Förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Europeiska flaggan Europeisk unionsrätt
Förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen
Förordning om samordning av de sociala trygghetssystemen

(Text av betydelse för EES och Schweiz)

Aktnummer Förordning (EG) nr 883/2004
Celexnummer 32004R0883
Offentliggjort i EUT L 166, 30.4.2004
Rättslig form Förordning
Rättsligt bindande Yes check.svg Ja
Direkt tillämpligt Yes check.svg Ja
Tillämpas av Europeiska unionen samt Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Storbritannien[1]
Utfärdat av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Rättslig grund Art. 42, 308 FEG[2]

Relaterad lagstiftning
Nuvarande och tidigare gällande lagstiftning
Förordning (EG) nr 883/2004
Utfärdat Trätt i kraft Tillämpligt Upphävt
2004-04-29 2004-05-20 2010-05-01
Förordning (EEG) nr 1408/71
Utfärdat Trätt i kraft Tillämpligt Upphävt
1971-06-14 1972-10-01 1972-10-01 2010-04-30

Förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen, eller förordning (EG) nr 883/2004, är en europeisk förordning som reglerar samordningen av de sociala trygghetssystemen inom Europeiska unionen. Förordningen utgör en viktig del av den fria rörligheten för personer, en av de fyra friheterna. Den utfärdades av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 29 april 2004 och trädde i kraft den 20 maj 2004, men blev tillämplig först den 1 maj 2010 när en särskild tillämpningsförordning också trädde i kraft. Förordningen ersatte förordning (EEG) nr 1408/71.

Förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen fastställer en rad bestämmelser gällande unionsmedborgares tillgång till medlemsstaternas trygghetssystem, inklusive deras socialförsäkringssystem. Huvudsyftet med förordningen är att säkerställa att varje unionsmedborgare omfattas av en enda medlemsstats trygghetssystem åt gången och att unionsmedborgare behandlas enligt likabehandlingsprincipen, så att personer som flyttar mellan medlemsstaterna inte missgynnas vad gäller social trygghet.

Förordningen är direkt tillämplig inom hela Europeiska unionen. Därutöver är den även tillämplig i Island, Liechtenstein och Norge genom EES-avtalet,[3] samt i Schweiz genom ett bilateralt avtal med unionen.[4] Storbritannien omfattas av förordningen under en övergångsperiod fram till och med den 31 december 2020 i enlighet med avtalet om Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen.

Tillkomst och genomförande[redigera | redigera wikitext]

Förslaget till förordningen om arbetskraftens fria rörlighet presenterades av Europeiska kommissionen den 21 december 1998, och syftade till att modernisera och förenkla de tidigare bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen som återfanns i förordning (EEG) nr 1408/71. En viktig skillnad mot den tidigare förordningen var att alla unionsmedborgare, och inte enbart anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar, skulle omfattas av de nya bestämmelserna. Det nya förslaget innefattade också en utökning av vilka trygghetssystem som skulle samordnas, till exempel genom att inkludera förmåner vid förtidspensionering.

Förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen antogs genom medbeslutandeförfarandet, det vill säga Europaparlamentet och Europeiska unionens råd lagstiftade tillsammans. Förordningen utfärdades den 29 april 2004, offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 30 april 2004 och trädde i kraft den 20 maj 2004. I enlighet med bestämmelserna i förordningen blev den dock inte tillämplig förrän en särskild tillämpningsförordning trädde i kraft den 1 maj 2010. I egenskap av förordning blev den då omedelbart direkt tillämplig inom hela unionen.

Den 1 januari 2011 trädde en annan förordning i kraft, som utökade tillämpningsområdet för förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen till att även gälla tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta inom unionen och som inte befinner sig i en situation som i alla avseenden är begränsad till en enda medlemsstat.[5] Som en del av den gemensamma invandringspolitiken är denna förordning dock inte tillämplig i Danmark, som omfattas av en undantagsklausulområdet med frihet, säkerhet och rättvisa.

Rättslig grund[redigera | redigera wikitext]

Förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen genomför bestämmelserna i unionens fördrag om samordningen av de sociala trygghetssystemen. Förordningen antogs med artikel 42 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som rättslig grund:

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att

a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek,

b) förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier

Rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 251.

– Artikel 42 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen efter Nicefördragets ikraftträdande

Eftersom denna artikel endast föreskrev en samordning av de sociala trygghetssystemen för arbetstagare användes även artikel 308 i samma fördrag som rättslig grund:

Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta de åtgärder som behövs.
– Artikel 308 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen efter Nicefördragets ikraftträdande

Innehåll och bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Förordningen innehåller bestämmelser om samordningen av medlemsstaternas sociala trygghetssystem i syfte att underlätta fri rörlighet av personer. Syftet med förordningen är att säkerställa att alla personer som använder sig av sin rätt till fri rörlighet inom unionen omfattas av socialförsäkringssystemet i en enda medlemsstat åt gången. På så sätt undviks dubbel täckning eller luckor i täckningen för arbetstagare. Varken arbetstagaren eller arbetsgivaren kan välja i vilken medlemsstat de ska vara försäkrade.[6]

Syftet med samordningen är att säkerställa att unionsmedborgare som flyttar inom unionen inte missgynnas av det när det gäller deras rätt till social trygghet. Lagstiftningen syftar däremot inte till att ersätta eller harmonisera medlemsstaternas olika sociala trygghetssystem.

De flesta typer av trygghetssystem omfattas av förordningen, dock inte socialhjälp (socialbidrag), medicinsk hjälp eller förmåner för personer som ådragit sig personskada vid till exempel krig eller dess följder.

Likabehandlingsprincipen[redigera | redigera wikitext]

En bärande princip i förordningen är att unionsmedborgare som har flyttat till en annan medlemsstat ska behandlas på samma sätt som de egna medborgarna i den medlemsstaten vad gäller de sociala trygghetssystemen. Det är alltså inte tillåtet för medlemsstaterna att diskriminera och behandla andra unionsmedborgare sämre än de egna medborgarna. Förordningens bestämmelser gäller även för statslösa och personer med flyktingstatus som är bosatta inom unionen.

Fastställandet av tillämplig nationell lagstiftning[redigera | redigera wikitext]

Bestämmelser för olika förmånskategorier[redigera | redigera wikitext]

Förmåner vid sjukdom eller föräldraskap[redigera | redigera wikitext]

Förmåner relaterade till olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Ersättning vid dödsfall[redigera | redigera wikitext]

Förmåner vid invaliditet[redigera | redigera wikitext]

Ålders- och efterlevandepensioner[redigera | redigera wikitext]

Arbetslöshetsförmåner[redigera | redigera wikitext]

Förtida pension[redigera | redigera wikitext]

Familjeförmåner[redigera | redigera wikitext]

Särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner[redigera | redigera wikitext]

Administrativa kommissionen[redigera | redigera wikitext]

Genom förordningen har en administrativ kommission inrättats bestående av företrädare för medlemsstaterna samt en företrädare för Europeiska kommissionen. Kommissionen fattar beslut om administrativa frågor och tolkningsfrågor relaterade till förordningen. År 2009 antog kommissionen till exempel bestämmelser om det europeiska sjukförsäkringskortet.

Territoriellt tillämpningsområde[redigera | redigera wikitext]

  Stater som omfattas av EES-avtalet
  Schweiz och Storbritannien

Förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen omfattar alla Europeiska unionens medlemsstater som unionsrätt, samt Island, Liechtenstein och Norge genom EES-avtalet,[3] och Schweiz genom ett bilateralt avtal med unionen.[4] Storbritannien omfattas av förordningen under en övergångsperiod fram till och med den 31 december 2020 i enlighet med avtalet om Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen.

Europeiska unionen och dess medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

I egenskap av förordning blev förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen omedelbart direkt tillämplig inom hela Europeiska unionen den 1 maj 2010 när den särskilda tillämpningsförordningen också trädde i kraft. Medlemsstaterna behövde således inte vidta några genomförandeåtgärder för att rättsakten skulle få rättslig effekt.

Övriga EES-stater och Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Som rättsakt med relevans för EES-avtalet beslutade gemensamma EES-kommittén den 1 juli 2011 att införliva förordningen i avtalet med syfte att göra den bindande även för Island, Liechtenstein och Norge.[3] Island och Liechtenstein anmälde dock att vissa konstitutionella ändringar skulle vara nödvändiga på nationell nivå innan kommitténs beslut skulle kunna träda i kraft. Den 31 maj 2012 respektive den 15 november 2011 anmälde Island och Liechtenstein att alla nödvändiga konstitutionella ändringar hade antagits. I enlighet med EES-avtalets bestämmelser trädde gemensamma EES-kommitténs beslut i kraft den 1 juni 2012 och förordningen blev därmed också tillämplig för Island, Liechtenstein och Norge.[7] Fram till dess gällde fortfarande de tidigare bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EEG) nr 1408/71.

Förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen är även tillämplig i Schweiz genom ett bilateralt avtal med unionen. Förordningen införlivades i avtalet den 31 mars 2012 och blev tillämplig i Schweiz den 1 april 2012.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Storbritannien omfattas av förordningen i enlighet med avtalet om Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen.
  2. ^ ”Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen”. EGT C 325, 24.12.2002, s. 33–154. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:C2002/325/01. 
  3. ^ [a b c] ”Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 76/2011 av den 1 juli 2011 om ändring av bilaga VI (Social trygghet) och protokoll 37 till EES-avtalet”. EUT L 262, 6.10.2011, s. 33–43. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22011D0076. 
  4. ^ [a b c] ”Beslut nr 1/2012 av gemensamma kommittén som inrättats genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer av den 31 mars 2012 om ersättande av bilaga II (Samordningen av socialförsäkringssystemen) till avtalet (2012/195/EU)”. EUT L 103, 13.4.2012, s. 51–59. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:22012D0195. 
  5. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar”. EUT L 344, 29.12.2010, s. 1–3. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010R1231. 
  6. ^ Se avsnitt IV.
  7. ^ ”Regulation (EC) No 883/2004 of the European Parliament and of the Council of 29 April 2004 on coordination of social security systems” (på engelska). Europeiska frihandelssammanslutningen. https://www.efta.int/eea-lex/32004R0883. Läst 21 augusti 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.