Floresörn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Floresörn
Status i världen: Akut hotad[1]
Nisaetus floris 2012 Indonesia stamp.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteNisaetus
ArtFloresörn
N. floris
Vetenskapligt namn
§ Nisaetus floris
Auktor(Hartert, 1898)
Synonymer
  • Spizaetus floris
  • Spizaetus cirrhatus floris
  • Nisaetus cirrhatus floris
  • Floreshökörn
Hitta fler artiklar om fåglar med

Floresörn[2] (Nisaetus floris) är en akut utrotningshotad fågel i familjen hökartade rovfåglar.[3] Den är endemisk för Små Sundaöarna i Indonesien. Vissa behandlar den som underart till den vida spridda arten orientörn.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Floresörnen är med kroppslängden 60–80 cm i snitt större än den mycket nära släktingen orientörn. Vingbredden skiljer sig också, 43-46,2 cm mot 36,5-42,6 cm. Stora delar av fjäderdräkten är dessutom vit och stjärten har sex, ej fyra till fem, tvärband. En fågel på ön Alor gav ifrån sig en gäll och ljus vissling.[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln återfinns enbart på Små Sundaöarna (Sumbawa, Komodo, Flores och Pulau Palue).[3] Tidigare betraktades mindanaoörnen som en underart.[6][7][8] Vissa kategoriserar floresörnen som underart till orientörn (Nisaetus cirrhatus).[9]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Örnarna i Nisaetus inkluderades tidigare i Spizaetus, men studier visar att de inte är varandras närmaste släktingar.[10]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i tropiska låglänta fuktiga skogar upp till 1700 meters höjd. Nästan inget är känt om dess föda, men antas jaga från sittplats likt sina släktingar. Den har setts fånga ormar på Sumabawa. Även häckningsbeteendet är dåligt känt, men aktiva bon har rapporterats mars–maj och i augusti på Flores.[5]

Status[redigera | redigera wikitext]

Floresörnen har en mycket liten världspopulation uppskattad till endast 100–240 vuxna individer. Den tros också minska mycket kraftigt i antal till följt av skogsavverkning. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som akut hotad.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2013 Nisaetus floris Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 25 mars 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-12
  4. ^ Gjershaug, J.O., Kvaløy, K., Røv, N., Prawiradilaga, D.M., Suparman, U. & Rahman, Z. (2004) The taxonomic status of Flores Hawk Eagle Spizaetus floris. Forktail 20: 55–62.
  5. ^ [a b] del Hoyo, J., Collar, N., Marks, J.S. & Sharpe, C.J. (2020). Flores Hawk-eagle (Nisaetus floris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467346 1 mars 2020).
  6. ^ Gamauf A, Gjershaug JO, Rov N, Kvaly K and Haring E (2005). "Species or subspecies? The dilemma of taxonomic ranking of some South-East Asian hawk-eagles (genus Spizaetus)". Bird Conservation International 15: 99–117. doi:10.1017/S0959270905000080.
  7. ^ Gamauf A, Preleuthner M & W. Pinsker (1998). "Distribution and field identification of Philippine birds of prey: 1. Philippine Hawk Eagle (Spizaetus philippensis) and Changeable Hawk Eagle (Spizaetus cirrhatus)" (PDF). Forktail 14: 1–11.
  8. ^ Preleuthner, M. and Gamauf, A. (1998). "A possible new subspecies of the Philippine Hawk-eagle (Spizaetus philippensis) and its future prospects." (PDF). J. Raptor Res. 32 (2): 126–135.
  9. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  10. ^ Helbig AJ, Kocum A, Seibold I & Braun MJ (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Molecular phylogenetics and evolution 35(1):147-164 PDF

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]