Filip VI av Frankrike

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Filip VI, Philippe VI.

Filip VI (franska: Philippe VI de Valois), född 1293, död 22 augusti 1350 i Nogent-le-Roi, var kung av Frankrike 1328-1350. Han var son till Karl av Valois och Margareta av Sicilien.

Efter den capetingiska huvudgrenens utslocknande på manssidan tillföll tronen Filip 1328.

Genast efter sitt trontillträde ingrep han i Flanderns inre stridigheter till stöd för den regerande greven mot de upproriska stadskommunerna. Detta jämte en tvist om Guienne förorsakade en brytning med Edvard III av England. Hundraårskriget utbröt 1337, och däri led Frankrike svåra nederlag. Under Filips sista år härjade digerdöden i Frankrike.

Filip är känd som en ridderlig och tapper kung, men utan påvisbara statsmannaegenskaper och utan kontakt med de borgerliga samhällsskikten. Hans regeringspolitik följde inte företrädarnas administrativa linjer.[1]

Gift 1313 med Johanna av Burgund, (1293-1348).

Barn:

  1. Johan II av Frankrike

Gift 1349 med Blanche av Navarra, (?-1398).

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ludvig IX av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Filip III av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta av Provence
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl av Valois
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jakob I av Aragonien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Isabella av Aragonien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Violanta av Ungern
 
 
 
Filip VI av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl I av Neapel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl II av Neapel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Beatrice av Provence
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta I av Anjou
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Stefan V av Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maria av Ungern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabet Kumanen
 
 
 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Företrädare:
Karl IV
Kung av Frankrike
1328–1350
Efterträdare:
Johan II