Hoppa till innehållet

Folketingsvalet 1953 (september)

Från Wikipedia
Folketingsvalet i Danmark 1957

← april 1953 22 september 1953 1957 →

179 platser i Danmarks folketing (175 för Danmark, 2 för Färöarna och 2 för Grönland).[1])
90 mandat för att nå majoritet
Valdeltagande80,6%
  Första parti Andra parti Tredje parti
 
Parti Socialdemokratiet Venstre Det Konservative Folkeparti
Mandat före 61 33 26
Erhållna mandat 74 42 30
Andel 41,3% 23,1% 16,8%

  Fjärde parti Femte parti Sjätte parti
 
Parti Det Radikale Venstre Danmarks Kommunistiske Parti Danmarks Retsforbund
Mandat före 13 7 9
Erhållna mandat 14 8 6
Andel 7,8% 4,3% 3,5%

  Sjunde parti Åttonde parti
 
Parti De Uafhængige Tyske Mindretal
Mandat före Ny 0
Erhållna mandat 0 1
Andel 2,7% 0,5%

Mandatfördelning efter valkrets

Statsminister före valet

Erik Eriksen
Venstre

Statsminister efter valet

Hans Hedtoft
Socialdemokratiet

Folketingsvalet 1953 i Danmark hölls 5 juni 1953 och var det första valet efter den nya grundlag som genomförts efter folkomröstningen om Danmarks grundlag och rösträttsålder 1953. Det innebar att det innehöll flera nyheter som val till enbart en kammare (folketinget), sänkt rösträttsålder till 23 år och ett större folketing där både Grönland och Färöarna hade två mandat.

Den sittande regeringen bestod av Venstre och Det Konservative Folkeparti med stöd av Radikale Venstre. Inför valet hade tidigare statsminister Knud Kristensen lämnat Venstre för att bilda De Uafhængige, som motsatte sig grundlagsändringen. Radikales stöd till regering hörde samman med att de var starka förespråkare för den nya grundlagen och var måna om att Venstre och de Konservative skulle kampanja aktivt för den vid folkomröstningen. Allt detta gjorde att utgången av valet var osäker. Valet var det första i Danmark där televisionen var av betydelse. Socialdemokratiet kampanjande på att införa folkpension samt en utbildningsfond.[2]

I slutändan var förändringarna sedan det föregående valet i april små, Venstre och Socialdemokratiet gick bägge fram med omkring en procent, medan Retsforbundet var det enda part som tappade mer än en procent. Då Radikale Venstre inte ville stödja en regering med de konservativa blev resultatet ändå ett regeringsbyte där den nya regeringen leddes av Hans Hedtoft och bestod av Socialdemokratiet med Det Radikale Venstre som stödparti. Innan nästa val kom dock Hedtoft att avlida och ersättas av H.C. Hansen som bildade en ny regering med samma sammansättning.[2]

Parti (partibokstav) Röster Mandat +/-
Socialdemokratiet (A) 894 913 74 +13
Venstre (V) 499 656 42 +9
Det Konservative Folkeparti (C) 364 960 30 +4
Det Radikale Venstre (B) 169 295 14 +1
Danmarks Kommunistiske Parti (K) 93 824 8 +1
Danmarks Retsforbund (E) 75 449 6 -3
De uafhængige (U) 58 573 0
Slesvigsk Parti (S)?? 9 721 1 +1
Övriga 71 0 0
Röstberättigade 2 695 554
Ogiltiga 5 645

(+/-) - Förändring in antalet mandat jämfört med före valet.

Personliga röster

[redigera | redigera wikitext]

Följande kandidater fick flest personliga röster:[3]

  1. Hans Hedtoft (A): 24 124
  2. H.C. Hansen (A): 18 725
  3. Johan Strøm (A): 14 369
  4. Edel Saunte (A): 13 817
  5. Nina Andersen (A): 13 751
  6. Halfdan Hendriksen (C): 13 460
  7. Viola Nørløv (A): 12 820
  8. Erik Eriksen (V): 11 919
  9. Aksel Møller (C): 11 847
  10. Aksel Larsen (K): 8 712
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ ”Mandat” (på danska). Folketingets leksikon. Folketinget. Arkiverad från originalet den 7 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190607094816/https://www.ft.dk/leksikon/mandat. Läst 16 oktober 2025. 
  2. ^ [a b] ”Folketingsvalget september 1953” (på danska). Danmarkshistorien. https://danmarkshistorien.lex.dk/Folketingsvalget_september_1953. Läst 1 november 2025. 
  3. ^ [a b] ”Folketingsvalget 22. september 1953” (på danska). Danmarks Statistik. https://www.dst.dk/Site/Dst/Udgivelser/GetPubFile.aspx?id=20213&sid=valg1953. Läst 29 oktober 2025.