Ferdinand Zellbell d.y.

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ferdinand Zellbell den yngre
Född3 september 1719[1][2]
Stockholm[1], Sverige
Död21 april 1780[1][2] (60 år)
Stockholm[1], Sverige
MedborgarskapSverige
SysselsättningKompositör[3], violinist, dirigent, cembalist, organist, lärare
ArbetsgivareKungliga Hovkapellet (1750–1780)[4]
Storkyrkoförsamlingen (1753–1779)[4]
FöräldrarFerdinand Zellbell den äldre[1]
Redigera Wikidata

Ferdinand Zellbell, vanligen kallad d. y. (den yngre), döpt 3 september 1719 i Stockholm, död 21 april 1780, var en svensk kompositör, hovkapellmästare och organist. Han var son till Ferdinand Zellbell d.ä..

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter läroår hos fadern, blev Zellbell elev till Johan Helmich Roman i Stockholm och Georg Philipp Telemann i Hamburg. År 1736 anslöts han till Kungliga hovkapellet som expectant. Han blev kunglig konsertmästare med hovkapellmästares titel 1750. 1753 tog han över sin fars organisttjänst i Storkyrkan (formellt dock inte förrän vid faderns död 1765). Han följde med Patrick Alströmer till Ryssland 1758. I Stockholm deltog han aktivt i musiklivet, bl.a. inom Frimurareordens musikverksamhet.

Zellbell var en av Kungliga Musikaliska Akademiens stiftare den 7 december 1771. Han blev också invald som en av dess första ledamöter (ledamot nr. 10), samt till direktör för läroverket (1771-1774).

Zellbells huvudinstrument var orgel, klaver och violin. Hans kunnighet och improvisationsfärdigheter var mångomvittnade, men som kompositör tillhör han kanske inte sin tids största. Som sådan var han senfärdig och var inte nyskapande. Han var tilltänkt som kompositör till den första svenska operan, Thetis och Pelée (1773), men budet gick istället till Francesco Antonio Uttini [5].

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

Orkesterverk[redigera | redigera wikitext]

  • 6 sinfonior i C-dur, G-dur, D-dur (2), A-dur och d-moll, inklusive två från operan Il giudizio d'Aminta
  • Sinfonia A-dur
  • Sinfonia C-dur
  • Uvertyrer i d-moll och D-dur
  • Uvertyr från Sveas högtid
  • Introduzzione g-moll
  • Lamento, c-moll (1771)
  • Fagottkonsert a-moll
  • Cellokonsert D-dur (1741)
  • Musica marina al turcheso eller Turkisk watten musique (1762, uppförd 1767), förlorat verk

Verk för klaver[redigera | redigera wikitext]

  • Sonat för cembalo G-dur (från en planerad serie av 12)

Vokalverk[redigera | redigera wikitext]

Opera[redigera | redigera wikitext]

  • Il giudizio d'Aminta (Amintas domslut) (libretto: L. Lazzaroni) (St. Petersburg 1758)
  • Sveas högtid eller Fria konsternas vördnadsoffer åt Dygderna, operabalett (Gustaf Fredrik Gyllenborg) (Stockholm 1774), endast uvertyren är bevarad

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Zellbell, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Levande Musikarv-ID: zellbell-ferdinand, omnämnd som: Ferdinand Zellbell d.y. (1719−1780), läst: 7 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] International Music Score Library Project, omnämnd som: Ferdinand Zellbell Jr., IMSLP-ID: Category:Zellbell_Jr.,_Ferdinand, läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
  3. ^ Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 97522, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Fabian Dahlström, Stadtmusikanten, Organisten und Kantoren im Ostseeraum bis ca. 1850, 2013, s. 422.[källa från Wikidata]
  5. ^ Martin Tegen. Texthäfte till Solokonserter av Agrell, Zellbell och Johnsen. Musica Sveciae MSCD 411

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Musiken i Sverige, band 2, Fischer & Co 1993
  • Sohlmans musiklexikon, band 5. Sohlmans förlag AB, 1979
  • The New Grove Dictionary of Music and Musicians band 20. Macmillan Publishers 1980

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]