Hoppa till innehållet

FS E.656

Från Wikipedia
FS E.656 / E.655
FS E656 294.jpg
Loket E.656 med originalfärger
Även kallad(italienska) Caimano
Kajman
FordonstypLok
I tjänst1975-2025
Antal bevarade12
Tillverkningsår1967–1988
Byggt antal461 st
TillverkareItalien Officine Casaralta, Officine Meccaniche Reggiane, SOFER, TIBB
Komponenter från Ercole Marelli, Ansaldo, Asgen, Italtrafo
OperatörerItalien FS och Trenitalia
Tekniska fakta
Längd18 290 mm
Bredd3 000 mm
Höjd3 800 mm
Tjänstevikt120 t
AxelföljdBo'Bo'Bo'
Största tillåtna hastighet150 km/h (E.656)
120 km/h (E.655)

FS E.656/E.655 är en typ av tvådelat ledat italienskt ellok avsett för passagerartåg (E.656) eller godståg (E.655). Både den mekaniska och den elektriska konstruktionen utvecklades av Ufficio Studi Locomotive (avdelningen för lokomotivstudier) vid de italienska statsbanorna FS.

Loket består av två sammankopplade vagnskorgar som sitter på tre tvåaxliga boggier. Det drivs av 12 likströmsmotorer (6 dubbelmotorer av typen 82-400) på 400 kW vardera. Beroende på version är loken utrustade med antingen två motorgeneratorer eller omriktare (en eller två statiska).

Detta är de sista fordonen i Italien som byggdes med denna specifika axelföljd av tre boggier och två ledade vagnskorgar. Lösningen var typisk för flera generationer italienska lok, såsom E.636, E.645 och E.646. Konstruktionen utvecklades för att lösa problemen på linjer med många och snäva kurvor: genom att drastiskt förkorta fordonets styva hjulbas minskade slitaget på både räls och hjul.

Loktyperna E.655 och E.656 har smeknamnet Caimano (Kajmanen). Namnet härstammar från en tävling som utlystes i februari 1976 i statsbanornas personaltidning Voci della rotaia. En jury, ledd av den dåvarande generaldirektören Lucio Mayer, valde ut namnet bland flera hundra inskickade förslag. Tävlingens prissumma på 200 000 italienska lire vanns av järnvägsarbetaren Ernesto Pillittieri från Udine, som drogs genom lottning bland de 16 personer som hade föreslagit just detta namn. Lokets logotyp, som föreställer en springande gulgrön kajman, formgavs av Ugo Uva (grafiker vid statsbanornas utställningsavdelning) och placerades enligt den tidens sed på förarhyttens sida.[1]

Historia

[redigera | redigera wikitext]
E.656.417 som passerar på den gamla Andora station i 1988 med ett internationell tåg

I början av 1970-talet genomgick Ferrovie dello Stato Italiane en period av omorganisation av lokparken. Medan de sista trefaslinjerna i Piemonte omvandlades till likström, var första generationens passagerarlok (som E.428-loket) nu i stort sett föråldrade med 40 års tjänst, medan den nyare E.646 inte längre räckte till på grund av ett kraftigt ökat passagerarantal. I själva verket hade ökningen av antalet pendeltåg drivit den tekniska ledningen till att flytta en del av E.646-loken till regionaltåg med manövervagn, vilket lämnade ett tomrum i fjärrtrafiken.

Trots framgången med de nya E.444-loken "Sköldpadda", snabba och kraftfulla, var det nödvändigt att på kort tid ha nya lok som kännetecknades av högre effekt, medelhög till hög toppfart och moderna styrsystem med elektronik istället för de gamla elektromekaniska systemen. Allt detta för att försöka hålla maximal enkelhet. För att undvika osäkerhet och långa testperioder, föredrog man att utgå ifrån en total översyn av den beprövade konstruktionen hos E.645 och E.646, modernisera den och göra den mer funktionell för de nya behoven.

Eftersom loken var avsedda för tunga tåg, även på linjer med branta stigningar, krävde den tekniska utrustningen en högre tjänstevikt än genomsnittet och mycket innerutrymme för att hysa systemen. Förarhytterna i ändarna placerades långt fram och byggdes nästan helt överhängande. Med den slutgiltiga vikten på 120 ton var E.656-loken cirka 30 % tyngre än E.444-loken. Gränserna för projektet med två sammankopplade vagnskorgar visade sig dock snabbt, då det uppstod svårkontrollerade svängningar och gånginstabilitet (sinusrullning) i högre hastigheter. Efter tester visade sig den planerade hastigheten på 160 km/h vara orealistisk, och E.656-loken begränsades istället till 150 km/h, ett resultat som i alla fall inte hindrade dem från att framgångsrikt dra medeltunga och tunga fjärrtåg.

Efter olika förbättringar och uppdateringar sedan början av 2000-talet fick loken ny färgsättning. Istället för den äldre färgsättningen i pärlgrått och orientalisk blått, så målades de om i Trenitalias moderna färger som benämns XMPR-färgschemat. Därefter var alla lok i serien utrustade med det elektroniska tågskyddssystemet SCMT (Sistema Controllo Marcia Treno).

I april 2010 skrotades seriens första lok, E.655.101, efter en tids avställning.[2] Den 19 april 2013, med utgången från verkstaden Officina Grandi Riparazioni di Foligno av E.655.549, avslutades de ordinarie revisionerna av både E.656 och E.655.[3] Detta trots en sista epilog 2016, då E.656.570, som var inblandad i en olycka med en lastbil, utsattes för en extraordinär revision kompletterad med ny foliering.

I och med att E.402B-loken återkommit i allmän tjänst, fram till 2017 i sin tur i Frecciabianca-tjänsten, togs E.656 gradvis ur tjänst från de Intercity- och Intercity Notte som de fortfarande drog. De sista enheterna i reguljär trafik rullade på Sicilien fram till september 2020, där de ersattes av specialanpassade E.464-enheter. Parallellt fortsatte vissa E.656- och E.655-lok, trots sin höga ålder och körsträcka, att dra godståg eller tågsätt som skickades till skrotning (inklusive rollen som hjälplok eller för transport av vagnar mellan depåer och reparationsverkstäder).

År 2024 fanns ett mindre antal lok kvar i tjänst för diverse reserv- och beredskapsuppdrag längs järnvägsnätet. Från och med 2025 återstår endast de enheter som tagits över av Fondazione FS Italiane. Dessa används för historiska tåg samt för de turist- och expresståg som körs av operatören Treni Turistici Italiani.

Teknik

[redigera | redigera wikitext]
Förarbord av en E.656
E.656.019 som drar InterCity Palermo C.le - Roma Termini i Gioiosa Marea

När de togs i tjänst i slutet av 1975, visade sig E.656 sig vara bra fordon, kapabla för att utföra vilken tjänst som helst.

De första enheterna sattes i drift mellan slutet av 1975 och 1976, vilket gör det möjligt att kompensera för bristen på lok som orsakats av omvandlingen av E.646-lok för Navetta pendeltjänster och avyttring av elektrisk trefas dragkraft i Piemonte; de gjorde det också möjligt att öka antalet lok som anvisades för persontrafik på stambanorna, med en rationalisering av tjänsten.

Redan 1975 beställdes en andra och en tredje serie, på grund av att det kortsiktiga förverkligandet av elektroniska lok som inte var tänkbart. Sedan följde andra serier upp till den sjätte serien, som avslutades 1989, vilket gav det totala antalet fordon i omlopp till 461.

De olika serierna, som levereras mellan 1975 och 1990, skiljer sig från varandra genom den olika utformningen av fodraldetaljerna och för den typen av utrustning som används för att tillhandahålla hjälptjänster, kan, med det enda undantaget för den andra serien, även fungera i överföringsstationer mellan det franska och det italienska järnvägsnätet.

I Trenitalias underhållsplan, besaktas endast 3 serier:

FS Serie Serie Nummerserie Detaljer
I 1:a 001 - 104
Motorgeneratorer
2:a 201 - 251
Enkel statisk omriktare
3:e 252 - 307
Motorgeneratorer
4:e 159 - 200
Enkel statisk omriktare (förutom enheten 200)
II 5:e 401 - 550
2 ARSA statiska omriktare
III 6:e 551 - 608
2 ARSA statiska omriktare och Delfina styrenhet, för fjärrstyrning
E.656.200 var utrustad med två ARSA-omriktare och var prototypen för den 5:e serien E.656.

E.656.458 och E.656.468 är utrustade med en Octupus-kontrollenhet och motsvarar E.656 Navetta.

E.656 Navetta

[redigera | redigera wikitext]
Loket E.656.569 med XMPR-färgschemat, vilket användes för vändbara regionaltåg.

Loken i den sjätte serien (nummerserie 551–608) kallas för Navetta eftersom de utrustades för att köras i vändbara tåg. Detta innebar att loket kunde köras obemannat och fjärrstyras via en 78-polig kabel från en manövervagn i andra änden av tågsättet, inklusive de modernare UIC-X vagnar från sent 1990-tal. Enheterna kunde även multipelkopplas med varandra via samma 78-poliga kabel.

Från och med 2010 började även E.656 Navetta-loken att slopas av Trenitalias olika regionala divisioner (Ligurien, Toscana, Marche och Kalabrien) på grund av allvarliga haverier eller uppnådd körsträcka. De ersattes successivt av det modernare loket E.464.

Efter tidtabellsskiftet den 10 juni 2012 upphörde i stort sett all reguljär trafik med E.656N. Undantaget var i Kalabrien, där loken drog korta, ej vändbara tågsätt med två eller tre UIC-X vagnar som hade manuell dörröppning. När nya säkerhetskrav infördes för central dörrstängning från förarhytten (så kallad "lateralizzazione"), avställdes dessa gamla vagnstyper helt före den 31 december 2012. Detta markerade det slutgiltiga slutet för E.656 Navetta i reguljär persontrafik.

Det överskott av E.656N-lok som uppstod ledde dock inte till omedelbar skrotning. Eftersom de var flexibla sattes de i beredskapstjänst för att täcka upp vid fordonsbrist. De degraderades till stöd- och hjälpuppgifter, såsom dragkraft för hjälptåg (röjningståg), reservlok samt för fordonstransporter (rolling) av trasiga tågsätt till reparationsverkstäder. Detta gjorde att loken placerades på depåer där de aldrig tidigare varit stationerade.

I september 2013 var de operativa E.656N-loken fördelade enligt följande:

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från italienska Wikipedia.
  1. ↑ Sermarini, Vittorino (Juli 1976). Voci della rotaia. red (på italienska). Perché Caimano?. "Anno XIX". https://www.archiviofondazionefs.it/it/Periodici/li/d360e7e7c962191e0990f061273edd79ea4d2c5f/libraryVolume?q=:name-asc:libraryVolume:6397bfcc94b3daf6142e1dd3cae1efb956e6ce67&text=&viewMode=Booklet&bookletStartingPage=245&page=0&show=Page. Läst 27 juli 2026.
  2. ↑ ”Ferrovie.it - Cala il sipario sulla E.655.101” (på italienska). Ferrovie.it. https://www.ferrovie.it/portale/articoli/2678. Läst 27 juli 2026.
  3. ↑ ”Ferrovie.it - Concluse le revisioni per le E.656” (på italienska). Ferrovie.it. https://www.ferrovie.it/portale/articoli/3210. Läst 27 juli 2026.
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Enhet som är formellt auktoriserad att utföra kommersiell passagerartrafik.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media relaterad till FS E.656.
Wikimedia Commons har media relaterad till FS E.655.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=FS_E.656&oldid=59516711”