Extern otit
| Extern otit | |
| Latin: otitis externa | |
 Allvarligt fall av extern otit. | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | H60 |
| ICD-9 | 053.71, 054.73, 112.82, 380.1-380.2 |
| DiseasesDB | 9401 |
| Medlineplus | 000622 |
| eMedicine | ped/1688 emerg/350 |
| MeSH | svensk engelsk |
Extern otit, även kallat hörselgångseksem, inflammation i ytterörat och simmaröra, latin Otitis externa, är en inflammation av huden i den yttre hörselgången - hörselgångsinflammation/eksem. Det är en av två kategorier öroninflammationer som kan vara den underliggande orsaken till vad som brukar kallas öronvärk, den andra är otitis media - inflammation i mellanörat.
Hörselgången är en 2,5–3 cm lång gång som innerst slutar vid trumhinnan. Hudkörtlar i hörselgången avger öronvax som har vattenavvisande och bakteriedödande egenskaper. Hörselgången har dessutom en naturligt sur miljö vilken också försvårar för bakterie- och svampväxt.
Förekomst och orsaker
[redigera | redigera wikitext]Extern otit förekommer både hos barn och vuxna och kan orsakas av att vatten och fukt stör örats naturligt sura miljö och produktion av öronvax med dess skyddande egenskaper. Detta ger en bra grogrund för tillväxt av bakterier och svamp. Extern otit är vanligast vid vistelse i varma och fuktiga klimat och under sommaren med mycket bad och andra vattenaktiviteter. Extern otit kallas därför ofta för simmaröra.
Även bad i smutsigt vatten, öronpetning (huden angrips då av bakterier), överdriven duschning med tvål och schampo, överdriven direkt rengöring av hörselgången, eksem, psoriasis, diabetes mellitus, främmande kropp (öronpropp, tops) kan orsaka extern otit.[1][2]
Den årliga incidensen av extern otit har rapporterats vara 0,5–1,5%.[1][3]
Symtom och behandling
[redigera | redigera wikitext]Symtomen inkluderar klåda, irritation, värk, flytningar, svullnad och hörselnedsättning.
Extern otit behandlas olika, beroende på typ och inflammationens svårighetsgrad. Vattenkarens (undvika bad och dusch), rengöring, ättiksyralösningar, Burows lösning, eller i Sverige alsolsprit[4], steroidhaltiga örondroppar ev. med antibiotika, alsol-tamponad är de vanligaste behandlingarna. Burows lösning används även profylaktiskt för extern otit.[1] [3] [2][5][6][7][8]
Se även
[redigera | redigera wikitext]- www.1177.se - Hörselgångseksem
- www.praktiskmedicin.se - Extern otit
- www.internetmedicin.se - Extern otit
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Osguthorpe JD, Nielsen DR, Otitis externa: Review and clinical update, Am Fam Physician. 2006, 74, 1510-6
- ^ [a b] Beers SL, Abramo TJ. Otitis Externa review. Pediatric Emergency Care 2004, 20, 250-253
- ^ [a b] Rowlands S, Devalia H, Smith C, Hubbard R, Dean A. Otitis externa in UK general practice: a survey using the UK general practice research database. Br J General Practice 2001, 51, 533-538
- ^ ”Alsolsprit APL Örondroppar”. FASS. https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20030804000191. Läst 4 april 2025.
- ^ Thalmann, ED (1974). "A Prophylactic Program for the Prevention of Otitis Externa in Saturation Divers.". US Naval Experimental Diving Unit Technical Report NEDU-RR-10-74
- ^ Kashiwamura M, Chida E, Matsumura M, Nakamaru Y Suda N, Terayama Y, Fukuda S. The efficacy of Burow’s solution as an ear preparation for the treatment of chronic ear infections. Otol Neurotol 2004, 25, 9-13
- ^ Lambert IJ. A comparison of the treatment of otitis externa with “Otosporin” and aluminium acetate: a report from a services practice in Cyprus. J Royal Coll General Pract 1981, 31, 291-294
- ^ Clayton MI, Osborne JE, Rutherford D, Rivron RP. A double-blind, randomized, prospective trial of a topical antiseptic versus a topical antibiotic in the treatment of otorrhoea. Clin Otolaryngol Allied Sci 1990, 15, 7-10