Första jagarflottiljen
Första jagarflottiljen (1. jaflj) | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | 1. jagarflottiljen |
Datum | 1956–1976 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Marinen |
Typ | Ytstrid |
Roll | Utbildningsförband |
Del av | Kustflottan |
Föregångare | Första eskadern |
Efterföljare | 1. ytattackflottiljen |
Storlek | Flottilj |
Högkvarter | Berga örlogsbas |
Förläggningsort | Berga |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga |
Första jagarflottiljen (1. jaflj) eller 1. jagarflottiljen, var en jagarflottilj inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1956–1976. Förbandsstaben var förlagd till Berga örlogsbas i Haninge garnison vid Hårsfjärden.
Historik
Första jagarflottiljen sattes upp 1956 som ett krigsförband inom Kustflottan. Flottiljen utformades med erfarenheterna från kryssareskadern som grund. Marinens alltmer ansträngda ekonomi medgav inte att kryssarna kunde bibehållas efter 1950-talet. I stället prövades om landskapsjagare typ Halland bestyckade med sjömålsrobot till del kunde överta kryssarnas uppgift.
Jagarflottiljen sattes upp som krigsförbandet år 1958, och skulle bestå av tre-fyra landskapsjagare och sex torpedbåtar. Flottiljen skulle tillsammans med Andra jagarflottiljen utgöra Kustflottans operativa anfallsförband, och ersätta de tidigare eskadrarna som huvudstridsförband.
Efter avbeställningen 1958 av två nya andskapsjagare typ Halland, kom två landskapsjagare typ Hallandsklass och fyra landskapsjagare typ Östergötland tillsammans med tolv torpedbåtar typ Plejad att utgöra basen för två jagarflottiljer.
Med början av år 1956 utprovades den nya flottiljtaktiken. Under 1950- och 1960-talen moderniserades successivt landskapsjagarna med förbättrade sensorer och vapensystem. Nya förbättrade yt- och luftspaningsradaranläggningar ersatte äldre och radarsignalspaningsmateriel infördes. Luftvärnsrobot 07 och sjömålsroboten 08 blev operativ under andra halvan av 60-talet. Till artilleripjäser av alla kalibrar infördes ammunition med så kallad zonrörsfunktion med förbättrad verkan mot luftmål. Slutligen infördes trådstyrda torpeder av ny typ.
Som ersättning för befintliga torpedbåtar typ Plejad projekterades och levererades 1966-68 den så kallade Spicaklassens torpedbåtar dimensionerade för operationer i NBC-kontaminerad stridsmiljö. Marinens ansträngda ekonomi begränsade dock serien till sex enheter.
I början av 1970-talet blev frågan om ersättning av Plejadklassens torpedbåtar akut. Vid Karlskronavarvet projekterades på grundval av den den tidigare Spicaklassen den så kallade Norrköpingsklassens (Soica II)]] torpedbåtar vilka levererades i 12 exemplar 1972-76.
Till följd av försvarsbesluten 1958, 1968 och 1972 upphörde helt möjligheten att ersätta jagarna antingen med nya jagare, fregatter eller korvetter. Detta medförde att jagarflottiljerna under 1970-talet utgick av åldersskäl. I stället togs den nya förbandstypen ytattackflottilj fram som ersättare till jagarflottiljen.
Till följd av försvarsbesluten avvecklades såväl grundutbildnings- som krigsförbandet. Grundutbildningsförbandet avvecklades den 31 december 1976, och krigsförbandet den 31 december 1982 i stället uppsattes ytattackflottiljen, där Första ytattackflottiljen blev efterföljare till Första jagarflottiljen.
Uppgifter
Jagarlottiljen kunde lösa följande marina företagstyper (sjömilitära uppgifter):
- Anfallsföretag
- Ubåtsjaktföretag
- Mineringsföretag
- Eskortföretag
- Spaningsföretag
Vapensystem
Huvudstridsmedel var tung (53 cm) torped, medelsvårt (12 cm) och lätt (40 och 57 mm) allmålsartilleri, antiubåtsraketer och anitubåtsgranater, sjunkbomber samt minor. Efter 1963 Luftvärnsrobot 07 och från 1967 sjömålsroboten 08.
Organisation
Fredsorganisationen
Jagarflottiljen ingick i Kustflottan. Flottiljstaben bestod av flottiljchef, flottiljadjutanter, flottiljingenjör. Staben var i fredsorganisatioonen till del sjögående normalt på HMS Halland eller HMS Småland och till del landbaserad först på Skeppsholmen och därefter i den så kallade Gula Villan vid Berga örlogsskolor. I krig till del sjögående på HMS Halland och till del landbaserad i anslutning till Marinkommando/Örlogsbas. Förbanden bemannades av värnpliktig personal från hela Sverige, men med koncentration till Mälardalen och Sydsverige.
1956-1961
- Chefen 1. jagarflottiljen med stab: HMS Halland (J18) eller HMS Småland (J19)
- 11. jagardivisionen: 2-3 jagare typ landskapsjagare
- 12. jagardivisionen: 2 jagare typ stadsjagare eller landskapsjagare
- 11. torpedbåtsdivisionen: 4-5 torpedbåtar typ Plejad
1961–1976
- Chefen 1. jagarflottiljen med stab: HMS Halland (J18) eller HMS Småland (J19)
- 11. jagardivisionen: 2-3 jagare typ landskapsjagare
- 11. torpedbåtsdivisonen: 4-5 torpedbåtar typ Plejad, Spica eller Norrköping klassens
Krigsorganisationen
Första jagarflottiljen var i krigsorganisationen baserad i Saxarefjärdsbasen (SaxB), Ostkustens Marinkommando (MKO) som del i Kustflottan.
1954–1968
- Chefen 1. jagarflottiljen med stab: HMS Halland (J18)
- 11. jagardivisionen: HMS Halland (J18), HMS Gästrikland (J22), HMS Hälsingland (J23)
- 11. torpedbåtsdivisionen: HMS Perseus (T101), HMS Plejad (T102), HMS Polaris (T103), HMS Pollux (T104), HMS Regulus (T105), HMS Rigel (T106)
1968–1974
- Chefen 1.Jagarflottiljen med stab: HMS Halland (J18)
- 11. jagardivisionen: HMS Halland (J18), HMS Gästrikland (J22), HMS Hälsingland (J23)
- 11. torpedbåtsdivisionen: HMS Spica (T121), HMS Sirius (T122), HMS Capella (T123), HMS Castor (T124), HMS Vega (T125), HMS Virgo (T126)
1974–1982
- Chefen 1. jagarflottiljen med stab: HMS Halland (J18)
- 11. jagardivisionen: HMS Halland (J18), HMS Gästrikland (J22), HMS Hälsingland (J23)
- 11. torpedbåtsdivisionen: HMS Norrköping (T131), HMS Nynäshamn (T132), HMS Norrtälje (T133), HMS Varberg (T134), HMS Västerås (T135), HMS Västervik (T136)
Flottiljchefer
I grundorganisationen. Normalt var kustflottans flaggkapten krigsplacerad som chef för den ena jagarflottiljen.
- 1956–1957: ????
- 1958–1958: Kommendör Anders Nilsson
- 1958–1959: Kommendör Willy Edenberg
- 1959–1960: Kommendör Nils-Erik Ödman
- 1960–1961: Kommendör Dag Arvas
- 1962–1963: Kommendör Rutger Tengzelius
- 1963–1965: Kommendör Christer Kirkegaard
- 1965–1966: Kommendör Harry Engblom
- 1966–1967: Kommendör Gunnar Grandin
- 1967–1970: Kommendör Per Rudberg
- 1970–1970: Kommendör Göte Blom
- 1971–1971: Kommendör Carl-Fredrik Algernon
- 1972–1973: Kommendör Hans Hallert
- 1974–1974: Kommendör Christer Söderhielm
- 1975–1976: Kommendör Lennart Jedeur-Palmgren
- 1977–1977: Kommendör Hans Tynnerström
Namn, beteckning och stabsplats
|
|
Referenser
- Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Motortorpedbåt: En krönika i ord och bild om "Havets flygande brigad", CB Marinlitteratur, Vimmerby 1981, ISBN 91-8622402-6
- Borgenstam, Curt; Nyman, Bo: "Attack till sjöss: Med svenska flottans torpedbåtar i 100 år", CB Marinlitteratur, Karlskrona 1985, ISBN 91-970700-0-9
- Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil: "Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år", CB Marinlitteratur,1993, ISBN 91-970700-68
- Braunstein, Christian; Birke, Sune: "Sveriges marina förband under 1900-talet", Växjö, 2011, ISBN 978-91-976220-5-9
- Forum Navale 67, Sjöhistoriska Samfundets Tidskrift Larsson, Bengt: "Svenska Marinens Sjöoperativa doktrin 1958-61", Stockholm 2011
- Hafström, Georg,(redaktör: "Kungl. Sjökrigsskolan 1867 - 1942 : Minnesskrift utgiven med anledning av Kungl. Sjökrigsskolans 75-årsjubileum hösten 1942", [del II], Eskilstuna 1942,
- Jansson, Nils-Ove, Johansson, Christer: "Marinkommando Väst : kronologi över marin verksamhet på västkusten", Warne förlag, Partille 2001, ISBN 91-86425-30-7.
- Kjellander, Rune: "Svenska marinens högre chefer 1700-2005", Probus förlag, Stockholm 2007, ISBN 978-91-87184-83-3.
- Klintebo, Roderick (redaktör): "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004", Literatim, Karlskrona 2004, ISBN 91-973075-3-X.
- Nilsson, Stefan: "Patrullbåtsboken", Stockholm, 2013, ISBN 978-91-978923-2-2
- Rosenius, Frank, von Hofsten (red): Kustflottan - De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet, Kungliga Örlogsmannasällskapet, Luleå, 2009, ISBN 978-91-977973-1-3
- von Hofsten, Gustav, Waernberg, Jan: "Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg" , Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Karlskrona 2003, ISBN 91-974015-4-4
- Wallerfelt, Bengt: ”Si vis pacem – para bellum” Probus förlag, Stockholm 1999, ISBN 91-87184-60-5
Externa länkar
- ”Jagarflottiljen anfaller” Publicerad den 14 januari 2004
|