Försvarsbeslutet 1996

Försvarsbeslutet 1996 (prop. 1995/96:12 och prop. 1996/97:4) fattades i två etapper, det etapp 1 antogs av riksdagen den 6 december 1995 och etapp 2 antogs den 13 december 1996. Försvarsbeslutet gick ut på att banta försvaret och förstärkas vid behov – från invasionsförsvar till anpassningsförsvar. För första gången fick Försvarsmakten även huvuduppgiften att kunna stödja samhället vid stora påfrestningar i fred.

Bakgrund

I mitten av 90-talet bestod Sveriges armé av fältförband, territorialförband och hemvärn. Riksdagsbeslutet innebar att Armén skulle inrikta sin planering mot 16 brigader (11 infanteri- och norrlandsbrigader, samt 2 pansar- och 3 mekaniserade brigader) och i mitten på 90-talet bestod Armén av 6 fördelningsstaber med stabs- och sambandsförband, ca 100 infanteri-, jägar-, pansar-, artilleri- och luftvärns(robot)bataljoner. Till detta kunde läggas 7 artilleri regementen fördelade över riket. Totalt fanns 450 000 soldater till förfogande, varav ca 100 000 bestod av hemvärnets personal. Viktigare vapensystem som hade börjat komma ut till förbanden var nu stridsvagn 121 och 122 och stridsfordon 90. Att notera var den mängd av varianter avseende stridsvagnssystem som fanns, stridsvagn 103, stridsvagn 104 och stridsvagn 121-122. Dessutom innebar beslutet att splitterskydda en stor del av Arméns förband i och med inköp av öststatsfordon såsom pbv 401 (MTLB) och pbv 501 (BMP-1).

Inför beslutet var den stora frågan om vilka orter som skulle bli av med sin brigad, då det totala antalet brigader skulle minskas från 16 till 13 stycken. De orter som det kom det att handla om var Borås, Falun, Halmstad, Linköping, Umeå och Östersund, orter där Försvarsmakten hade en betydande roll på arbetsmarknaden. I ÖB:s förslag, FMP-97, ville Försvarsmakten avveckla Fältjägarbrigaden (NB 5) i Östersund, Dalabrigaden (NB 13) och Hallandsbrigaden (IB 16) i Halmstad och sedan omlokalisera Livgrenadjärbrigaden (IB 4) från Linköping till Kvarn i Borensberg. Genom betydande lobbyverksamhet från Östersund, Falun och Halmstad kom Regeringen Persson i sin proposition att ändra förslaget till att Livgrenadjärbrigaden (IB 4) i Linköping, Älvsborgsbrigaden (IB 15) i Borås och Lapplandsbrigaden (NB 20) i Umeå istället skulle avvecklas, ett förslag som regeringen med Centerpartiets stöd fick igenom i riksdagen den 13 december 1996. ^[1]

Försvarsbeslutet innebar vidare att Försvarsmakten fick nya uppgifter samt att första steget till att överge invasionsförsvaret togs (det sista steget i lämnandet av invasionsförsvaret togs genom försvarsbeslutet 2004). Det försvar som nu byggdes var mindre men mer kvalificerat och det skulle ha en stor växtkraft. Om det säkerhetspolitiska läget förändrades skulle full krigsduglighet nås inom ett år. På längre sikt skulle Försvarsmakten kunna växa, det vill säga utökas. Organisationen skulle också kunna anpassas för att möta nya hot.

Med beslutet följde att ett antal enheter skulle avvecklas före den 1 januari 1999 och med alla avvecklingsåtgärder genomförda före den 1 januari 2000.

Försvarets andel av BNP under år täckta av försvarsbeslutet^[2]
Verksamhetsår	Procent av BNP
1996	2,2
1997	2,0
1998	1,9
1999	1,9
2000	1,8

Avvecklade enheter

Arméfördelningar

2.förd - Nedre norra arméfördelningen, Östersund
3.förd - Västra arméfördelningen, Skövde
14.förd - Mellersta arméfördelningen, Linköping

Försvarsområdesstaber

Fo 11 - Malmö försvarsområde, Ystad (Uppgår i Skånes försvarsområde)
Fo 16 - Kronobergs försvarsområde, Växjö (Uppgår i Smålands försvarsområde)
Fo 18 - Kalmar försvarsområde, Kalmar (Uppgår i Smålands försvarsområde)
Fo 21 - Hälsinge försvarsområde, Gävle (Fo 21 uppgår i Dalarna och Gävleborgs försvarsområde)
Fo 22 - Jämtlands försvarsområde, Östersund (Uppgår i Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde)
Fo 34 - Älvsborgs försvarsområde, Borås (Fo 34 uppgår i Västra Götalands försvarsområde)
Fo 35 - Skaraborgs försvarsområde, Skövde (Uppgår i Västra Götalands försvarsområde)
Fo 41 - Östergötlands försvarsområde, Linköping (Uppgår i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde).
Fo 48 - Västmanlands försvarsområde, Västerås (Uppgår i Uppsala och Västmanlands försvarsområde)
Fo 66 - Kiruna försvarsområde, Kiruna (Fo 66 uppgår i Norrbottens försvarsområde)
Fo 67 - Kalix försvarsområde, Kalix (Uppgår i Norrbottens försvarsområde)

Infanteri/Norrlandsbrigader

Flygvapnet

Kustartilleriet

KA 5 - Härnösands kustartilleriregemente, Härnösand

Skolor

FV UndS - Flygvapnets underrättelseskola, Uppsala
TOLKS - Försvarets tolkskola, Uppsala
UndS - Arméns underrättelseskola, Karlsborg

Upprättade enheter

Försvarsmaktens helikopterflottilj, Linköping (Malmen)
Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, Uppsala
Försvarsmaktens försörjningscentrum
Armécentrum, Enköping
Flygvapencentrum, Linköping
Marincentrum, Haninge
Försvarsområdesgrupper ersätter avvecklade försvarsområdesstaber
- Bohusdalgruppen, Skredsvik
- Gävleborgsgruppen, Gävle
- Jämtlandsgruppen, Östersund
- Kalmargruppen, Kalmar
- Kronobergsgruppen, Växjö
- Lapplandsjägargruppen, Kiruna
- Livgrenadjärgruppen, Linköping (Malmen)
- Norrbottens gränsjägargrupp, Kalix
- Skaraborgsgruppen, Skövde
- Södra skånska gruppen, Revingehed
- Västmanlandsgruppen, Västerås
- Älvsborgsgruppen, Borås

Vidare föreslogs

Öresunds marindistrikt inordnades i Västkustens marinkommando.
Karlskrona örlogsskolor och Berga örlogsskolor inordnas i Örlogsskolorna.
SWEDINT i Södertälje omorganiserades till Försvarsmaktens internationella kommando.

Sammanfattning

Armébrigaderna reducerades från 16 till 13,
Arméfördelningsstaberna reducerades från 6 till 3,
Fördelningsförbanden i övrigt reducerades till sitt antal med ca en tredjedel,
Försvarsområdesstaberna reducerades från 26 till 16,
Ytstridsfartygen reducerades från 30 till 24,
Ubåtarna reducerades från 12 till 9,
De rörliga kustförsvarsförbanden bibehölls medan de fasta kustförsvarsförbanden reducerades till ca hälften,
Stridsflygdivisionerna reducerades från 16 till 13,
Det lätta attackflyget avvecklades,
Flygbasbataljonerna reducerades från 24 till 16.

Referenser

Noter

^ Politiska institutioner och strategiska agerande Läst 20 oktober 2009
^ ”Försvarets andel av BNP”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160802085529/http://www.forsvarsmakten.se/sv/om-myndigheten/ekonomisk-planering-och-redovisning/forsvarets-andel-av-bnp/. Läst 5 oktober 2016.

Se även

Vidare läsning

Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.)
Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.)
Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.)

[1] Politiska institutioner och strategiska agerande Läst 20 oktober 2009

[2] ”Försvarets andel av BNP”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160802085529/http://www.forsvarsmakten.se/sv/om-myndigheten/ekonomisk-planering-och-redovisning/forsvarets-andel-av-bnp/. Läst 5 oktober 2016.

[1]

[2]