Förenings- och säkerhetsakten
Förenings- och säkerhetsakten var ett tillägg till 1772 års regeringsform och som efter Riksdagen 1789 infördes i Sverige.
I Sverige gällde detta tillägg till 1809, i Finland var det gällande grundlag till 1919.
Bakgrund
Det pågående kriget mot Ryssland hotade att ruinera staten. I riksdagen som sammankallades fick kung Gustav III stöd av de ofrälse stånden för förenings- och säkerhetsakten. Den antogs mot adelns vilja. Den nya grundlagen stärkte kraftigt kungens makt men den var även den första ståndsutjämningen i Sverige, som aktivt minskade adelns makt. Detta skedde hela fyra månader innan den Franska revolutionen.
Innehåll
Det nya tillägget till regeringsformen betydde bland annat att;
- Kungen får börja krig och sluta fred utan samråd med Riksdagen
- Riksrådet avskaffas - istället tillsätter kungen de antal han anser behövs (samt inför Rikets allmänna ärendens beredning)
- Högsta domstolen inrättas, där hälften av ledamöterna skall vara ofrälse
- Riksgäldskontoret inrättas för att hantera den stora statsskuld som uppkommit på grund av kriget
- De flesta ämbeten i riket kan i framtiden besättas med ofrälse personer
- Bönder ges rätt att köpa kronojord (Ett lika fritt folk bör äga lika rätt att besitta och förvärva jord i deras gemensamma fädernesland)
- Bönder får nu rätt att jaga på egen mark (har inte varit tillåtet sedan medeltiden)
Förklaring
Förenings- och säkerhetsakten gav kungen rätt att efter eget gottfinnande förklara krig, sluta fred och ingå pakter med främmande makt utan att detta krävde riksdagens godkännande. Bestämmelser i akten fråntog riksdagen rätten att framlägga lagförslag, men riksdagen behöll rätten att godkänna beslut gällande skatter.[1] Riksrådet avskaffades och en högsta domstol inrättades, där kungen satt med två röster samt utslagsröst vid en jämn omröstning. De ofrälse gynnades genom aktens bestämmelse att upphäva adelns monopol till ämbeten i staten. Kronobönderna garanterades ärvd besittningsrätt till kronojorden; alternativt kunde bönderna friköpa jorden. Riksdagen beslutade också att överlåta hela statsskulden till ständerna. Riksgäldskontoret upprättades och uppdrogs att administrera skulderna.[2] I Sverige upphävdes förenings- och säkerhetsakten genom 1809 års grundlag. I Finland bestod den som gällande lag till 1919, då den nya regeringsformen trädde i kraft.[3]
Se även
Referenser
- ^ Förenings- och säkerhetsakten i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
- ^ Sveriges konstitutionella urkunder.. SNS författningsprojekt, 99-2958087-5 (1. uppl.). Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle). 1999. sid. 26-27. Libris 7609882. ISBN 91-7150-778-7 (inb.)
- ^ Nationalencyclopedin: Förenings- och säkerhetsakten.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||