Finger tapping

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tapping

Finger tapping, eller tapping, är en teknik att spela gitarr och andra stränginstrument och när man 'tappar' använder man bägge händerna på greppbrädan och man använder samma teknik som när man gör en traditionell drill. Drillar på gitarr utförs med bara grepphanden till hela tonskapandet: med hjälp av ett finger på grepphanden slår man an en ton (hårt, bestämt och med en snärt) mellan två band på gitarrhalsen vilket får strängen att ljuda och när den ljuder spänner man strängen med fingret som slog och släpper av som en pilbåge. Detta medför en ny och lägre ton, antingen en lös sträng eller en sträng som man håller med ett ledigt finger som 'ankare' beroende av var på halsen man är. Det vanliga är pekfingret som ankare och drillen utförs med lång eller ringfingret, men allt är tillåtet.

Finger tappning går ett steg längre. Man använder alltså inte bara grepphandens fingrar utan också den tillfälligt lediga andra handen för att hjälpa grepphanden och man spelar med drillar på samma sätt som ovan med allt från 2 till 8 fingrar.

Att använda två händer har några uppenbara fördelar:

  • Man blir inte tillnärmelsevis lika trött i fingrarna av att tappa som att spela traditionella drillar och andra enhandsfigurer.
  • Man kan spela spektakulara figurer som är svåra att matcha med traditionell teknik.
  • Det är roligt och tacksamt att lära sig.

En nackdel, speciellt i början;

  • Det är svårt att låta bli när man väl lärt sig

Tapping har använts långt tillbaka bland basister och gitarrister, men det var Edward Van Halen som i slutet på 1970-talet (Inspirerad främst av Jimmy Page) revolutionerade gitarrvärlden med sin briljanta och snabba teknik. Dels med plektrum, men mest för att han använde sig av tapping, något som ingen annan känd musiker hade gjort på det sättet förut. Man kan säga att tappingen fanns innan, men det var han som gjorde tappingen riktigt känd, och spred den till massorna. Om man vill höra ett förstklassigt exempel på hur tapping kan låta så kan man lyssna på Edward Van Halens solo-spår, Eruption, från Van Halens första skiva, Van Halen (1978).

Tekniken går att spåra så långt bakåt som till violinisten Niccolò Paganini, som använde sig av en form av tapping på sin fiol. I mer modern tid räknas Jimmie Webster till en av de första musikerna som använde sig av tapping på gitarrer. Det är inte bara gitarrer som man kan 'tappa' på. En som gick ett steg längre var Emmett Chapman, skaparen av the Chapman Stick

Se även[redigera | redigera wikitext]