Fladdermusvråk

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fladdermusvråk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
MacheiramphusAlcinus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteMacheiramphus
Westermann, 1851
ArtFladdermusvråk
M. alcinus
Vetenskapligt namn
§ Macheiramphus alcinus
AuktorWestermann, 1851
Utbredning
Distribution Macheiramphus alcinus subspecies.PNG
Röd = M. a. andersonii
Lila = M. a. alcinus
Svart = M. a. papuanus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Fladdermusvråk[2] (Macheiramphus alcinus) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar med egenartat utseende som anpassat sig till att leva av fladdermöss.[3] Den förekommer i tre skilda områden: Sydostasien, Afrika söder om Sahara och på Nya Guinea.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Fladdermusvråken är en medelstor (41–51 cm) rovfågel med egenartat utseende: falklika långa och spetsiga vingar, kort stjärt, spetsig huvudtofs, stora ögon och liten näbb men mycket stort gap. Fjäderdräkten är brunsvart med vitt på strupsidorna och ibland även på buk och kring ögat. I flykten syns ljusa stjärtband och fläckar på handpennorna.[4]

Arten är tystlåten utom vid boet där ett svagt falkliknande "kek-kek-kek..." kan höras.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fladdermusvråk placeras som ensam art i släktet Macheiramphus.[3]. Den har en ovanlig tredelad utbredning fördelad på tre underarter:[3]

Fladdermusvråkens närmaste släktingar är troligen de utseendemässigt avvikande tropiska örnarna papuaörn, harpyja och amazonörn.[6][7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fladdermusvråken hittas lokalt i städsegrön skog och i tät lövskog, ofta på kalkrik mark med tillgång på grottor. Som namnet avslöjar lever den av fladdermöss, framför allt 20-75 gram tunga insektsätande arter, som den sväljer hela.[5]

Fladdermusvråk som jagar.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har en liten världspopulation på endast 1.000 till 10.000 individer. Utbredningsområdet är dock stort och populationsutvecklingen är stabil, varför IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2011 Macheiramphus alcinus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Ferguson-Lees, James; Christie, David A. (2001). Raptors of the World. Houghton Mifflin. ISBN 978-0-618-12762-7. http://books.google.com/books?id=hlIztc05HTQC&lpg=PP1&pg=PP1#v=onepage&q&f=false. Läst 31 januari 2012 
  5. ^ [a b] Kemp, A.C., Kirwan, G.M. & Marks, J.S. (2020). Bat Hawk (Macheiramphus alcinus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52964 12 mars 2020).
  6. ^ Lerner, H.R.L., and D.P. Mindell (2005), Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 327-346.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]