Fjällruta
| Fjällruta | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ranunkelordningen Ranunculales |
| Familj | Ranunkelväxter Ranunculaceae |
| Släkte | Rutasläktet Thalictrum |
| Art | Fjällruta T. alpinum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Thalictrum alpinum | |
Fjällruta (Thalictrum alpinum) är en lågväxt flerårig ört som blir 10–20 centimeter hög. Fjällruta förekommer i högfjällsområden på norra halvklotet, från den Skandinaviska halvön och österut till Sibirien och i vissa bergsområden som Alperna, Pyrenéerna, Kaukasus och Himalaya. Den växer också på Island, Färöarna och Grönland, samt i norra Nordamerika.
I Sverige är den vanlig i fjälltrakterna men förekommer också i skogar nedan fjällen. Den växer på något fuktig kalkrik mark.
Fjällrutan har en gracil, ogrenad stjälk och små blommor som bildar en gles klase. Kronbladen är cirka 3 millimeter långa och har en purpurviolett färg. Pollineringen sker med hjälp av vinden. Vid stjälkens bas finns dubbelt parflikiga blad med spröda, närmast runda småblad.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Fjällrutans artepitet, alpinum, syftar på att den växer i fjälltrakter. Andra äldre svenska namn på fjällruta är fjällängsruta och fjällvera.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 80).