Falköping–Uddagårdens Järnväg

Från Wikipedia
Falköping-Uddagårdens Järnväg
Allmänt
PlatsVästergötland
SträckaFalköping-Uddagården
Anslutande linjerNormalspår
Västra stambanan
Södra stambanan
Västra Centralbanan
Organisation
Invigd1883
Nedlagd1981
ÄgareFalköpings kalkbruksbolag
Falköping-Uddagårdens järnvägsaktiebolag -1954
Svenska staten 1954-?
Falköpings kommun ?-
TrafikoperatörVästergötlands Förenade Kalkindustrier
Tekniska fakta
Längd5,2 kilometer
Spårvidd891 millimeter (smalspår)
Linjekarta
Unknown BSicon "LSTR"
Västra stambananSkövde
Unknown BSicon "LSTR" Unknown BSicon "exKBSTa"
5 Uddagården
Unknown BSicon "ABZg+l" Unknown BSicon "xABZgr"
Normalspår 1954-
Stop on track Unknown BSicon "exSTR"
Falköping stad
Unknown BSicon "eBHF" Unknown BSicon "exKBSTe"
0 Falköping Ranten
Unknown BSicon "ABZgl" Unknown BSicon "STR+r"
Unknown BSicon "LSTR" Unknown BSicon "xABZgl"
Södra stambananJönköping
Unknown BSicon "LSTR" Unknown BSicon "exSTR"
Västra Centralbanan
Unknown BSicon "LSTR"
Västra stambananHerrljunga
Källor[1]

Falköping-Uddagårdens järnväg (FUJ) var en järnväg mellan Falköping och Uddagården i Skaraborgs län.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Falköpings kalkbruksbolag fick koncession för en 891 mm smalspårig hästbana 1882 som var färdigbyggd 1883. Koncessionen ändrades till ångloksdrift och allmän godstrafik 1887.[2][3] Innan 1923 bildades bolag Falköping-Uddagårdens järnvägsaktiebolag för banans ägande men trafiken sköttes av Västergötlands Förenade Kalkindustrier som startades 1918.[4][5]

Banan såldes till Svenska staten 1954 samtidigt som den byggdes om till normalspår.[6] Trafiken till Uddagården upphörde 1981[3] men spåret ligger delvis kvar. Banvallen ägs numera av Falköpings kommun[7] och den korta sträckan som är i bruk leder till ett terminalområde i Brogärde som ingår i Skaraborg Logistic Center.

Ett av ångloken, FUJ 1 "Sten Sture", som trafikerade banan finns bevarat vid Skara-Lundsbrunns Järnvägars museum i Skara. Ånglok användes även den första tiden med normalspår innan de ersattes med T21.[6]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Sjölin Magnusson, Kerstin (2001). Uddagårdens kalkbrukssamhälle : människornas liv och traditioner. [Tråvad: K. Sjölin Magnusson]. Libris 8595833. ISBN 91-631-1408-9 
  • Sjölin Magnusson, Kerstin (2006). Uddagårdens kalkbrukssamhälle. D. 2, Mer om människornas liv och traditioner. [Tråvad: Kerstin Sjölin Magnusson]. Libris 10277103. ISBN 91-631-9386-8 

Källor[redigera | redigera wikitext]