Försvarsbeslutet 1942
Försvarsbeslutet 1942 eller FB 42 (även kallad femårsplanen) var ett försvarsbeslut som fattades av Sveriges riksdag den 17 juni 1942.
Bakgrund
När andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 stod Sveriges krigsmakt på samma bräckliga grund som efter 1925-års försvarsbeslut, genom en dåligt utrustad och samövad Krigsmakt, i praktiken stod man med ett neutralitetsförsvar istället för ett existensförsvar. Genom Sovjetunionens anfall över Finland (Finska vinterkriget), bildades en samlingsregering i Sverige, där Per Albin Hansson kvarstod som statsminister. Den nya regeringen tillsatte en ny försvarskommission, vilken lade fram ett förslag där man ville satsa på både kvalité och kvantitet. Den 17 juni 1942 klubbades beslutet igenom under stor samstämmighet. Kostnadsramen för Krigsmakten ökades till 755 miljoner per år, vilket var över 600 miljoner kronor per år mer än vad man hade ansett nödvändigt vid 1936-års försvarsbeslut.[1]
Centralt
En ny militärområdesindelning genomfördes, fältförbanden behöll benämningen arméfördelningar och skildes från den geografiska organisationen, där varje område fick benämningen militärområde (milo).
Militärområde | Stabsort | Aktivt | Kommentar |
---|---|---|---|
I.militärområdet | Kristianstad | 1942–1966 | Omorganiserades 1966 till Södra militärområdet |
II.militärområdet | Östersund | 1942–1966 | Omorganiserades 1966 till Nedre Norrlands militärområde |
III.militärområdet | Skövde | 1942–1966 | Omorganiserades 1966 till Västra militärområdet |
IV.militärområdet | Stockholm (1942–1963) Strängnäs (1963–1966) |
1942–1966 | Omorganiserades 1966 till Östra militärområdet |
V.militärområdet | Stockholm (1942) Karlstad (1942–1966) |
1942–1966 | Omorganiserades 1966 till Bergslagens militärområde |
VI.militärområdet | Boden | 1942–1966 | Omorganiserades 1966 till Övre Norrlands militärområde |
VII.militärområdet | Visby | 1942–1966 | Omorganiserades 1966 till Gotlands militärkommando |
Armén
För arméns del innebar beslutet att krigsorganisationen skulle utökas med två arméfördelningar och totalt omfattas av sex stycken. Utöver det tillkom tre stycken nya truppslag, Luftvärnet avskildes från artilleriet, pansartrupperna avskildes från infanteriet samt det helt nya truppslaget tygtrupperna. Infanteriet kom att åläggas att sätta upp ett dubbleringsregemente, vilka kom att organiseras som fältregemente.
Artilleriet
Förbandskod | Förbandsnamn | Aktivt | Kommentar |
---|---|---|---|
A 9 | Bergslagens artilleriregemente | 1943–2000 | Omorganiserades 2000 till Artilleriregementet |
Infanteriet
Dubbleringsförbanden erhöll det ordinarie regementets nummer plus 30. Hallands regementet (I 16) satte således upp ett dubbleringsregementet som fick beteckningen I 46. Samtliga regementen erhöll egna namn. Tex. Södra skånska infanteriregementets (I 7) dubbleringsregemente I 37 fick namnet Malmöhus regemente. Dessa kom senare att ersättas av brigader som tillkom genom 1948-års försvarsbeslut.[2]
Förbandskod | Dubbleringsregemente | Aktivt | Fältregemente | Förbandskod | Garnisonsort |
---|---|---|---|---|---|
I 31 | Stockholms infanterireg | 1942–1949 | Svea livgarde | I 1 | Stockholm |
I 33 | Nerikes regemente | 1942–1949 | Livregementets grenadjärer | I 3 | Örebro |
I 34 | Östgöta infanteriregemente | 1942–1949 | Livgrenadjärregementet | I 4 | Linköping |
I 35 | Härjedalens regemente | 1942–1949 | Jämtlands fältjägarregemente | I 5 | Östersund |
I 36 | Kristianstads regemente | 1942–1949 | Norra skånska infanteriregementet | I 6 | Kristianstad |
I 37 | Malmöhus regemente | 1942–1949 | Södra skånska infanteriregementet | I 7 | Ystad |
I 38 | Roslagens regemente | 1942–1949 | Upplands regemente | I 8 | Uppsala |
I 41 | Blekinge regemente | 1942–1949 | Kronobergs regemente | I 11 | Växjö |
I 42 | Norra Smålands regemente | 1942–1949 | Jönköpings-Kalmar Regemente | I 12 | Eksjö |
I 43 | Kopparbergs regemente | 1942–1949 | Dalregementet | I 13 | Falun |
I 44 | Gästriklands regemente | 1942–1949 | Hälsinge regemente | I 14 | Gävle |
I 45 | Västgöta regemente | 1942–1949 | Älvsborgs regemente | I 15 | Borås |
I 46 | Varbergs regemente | 1942–1949 | Hallands regemente | I 16 | Halmstad |
I 47 | Göteborgs regemente | 1942–1949 | Bohusläns regemente | I 17 | Uddevalla |
I 50 | Lapplands regemente | 1942–1949 | Västerbottens regemente | I 20 | Umeå |
I 51 | Ångermanlands regemente | 1942–1949 | Västernorrlands regemente | I 21 | Sollefteå |
Luftvärnet
Förbandskod | Förbandsnamn | Aktivt | Kommentar |
---|---|---|---|
Lv 1 | Karlsborgs luftvärnsregemente | 1920–1961 | Omnumrerat från A 9 |
Lv 2 | Östgöta luftvärnsregemente | 1938–1962 | Omnumrerat från A 10 |
Lv 3 | Stockholms luftvärnsregemente | 1939–2000 | Omnumrerat från A 11 |
Lv 4 | Skånska luftvärnskåren | 1941–1997 | Omnumrerat från A 10M |
Lv 5 | Sundsvalls luftvärnskår | 1940–1982 | Omnumrerat från A 10Su |
Lv 6 | Göteborgs luftvärnskår | 1942– | Omnumrerat från A 9G |
Lv 7 | Norrlands luftvärnskår | 1942–2000 | Omnumrerat från A 9L |
Pansartrupperna
Förbandskod | Förbandsnamn | Aktivt | Kommentar |
---|---|---|---|
P 1 | Göta pansarlivgarde | 1943–1980 | |
P 2 | Skånska pansarregementet | 1942–2000 | |
P 3 | Södermanlands pansarregemente | 1942–2005 | Omnumrerades 1957 till I 10 |
P 4 | Skaraborgs pansarregemente | 1942– |
Signaltrupperna
Förbandskod | Förbandsnamn | Aktivt | Kommentar |
---|---|---|---|
S 1 B | Signalregementets kompani i Boden | 1942–1957 | Omorganiserades 1957 till Norrlands signalregemente (S 3) |
S 1 Sk | Signalregementets kompani i Skövde | 1942–1958 | Omorganiserades 1958 till Göta signalregemente (S 2) |
S 1 K | Signalregementet Kristianstad | 1942–1950 | Endast mobiliseringsdepå t.o.m 1950 |
SignS | Arméns signalskola | 1942–1965 | Omorganiserades 1965 till Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) |
Tygtrupperna
Beteckning | Namn | Aktiv | Garnisonsort | Kommentar |
---|---|---|---|---|
Tyg 1 | Första tygkompaniet | 1942–1949 | Stockholm och Linköping | Uppgick 1949 i Svea trängkår (T 1) |
Tyg 2 | Andra tygkompaniet | 1943–1948 | Skövde | Uppgick 1948 i Göta trängkår (T 2) |
Tyg 3 | Tredje tygkompaniet | 1943–1949 | Boden (1943–1947) Hässleholm (1947–1949) |
Uppgick 1949 i Skånska trängkåren (T 4) |
Trängtrupperna
Förbandskod | Förbandsnamn | Aktivt | Kommentar |
---|---|---|---|
T 2 N | Göta trängkårs kompani i Nora | 1945-1952 |
Flygvapnet
För flygvapnets del innebar beslutet att dess kostnadsram ökades från 11 miljoner till 28 miljoner kronor på år. Utöver detillkom fem stycken nya flottiljer och flygvapnet räknades på totalt 16 flottiljer, fördelade på sex bomb-, sex jakt- och tre spaningsflottiljer samt en torpedflottilj. Taktiskt skedde en uppdelning i fyra eskadrar betjänade av fem flygbasområden. 1944 års riksdag beslutade om en sjunde jaktflottilj, den på F 18 i Tullinge söder om Stockholm.[1]
Förbandskod | Förbandsnamn | Aktivt | Kommentar |
---|---|---|---|
E 1 | Första flygeskadern | 1942-1995 | Omorganiserades 1942 från Flygeskadern. |
E 2 | Andra flygeskadern | 1942-1966 | |
E 3 | Tredje flygeskadern | 1942-1966 | |
E 4 | Fjärde flygeskadern | 1942-1966 | |
F 5 | Flygkrigsskolan | 1926-1998 | Omorganiseras 1942 till Krigsflygskolan. |
F 13 | Bråvalla flygflottilj | 1942–1994 | |
F 14 | Hallands flygflottilj | 1944–1961 | Omorganiserades 1961 till Hallands flygkår |
F 15 | Hälsinge flygflottilj | 1945–1998 | |
F 16 | Upplands flygflottilj | 1943–2005 | |
F 17 | Blekinge flygflottilj | 1944– | |
F 18 | Södertörns flygflottilj | 1946–1976 | |
F 20 | Flygkadettskolan | 1944-2005 | Avskildes 1942 från Flygkrigsskolan i Ljungbyhed. |
Flybo ÖN | Övre Norrlands flygbasområde | 1942-1957 | |
Flybo N | Norra flygbasområdet | 1943-1957 | |
Flybo Ö | Östra flygbasområdet | 1942-1957 | |
Flybo V | Västra flygbasområdet | 1943-1957 | |
Flybo S | Södra flygbasområdet | 1943-1957 |
Marinen
För Marinenens del blev dess organisation i stort oförändrad. Det man kom att satsa på var att modernisera och utöka befälskadrarna. Till skillnad mot armén blev marinens distrikt oförändrade, dock skulle marindistriktschefer emellertid tillsättas redan i fred. På Gotland blev militärbefälhavaren tillika chef för Gotlands marindistrikt. På den lägre regionala nivån utbyttes begreppet kustfästning mot kustartilleriförsvar. För kustartilleriförsvaren på fastlandet fastställdes vidare särskilda marina försvarsområden (Hemsö, Stockholms- ,Göteborgs skärgård, Blekinge), vilka underställdes vederbörande marindistriktschefer.[1]
Förbandskod | Förbandsnamn | Aktivt | Kommentar |
---|---|---|---|
MDN | Norrlandskustens marindistrikt | 1928-1957 | |
MDO | Ostkustens marindistrikt | 1928–1957 | |
MDG | Gotlands marindistrikt | 1928–1956 | Uppgick 1956 i Ostkustens marindistrikt |
MDS | Sydkustens marindistrikt | 1928–1957 | |
MDÖ | Öresunds marindistrikt | 1927–1951 | Omorganiserades 1951 till Malmö marina bevakningsområde |
MDV | Västkustens marindistrikt | 1927–1957 |
Referenser
- Noter
- ^ [a b c] Svensk anpassningspolitik under 1900-talet Avläst 7 maj 2009
- ^ brigadmuseum.se Omorganisering av armén till brigader Läst 12 november 2009
Vidare läsning
- Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.)
- Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.)
- Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.)
|