Försäkring

Försäkring innebär:

1. en ömsesidig finansiell riskspridning mellan ett större antal enheter, eller
2. det affärsmässiga erbjudandet av skydd mot de finansiella aspekterna av risk, i fråga om egendom, liv och hälsa, med mera.

Grunden för en försäkring är att sprida risken mellan ett tillräckligt stort antal individer för att gemensamt kunna täcka kostnader som en enskild individ inte kan klara av. I klassisk försäkring innebär detta att varje ny risk som ska bäras av kollektivet, måste vägas mot kostnaden för att täcka den. Om risken, det vill säga sannolikheten för att händelsen verkligen inträffar, är för hög kan försäkringsgruppen neka att täcka den särskilda risken. Detta skiljer klassisk försäkring från socialförsäkring, eller annan statligt administrerad försäkring, där försäkring kan administreras av staten direkt, av ett ömsesidigt bolag eller förening, eller av ett aktiebolag.

Historik

Den tidigaste formen av försäkring i Sverige var de kooperativa brandstoderna under medeltiden, reglerat i landslagarna och i gillenas förpliktelser om så kallat ömsesidigt understöd. Vissa försäkringsbolags namn återspeglar fortfarande kopplingen till brandstoderna. I Europa kom försäkringen att utvecklas vidare, där man innan en längre resa, deponerade ett belopp hos försäkringsgivaren, vilket man sedan återfick om man överlevde. I annat fall tillföll pengarna försäkringsgivaren. Detta kom att i vissa fall snarast bli en form av vadslagning, där beloppet som betalades tillbaka kunde vara flera gånger insatsen av det ursprungligen insatta kapitalet.

Uppbyggnad

En försäkring består av tre ingående parter:

1. försäkringsgivaren, som utfärdar försäkringen via ett försäkringsbrev (tidigare även benämnt polis)
2. försäkringstagaren (den som betalar försäkringen) och
3. det försäkrade objektet; vid olika former av livförsäkring ingår även den försäkrade (den vars liv försäkringen är beroende av).

Försäkringstagare och den försäkrade är inte nödvändigtvis samma person, utan kan vara två olika individer, två olika företag eller ett företag och en individ. Exempel: Om du har rätt till försäkringar (tjänstepension, sjukförsäkring, sjukvårdsförsäkring etc) via din anställning, är du den försäkrade och din arbetsgivare försäkringstagare. Försäkringsbolag är inte alltid detsamma som försäkringsgivare. I vissa fall kan ett företag välja att erbjuda en försäkringslösning till sina kunder eller medlemmar och därefter välja försäkringsgivare efter det försäkringsbolag som erbjuder bäst villkor. Exempelvis finns bolaget Lärarförsäkringar som erbjuder medlemmar i lärarnas fackförbund (Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund) olika typer av försäkring. Försäkringsgivare varierar utifrån typ av försäkring och år.

Det är dock alltid ditt försäkringsbolag som administrerar din försäkring, om du inte tecknat försäkringen via en försäkringsförmedlare. Om du tecknat försäkring via en mäklare är det oftast de som hanterar frågor kring försäkringen.

Försäkringsgivaren gör en riskbedömning och sätter utifrån den en premie, d.v.s. försäkringstagarens kostnad. Om försäkringstagaren är beredd att acceptera en viss självrisk minskar premien. (Försäkringsgivaren slipper kostnaden för skadeersättning och administration vid mindre skador). Om risken för ett försäkringsfall (att en skada som täcks av försäkringen inträffar - en försäkringsgill skada) är för stor kan försäkringsgivaren välja att sätta en högre premie, eller helt välja att inte acceptera försäkringstagaren alls. En del försäkringsbolag, som Aktsam och SalusAnsvar har som affärsidé att inte ha försäkringstagare med för hög risk.

Vid stora försäkringsobjekt (exempelvis fartyg, flygplan och fastigheter) tecknar försäkringsgivaren i sin tur en återförsäkring hos andra försäkringsbolag. En del bolag fungerar enbart som återförsäkringsbolag. Dessa känns igen på att de har namnet Re i sitt namn, såsom Munich Re och Swiss Re.

Man delar in försäkringar i personförsäkringar och skadeförsäkringar. Begreppet personförsäkring innefattar bland annat diverse former av pensionsförsäkringar, efterlevandeskydd och sjukförsäkringar medan en skadeförsäkring skyddar försäkringstagaren vid exempelvis brand, stöld eller skada. Exempel på skadeförsäkringar är försäkringar på bilar, hemelektronik samt hemförsäkring. Bilar måste enligt lag minst ha trafikförsäkring. Även olycksfallsförsäkring räknas som en skadeförsäkring i det svenska systemet.

I Sverige har man valt att dela in vissa personförsäkringar i tre lager. I andra länder i Europa sköts en del av det statligt finansierade systemen av privata aktörer och har där mer status av rena försäkringar. Varje medborgare har ett visst garanterat grundskydd från staten som finansieras via skatten; till exempel har man som svensk eller EU-medborgare rätt till subventionerad sjukvård vid skada samt en lagstadgad ålderspension. Det andra lagret består av lösningar som oftast är kollektivt framförhandlade av fackförbunden. Detta innehåller exempelvis en speciell sjukförsäkring (som ger finansiellt stöd om man är borta ifrån jobbet en längre period) samt en avtalspension. Storleken på premien bestäms i förhandlingar och denna typ av försäkring hänförs till gruppförsäkring. Slutligen kan man som enskild individ köpa till både privat sjukförsäkring, sjukvårdsförsäkring och ägna sig åt privat pensionssparande via pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande.

Sakförsäkring

Ett brandförsäkringsmärke från 1800-talet på Länsmuseet Gävleborg.

En sakförsäkring är en skadeförsäkring med uppgift att skydda det ekonomiska värdet hos objekt. Det kan vara till exempel en tavla, kamera eller byggnad.

Inkomstförsäkring

En inkomstförsäkring är en försäkring vars uppgift är att trygga anställda personers inkomst om de skulle bli arbetslösa. Genom medlemskap i a-kassan får man vid arbetslöshet ut pengar men den summan är sällan tillräcklig för att täcka upp inkomstbortfallet. Därför är det möjligt att teckna sig för en extra försäkring som täcker ytterligare delar av tidigare inkomst utöver den summan a-kassan betalar ut. Inkomstförsäkring erbjuds av privata försäkringsbolag och ingår även som medlemsförmån till medlemmar i vissa svenska fackförbund. Nästan alla TCO- och Saco-förbund har en inkomstförsäkring men bara en del LO-förbund.

Ersättning från a-kassa betalas ut upp till 25 025 kronor/månad, därefter krävs en inkomstförsäkring för att erhålla löneersättning på 80 procent. Maximal ersättning från a-kassan är således 80 procent av 25 025 kronor eller 20 020 kronor, vilket efter skatt blir ungefär 14 500 kronor i månaden. För försäkringstagaren är det möjligt att få ersättning i maximalt 300 dagar. I vissa fall, när det gäller så kallade plusförsäkringar, förlängs ersättningsperioden med ytterligare 240 dagar efter det att utbetalningarna från mottagarens fackförbund har upphört.

Se även

• Allframtidsförsäkring
• Arbetslöshetsförsäkring
• Byggfelsförsäkring
• Försäkringsbolag
• Gruppförsäkring
• Kontraheringsplikt
• Patientförsäkring
• Pensionsförsäkring
• Personförsäkringsnämnden
• Sjukförsäkring
• Ömsesidigt försäkringsbolag

Vidare läsning

• Jayeon Lindellee (2018) Beyond Retrenchment. The Multi-Pillarization of Unemployment Provision in Sweden (Bortom nedskärningar. Multi-pelarisering av det svenska arbetslöshetsersättningssystemet), Lund Dissertations in Social Work 54.