Fallviktsmätning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fallviktsmätning är en metod där man med en fallviktsdeflektometer (Falling Weight Deflectometer, FWD) mäter bärigheten i vägar och flygfält. En kraftpuls motsvarande hjultrycket på en tung lastbil anbringas på vägen, varefter beläggningens och underliggande lagers rörelser mäts med ett antal sensorer (geofoner eller seismometrar) på olika avstånd från kraftcentrum [1].

Mätresultaten kan sedan med hänsyn till bland annat yt- och lufttemperatur analyseras för beslut om eventuell förstärkning av vägkonstruktionen [2].

Fallviktsmätning kan även användas för att bedöma om en gata tål att förses med fartgupp. Metoden kan också användas för att mäta hur pass hårdpackad en vägkonstruktion är. Om packningen är otillräcklig, måste konstruktionen packas mer innan de översta beläggningslagren läggs på.

Tillverkare av fallvikter[redigera | redigera wikitext]

De största tillverkarna av fallvikter är följande (andel av världsmarknaden år 2000)[källa behövs]:

  • Dynatest, Danmark (59%)
  • KUAB, Sverige (24%)
  • Grontmij/Carl Bro, Danmark (10%)
  • JILS, USA (5%)
  • Komatsu, Japan (2%)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Deflektionsmätning vid provbelastning med fallviktsapparat, VVMB 112, Vägverket publ 1998:80
  2. ^ Bearbetning av deflektionsmätdata erhållna vid provbelastning av väg med FWD-apparat, VVMB 114, Vägverket publ 2000:29