Hoppa till innehållet

Feminismens "sexkrig"

Från Wikipedia
Feminismens "sexkrig"
Barnard College i New York, där en kontroversiell konferens 1982 blev den kanske mest kända händelsen under "sexkriget".

Feminismens "sexkrig" (engelska: Feminist sex wars, sex wars eller porn wars) är en benämning på en konflikt runt sexualitet mellan olika grenar inom feminismen. Det har främst gällt ibland hätska debatter kring sexuella uttryck som pornografi och vissa sexuella aktiviteter, under 1970- och 1980-talet och framför allt i den engelskspråkiga världen. Konflikten stod främst mellan förespråkare för kvinnors möjligheter att skapa egenmakt inom den rådande kulturen (se sexpositiv feminism) och radikal- och kulturfeministiska aktivister som hävdade att en social och kulturrevolution (se även kulturfeminism) var nödvändig.[1] "Kriget" nådde sin höjdpunkt på 1980-talet, när feminister i bland annat USA utkämpade debatter och försökte genomdriva lagar som begränsande sexbranschen och en upplevt sexistisk kultur.

Den hårda debatten var/är ett slags kulturkrig mellan olika feministiska prioriteteringar. Där har den radikalfeministiska världsbilden kring orsakerna till könsmaktsordningen och upprätthållandet av patriarkatet ställts mot mer liberalt feministisk aktivism kopplad till den sexpositiva rörelsen.

Konflikten avstannade delvis under 1990-talet, i samband med att den tredje vågens feminism istället lyfte ett intersektionellt perspektiv med många olika maktordningar. I viss mån återkom den i samband med 2010-talets hårdnande debatter kring sexuella uttryck och mäns våld runt metoo-rörelsen, under den fjärde vågens feminism.[1]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Den andra vågens feminism växte fram som ett resultat av 1960-talets kulturella omvälvningar i bland annat Europa och Nordamerika, och där kvinnor lyfte fram krav på ökade rättigheter i det förändrade samhället. Den sexuella revolutionen förde med sig en friare umgängeskultur, där en bättre tillgång på preventivmedel möjliggjorde fler tillfälliga sexuella relationer och en större synlighet för HBTQ-kulturen. Detta var en liberal och frihetlig utveckling där bland annat sexualiteten gavs större betydelse, inklusive de offentliga uttrycken av den. Som en följd av det öppnare och mer tillåtande samhällsklimatet skedde liberaliseringar i en mängd länders lagar, vilket bland annat gjorde den tidigare förbjudna pornografin laglig och även andra delar av sexbranschen mer synlig och i viss mån accepterad.

Denna liberalisering, parad med hur pornografins tillväxt mestadels gynnade skildringar av mäns sexuella fantasier, ledde till en besvikelse hos delar av 1970-talets feministiska rörelse, omkring resultaten av den sexuella revolutionen. Författare och publicister som Kate Millett, Andrea Dworkin, Gloria Steinem och Alice Schwarzer skrev böcker och startade tidningar (exempelvis Ms. och Emma) där en radikalfeministisk syn på kvinnokampen ofta var tydlig. Tidigt under 1970-talet uttryckte radikalfeministerna åsikten att en uttalad objektifiering av kvinnor och kvinnokroppen i samhället motverkade kvinnors möjlighet att betraktas som likvärdiga männen. Senare under decenniet fokuserades allt mer av arbetet mot att motverka den expanderande pornografiska filmindustrin, vilken ofta betraktades som del av – alternativt reklam för – mäns våld mot kvinnor. Under den andra vågens feminism lades generellt fokus på att motverka just mäns våld mot kvinnor.

Två motsatta perspektiv

[redigera | redigera wikitext]
Andrea Dworkin
Catharine MacKinnon
Ariel Levy beskrev Dworkins och MacKinnons lagförslag som "den enskilt mest konfliktskapande frågan" under det feministiska sexkriget.[2] Andrea Dworkin fångade andan hos den anti-pornografiska sidan av debatten genom sitt berömda yttrande: "Jag är en radikal feminist, inte den kul typen [av feminist]".[3]

De två sidorna i debatten formerades av två motsatta perspektiv:

  • feminister som kraftigt ville begränsa eller helst avskaffa pornografin som fenomen
  • sexpositiva feminister som inte höll med om den andra sidans starkt kritiska syn på en rad sexuella fenomen, inklusive pornografi, erotica i allmänhet, prostitution, lesbiska sexuella praktiker, transkvinnors roll inom den lesbiska gemenskapen och sadomasochism.

Dessa tydliga skiljelinjer på en rad frågor kopplade till sexualitet bidrog till en splittring inom den feministiska rörelsen.[4][5][6][7][8] Många historiker har betraktat det här "sexkriget" som slutet på den andra vågens feminism (som tog sin början runt 1963), men även som ett frö till den tredje feministiska vågen (från början av 1990-talet).[9][10]

Aktivister mot pornografi

[redigera | redigera wikitext]

1976 organiserade Andrea Dworkin demonstrationer mot biovisningar av filmen Snuff i New York, men försök att starta en organisation runt en mer långsiktig feministisk kampanj mot pornografi kom då inte till stånd på östkusten. I Los Angeles ledde dock uppmärksamheten kring Snuff (en film som marknadsfördes som verkligt våld mot kvinnor) till bildandet av föreningen Women Against Violence Against Women (WAVAW), som även kampanjade emot Rolling Stones' album Black and Blue och dess enligt föreningen våldsförhärligande marknadsföring.[11] USA:s feministiska aktivism mot pornografi växte när en liknande organisation (Women Against Violence in Pornography and Media, WAVPM) grundades året därpå i San Francisco; detta följde på en konferens om våld mot kvinnor arrangerad av lokala kvinnojourer. Tidiga medlemmar i den organisationen inkluderade Susan Griffin, Kathleen Barry och Laura Lederer.

WAVPM organiserade 1978 den första nationella konferensen runt pornografi i San Francisco, där man bland annat arrangerade den första "Take Back the Night"-marschen genom staden.[12] Konferensen ledde till ett återuppväckt organiserande längre österut, vilket 1979 resulterade i bildandet av Women Against Pornography (WAP),[13] samt att liknande föreningar och kampanjer kom till på andra ställen runt om i USA.

1983 grundade Page Mellish, en gång medlem i både WAVPM och WAP, Feminists Fighting Pornography för att fokusera på politisk aktivism med målet att begränsa den pornografiska industrin. Andrea Dworkin och Catharine MacKinnon utarbetade vid denna tid civilrättsliga lagförslag som var tänkta att ge personer som "drabbats" av pornografi möjlighet att stämma producenterna.[14]

Sexpositiva feminister

[redigera | redigera wikitext]
Begreppen pro-sex-feminism och senare sexpositiv feminism hämtade inspiration från Ellen Willis.[15]

Från 1979 framträdde den feministiska journalisten Ellen Willis som en av de tidiga kritiska rösterna mot anti-pornografi-feministerna, för vad hon såg som puritanism, moralistisk auktoritarianism och hot mot yttrandefriheten. Hennes essä "Lust Horizons: Is the Women's Movement Pro-Sex?" från 1981 är ursprunget till etiketten pro-sex feminism, senare omformulerad som sexpositiv feminism.[15] I reaktion mot den anti-pornografiska feministiska grupperingen lyfte de sexpositiva feministerna fram sex som en möjlighet till njutning för kvinnor, och man såg den anti-pornografiska argumentationen som i praktiken allierad med den kristna högerns politiska krig mot tillfälligt sex och pornografi.[16]

Tidiga sexpositiva grupper inkluderade Samois, en förening för BDSM-intresserade lesbiska i San Francisco. Bland Samois' medlemmar fanns Gayle Rubin och Pat Califia. 1981 grundades den snarlika organisationen Lesbian Sex Mafia i New York.[17] Dworkins och MacKinnons försök att få sina lagförslag godkända i olika städer ledde till att Ellen Willis 1984 grundade Feminist Anti-Censorship Taskforce (FACT), med skydd för yttrandefriheten som mål. [18] Fem år senare bildades Feminists Against Censorship i Storbritannien, och 1992 grundades Feminists for Free Expression i USA av Marcia Pally, och med Nadine Strossen, Joan Kennedy Taylor, Veronica Vera och Candida Royalle som medlemmar.

Viktiga händelser

[redigera | redigera wikitext]

I oktober identifierade USA:s stora kvinnoorganisation National Organization for Women (NOW) det som kommit att beskrivas som "Big Four". Detta gjorde de genom att markera att pederasti, pornografi, sadomasochism och offentligt sex handlade om "exploatering, våld och brott mot privatlivets helgd", och inte om "sexuell läggning eller sexuella preferenser".[19]

En av de mer ihågkomna konflikttillfällena under denna tid skedde 1982, vid konferensen om sexualitet vid Barnard College (del av Columbia University).[20] Anti-pornografi-feminister hade uteslutits från konferensens planeringskommitté, vilket ledde till att dessa istället arrangerade demonstrationer utanför konferenslokalerna i syfte att klargöra sina åsikter.[21]

Debattämnen

[redigera | redigera wikitext]

De två sidorna i det feministiska sexkriget var oense i ett antal olika frågor. Detta resulterade i intensiva debatter både i och utanför olika publikationer.

Pornografi

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Aktivism mot pornografi

Mot slutet av 1970-talet skiftade mycket av den feministiska rörelsen sitt fokus från lesbisk feminism mot frågor som på andra sätt berörde sexualitet. Pornografi växte inom kort fram som en av de viktigaste problemområdena runt sexualitet, men ämnet väckte också åsikter från olika håll inom de feministiska leden. Där stod aktivister som förfäktade avskaffande av alla typer av pornografi emot "sexpositiva" feminister som såg mediet som del av yttrandefriheten och med möjligheter även för feminister och kvinnor.[22] Anti-pornografi-aktivism utvecklades ur grundläggande argument som visades upp av lesbiska, inklusive runt patriarkala sexuella relationer.[22] Ellen Willis beskrev dessa relationer som "baserade på manlig makt uppbackat av våld".[23] Utifrån det här perspektivet sågs pornografi som skapat uteslutande av män, för män och som en direkt spegling av en könsmaktsordning och sexuella relationer styrda av män.[20][22] En annan tanke som anti-pornografi-feministerna hämtat ur den lesbiska feminismen är att sexualiteten handlar om att skapa ett medkännande band och en långsiktig relation med en annan människa, vilket står i motsats till tron på de sexuella handlingarnas rent fysiska natur.[24]

I sin bok Pornography: Men Possessing Women argumenterade Andrea Dworkin för att pornografins väsen handlar om manlig makt, och att mediet/genren därför enkom är skadlig för kvinnor och deras välbefinnande. Dworkin menade att pornografin är skadlig inte bara via dess framställning utan också i sitt konsumerande, eftersom tittaren kommer att internalisera pornografins misogyna porträttering av kvinnor.[22] Robin Morgan summerade dessa ståndpunkter hos anti-pornografi-feminister, om att pornografi och mäns våld mot kvinnor är sammanlänkade, i sitt uttalande "pornografi är teorin, våldtäkt är praktiken".[25]

Anti-pornografi-rörelsen har kritiserats av de sexpositiva feministerna som en kamp för att undertrycka sexualiteten och öka censuren i samhället.[22] I sin artikel "Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality" definierade Gayle Rubin sexuell frigörelse som ett feministiskt mål, och hon förnekar att anti-pornografi-feministerna skulle tala för alla feminister. Hon har istället framkastat att vad som behövs är en teori runt sexualitet som inte har feministisk koppling.[26] I boken XXX: A Woman's Right to Pornography sammanfattar Wendy McElroy det sexpositiva perspektivet som "fördelarna som pornografin skänker kvinnor väger ofantligt mycket tyngre än någon av dess nackdelar".[27]

Debatten runt pornografi mellan radikala och libertarianska feminister har fokuserat kring beskrivningen av kvinnlig sexualitet i förhållande till den manliga dito, i den här typen av medieuttryck.[28] Radikalfeminister trycker på att pornografin visar upp objektifiering och normalisering av sexuellt våld genom presentationen av specifika sexuella handlingar.[28] Libertarianska feminister är å andra sidan oroad över stigmatiseringen av sexuella minoriteter och den i praktiken krympta möjligheten att utforska olika typer av sexuella handlingar som skulle bli följden av ett avskaffande av pornografi.[28]

Sadomasochism

[redigera | redigera wikitext]

Den huvudsakliga debatten runt sadomasochism och andra BDSM-relaterade praktiker ägde rum i San Francisco. Detta var staden där WAVPM grundades 1977 och där föreningens första politiska aktion var att storma en sexshow på en strippklubb där kvinnor utövade sadomasochistiska handlingar på varandra. Detta var i linje med VAVPM:s uttalade mål att få stopp på alla porträtteringar av kvinnor som "binds, våldtas, torteras, dödas eller förnedras i syft att ge sexuell stimulans eller njutning".[29] Föreningen kampanjade återkommande mot pornografi men var även starkt emot BDSM; man såg denna praktik som ritualiserat våld mot kvinnor och protesterade mot dess användning i lesbiska kretsar.[30] 1978 grundades i staden även Samois, en förening för kvinnor inom BDSM-kulturen som såg deras sexuella praktik som helt förenlig med feministiska principer.[31] Texter på det här temat har författats av afroamerikanska lesbiska feminister som Audre Lorde, Alice Walker, Darlene Pagano, Karen Sims och Rose Mason, där man i regel fördömt sadomasochism som en ofta rasistisk praktik och utan respekt för den svarta kvinnliga livserfarenheten.[32][33]

Prostitution

[redigera | redigera wikitext]

En annan del av debatten i det feministiska sexkriget kretsade kring prostitution. Kvinnorna i det anti-pornografiska lägret argumenterade lika kraftfullt mot prostitution som företeelse, och de menade att företeelsen tvingades på kvinnor som inte hade andra alternativ.

Å andra sidan menade sexpositiva feminister att ovanstående åsikt ignorerade egenmakten hos kvinnor som väljer sexarbete, och de såg inte prostitution som nödvändigtvis del av ett utnyttjande av kvinnor. Carol Leigh, som myntade ordet sex work (sexarbete), noterade att rörelsen för de prostituerades rättigheter växte fram direkt ur kvinnorörelsen. Hon lade även till att "Kvinnorörelsen i USA har alltid varit tvehågsen i förhållande till prostituerade".[34]

Efterspel, andra länder

[redigera | redigera wikitext]

Polariseringen inom den feministiska ideologin under 1970- och 1980-talets "sexkrig" hade långtgående effekter. Min Liu skrev 2011 att "förvirringen i tolkningen av vad som utgör människohandel [för sexuella ändamål] är en direkt konsekvens av den kontrasterande feministiska synen på prostitution".[35]

Enligt boken New Directions in Sex Therapy behövde aktiva inom sexologi och sexterapi under 1970- och 1980-talet hålla en "låg profil". Detta berodde på attacker på det sexologiska fältet från socialkonservativa tyckare och anti-pornografi-feminister.[36]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Den feministiska konflikten i den anglosaxiska världen kan jämföras med liknande utvecklingar i andra länder. I Sverige var stora delar av den feministiska rörelsen – inklusive ledande inom RFSU[37] – på 1980-talet starkt kritiska mot pornografi, samtidigt som man förfäktade erotik (erotica i övrigt) som en positiv kraft.[38] Denna kritik mot sexbranschen i stort hade vissa kopplingar till en vänsterpolitik med kapitalismen som motståndare.[39]

På 1990- och 2000-talet skedde en förändring av ståndpunkterna inom stora delar av den svenska feminismen, där exempelvis idétidskrifter som Bang successivt blev mer sexpositiva i sitt skrivande.[40][41] På 2010-talet skedde återigen en polarisering av debatten, där många i bland annat sociala medier nu fokuserade på kopplingar mellan internetpornografins avigsidor och mäns våld mot kvinnor.[42]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Feminist sex wars, 23 september 2024.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 (på engelska) Snakes and Ladders: Reviewing Feminisms at Century's End. Psychology Press. 2001-12. ISBN 978-0-415-19799-1. https://books.google.se/books?id=vpZ9wZ7W0r4C&q=when+did+the+feminist+sex+wars+end?&redir_esc=y#v=snippet&q=when%20did%20the%20feminist%20sex%20wars%20end?&f=false. Läst 30 januari 2026
  2. ↑ Levy, Ariel. "The Prisoner of Sex". New York Magazine. Sid 4. Läst 5 mars 2026.
  3. ↑ "Dworkin on Dworkin," en intervju ursprungligen publicerad i Off Our Backs, återtryckt i Radically Speaking: Feminism Reclaimed Ed. by Renate Klein and Diane Bell.
  4. ↑ Duggan, Lisa; Hunter, Nan D. (1995). Sex wars: sexual dissent and political culture. New York: Routledge. ISBN 978-0-415-91036-1. https://archive.org/details/sexwarssexualdis0000dugg.
  5. ↑ Hansen, Karen Tranberg; Philipson, Ilene J. (1990). Women, class, and the feminist imagination: a socialist-feminist reader. Philadelphia: Temple University Press. ISBN 978-0-87722-630-7. https://archive.org/details/womenclassfemini0000unse.
  6. ↑ Gerhard, Jane F. (2001). Desiring revolution: second-wave feminism and the rewriting of American sexual thought, 1920 to 1982. New York: Columbia University Press. ISBN 978-0-231-11204-8.
  7. ↑ Leidholdt, Dorchen; Raymond, Janice G (1990). The Sexual liberals and the attack on feminism. New York: Pergamon Press. ISBN 978-0-08-037457-4.
  8. ↑ Vance, Carole S (1989). Pleasure and Danger: Exploring Female Sexuality. Thorsons Publishers. ISBN 978-0-04-440593-1.
  9. ↑ Noterat i:
  10. ↑ Snyder, R. Claire (2008-09). ”What Is Third‐Wave Feminism? A New Directions Essay” (på engelska). Signs: Journal of Women in Culture and Society 34 (1): sid. 175–196. doi:10.1086/588436. ISSN 0097-9740. https://www.journals.uchicago.edu/doi/10.1086/588436. Läst 30 januari 2026.
  11. ↑ Bronstein, Carolyn (2011). Battling Pornography: The American Feminist Anti-Pornography Movement 1976-1986. Cambridge University Press. Sid. 88–97. ISBN 978-0521879927. https://books.google.com/books?id=EYheMTwz2qIC&q=WAVPM+O'Farrell+theatre.
  12. ↑ Currens, Elizabeth Gail (2007). Performing Gender, Enacting Community. University of California, Santa Barbara. Sid. 50. ISBN 978-0549268703. https://books.google.com/books?id=meCq4nEbmggC&q=Take+Back+the+Night+women+against+pornography+conference+1978.
  13. ↑ McBride, Andrew. ”The Sex Wars, 1970s to 1980s”. The Sex Wars, 1970s to 1980s. Arkiverad från originalet den 2012-06-24. https://web.archive.org/web/20120624070426/http://outhistory.org/wiki/The_Sex_Wars,_1970s_to_1980s. Läst 5 mars 2026.
  14. ↑ Demaske, Chris (2011). Modern Power and Free Speech: Contemporary culture and issues of equality. Lexington Books. Sid. 140. ISBN 978-0739127841. https://books.google.com/books?id=OmpCiQ72PCwC&q=dworkin+laws+restricting+pornography.
  15. 1 2 Ellen Willis, Lust Horizons: The 'Voice' and the women's movement Arkiverad 18 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 2015-05-18, Village Voice 50th Anniversary Issue, 2007. Det här är inte Willis' ursprunliga essä men en retrospektiv essä som nämner "Lust Horizons" som ursprunget till termen. En lätt reviderad version av den ursprunliga essän kan läsas i boken No More Nice Girls, pp. 3–14.
  16. ↑ Johnson, Meri Lisa (2007). Third Wave Feminism and Television. I.B. Taurus. Sid. 70. ISBN 978-1845112462. https://books.google.com/books?id=naLP43BtYFAC&q=sex+wars+end+second+wave+feminism.
  17. ↑ ”About us”. lesbiansexmafia.org. Lesbian Sex Mafia. http://lesbiansexmafia.org/about/.
  18. ↑ Boffin, Tina (1996). Stolen Glances in Lesbian Subjects: A Feminist Studies Reader. Indiana University Press. Sid. 121. ISBN 978-0253330604. https://books.google.com/books?id=e0Kx1f3d-BcC&q=feminists+against+censorship+taskforce.
  19. ↑ ”Promiscuous Affections: A Life in the Bar”. Promiscuous Affections: A Life in the Bar. http://www.rbebout.com/bar/1982a.htm.
  20. 1 2 Douglas, Carol Anne (juli 1990). ”Realignment in Feminist Sexual Politics”. Love and Politics : Radical Feminist and Lesbian Theories. San Francisco, CA, USA: ISM PRESS. Sid. 186-7. ISBN 9780910383172.
  21. ↑ McBride, Andrew. ”Lesbian History”. Lesbian History. Arkiverad från originalet den 2012-07-19. https://archive.today/20120719152558/http://sitemaker.umich.edu/lesbian.history/the_sex_wars. Läst 5 mars 2026.
  22. 1 2 3 4 5 McBridge, Andrew. ”Lesbian History: The Sex Wars”. Lesbian History: The Sex Wars. University of Michigan. Arkiverad från originalet den 19 juli 2012. https://archive.today/20120719152558/http://sitemaker.umich.edu/lesbian.history/the_sex_wars. Läst 5 mars 2026.
  23. ↑ Willis, Ellen (1983). In Powers of Desire: The Politics of Sexuality. New York City: Monthly Review. Sid. 460–467.
  24. ↑ Ferguson, Anne (1984). Signs. Sid. 106–112.
  25. ↑ Cavalier, Robert. ”Feminism and Pornography”. Feminism and Pornography. CMU Philosophy Department Web Server. http://caae.phil.cmu.edu/cavalier/Forum/pornography/background/CMC_article.html.
  26. ↑ Rubin, Gayle (1998). Social Perspectives in Lesbian and Gay Studies. New York City: Routledge. Sid. 100–133.
  27. ↑ McElroy, Wendy (1997). XXX: A Woman's Right to Pornography. St Martin's Press. ISBN 978-0312152451. https://archive.org/details/xxxwomansrightto00mcel.
  28. 1 2 3 Ferguson, A. 1984. "Sex War: The Debate between Radical and Libertarian Feminists." Chicago Journals. 10 (1): 106–112.
  29. ↑ Bronstein, Carolyn (2011). Battling Pornography: The American Feminist Anti-Pornography Movement 1976-1986. Cambridge University Press. Sid. 139. ISBN 978-0521879927. https://books.google.com/books?id=EYheMTwz2qIC&q=WAVPM+O'Farrell+theatre.
  30. ↑ Bronstein, Carolyn (2011). Battling Pornography: the American Feminist Anti Pornography Movement 1976-1986. Cambridge University Press. Sid. 287. ISBN 978-1139498715. https://books.google.com/books?id=EYheMTwz2qIC&q=wavaw+oppose+samois&pg=PA287.
  31. ↑ Rubin, Gayle S. (2011). Deviations: A Gayle Rubin Reader. Duke University Press. Sid. 210. ISBN 978-0822349860. https://books.google.com/books?id=BMlJ-REYViwC&q=samois+not+compatible+with+feminism.
  32. ↑ Ruby., Rich, B. (1998). Chick flicks : theories and memories of the feminist film movement. Durham: Duke University Press. ISBN 978-0822321064. OCLC 38535937.
  33. ↑ Rich, B. Ruby; Samois; Linden, Robin Ruth; Pagano, Darlene R.; Russell, Diana E. H.; Star, Susan Leigh; Snitow, Ann; Stansell, Christine; et al. (1986). ”Feminism and Sexuality in the 1980s”. Feminist Studies 12 (3): sid. 525. doi:10.2307/3177911. ISSN 0046-3663.
  34. ↑ Leigh, Carol (juli 2008). ”On the frontline of sex wars”. On The Issues Magazine (Merle Hoffman). http://www.ontheissuesmagazine.com/july08/july2008_10.php. Läst 1 februari 2013.
  35. ↑ Liu, Min (2011). ”Human trafficking and feminist debates: Feminist debates on human trafficking”. i Liu, Min. Migration, prostitution, and human trafficking the voice of Chinese women. New Brunswick, New Jersey: Transaction Publishers. Sid. 37–39. ISBN 978-1-4128-4554-0. Förhandsvisning.
  36. ↑ New directions in sex therapy : innovations and alternatives. OCLC. 2001. ISBN 9780876309674. OCLC 804013010.
  37. ↑ ”Från porrprotester till nyanserade samtal | RFSU”. www.rfsu.se. 27 maj 2024. https://www.rfsu.se/engagera-dig/medlem/medlemsnyheter/arkiv/2020/fran-porrprotester-till-nyanserade-samtal/. Läst 5 mars 2026.
  38. ↑ Israelsson, Linda (20 september 2011). ”Sexpionjär: HANS NESTIUS”. Ottar. https://www.ottar.se/sexpionj-r-hans-nestius/. Läst 5 mars 2026.
  39. ↑ Östergren, Petra (16 oktober 2006). ”De oberörbara”. Magasinet Arena. http://www.magasinetarena.se/2006/10/16/de_oberorbara/. Läst 5 mars 2026.
  40. ↑ Malm, Rasmus (6 mars 2025). ”BANG — älskad, omstridd och saknad”. Ottar. https://www.ottar.se/bang-alskad-omstridd-och-saknad/. Läst 5 mars 2026.
  41. ↑ Risne, Anna; Simonsson, Karin (2012). BANG – SLAGET OM PORREN – En diskursanalys om pornografi på en feministisk arena. Göteborgs universitet. https://gupea.ub.gu.se/server/api/core/bitstreams/4e0b6f3d-9d79-4233-a53f-fa00ad7ea17a/content. Läst 5 mars 2026
  42. ↑ Thurfjell, Greta (3 maj 2017). ”Den svenska porrdöden”. Dagens Arena. https://www.dagensarena.se/magasinetarena/den-svenska-porrdoden/. Läst 5 mars 2026.

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Feminism
Kvinnor · flickor · femininitet
Historia
Socialt
Rösträtt efter land
Olika länder
Generellt
Rörelser
Problemområden
Kända feminister
Relaterat
Kategori Kategori
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Feminismens_%22sexkrig%22&oldid=59199756”