Folke Holmström

Från Wikipedia

Folke Henrik Christopher Holmström, född 5 maj 1902 i Lund, död 14 oktober 1978 i samma stad,[1] var en svensk teolog och författare. Han var son till teologiprofessor Olof Holmström och Signe Heurlin.[2]

Folke Holmström studerade vid Lunds universitet och blev filosofie kandidat där 1923, teologie kandidat 1927, teologie licentiat 1932 och teologie doktor 1935. Han var docent i systematisk teologi i Lund 1934–1939, i teologisk etik med religionsfilosofi från 1956 samt tjänstgjorde som lektor vid högre allmänna läroverket i Linköping 1939–1954 och vid Katedralskolan i Lund 1954–1967. Han var tillsammans med hustrun initiativtagare till Individuell Människohjälp (IM) 1938, och var redaktör för organisationens tidskrift från 1944.[2]

Han gifte sig 1936 med Britta Ringius [2] och fick barnen Stefan 1938, Monica 1940, Helge 1942, Erland 1943, Christopher 1949 och Mikael 1955.[3] Makarna Holmström är begravda på Brunnby kyrkogård.[4]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • 1933 – Det eskatologiska motivet i nutida teologi (doktorsavhandling)
  • 1937 – Uppenbarelsereligion och mystik
  • 1938 - Den kristne inför det totala kriget
  • 1943 – Metodisk inledning till en kristen socialetik
  • 1957 – Medmänsklighet – en väg ut ur nuets kris?
  • 1958 – Kvinnliga präster inom Svenska kyrkan?
  • 1967 – Kyrkans röst och statens, tillsammans med K G Lindelöw

Referenser[redigera | redigera wikitext]