Älggräs

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Filipendula ulmaria)
Älgört länkar hit. Älgört kan också vara ett namn på torta.
Älggräs
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
UnderfamiljRosoideae
SläkteÄlggräs
Filipendula
ArtÄlggräs
F. ulmaria
Vetenskapligt namn
§ Filipendula ulmaria
AuktorL. 1753
Utbredning
Växtplatser på Island
Synonymer
Se text
Akvarell av Carl Lindman # Blomställning # Blad från stjälkens bas # Blomma i längdsnitt. Förstoring × 5 # Dito med endast blomaxelns skål, foderbladen och de tillväxande fruktanlagen. Förstoring × 3 # Mogna småfrukter. Förstoring × 5 # En av dessa i längdsnitt med fröet. Förstoring × 8
Akvarell av Carl Lindman
  1. Blomställning
  2. Blad från stjälkens bas
  3. Blomma i längdsnitt. Förstoring × 5
  4. Dito med endast blomaxelns skål,
    foderbladen och de tillväxande
    fruktanlagen. Förstoring × 3
  5. Mogna småfrukter. Förstoring × 5
  6. En av dessa i längdsnitt med fröet.
    Förstoring × 8

Älggräs (Filipendula ulmaria L.) är en ört i släktet älggräs i familjen rosväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Älggräsvippa med hundratals blommor.

Älggräset är en ganska högväxt art (omkring 1 – 1,5 meter), som vanligen inte blommar förrän efter midsommar. De gräddvita blommorna, som har fem kronblad, sitter i breda knippen och är starkt doftande[1] Trots att blommorna saknar nektar lockar doften stora mängder insekter, som bara får pollen med sig. Doften kommer av kronbladens innehåll av doftämnet salicylaldehyd,[2] även kallad spireaolja.[3] Blommorna och bladen luktar olika på grund av att de innehåller olika doftämnen.

Bladen är parvis sammansatta med sågade, lansettlika småblad.[1]

Frukten är en spiralvriden nöt innehållande ett enda frö. Den är fylld med luft, därför kan den flyta på det vatten som ofta finns intill älggräsets växtplatser, vilket underlättar spridning till nya växtplatser.

Förväxlingsarter[redigera | redigera wikitext]

Älggräs kan förväxlas med andra Filipendula-arter, bland annat med brudbröd, Filipendula vulgaris.[1]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Älggräs växer i stora bestånd på fuktiga skogsängar, på försumpade ställen i skogarna (alkärren), vid skuggrika stränder och håller sig envist kvar i de diken, som går genom åkrar och gärden.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Älggräsets utbredningsområde omfattar hela Skandinavien och Finland samt nästan hela Europa och Sibirien.

Finns på ett fåtal platser i Nordamerika, men är troligen inte ursprunglig där.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Om bladen av älggräs gnuggas avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöverns blomdoft. Doftämnet är en benzoloid.[3]

Bladen har för sin väldofts skull använts redan på 300-talet f.Kr. i Grekland; älgörten tillhörde också kelternas heliga örter.[4]

Bin har ett välutvecklat luktsinne, och för att locka svärmande bisamhällen in i en bikupa är ett knep att gnida insidan av den med älggräsblad.

Förr spred man gärna ut blad av älggräs på golvet vid högtidliga sammanhang.[4]

Älggräset har också använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Man har även kryddat portvin och ättika med blommorna.[5]

Av blommorna kan en saft kokas, efter samma recept som fläderblomssaft. De senare åren har allt fler uppmärksammat älggrässaften, flera bloggare[6] [7] har beskrivit saftkokningen på älgört och i specialbutiker finns också saften att köpa.[8] [9]

Medicinsk verkan[redigera | redigera wikitext]

Bladen och blommorna[4] innehåller salicylsyra. En drog gjord på torkade blommor (i den gamla farmakologin benämnt spiræe herba) har inom folkmedicinen använts som smärtstillande och febernedsättande medel.[4] Även svettdrivande.[1]

En dekokt på bladen hjälper mot diarré.[10]

Växtens tidigare vetenskapliga namn Spiraea ulmaria har fått ge namn åt läkemedlet aspirin, resultatet av det tyska läkemedelsföretaget Bayer AG:s utveckling av salicylsyra till acetylsalicylsyra. I dag är acetylsalicylsyra en läkemedelssubstans som fortfarande tillverkas i stor mängd på syntetisk väg.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Latinets Filipendula, av filum ('tråd') och pendere ('hänga'), syftade på de trådar som håller ihop rotknölarna. Artnamnet ulmaria ('almliknande') syftar på att alm och älgört har blad som i någon mån liknar varandra.[4]

Det gamla namnet spiræa är en latinisering av grekiska σπειρα (speira) = spiral, hoprullat, syftande på fruktens form.

Förledet älg kommer från bygdemål "ale" som betyder öl. Namnet älgört har därför inget med älgar att göra. Det ursprungliga namnet är ölgräs där gräs ska tolkas som ört. Således betyder älgört en "ört för öl". Förr i tiden fanns ingen humle i Skandinavien för ölbryggning. Istället användes framförallt älgört (d.v.s. ölgräs).[11]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens Kommentar
Aleskogsgräs [4]
Algräs Uppland Bladens utseende liknar alens blad
Aligräs Svenska Österbotten [12]
Allmycke [4]
Bigräs [4] Man ansåg bin lockas av älggräsets doft, varför man gnuggade bikupans insida med älggräs
Brakä Gotland
Brake, brakebuske [4] Brake är även ett alternativnamn för Brakved, Frangula alnus
Byttgräs, byttogräs [4] [13] Älggräs användes för att rengöra byttor (laggkärl av trä)
Johannisört [4] Detta ska ej förväxlas med (äkta) johannesört, Hypericum perforatum
Kallgräs Växer på kalljord, varmed i äldre tider menades fuktig mark, sumpig mark
Karsyrt Förvrängning av karsört
Karsört, Kars ört
Karsöta
Kassöta Förvrängning av karsöta
Karört
Korosor
Kärrört
Luktört Älggräs har en angenäm doft, och av den anledningen spred förr allmogen ut älggräs på golvet vid fester
Läkblad Används som huskur mot feber och värk. Effekten beror på alggräsets innehåll av salicylsyra
Majblomster Majblomster är även ett alternativnamn för Smörblomma, Ranunculus acris
Majgräs
Manngräs Förväxla ej med Mannagräs, Glyceria fluitans
Mjödört, miodyrt, miödyrt, myodyrt, myödhyrth [4] [5] Användes som smaksättare vid bryggning av mjöd
Persmässgräs [4] Blommar vid tiden för Persmässan
Rönngräs
Spirea Kortform av vetenskapliga namnet Spiræa ulmaria
Vanhävdsört Växten invaderar ofta dåligt skötta kulturmarker – vanhävdsmarker
Vinblom [4]
Älgört Jämtland/Härjedalen
Ölgräs, ölört [4] Alggräs användes vid bryggning av öl eller som krydda i färdigt öl

Beträffande namn med efterleden -gräs kan noteras att man i äldre tider inte över huvud taget använde termen ört. Alla växter som i dag benämns örter kallades då gräs. Termen ört är ett senare tiders påfund. Somliga, egentligen föråldrade namn, har dock hängt kvar än idag, t. ex. just älggräs.

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Basionym Spiraea ulmaria L. 1753

Två underarter till älggräs finns identifierade. Dessa har i litteraturen beskrivits under ett antal olika namn enligt nedan.

subsp. ulmaria[redigera | redigera wikitext]

subsp. denudata [14][redigera | redigera wikitext]




Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] "Älggräs". Den virtuella floran. Läst 11 augusti 2013.
  2. ^ Svenska Akademiens ordbok: Salicyl-aldehyd
  3. ^ [a b] Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 288, [1] Wahlström & Widstrand Stockholm 1917–1926
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] "Älgört". Shenet.se. Läst 11 augusti 2013.
  5. ^ [a b] "älggräs". NE.se. Läst 11 augusti 2013.
  6. ^ ”Älgörtssaft | Anna-Sara”. Anna-Sara. 22 juli 2024. https://jagarinnan.wordpress.com/tag/algortssaft/. Läst 22 juli 2017. 
  7. ^ Wijk, Maria (8 juli 2014). ”Älgörtssaft | Gourmeten”. Gourmeten. Maria Wijk. https://gourmeten.wordpress.com/2014/07/08/algortssaft/. Läst 22 juli 2017. 
  8. ^ ”AlterHedens Gårdsbutik och Rabarberi”. AlterHedens webbplats. AlterHedens Gårdsbutik & Rabarberi. Arkiverad från originalet den 15 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190215050334/https://www.alterhedens.se/halsa-i-bar/algort/. Läst 14 februari 2019. 
  9. ^ Gunnare, Eva. ”Älgörtssaft – Essense of Lapland”. Essense of Laplands webbplats. Eva Gunnare. http://eolapland.se/portfolio-items/algortssaft/?portfolioCats=43%2C44. Läst 22 juli 2017. [död länk]
  10. ^ Christine Grey-Wilson & Jill Coombs: Kryddväxter & läkeörter, Norstedts Förlag AB, Stockholm 1997 ISBN 91-1-970571-9
  11. ^ ”Älggräs”. arkeologerna.com. https://arkeologerna.com/bloggar/tradgardsarkeologi/alggras/. Läst 13 april 2019. 
  12. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 6 [2] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  13. ^ Svenska Akademiens ordbok: Bytt-gräs
  14. ^ (J.Presl & C.Presl) Schübl. & G.Martens, 1834

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]