Försvarsindustri

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Försvarsmateriel)
Hoppa till: navigering, sök

Försvarsindustri – även militärindustri, krigsindustri, vapenindustri eller rustningsindustri – är de industrier som förser försvarsmakter med krigsmateriel och andra varor och förnödenheter. Krigsmateriel eller tygmateriel är vapen, ammunition och annan materiel avsedd för militärt bruk, i motsats till förnödenheter eller intendenturmateriel.

Definition och omfattning[redigera | redigera wikitext]

Försvarsindustrin kan, beroende på land, bestå av privata företag, eller företag eller industrier som är helt eller delvis statligt ägda. En trend under senare decennier har dels varit att försvarsindustrin utvecklas i riktning mot multinationella företag (en trend som kommit senare än i många andra industribranscher), och dels att försvarsindustrin i ökad utsträckning säljer tjänster till försvarsmakterna. Dessa tjänster gäller exempelvis logistik och underhåll, som i viss utsträckning outsourcas till försvarsindustrin istället för att utföras av försvarsmakterna själva eller i annan statlig myndighetsregi.

En del tjänster utförs numera även i operationsområden under pågående militär operationer, vilket för några decennier sedan var mycket ovanligt. Denna trend har också inneburit att definitionen av försvarsindustrin i någon mån breddats till andra företag än de traditionella tillverkande försvarsindustrierna. Samtidigt anser vissa traditionella försvarsindustrier sig mer som säkerhetsföretag.


Världens största vapenexportörer[redigera | redigera wikitext]

Baserat på SIPRI:s Arms Transfers Database[1]

Rankning
2016
Land 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
1 USA USA 7481 7800 6799 6806 8098 9104 9163 7687 10470 10484 9894
2 Ryssland Ryssland 5154 5568 6265 5070 6172 8695 8480 8107 5468 5483 6432
3 Tyskland Tyskland 2696 3244 2378 2539 2745 1349 816 722 1785 2049 2813
4 Frankrike Frankrike 1702 2402 1991 1918 898 1752 1025 1511 1734 2013 2226
5 Kina Kina 670 505 636 1178 1496 1338 1728 2055 1360 1966 2123
6 Storbritannien Storbritannien 987 974 967 1050 1151 1040 934 1645 1644 1214 1393
7 Israel Israel 406 539 379 753 686 588 481 414 400 710 1260
8 Italien Italien 514 688 391 493 516 918 746 867 743 570 802
9 Sydkorea Sydkorea 158 279 178 267 197 331 218 235 163 105 534
10 Ukraina Ukraina 543 624 378 377 470 553 1464 689 657 323 528

Världens största vapenimportörer[redigera | redigera wikitext]

Baserat på SIPRI:s Arms Transfers Database[1]

Rankning

2016

Land Import 2016
1 Saudiarabien Saudiarabien 2979
2 Algeriet Algeriet 2882
3 Indien Indien 2547
4 Irak Irak 1734
5 Egypten Egypten 1483
6 Sydkorea Sydkorea 1333
7 Förenade Arabemiraten Förenade Arabemiraten 1278
8 Vietnam Vietnam 1196
9 Australien Australien 1060
10 Kina Kina 993

Världens största försvarsbudgetar[redigera | redigera wikitext]

Baserat på SIPRI:s statistik och 2013 års siffror, räknat i 2011 års penningvärde. [2]

Rankning

2013

Land Utgifter (md. $) Andel (%)  % av BNP, 2013
World Total 1666 100 0.2
1 USA USA 698,7 37,1 3,8
2 Kina Kina 171,4 10,3 2,0
3 Ryssland Ryssland 84,9 5,1 4,1
4 Saudiarabien Saudiarabien 62,8 3,8 9,3
5 Frankrike Frankrike 62,3 3,7 2,2
6 Japan Japan 59,6 3,6 1,0
7 Storbritannien Storbritannien 57,7 3,4 2,3
8 Tyskland Tyskland 49,3 3,0 1,4
9 Indien Indien 49,1 2,9 2,5
10 Brasilien Brasilien 36,2 2,2 1,4

Sveriges försvarsindustri[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Svensk vapenexport

Med hänvisning till att Sverige är alliansfritt eftersträvar landet att i hög grad vara självförsörjande på försvarsmateriel då man inte vill göra sig beroende av andra länder. På senare år har Sverige dessutom utvecklats till en av världens största exportörer av försvarsmateriel i förhållande till BNP och capita.[3][4] Åren 2001 till 2011 fyrdubblades svensk krigsmaterielexport.[5] År 2005 passerade andelen av svenskt krigsmateriel som exporteras 50%. Huvuddelen av krigsmaterielexporten är för strid.[6]

Försvarsindustrin omsatte år 2013 30 miljarder svenska kronor för säkerhet- och försvarsrelaterade försäljning,[7] varav 60 % representerade export och 40% försäljning på den inhemska marknaden. Försvarsindustrin säger sig vara den mest forskningsintensiva branschen i Sverige i förhållande till omsättning.[8] 18% av omsättningen läggs på forskning och utveckling. Av branschens cirka 30 000 anställda så är en tredjedel ingenjörer.[9]

Mottagarländer[redigera | redigera wikitext]

Svenska vapen används på senare år i konfliktområden såsom Burma, Colombia, Pakistan, Irak, Afghanistan och Somalia. Vapen såldes under 2011 till Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Förenade Arabemiraten - länder som kränker mänskliga rättigheter, är diktaturer och/eller är inblandade i pågående krig.

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Boforsaffären avslöjades på 1980-talet, och omfattade vapensmuggling till diktaturer, och mutor till Indiska beslutsfattare. Stora dolda belopp har överförts från BAE Systems till beslutsfattare i tre av de fyra länder till vilka JAS Gripen har exporterats eller hyrts ut, samt även till Grekiska makthavare i samband med försäljning av radarsystemet Erieye. År 2012 avslöjades Projekt Simoom eller Saudiaffären som var ett kontroversiellt samarbete mellan Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Saudiarabien i syfte att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Importer/exporter TIV tables”. SIPRI. http://armstrade.sipri.org/armstrade/page/toplist.php. Läst 4 mars 2015. 
  2. ^ ”SIPRI Military Expenditure Database”. http://www.sipri.org/research/armaments/milex/milex_database. Läst 8 mars 2015. 
  3. ^ Svensk vapenexport slår rekord, Dagens nyheter 2011-12-07.
  4. ^ SVT. "Vapenexport per capita 2013", Svenska Freds, beräkningar baserade på statistik from SIPRI och FN, 4 april 2014. Läst den 26 juni 2014.
  5. ^ Svensk vapenexport på kraftig uppgång, Nyheterna.se 2011-01-30
  6. ^ Ny myndighet ska främja vapenexporten Arkiverad 25 november 2011 hämtat från the Wayback Machine., Tidningen Dagen 2010-10-15
  7. ^ ”Facts”. SOFF. http://soff.se/$-1/file/facts-2013.pdf. Läst 4 mars 2015. 
  8. ^ ”Verksamhetsplan 2015”. SOFF. http://soff.se/$-1/file/filarkiv/soff/extranet-file-archive-80811/soff-verksamhet/diverse-dokument/soffverksamhetsplan2015webben.pdf. Läst 4 mars 2015. 
  9. ^ ”Presentation”. SOFF. http://soff.se/$-1/file/filarkiv/soff/extranet-file-archive-80811/presentationer/2014-09-11-soff-grundpresentation.pdf. Läst 4 mars 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]