhEXu08QzQoKgWSIIWs&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjZzZ27v-HMAhWkZpoKHcG2BlU4FBDoAQg9MAY#v=onepage&q=%22Exilisciurus%20whiteheadi%22&f=false 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]