Fackförening

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Soldater omringar strejkande arbetare i Lawrence, Massachusetts 1912.

En fackförening är en arbetstagarorganisation som sluter samman arbetstagare från en viss yrkeskår (yrkesförbundsprincipen) eller arbetsplats (industriförbundsprincipen) för att företräda deras intressen gentemot arbetsgivare. Detta kan bland annat innebära förhandling om löner, regler på arbetet, klagomålsprocedurer, regler angående anställning, avskedande och gynnande av arbetare, fördelar, arbetsmiljö och arbetsförhållanden.

Fackföreningsmedlemmar kan få hjälp att förhandla med arbetsgivaren och ett rättsskydd och juridisk hjälp vid tvister med arbetsgivaren. Fackföreningar har oftast också förhandlat fram gruppförsäkringar. För att få lön enligt rådande kollektivavtal eller för att vara med i fackföreningens arbetslöshetskassa behöver man inte vara medlem. Den som är medlem i en facklig organisation blir automatiskt bunden av det och kan själv göra sina rättigheter gällande. Den som inte är medlem kan inte åberopa kollektivavtalet för att få ut en högre lön. Arbetsgivaren måste förhandla med facket om verksamheten på företaget ska ändras i väsentligt grad, men om förändringen är på individnivå behöver arbetsgivaren bara förhandla om fackliga medlemmar.

De avtal som förhandlas fram av fackföreningens demokratiskt valda ledare är ofta bindande för arbetarna och arbetsgivaren under en fastslagen tidsperiod, och i vissa fall även för arbetare som inte är medlemmar.

Under de senaste trehundra åren har fackföreningar utvecklats till en rad olika typer, under påverkan av olika politiska och ekonomiska klimat. Därför kan deras mål och metoder skilja sig åt. En fackförening kan erbjuda sina medlemmar följande fördelar:

  • Organisering av stridsåtgärder: En fackförening kan organisera övertidsblockader, strejker och blockader för att främja vissa mål.
  • kollektiva förhandlingar: Där fackföreningarna kan verka öppet och med erkännande från arbetsgivarna kan de förhandla om lön, arbetstider och annat som har med anställningsvillkoren att göra, till exempel genom att teckna kollektivavtal.
  • Politisk aktivitet: En fackförening kan också försöka påverka opinionen genom kampanjer, lobbying eller genom att ekonomiskt stödja politiska partier som kan antas gynna fackföreningsrörelsen.
  • Tillhandahållande av fördelar för arbetarna: De tidigaste fackföreningarna erbjöd sina medlemmar en rad av fördelar; arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, ålderspension samt begravningshjälp. I många länder har dessa funktioner övertagits av statsmakten men andra funktioner kvarstår, till exempel yrkesutbildning, juridisk hjälp och att fackföreningen representerar sina medlemmar på olika sätt kvarstår.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fackföreningar kan spåras tillbaka till 1700-talets Västeuropa, där samhällets i kraftig fart omvandlades från ett jordbrukssamhälle med hantverksbaserad produktion till en kultur som formades av den första industriella revolutionen. Vissa av de förändringar som detta förde med sig, som nya arbetsmetoder och lönepressning[1] utlöste orosmoln hos hantverkarna och skråen som fruktade att deras tryggade arbeten var hotade.

Den snabba utökningen av det industriella samhället drog även med sig kvinnor, barn, lantarbetare och immigranter till arbetsstyrkan, i allt större mängder och till allt fler nya uppgifter. Denna mängd av outbildade och halvutbildade arbetare organiserade sig spontant [2] och skulle senare komma att utgöra en viktig grund för den framväxande fackföreningsrörelsen.

Ursprung och tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Fackföreningar har av vissa betraktats som efterföljare till den europeiska medeltidens skrån, men deras inbördes förhållande är omtvistat.[3] Medeltida skrån fanns till för att försvara och utöka sina medlemmars utkomst, genom kontroll av hantverkets humankapital, och utvecklandet av medlemmar från lärlingar till gesäller till fullärda mästare inom sitt område. De understödde även mobiliteten genom att erbjuda husrum för resande skråmedlemmar på jakt efter arbete. Medeltidens skrån liknande i vissa hänseenden moderna fackföreningar, men i andra hänseenden moderna yrkesföreningar och korporationer.

Skråna var vidare, i likhet med vissa hantverksföreningar idag, högst restriktiva gällande vilka som fick bli medlemmar och släppte bara in yrkesmän som utövade ett specifikt hantverk. Många moderna fackföreningar tenderar att vara inklusiva, och försöker ofta samla in ett så stort antal olika yrken som möjligt, för att på så sätt öka det enskilda fackets makt. Idag kan en fackförening inkludera arbetare från endast en yrkeskategori, kombinera flera närliggande yrkeskategorier eller alla arbetare från ett företag eller industri.

Sedan publicerandet av Sidney och Beatrice Webbs History of Trade Unionism från 1894 har den förhärskande synen på vad fackföreningar är, varit "kontinuerliga sammanslutningar av lönearbetare med syfte att bibehålla eller förbättra deras anställning."[2] En modern definition av den australiska statistikmyndigheten lyder "[en fackförening] är en organisation bestående huvudsakligen av lönetagare, där huvudaktiviteterna innefattar förhandling om löne- och anställningsvillkor."[4]

Historikern R.A. Leeson skrev emellertid i United we Stand från 1921 att:

Two conflicting views of the trade-union movement strove for ascendancy in the nineteenth century: one the defensive-restrictive guild-craft tradition passed down through journeymen's clubs and friendly societies,...the other the aggressive-expansionist drive to unite all 'labouring men and women' for a 'different order of things'...

Bob James har efter historisk research, i sin Craft, Trade or Mystery från 2001, lagt fram synen att fackföreningar är del av en bredare rörelse vid namnet "benefit society", som innefattar medeltida skrån, frimureri, Odd Fellows, "friendly societies" och andra ordenssällskap.

1700-talsekonomen Adam Smith pekade på obalansen i maktförhållandet mellan arbetare och arbetsgivare (deras "ägare" som Smith uttryckte det). I Nationernas välstånd skrev han:

We rarely hear, it has been said, of the combinations of masters, though frequently of those of workmen. But whoever imagines, upon this account, that masters rarely combine, is as ignorant of the world as of the subject. Masters are always and everywhere in a sort of tacit, but constant and uniform combination, not to raise the wages of labour above their actual rate...

When workers combine, masters... never cease to call aloud for the assistance of the civil magistrate, and the rigorous execution of those laws which have been enacted with so much severity against the combinations of servants, labourers, and journeymen.

Som Smith lade märke till var fackföreningar under lång tid olagliga i de flesta länder. Försök att organisera sådana föreningar gav hårda straff, upp till och inklusive dödsstraff. Trots detta började fackföreningar ändå formas och åtnjuta viss politisk makt som efter ett tag resulterade i lagstiftning kring arbetsförhållanden, som inte bara legaliserade fackföreningar utan även slog fast vissa regler kring förhållandet mellan arbetsgivare och organiserade arbetstagare. Även sedan fackföreningar blivit lagliga förekom hårt motstånd, som i fallet med Tolpuddle-martyrerna.

Många betraktar frågan om arbetares rätt att centralisera sina gemensamma resurser som en rättvisefråga, eftersom kapitalägare gör samma sak med sina resurser i form av aktiebolag. Arbetsgivarna i Sverige organiserar sig i arbetsgivarorganisationer.

En mänsklig rättighet[redigera | redigera wikitext]

Rätten att gå med i fackföreningar nämns i artikel tjugotre i fjärde underavdelningen till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som även, i artikel tjugo i andra underavdelningen, slår fast att "Ingen får tvingas att vara med i en förening". Således betraktas både hindrandet och tvingandet av personer att gå med i, eller starta, fackföreningar som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Samma anklagelse kan riktas mot en arbetsgivare som diskriminerar arbetare på grund av medlemskap i en fackförening. Försök av arbetsgivare att förhindra sådant medlemskap hos sina anställda kallas på engelska "union busting".

1800-talets fackföreningar[redigera | redigera wikitext]

The National Labor Union var den första nationellt omspännande fackföreningen i USA. Den grundades 1834 och innefattade många typer av arbetare.[5] Den lyckades dock inte åstadkomma några betydande förändringar. Sedan den förlorade sin stora betydelse blev Knights of Labor den ledande nationella fackföreningen under 1860-talet. Den inkluderade emellertid inte kineser och i synnerhet inte afro-amerikaner eller kvinnor.[6]

Knights of Labor grundades i USA 1869. Med tiden anslöt sig över 700000 arbetare. De motsatte sig barnarbete och krävde införandet av en åtta timmars arbetsdag. De hoppades att deras fackförening skulle ge arbetarna "en rättmätig andel av den rikedom de skapar", mer fritid och mer samhälleliga fördelar i allmänhet. De försökte även grunda kooperativa företag, ägda av arbetarna själva. Även om de motsatte sig strejker, anslöt sig de mest radikala elementen i en stor strejk mot löneförsämringar i järnvägsbranschen 1884. Sedan de vann striden ökade föreningens medlemsantal till över 700 000, men efter bland annat Haymarketmassakern började allmänheten koppla ihop dem med anarkister och kommunister, och medlemskapet rasade.

The American Federation of Labor (AFL) grundades av Samuel Gompers. 1904 hade AFL-anknutna fackföreningar sammanlagt över 1,4 miljoner medlemmar. Under Gompers ledarskap förespråkade AFL en metod som de kallade "business"- eller "enkelt" fackligt arbete, som betonade vikten av kollektiva förhandlingar för att nå sitt mål. Kraven centrerades kring förbättringar av arbetsmiljön, som inkluderade bättre löner, färre arbetstimmar och förbättrade arbetsförhållanden.

I Frankrike, Tyskland och andra europeiska länder har socialistiska partier och anarkister spelat en betydande roll i formandet och uppbyggandet av fackföreningar, särskilt från 1870-talet och framåt. Detta stod i skarp kontrast till fackföreningsrörelsen i USA, men i synnerhet i Storbritannien, där den försiktiga New Model Union dominerade fackföreningsverksamheten fram till mitten av 1800-talet och där fackrörelsen var starkare än den politiska arbetarrörelsen fram till en tid efter grundandet av Labour Party i början av 1900-talet.

De första fackföreningarna i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Första maj-demonstration i Stockholm 1899

I Sverige uppkom de första fackföreningarna i modern bemärkelse under 1870-talet.[7] Ibland räknar man emellertid Typografiska föreningen, bildat redan 1846, som Sveriges första fackförening.[8] Dessa föreningar var i vilket fall som helst uppbyggda kring yrkeskategorier, så att arbetare inom samma yrke slöt sig samman i en gemensam förening. Efterhand växte samarbeten fram mellan fackföreningar inom samma industri och fackförbund bildades. Karaktäriserande för fackförbund är att de organiserar arbetare inom samma industriområde, snarare än utefter specifik arbetsuppgift. Inom LO började man under tidigt 1900-tal att organisera arbetare efter industriförbundsprincipen, det vill säga facktillhörighet på basis av industriområde.[9] Nästa steg i organisationsstrukturen var bildandet av Landsorganisationen, som hade som ambition att sluta samman alla fackförbund i landet. Denna grundades 1898.

Rättsvetaren Axel Adlercreutz har pekat ut en lönelista från 1869 som det första kollektivavtalet i Sverige.[10] Avtalet tillkom i Stockholm efter en strejk bland byggnadsarbetare. Det första rikstäckande avtalet skrevs under 1901 och gällde för typografer.[10]

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Idag fungerar det ofta så att arbetaren betalar en medlemsavgift varje månad till föreningen, som i sin tur anställer administrativ personal, jurister, förhandlare, ger ut tidningar, driver kampanjer och dylikt.

De flesta fackföreningar driver även en arbetslöshetskassa. Det är en organisation som betalar ut pengar till arbetstagare som för tillfället inte har något arbete. Tanken är att hindra att de som har arbete utsätts för en lönepress från de arbetslösa. Detta skulle i sin förlängning innebära ett hot mot kollektivavtalet.

Fackföreningar i världen[redigera | redigera wikitext]

De flesta länder i världen har en eller flera fackliga centralorganisationer som organiserar fackförbund i landet. De flesta fackliga centralorganisationerna är i sin tur medlemmar i någon internationell facklig organisation. Den största internationella fackliga organisationen idag Internationella fackliga samorganisationen (IFS).

I Sverige är de största fackliga centralorganisationerna:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Fraser, W. Hamish (1974). Trade Unions and Society (The Struggle for Acceptance, 1850–1880). New Jersey: Rowman and Littlefield. ISBN 0-87471-514-8  s. 34
  2. ^ [a b] Webb, Sidney; Webb, Beatrice (1920). History of Trade Unionism. Longmans and Co. London  kap I
  3. ^ Trade Unions and Socialism International Socialist Review, Vol.1 No.10, april 1901.
  4. ^ ”Trade Union Census”. Australian Bureau of Statistics. http://www.abs.gov.au/AUSSTATS/abs@.nsf/0/9FCBBF538897395ACA2570EC001A6CED?OpenDocument. Läst 5 augusti 2006. 
  5. ^ American Passages Vol. 1 Eward L. Ayers, et al, s. 288
  6. ^ The American Pageant (Advanced Placement Edition), trettonde upplagan av David Kennedy, Lizabeth Cohen, och Thomas Bailey, 2006, Houghton Mifflin Company, New York
  7. ^ Uppslagsordet fackföreningsrörelsen→Arbetarorganisationer från Nationalencyklopedins internettjänst.
  8. ^ Sveriges första fackföreningsprotokoll från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
  9. ^ Björklund, Anders & Edin, Per-Anders & Holmlund, Bertil & Wadensjö Eskil, Arbetsmarknaden (1996), 2:a upplagan 2004, SNS förlag, sid 245, ISBN 91-7150-797-3
  10. ^ [a b] Nycander, Svante, Makten över arbetsmarknaden - ett perspektiv på Sveriges 1900-tal (2002), SNS Förlag, 2:a upplagan 2008, sid 18, ISBN 978-91-85695-65-2

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Lista på svenska fackförbund

Rätt fackförbund för ditt yrke