Führer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Adolf Hitler, Führer und Reichskanzler.
Francisco Franco, El Caudillo.

Führer (tyska: ledare, [an]förare, vägvisare) var den titel som Adolf Hitler tog sig 1934, när han förenade sitt uppdrag som Tysklands rikskansler med rikspresidentposten efter rikspresident Paul von Hindenburgs död. Den fullständiga titeln var Führer und Reichskanzler (’ledare och rikskansler’). ”Heil, mein Führer!” var hälningsfrasen när man hälsade på Hitler. Han kom att bli Tysklands ende Führer, eftersom han införde titeln när han själv antog den, men i sitt politiska testamente (daterat den 29 april 1945, dagen innan hans död) utnämnde Joseph Goebbels till sin efterträdare, men samtidigt avskaffade Führer-titeln och återinförde Rikspresident.

Ledaren är enligt ledarprincipen i den nazistiska och fascistiska ideologin det främsta uttrycket för folket. Den högsta ledningen och makten inom staten låg hos en person, ledaren. I likhet med Tysklands Führer kallades ledaren i de fascistiska länderna i Italien (Benito Mussolini) för Duce, i Spanien (Francisco Franco) för Caudillo och i Rumänien (Ion Antonescu; 1940-1944) för Conducător. I Rumänien kom även den kommunistiske ledaren Nicolae Ceaușescu (1965–1989) att benämnas med epitetet Conducător.

I andra språk än tyska har ordet Führer fått dålig klang på grund av dess koppling till Hitler. I Tyskland undviks ordet ensamt åtminstone inom politik, men det används ofta i sammansatta ord och är då mera neutralt, då det användes även innan Hitler gjorde det till sin titel. Några exempel: Führerschein (körkort), Spielführer (lagkapten), Wegführer (vägkarta), Zugführer (lokförare), Fremdenführer (guide).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]