Fördjupade samarbeten inom Europeiska unionen

Från Wikipedia

Fördjupade samarbeten inom Europeiska unionen, tidigare närmare samarbeten, är ett förfarande som innebär att minst nio av Europeiska unionens medlemsstater integrerar eller samarbetar inom ett politikområde, utan att övriga medlemsstater måste delta.[1] Det är utformat för att övervinna förlamningar i unionens institutionella arbete när ett lagförslag blockeras av en enskild medlemsstat eller en mindre grupp medlemsstater som inte vill bli en del av samarbetet.[2] Möjligheten att upprätta ett fördjupat samarbete infördes genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, i samband med införlivandet av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.

Fördjupade samarbeten kan upprättas inom alla befogenhetsområden där unionen inte har exklusiv befogenhet.[3] Enligt fördragen ska ett fördjupat samarbete vara den sista utvägen för att nå mål som inte hela unionen kan uppnå inom rimlig tid.[4] Ett fördjupat samarbete utgör inte en integrerad del av unionsrätten och behöver således inte godtas fullt ut av nya medlemsstater.[5] Samtliga medlemsstater ska dock när som helst kunna ansluta sig till ett fördjupat samarbete om de uppfyller de villkor som krävs för att få delta.[3] Inget av de fördjupade samarbeten som hittills har bemyndigats av rådet har ställt några villkor för deltagande.

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Möjligheten att upprätta fördjupade samarbeten, då kallade ”närmare samarbete”, infördes genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. Anledningen var att en grupp medlemsstater genom Schengenavtalet redan 1985 hade ingått ett tätare samarbete kring gränskontroller utanför unionens ramar eftersom Danmark och Storbritannien blockerade ett gemensamt gränskontrollsamarbete.

Eftersom Schengenregelverket antogs utanför unionens ramar var Schengenområdet tvunget att inrätta egna institutioner för att administrera samarbetet istället för att använda unionens institutioner. Genom Amsterdamfördraget nådde dock medlemsstaternas regeringar en överenskommelse som innebar att Schengensamarbetet skulle införlivas inom unionens ramar och därmed ge de deltagande medlemsstaterna tillgång till unionens institutioner för samarbetet. Samtidigt skulle de övriga medlemsstaterna, Irland och Storbritannien, tillåtas att stå utanför samarbetet. Detta möjliggjordes genom inrättandet av fördjupade samarbeten. Genom ett särskilt protokoll, Schengenprotokollet, bemyndigades Schengenområdet att direkt inleda ett fördjupat samarbete som omfattade hela det införlivade Schengenregelverket.

Amsterdamfördraget möjliggjorde även fördjupade samarbeten inom andra politikområden inom Europeiska gemenskapen och polissamarbete och straffrättsligt samarbete, dock inte inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Nicefördraget, som trädde i kraft den 1 februari 2003, förenklade bestämmelserna och utökade de till att omfatta även delar av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[6] När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 hade dessa bestämmelser om fördjupade samarbeten fortfarande inte tillämpats vid ett enda tillfälle. Lissabonfördraget utökade bestämmelserna om fördjupade samarbeten till att omfatta alla befogenhetsområden där unionen inte har exklusiv befogenhet. Inom frågor av försvarspolitisk karaktär infördes dock särskilda bestämmelser. Med Lissabonfördraget antogs även den nuvarande benämningen ”fördjupat samarbete”. Den 12 juli 2010 bemyndigade Europeiska unionens råd för första gången upprättandet av ett fördjupat samarbete.[7]

Rättsliga bestämmelser

Bemyndigande

Syftet med de fördjupade samarbetena är att en grupp medlemsstater kan använda sig av unionens institutioner och dess befogenheter för att samarbeta inom ett visst politikområde. Samarbetet måste syfta till att främja unionens mål, skydda dess intressen och stärka dess integrationsprocess.[3] Ett fördjupat samarbete måste respektera fördragen och unionsrätten. Det får inte heller negativt påverka den inre marknaden eller den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen eller leda till diskriminering i handeln eller snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna.[8] Därutöver måste de fördjupade samarbetena även respektera de icke-deltagande medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter. På motsvarande sätt får inte dessa medlemsstater hindra de deltagande medlemsstaterna från att genomföra samarbetena.[9] Det är rådet som beslutar om bemyndigande av ett fördjupat samarbete. Detta ska ske som en sista utväg och kräver att minst nio medlemsstater vill delta i det fördjupade samarbetet.[4]

De medlemsstater som vill upprätta ett fördjupat samarbete inom ett av unionens befogenhetsområden, med undantag för områdena med exklusiv befogenhet samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, ska rikta en begäran till Europeiska kommissionen. Efter att ha behandlat begäran kan kommissionen lägga fram ett lagförslag om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete. Om kommissionen däremot misstycker kan den välja att inte lägga fram något förslag alls, men måste då motivera sitt beslut. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete inom ovannämnda befogenhetsområden på förslag av kommissionen och efter godkännande av Europaparlamentet.[10]

I de fall då en grupp medlemsstater vill upprätta ett fördjupat samarbete inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska begäran istället riktas direkt till rådet. Begäran överlämnas till den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen, som måste yttra sig över huruvida den är förenlig med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken respektive unionens övriga politik. Även Europaparlamentet måste informeras om det tilltänkta fördjupade samarbetet. Rådet beslutar med enhällighet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete inom ovannämnda befogenhetsområden.[11]

Styrning och finansiering

Rådet och kommissionen ska enligt fördragen se till att de fördjupade samarbetena sker i enlighet med unionens övriga politik.[12] Alla medlemsstater har rätt att delta i rådets överläggningar när det behandlar ett fördjupat samarbete.[13] Vid eventuella omröstningar är det dock endast de deltagande medlemsstaterna som har rösträtt. När beslut fattas med enhällighet krävs det därför endast rösterna från de deltagande medlemsstaternas företrädare.[14] När beslut fattas med kvalificerad majoritet tillämpas särskilda bestämmelser.[14] Ett fördjupat samarbete utgör inte en integrerad del av unionsrätten och behöver således inte godtas fullt ut av nya medlemsstater.[5]

I regel ska de deltagande medlemsstaterna stå för de kostnader, utöver institutionernas förvaltningskostnader, som uppstår till följd av ett fördjupat samarbete. Rådet kan dock med enhällighet, och efter samråd med Europaparlamentet, besluta att andra finansiella bestämmelser ska tillämpas.[15]

Anslutningsförfarande

Ansökan om deltagande i ett samarbete riktas till kommissionen.

Samtliga medlemsstater ska när som helst kunna ansluta sig till ett fördjupat samarbete om de uppfyller de villkor som krävs för att få delta.[3] Villkoren för att få delta fastställs i samband med att rådet bemyndigar upprättandet av ett fördjupat samarbete. Kommissionen och de deltagande medlemsstaterna i ett fördjupat samarbete har till uppgift att försöka få så många medlemsstater som möjligt att delta i det fördjupade samarbetet.[16] Kommissionen har även till uppgift att löpande informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av de fördjupade samarbetena.[17]

Om en medlemsstat i efterhand vill ansluta sig till ett fördjupat samarbete, ska ansökan riktas till rådet och kommissionen. Det är kommissionens uppgift att inom fyra månader avgöra om den ansökande medlemsstaten uppfyller villkoren för det fördjupade samarbetet. Om medlemsstaten gör det, blir den en del av det fördjupade samarbetet. Om medlemsstaten däremot inte gör det, ska kommissionen informera om vilka brister som finns och ge medlemsstaten möjlighet att åtgärda bristerna inom en viss tidsfrist.[18] För samarbeten som rör utrikes- och säkerhetspolitik gäller särskilda bestämmelser, som kräver godkännande av rådet med enhällighet bland de deltagande medlemsstaternas företrädare.[19]

Övergångsklausuler och förenklat förfarande

Huvudartikel: Övergångsklausul

I enlighet med övergångsklausuler kan rådet med enhällighet ersätta enhällighet med kvalificerad majoritet, utom vid beslut av försvarspolitisk karaktär, och, efter samråd med Europaparlamentet, ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande med det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom fördjupade samarbeten.[20] Inom frågor av försvarspolitisk karaktär kan särskilda samarbeten inrättas inom ramen för ett europeiskt försvarsuppdrag,[21] inom ramen för Europeiska försvarsbyrån,[22] och genom det permanenta strukturerade samarbetet.[23][24]

I de fall då ett lagförslag har hänskjutits av rådet till Europeiska rådet inom straffrättsligt samarbete,[25][26] inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet,[27] och polissamarbete,[28] och enighet inte har kunnat uppnås, kan ett förenklat förfarande för bemyndigande av ett fördjupat samarbete tillämpas. Detta förfarande innebär att minst nio medlemsstater direkt bemyndigas att upprätta ett fördjupat samarbete genom att underrätta Europaparlamentet och kommissionen.[25][26][27][28] Detta förfarande användes för första gången i samband med inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten.

Användande och genomförande

Schengensamarbetet

Huvudartikel: Schengensamarbetet
En inre gräns mellan Tyskland och Österrike, utan gränskontroller.

Schengensamarbetet inrättades ursprungligen utanför Europeiska unionens ramar genom undertecknandet av Schengenavtalet 1985. Det var framför allt Danmark och Storbritannien som blockerade ett gemensamt gränskontrollsamarbete och därmed tvingade flera av de andra medlemsstaterna att inleda ett samarbete utanför unionens ramar. I samband med inrättandet av möjligheten att inleda fördjupade samarbeten genom Amsterdamfördraget införlivades Schengensamarbetet inom unionens ramar som ett fördjupat samarbete. Irland och Storbritannien valde att fortsätta att stå utanför, medan Danmark anslöt sig i samband med att övriga nordiska stater anslöt sig till samarbetet. Bestämmelserna om införlivandet av Schengenregelverket återfinns i ett särskilt protokoll, Schengenprotokollet, som är fogat till unionens grundfördrag genom Amsterdamfördraget. Protokollet fastställer särskilda bestämmelser om villkoren för det fördjupade samarbetet kring Schengensamarbetet. I de fall unionsakter antas för att vidareutveckla Schengenregelverket, och Irland och Storbritannien väljer att avstå från att delta, bemyndigas Schengenområdet direkt att inleda ett fördjupat samarbete.[29] Schengensamarbetet utgör, i motsats till övriga fördjupade samarbeten, en integrerad del av unionsrätten och måste således godtas fullt ut av nya medlemsstater.[30] Innan en medlemsstat kan delta fullt ut i Schengensamarbetet genom att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna krävs dock att medlemsstaten uppfyller vissa tekniska kriterier. Europeiska kommissionen ansvarar för att utvärdera en medlemsstats fullgörande av dessa kriterier och Europeiska unionens råd beslutar därefter med enhällighet bland Schengenområdets företrädare om medlemsstaten ska få ansluta sig till Schengenområdet.

Skilsmässoregler

Sexton medlemsstater har ingått ett fördjupat samarbete om skilsmässa.

Den 12 juli 2010 bemyndigade rådet fjorton medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Portugal, Rumänien, Slovenien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad utan några villkor för deltagande.[7] Den 20 december 2010 beslutade rådet genom en förordning om utformningen av skilsmässosamarbetet, som genomfördes den 21 juni 2012.[31] I juni 2012 ansökte Litauen om att få ansluta sig till det fördjupade samarbetet,[32] och den 21 november 2012 bekräftade kommissionen Litauens deltagande.[33] I oktober 2013 ansökte Grekland om att få ansluta sig till det fördjupade samarbetet,[34] och den 27 januari 2014 bekräftade kommissionen Greklands deltagande.[35] I april 2016 ansökte Estland om att få ansluta sig till det fördjupade samarbetet, och den 10 augusti 2016 bekräftade kommissionen Estlands deltagande.[36]

Bakgrunden till detta fördjupade samarbete var oenigheten mellan medlemsstaterna kring skilsmässoregler. Skilsmässor var vid förhandlingarnas tidpunkt inte ens tillåtet i Malta, medan andra medlemsstater, däribland Sverige, hade väldigt liberala äktenskapslagar. Möjligheten att nå en överenskommelse var således liten och förhandlingarna strandade. Därför lämnade nio medlemsstater in en begäran om fördjupat samarbete den 28 juli 2008 till Europeiska kommissionen.[37] Kommissionen lade fram ett förslag till bemyndigande av fördjupat samarbete den 24 mars 2010.[38] Den 15 juni 2010 godkände Europaparlamentet förslaget.[39]

Enhetligt patentskydd

Det första amerikanska patentet, från den 31 juli 1790.

Den 10 mars 2011 bemyndigade rådet tjugofem medlemsstater (alla utom Italien och Spanien) att upprätta ett fördjupat samarbete om ett enhetligt patentskydd utan några villkor för deltagande.[40] Både Italien och Spanien väckte talan mot rådet vid Europeiska unionens domstol eftersom de ansåg att bemyndigandet av det fördjupade samarbetet inte var förenligt med unionsrätten.[41][42] Den 16 april 2013 avkunnade domstolen sin dom som innebar att talan ogillades i båda målen.[43][44] Den 17 december 2012 beslutade Europaparlamentet och rådet genom två förordningar om utformningen av patentsamarbetet, som kommer att genomföras när ett avtal om en enhetlig patentdomstol träder i kraft.[45][46] Ett sådant avtal undertecknades den 19 februari 2013 och skulle ha trätt i kraft den 1 januari 2014. På grund av förseningar i ratificeringsprocessen av avtalet har det ännu inte trätt i kraft.[47] Den 7 juli 2015 ansökte Italien om att, trots sina tidigare protester, få ingå i det fördjupade samarbetet,[48] och den 30 september 2015 bekräftade kommissionen Italiens deltagande.[49][50]

Bakgrunden till detta fördjupade samarbete är en diskussion om ett enhetligt patentskydd som har pågått sedan flera decennier tillbaka. Kostnaden att erhålla patent inom hela unionen är mångdubbelt högre än vad det kostar att erhålla ett patent i till exempel USA. Syftet med det fördjupade samarbetet är därför att införa ett enhetligt patentskydd som minskar kostnaderna med 90 procent, genom att ett patent endast behöver översättas till engelska, franska och tyska. Samtidigt föreslås att en separat domstol ska upprättas för att hantera tvister som rör det enhetliga patentskyddet. Italien och Spanien blockerade en överenskommelse på grund av att italienska och spanska inte tillhörde de språk som alla patent ska översättas till. Övriga tjugofem medlemsstater valde därför slutligen att tillämpa förfarandet med fördjupat samarbete. Den 15 februari 2011 godkände Europaparlamentet förslaget.[51]

Finansiell transaktionsskatt

Den 22 januari 2013 bemyndigade rådet elva medlemsstater (Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner utan några villkor för deltagande.[52] Redan i februari 2012 visade Frankrike intresse för att upprätta ett fördjupat samarbete för att införa en finansiell transaktionsskatt inom delar av Europeiska unionen. Eftersom flera medlemsstater, i synnerhet Storbritannien, motsatte sig en finansiell transaktionsskatt kunde förslaget inte antas av unionen i sin helhet.[53][54][55] Det fördjupade samarbetet var från början planerat att genomföras från och med den 1 januari 2014, men Europeiska kommissionen meddelade i juni 2013 att tidsplanen hade senarelagts.[56] Estland drog sig senare ur förslaget till samarbete. Under 2016 pågick fortfarande förhandlingarna om hur den finansiella transaktionsskatten ska genomföras.

Internationella pars förmögenhetsförhållanden

Den 9 juni 2016 bemyndigade rådet arton medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Cypern, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Kroatien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike) att upprätta ett fördjupat samarbete om internationella pars förmögenhetsförhållanden.[57] Den 24 juni 2016 beslutade rådet genom två förordningar om utformningen av samarbetet, som kommer att genomföras den 29 januari 2019.[58][59]

Europeiska åklagarmyndigheten

Huvudartikel: Europeiska åklagarmyndigheten

Den 3 april 2017 underrättade 16 medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Cypern, Finland, Frankrike, Grekland, Kroatien, Litauen, Luxemburg, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien och Tyskland) Europaparlamentet och kommissionen om att de ville inleda ett fördjupat samarbete om inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet. Begäran grundade sig på ett förslag från kommissionen den 17 juli 2013, som hade behandlats i rådet under flera års tid, utan att nå den enhällighet som krävdes för att anta förslaget. I februari 2017 hänsköt rådet därför förslaget till Europeiska rådet, som i mars 2017 konstaterade att enighet inte kunde uppnås. Därmed bemyndigades de 16 medlemsstaterna automatiskt att inleda ett fördjupat samarbete från den 3 april 2017. Lettland, Estland, Österrike och Italien anslöt sig till det fördjupade samarbetet den 19 april 2017, den 1 juni 2017, den 9 juni 2017 respektive den 22 juni 2017.[60] De medlemsstater som står utanför innefattar Malta, Nederländerna, Polen, Sverige och Ungern samt Danmark, Irland och Storbritannien, de tre medlemsstater som inte deltar fullt ut i området med frihet, säkerhet och rättvisa.

Den 12 oktober 2017 antog de deltagande medlemsstaterna en förordning om genomförandet av det fördjupade samarbetet om Europeiska åklagarmyndigheten. Förordningen trädde i kraft den 20 november 2017, men åklagarmyndigheten kommer inte att vara fullt fungerande förrän tidigast tre år senare.

Deltagande medlemsstater

Deltagande medlemsstater i fördjupade samarbeten inom Europeiska unionen
Medlemsstat Schengen-
samarbetet 		Skilsmässo-
regler 		Enhetligt patentskydd Finansiell transaktionsskatt Förmögenhets-
förhållanden 		Europeiska åklagarmyndigheten
Belgien Belgien Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Bulgarien Bulgarien Fullt deltagande
(ej fullt genomfört) 		Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Cypern Cypern Fullt deltagande
(ej fullt genomfört) 		Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Danmark Danmark Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Inget deltagande
Estland Estland Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Fullt deltagande
Finland Finland Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Frankrike Frankrike Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Grekland Grekland Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Irland Irland Delvis deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Inget deltagande
Italien Italien Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Kroatien Kroatien Fullt deltagande
(ej fullt genomfört) 		Inget deltagande Inget deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Lettland Lettland Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Fullt deltagande
Litauen Litauen Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Fullt deltagande
Luxemburg Luxemburg Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Malta Malta Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande
Nederländerna Nederländerna Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande
Polen Polen Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Inget deltagande
Portugal Portugal Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Rumänien Rumänien Fullt deltagande
(ej fullt genomfört) 		Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Fullt deltagande
Slovakien Slovakien Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande
Slovenien Slovenien Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Spanien Spanien Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Storbritannien Storbritannien Delvis deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Inget deltagande
Sverige Sverige Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande
Tjeckien Tjeckien Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Tyskland Tyskland Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande
Ungern Ungern Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Inget deltagande Inget deltagande Inget deltagande
Österrike Österrike Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande Fullt deltagande

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Artikel 20 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27-28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ ”Divorce rules could divide EU states” (på engelska). EUobserver. 24 juli 2008. http://euobserver.com/justice/26532. Läst 27 juli 2008. 
  3. ^ [a b c d] ”Artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 27-28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ [a b] ”Artikel 20.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  5. ^ [a b] ”Artikel 20.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  6. ^ ”Fördjupade samarbeten”. Svenska institutet för Europapolitiska studier. 16 april 2008. http://www.lissabonfordraget.se/docs/fordjupade-samarbeten.pdf. Läst 13 augusti 2012. 
  7. ^ [a b] ”Rådets beslut av den 12 juli 2010 om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2010/405/EU)”. EUT L 189, 22.7.2010, s. 12-13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010D0405. 
  8. ^ ”Artikel 326 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 189. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  9. ^ ”Artikel 327 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 189. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  10. ^ ”Artikel 329.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 190. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  11. ^ ”Artikel 329.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 190. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  12. ^ ”Artikel 334 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 192. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  13. ^ ”Artikel 20.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  14. ^ [a b] ”Artikel 330 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 190. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  15. ^ ”Artikel 332 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 191. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  16. ^ ”Artikel 328.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 189. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  17. ^ ”Artikel 328.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 189. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  18. ^ ”Artikel 331.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 190-191. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  19. ^ ”Artikel 331.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 191. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  20. ^ ”Artikel 333 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 191-192. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  21. ^ ”Artikel 44 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 39-40. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  22. ^ ”Artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 40. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  23. ^ ”Artikel 46 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 40-41. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  24. ^ ”Förstärkt samarbete”. Europa (webbportal). 15 mars 2010. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV:ai0018. Läst 13 augusti 2012. 
  25. ^ [a b] ”Artikel 82.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 80. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  26. ^ [a b] ”Artikel 83.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 81. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  27. ^ [a b] ”Artikel 86.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 82. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  28. ^ [a b] ”Artikel 87.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 83-84. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  29. ^ ”Artikel 5 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 291-292. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  30. ^ ”Artikel 7 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 292. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  31. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad”. EUT L 343, 29.12.2010, s. 10-16. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010R1259. 
  32. ^ ”Lithuania is the 15th EU Member State to sign up to new rules helping international couples” (på engelska). Europeiska kommissionen. 7 juni 2012. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-12-590_en.htm. Läst 6 juli 2012. 
  33. ^ ”Kommissionens beslut av den 21 november 2012 som bekräftar Litauens deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2012/714/EU)”. EUT L 323, 22.11.2012, s. 18-19. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012D0714. 
  34. ^ ”Greece is Member State No. 16 to sign up to EU rules helping international couples” (på engelska). Europeiska kommissionen. 27 januari 2014. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-14-34_en.htm. Läst 26 juli 2014. 
  35. ^ ”Kommissionens beslut av den 27 januari 2014 som bekräftar Greklands deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (2014/39/EU)”. EUT L 23, 28.1.2014, s. 41-42. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014D0039. 
  36. ^ ”Kommissionens beslut (EU) 2016/1366 av den 10 augusti 2016 som bekräftar Estlands deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad”. EUT L 216, 11.8.2016, s. 23-25. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D1366. 
  37. ^ ”Two-speed Europe may emerge over divorce rules” (på engelska). EUobserver. 25 juli 2008. http://euobserver.com/justice/26546. Läst 27 juli 2008. 
  38. ^ ”EU går skilda vägar om skilsmässa”. Sveriges Television. 24 mars 2010. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/eu-gar-skilda-vagar-om-skilsmassa. Läst 24 mars 2010. 
  39. ^ ”Unikt EU-förfarande gör debut i nytt samarbete mellan EU-länderna”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+IM-PRESS+20100630FCS77235+0+DOC+XML+V0//SV. Läst 25 juli 2010. 
  40. ^ ”Rådets beslut av den 10 mars 2011 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd (2011/167/EU)”. EUT L 76, 22.3.2011, s. 53-55. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011D0167. 
  41. ^ ”Talan väckt den 3 juni 2011 — Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd (Mål C-274/11) (2011/C 219/16)”. EUT C 219, 23.7.2011, s. 12-13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CN0274. 
  42. ^ ”Talan väckt den 10 juni 2011 — Republiken Italien mot Europeiska unionens råd (Mål C-295/11) (2011/C 232/34)”. EUT C 232, 6.8.2011, s. 21-22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CN0295. 
  43. ^ ”Domstolens dom (stora avdelningen avdelningen) av den 16 april 2013 — Konungariket Spanien och Republiken Italien mot Europeiska unionens råd (Förenade målen C-274/11 och C-295/11) (2013/C 164/05)”. EUT C 164, 8.6.2013, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62011CA0274. 
  44. ^ ”Spain and Italy lose European patent case” (på engelska). EUobserver. 16 april 2013. http://euobserver.com/tickers/119816. Läst 16 april 2013. 
  45. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd”. EUT L 361, 31.12.2012, s. 1-8. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R1257. 
  46. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 1260/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang”. EUT L 361, 31.12.2012, s. 89-92. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R1260. 
  47. ^ ”Avtal om en enhetlig patentdomstol (2013/C 175/01)”. EUT C 175, 20.6.2013, s. 1-40. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:42013A0620(01). 
  48. ^ ”Notification by Italy of its intention to participate in the enhanced cooperation in the area of the creation of unitary patent protection and in the enhanced cooperation in the area of the creation of unitary patent protection with regard to the applicable translation arrangements” (på engelska). Europeiska unionens råd. 7 juli 2015. http://www.consilium.europa.eu/register/en/content/out/?&typ=ENTRY&i=LD&DOC_ID=ST-10621-2015-INIT. Läst 10 juli 2015. 
  49. ^ ”Kommissionens beslut (EU) 2015/1753 av den 30 september 2015 om bekräftelse av Italiens deltagande i ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd”. EUT L 256, 1.10.2015, s. 19–20. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32015D1753. 
  50. ^ ”Italy joins EU single patent” (på engelska). EUobserver. 30 september 2015. https://euobserver.com/tickers/130500. Läst 2 oktober 2015. 
  51. ^ ”MEPs support vanguard group on EU patent” (på engelska). EUobserver. 15 februari 2011. http://euobserver.com/economic/31809. Läst 15 februari 2011. 
  52. ^ ”Rådets beslut av den 22 januari 2013 om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (2013/52/EU)”. EUT L 22, 25.1.2013, s. 11-12. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013D0052. 
  53. ^ ”France signals nine eurozone states ready to trigger FTT” (på engelska). EUbusiness. 7 februari 2012. http://www.eubusiness.com/news-eu/finance-public-debt.f1c. Läst 7 februari 2012. 
  54. ^ ”Nine EU countries form splinter group on financial tax” (på engelska). EUobserver. 8 februari 2012. http://euobserver.com/economic/115164. Läst 8 februari 2012. 
  55. ^ ”Brussels recommends financial tax for 10 countries” (på engelska). EUobserver. 23 oktober 2012. http://euobserver.com/tickers/117967. Läst 23 oktober 2012. 
  56. ^ ”Commission delays finance tax by six months” (på engelska). EUobserver. 26 juni 2013. http://euobserver.com/tickers/120647. Läst 26 juni 2013. 
  57. ^ ”Rådets beslut (EU) 2016/954 av den 9 juni 2016 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om internationella pars förmögenhetsförhållanden, som omfattar frågor om såväl makars förmögenhetsförhållanden som förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap”. EUT L 159, 16.6.2016, s. 16-18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D0954. 
  58. ^ ”Rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden”. EUT L 183, 8.7.2016, s. 1-29. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R1103. 
  59. ^ ”Rådets förordning (EU) 2016/1104 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap”. EUT L 183, 8.7.2016, s. 30-56. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R1104. 
  60. ^ ”Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten”. EUT L 283, 31.10.2017, s. 1-71. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017R1939. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fördjupade_samarbeten_inom_Europeiska_unionen&oldid=42269613”