Fanjunkare (Sverige)

Fanjunkare (förkortning: fj) är en specialistofficersgrad i den svenska försvarsmakten. Graden har funnits i olika former sedan 1806 och går idag in under OR-7 (NATO-kod "Other Ranks").

Fanjunkare (2009-idag)[redigera | redigera wikitext]

Graden återinfördes 1 januari 2009 som en specialistofficersgrad, över översergeant och under överfanjunkare. Tjänsteställningsmässigt är fanjunkaren likställd med kaptenen.^[1] För att kunna befordras till fanjunkare måste man ha tjänstgjort som översergeant i minst fyra år samt bedömts vara lämplig och inneha de kunskaper och färdigheter som krävs för den högre graden.

Gradbeteckning[redigera | redigera wikitext]

I armén används tre stjärnknappar medan man i flottan, amfibiekåren och flygvapnet använder två stycken 8 mm breda guldgaloner.

Armén (fältuniform)
Marinen (fält/sjöstridsdräkt), yrkestecken: operatör
Amfibiekåren (uniform m/87)
Flygvapnet (uniform m/87)

Gradbeteckning på ärm[redigera | redigera wikitext]

Marinen (innerkavaj m/48, mässdräkt)
Amfibiekåren (innerkavaj m/48, mässdräkt)
Flygvapnet (mässdräkt)

Gradbeteckning på huvudbonad[redigera | redigera wikitext]

Armén (fältmössa 90, pälsmössa m/59)
Marinen (skärmmössa m/78, båtmössa m/48)
Amfibiekåren (skärmmössa m/87, båtmössa m/48)

Historik[redigera | redigera wikitext]

Fanjunkare var i Sverige en underofficersgrad som infördes 1806. Graden blev 1833 högsta underofficersgraden i den indelta armén och 1837 i den värvade armén samt från 1936 den näst högsta i den svenska armén efter förvaltare. Vid befälsreformen 1972 blev personer med fanjunkares grad (i artilleriet styckjunkare) utnämnda till antingen löjtnanter eller kaptener beroende på anställningstiden i graden, medan personer med överfurirs och rustmästares grad blev utnämnda till sergeanter eller fanjunkare. När 1983 års befälsordning infördes, utnämndes personer med fanjunkares grad till löjtnanter.

Mellan 1990 och 2008[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1990 och 2008 utnämndes inga nya fanjunkare i Sverige. De få som fanns kvar var:

förordnade i graden som värnpliktiga efter särskild kompetensprövning eller efter befordringskurs inom FBU (nuvarande Försvarsutbildarna),
förordnade i graden i hemvärnet eller
tillhör den snabbt krympande kategorin reservunderofficerare, som huvudsakligen anställts i reserven före 1983 efter förtidsavgång som yrkesunderofficer.
förordnade i utlandstjänstgöring eller annat specialfall

Historiska gradbeteckningar[redigera | redigera wikitext]

Fanjunkaren bar till uniform m/1886 och m/1895 till en början, till skillnad från sergeanten, uniform och gradbeteckning likt för officer. Vid regementen och kårer där officerare bar guld- eller silverbrodyr istället för galon bar även fanjunkaren detta, liksom officersepåletter utan gradbeteckning. Uniform m/1906 var kortlivad, men här bar fanjunkaren på ärmen två smala snören i guld, varpå den översta har en liten ögla. Allt på mellanblått kläde, format som en vinkel med spetsen uppåt. Till uniform m/1910 infördes axeltränsar där fanjunkaren precis som i m/ä-systemet bar axelklaffar för officerare, dock utan gradbeteckning. Till uniform m/1923 infördes det att fanjunkaren till en början skulle ha tre vinklar, medan sergeanten hade två. Redan ett par år senare infördes stjärnknappen m/25 och fanjunkaren skulle då bära en, både till uniform m/23 och m/ä. Vid införandet av uniform m/1939 försvann stjärnknappen och fanjunkaren skulle ha en liten stjärna m/39 likt för kompaniofficerare, med undantaget att de ej bar fyrkantssnöre i bronsfärg runtom klaffen.

Från 1945 infördes en ny modell av stjärnknapp m/45 i bronsfärg. Samtliga underofficerare fick därmed ett uniformt gradsystem vilket används än idag. Sergeant bär en, fanjunkare två och förvaltare tre stjärnknappar. Detta behölls även till uniform m/1952, med skillnaden att samtliga tjänstetecken utfördes i mattförgylld färg istället för bronsfärg.^[2] Till uniform m/1960 gjordes dessa stjärnknappar m/60 förgyllda eller försilvrade, beroende på förbandstillhörighet.^[3] Detta är samma stjärnknappar som används än idag till uniform m/1987.

Sedan 1945 har utförandet för fanjunkarens gradbeteckning i princip varit oförändrad, med undantaget att graden sällan skådades mellan 1972 och 2008. 2009 började den användas igen i och med införandet av specialistofficerarna.