Fördraget i Fort Stanwix 1768

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fördraget i Fort Stanwix 1768
Treaty of Fort Stanwix
Frontier of NY in Revolution2.png
Delar av Fort Stanwix-linjen, gränsen mellan ursprungsbefolkningens och bosättarnas äganderätt, är markerad på denna karta. Linjen drogs upp genom Fördraget i Fort Stanwix 1768.
Typ Bilateralt avtal
Signerades 5 november 1768
Plats Rome, New York
Parter  Storbritannien
Irokesförbundet
Signerat av William Johnson
Den mark som Irokesförbundet avträdde till William Penns arvingar genom Fördraget i Fort Stanwix 1768 är markerade med 1768 på denna karta.

Fördraget i Fort Stanwix 1768 slöts mellan Storbritannien och Irokesförbundet inom ramen för Covenant Chain.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Genom fördraget avträdde Irokesförbundet mark som låg väster om den brittiska proklamationslinjen 1763. Som ersättning för den avträdda marken erhöll Irokesförbundet varor och penningar motsvarnade £10,460 7s. 3d. Fördraget reglerade också äganderättsanspråken mellan irokeserna och William Penns arvingar, som ägde Pennsylvania.

Motstridiga anspråk[redigera | redigera wikitext]

Det mesta av den mark som Irokesförbundet avstod, kontrollerades inte längre av dem utan av shawneer och lenaper. Dessa var närvarande vid fördragsförhandlingarna men de tillhörde inte undertecknarna, de godkände inte heller att irokeserna sålde deras hemland och fick ingen del av köpeskillingen.

Konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Den brittiska regeringen hade hoppats att fördraget skulle skapa lugn i Mellanvästern efter Pontiacs krig. Men genom att irokeserna sålde mark de inte ägde och tvingade de verkliga ägarna, shawneer och lenaper, att för stunden gå med på detta, så skapades bara förutsättningar för nästa konflikt vilken skulle mynna ut i Lord Dunmores krig.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Se även[redigera | redigera wikitext]