Flicka och hyacinter

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Flicka och hyacinter
GenreDrama
RegissörHasse Ekman
ProducentLorens Marmstedt
ManusHasse Ekman
SkådespelareEva Henning
Ulf Palme
Birgit Tengroth
Anders Ek
Marianne Löfgren
Karl-Arne Holmsten
OriginalmusikErland von Koch
FotografGöran Strindberg
KlippningLennart Wallén
ProduktionsbolagTerrafilm
Premiär6 mars 1950
Speltid89 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Flicka och hyacinter är en svensk dramafilm från 1950, med manus och regi av Hasse Ekman. I huvudrollerna ses Eva Henning, Anders Ek, Birgit Tengroth och Ulf Palme, i större biroller märks Marianne Löfgren och Karl-Arne Holmsten.

Handling[redigera | redigera wikitext]

En ung kvinna lämnar en fest djupt besviken och förtvivlad. Sent på natten vandrar hon ensam genom staden till sin lägenhet. Följande morgon finner städerskan henne hängande död i takkroken. I ett efterlämnat brev till grannarna Anders och Britt Wikner testamenterar hon sina få ägodelar till paret.

Kvinnans namn var Dagmar Brink. Anders Wikner, som är författare, beslutar ta reda på vem hon var och varför hon tog sitt liv. Under sitt sökande stöter han och hans fru ständigt på namnet "Alex"; en mystisk person, som antas vara Dagmars stora kärlek...

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Inspelningen utfördes hösten 1949 vid Sandrew-Ateljéerna i Stockholm med exteriörer från olika platser i Stockholm. För filmfotot står Göran Strindberg.

Filmen premiärvisades den 6 mars 1950 på biograf Royal i Stockholm. Den har visats vid ett flertal tillfällen i SVT.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

Kritik och interpretation[redigera | redigera wikitext]

Premiärrecensenterna hyllade skådespelarinsatserna och regin. Filmen vann Filmjournalisternas klubbs pris 1950. Enligt Svensk Filmdatabas är den en svensk klassiker och Hasse Ekmans bästa.

Verket var en av de första svenska filmer som mer explicit berörde homosexualitet – tidigare filmer hade på sin höjd antytt ämnet. Samtida recensenter intar skilda ståndpunkter. En del förbiser detta inslag helt och hållet. Andra nedvärderar dess betydelse för handlingen. Men några erkänner att det är modigt av Ekman att våga ta upp ett känsligt ämne.

Enligt Lasse Zackrissons dokumentärfilm När molnen skingras (2016) är skildringen inspirerad av sångerskan Ulla Billquists död sommaren 1946. Ekman hade stått Billquist nära och även Henning hade känt henne.[1]

DVD[redigera | redigera wikitext]

Filmen gavs ut på DVD 2007.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ulrika Stahre (5 februari 2016). ”Livet ingen Schlager”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/kultur/article22212632.ab. Läst 6 februari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]