FN:s säkerhetsråd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Säkerhetsrådet i FN-högkvarteret i New York.

FN:s säkerhetsråd eller Säkerhetsrådet (engelska Security Council, SC, franska Conseil de sécurité) är ett av Förenta nationernas sex huvudorgan. Dess uppgifter, organisation och befogenheter regleras av FN-stadgans kapitel 5, där det står att rådet i första hand har ”upprätthållande av internationell fred och säkerhet” till sitt ansvar.

Säkerhetsrådet har mycket stor makt i FN. De fem permanenta medlemmarna (P5) har vetorätt i alla beslut i säkerhetsrådet. Dessa fem är Kina, USA, Frankrike, Storbritannien och Ryssland, före detta Sovjetunionen. Sammanlagt ingår femton stater, och de som inte är ständiga väljs av generalförsamlingen vartannat år, så att fem stater ersätts varje år. Samtliga medlemsstater måste ha en ständig representant i New York, där rådet sammanträder i ett särskilt sammanträdesrum i FN-högkvarteret i New York. Antalet sammanträden varierar kraftigt från ett år till ett annat: 1959 hade rådet endast ett par möten medan 1947 och 1993 omkring 170 möten. Ett möte varar i regel i flera dagar.

Enligt stadgan har Säkerhetsrådet bl.a. till uppgift att utreda hot och brott mot freden, upprätthålla freden i världen, ge rekommendationer hur oroligheter bäst dämpas, att råda medlemsstaterna om ekonomiska eller andra sanktioner, att besluta om militära insatser, att rekommendera nya medlemsstater till FN, och att föreslå generalsekreterare för val i generalförsamlingen.

Säkerhetsrådets resolutioner föranleds av initiativ av någon medlem i rådet vid hot eller brott mot freden, som leder till slutna konsultationer och sist ett formellt öppet möte där ett förslag antas eller avslås med handuppräckning. För att en resolution ska antas krävs dels att ingen permanent medlemsstat lägger in sitt veto, dels att minst nio av medlemsstaterna stöder förslaget. Säkerhetsrådets fredsbevarande operationer är en central funktion, och till sitt förfogande har rådet även ett militärt stabsutskott. Det är alltså Säkerhetsrådet som organiserar FN:s trupper och militära observatörer som är förlagda i oroliga områden (FN-stadgan, kap. 6–7), även om Generalsekreteraren upprättat några, till exempel UNEF I av Dag Hammarskjöld 1956 genom en kontroversiell omtolkning av stadgan. Dessutom har Säkerhetsrådet flera kommittéer, ständiga och tillfälliga, och internationella krigstribunaler.

Den stat som flitigast använt sin vetorätt var fram till 1984 Sovjetunionen, efter 1984 är det USA.

Invalda medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

1 januari 2011 – 31 december 2012
Stat Region Permanent representant
 Colombia Latinamerika och Karibien Néstor Osorio Londoño
 Tyskland Västeuropa och övrigt Peter Wittig
 Indien Asien Hardeep Singh Puri
 Portugal Västeuropa och övrigt José Filipe Moraes Cabral
 Sydafrika Afrika Baso Sangqu
1 januari 2012 – 31 december 2013
Stat Region Permanent representant
 Azerbajdzjan Östeuropa Agshin Mehdiyev
 Guatemala Latinamerika och Karibien Gert Rosenthal
 Marocko Afrika och arabländerna Mohammed Loulichki
 Pakistan Asien Abdullah Hussain Haroon
 Togo Afrika Kodjo Menan

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]