Folkets hus, Stockholm

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Folkets hus fasad mot Barnhusgatan, maj 2005.

Folkets hus i Stockholm är beläget i kvarteret Barnhuset vid Barnhusgatan 12-14 nära Norra BantorgetNorrmalm i Stockholm. Ett nytt Folkets hus planerades redan i början på 1930-talet och nuvarande anläggning uppfördes 1955-1960 efter ritningar av arkitekt Sven Markelius. Vid invigningen 1960 var Stockholms Folkets hus en av de modernaste kongressanläggningar i Europa.

Folkets Hus inrymmer numera, tillsammans med Norra Latin kongressanläggningen City Conference Centre.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

Gamla folkets hus, 1902.

På platsen fanns tidigare fängelsebyggnaden Smedjegården, uppförd 1636 och riven 1896. Här uppfördes sedan gamla Folkets hus, invigt 1901 och rivet 1955, som mellan åren 1910 och 1954 rymde Folkets hus teater. Gamla Folkets hus ritades av arkitektfirman Ullrich & Hallquisth i en amerikainspirerad rundbågstil med klinkerfasad.[1]

Planering[redigera | redigera wikitext]

Planeringen för ett nytt Folkets hus i kvarteret Barnhuset började redan 1933.[2] Efter att gamla Folkets hus vid Barnhusgatan hade blivit för trångt tog Föreningen Folkets hus och fackförbunden i LO kontakt med arkitekt Sven Markelius och gav honom i uppdrag att rita några förslag till en ny byggnad. Den skulle bland annat innehålla möteslokaler i olika storlekar, kongresshall för 2 700 personer, restaurang och en biograf med 1 000 platser. Det var frågan om ett stort projekt.[3]

År 1935 presenterade Markelius flera förslag, bland dem en kubliknande, funktionalistiskt gestaltad byggnadskropp i fjorton våningar som han placerade på västra delen av torget. Dagens Nyheters rubrik löd: ”Folkets hus i funkisstil”. Markelius huvudalternativ var dock en lägre byggnad, på platsen för gamla Folkets hus. I detta förslag inbegrep han hela Norra Bantorget i sin planering. Torget skulle däckas över så att trafiken försvann i en undre våning och en samlingsplats kunde skapas för 30 000 människor.[3] Men de storstilade planerna fick läggas på is, den höga arbetslösheten under 1930-talets stora depression tillät inga projekt av det slaget. Hela frågan om ett nytt Folkets hus i Stockholm fick vila tills efter andra världskriget.[3]

Byggnad[redigera | redigera wikitext]

Folkets hus Stockholm, juni 2012.

År 1945 fick Markelius kontrakt på uppdraget att rita ett nytt Folkets hus, som skulle ersätta det gamla huset på samma plats. Kringliggande mark i samma kvarter behövdes också och hade köpts upp för ändamålet. Den ändrade stadsplanen vann laga kraft i juli 1951.[4] Den är undertecknad av Markelius själv, som då var Stockholms stadsplanedirektör. Projekteringen började samma år och 1955 startade byggarbetena med rivning av den gamla bebyggelsen i kvarteret. Byggentreprenör var det nybildade BPA AB. Arbetet tog tid och måste bedrivas etappvis i takt med att hyresgäster kunde flytta ut.[5] Under några byggnadsetapper hade Markelius även sitt projekteringskontor i huset.

Markelius skapade en byggnad med avancerade konstruktioner, nio våningar över marken och med indragen takvåning. Flera våningsplan anordnades under mark. Anläggningen innehåller en kongressal (numera City Conference Centre) och en teatersal (numera Dansens hus) som delvis ligger över varann. Från gatuplanets entréer, som skyddas av ett långt utkragande skärmtak, leder trappor upp till kongressalen och garderoberna respektive ner till teatern. Taket över kongressalen är upphängt i fem stora betongbågar, man slapp på det viset skymmande pelare.[5] Fasaderna, pelare och andra detaljer är klädda med svart, polerat granit.

Komplexet sträcker sig genom hela kvarteret mot Wallingatan. Härifrån nåddes sceningången till teatern, kontorslokaler och dåvarande restaurangen ”Baldakinen” (idag Scandic Norra Bantorget). Här gestaltades gatufasaderna på olika sätt. Den västra fasaddelen uppvisar en bärande yttervägg med beklädnad av korrugerad aluminiumplåt medan den östra hade beklädnad och fönster som tillverkades av Idesta (ägd av Sigurd Lewerentz) och utgör en av Sveriges första curtain wall-konstruktioner.[5] Lewerentz fick ändra en hel del innan fasaden med sina Idestafönster var på plats.[6] Ursprungligen kombinerades fönstren, som var skjutbara i höjdled, med fönsterbröstningar i råglas och en blågrön gipsskiva bakom. Fasaden har efter en renovering inte kvar sitt tidigare utseende.

Kongresshallen fick konstnärlig utsmyckning med en 450 m² stor keramisk vägg skapad av Signe Persson-Melin och Anders Liljefors. Verket visar vajande fanor och olika hantverkssymboler som motiv. Vid invigningen 1960 var Stockholms Folkets hus en av de modernaste kongressanläggningar i Europa med en kongresshall för 1 500 personer och en simultantolkningsanläggning för fem språk.[7]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Stora Teatern[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Noter
1991 Flott & lagom, revy
Sven Hugo Persson, Kar de Mumma, Calle Norlén, Carl Zetterström, Tomas Tivemark, Katrin Sundberg Thomas Ryberger Premiär 11 september 1991
Birgitta Andersson, Björn Gustafson, Ulf Brunnberg, Dan Ekborg, Charlott Strandberg, Jonas Uddenmyr, My Holmsten, Marianne Ljunggren, Katrin Sundberg, Agneta Goldeus
Koreografi Katrin Sundberg, Scenografi Bengt Fröderberg[8], Kostym Camilla Thulin
1992 Mulliga vitaminer, revy
Calle Norlén, Sven Hugo Persson, Tomas Tivemark Mikael Hylin Premiär 17 september 1992
Birgitta Andersson, Ulf Brunnberg, Triple & Touch, Sharon Dyall, Mi Pettersson, Lars-Göran Persson, Gunilla Backman, Annelie Bäckström, Lena Engman, Cecilia Winkfield
Koreografi Hans Marklund, Scenografi/Kostym Tomas Sjöstedt och Ingegerd Aigner[9]
1996 A Chorus Line[10]
Marvin Hamlisch, James Kirkwood, Nicholas Dante, Edward Kleban Thomas Ryberger Premiär 19 september 1996
Björn Wikström, Jari Törrönen, Per Breitenstein, Karl Dyall, Rennie Mirro, Christian Hughes, Anki Albertsson, Sharon Dyall, Elisabet Edgren, Lena Engman, Liliane Jonsson, Maria Rydberg

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bedoire (2012), s. 143
  2. ^ Hultin (2002), s. 93
  3. ^ [a b c] Rudberg (1989), s. 113
  4. ^ Gällande plan. Diarienr. Pl 3533A, Stadsplan, Laga kraft: 1951-07-27.
  5. ^ [a b c] Rudberg (1989), s. 117
  6. ^ Ahlin (1985), s. 192
  7. ^ Rudberg (1989), s. 118
  8. ^ Lars Linder (13 september 1991). ”Flott och lagom med goda artister”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1991-09-13/249/22. Läst 26 januari 2016. 
  9. ^ Marcus Boldemann (19 september 1992). ”Sällsynta pärlor i platt text”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1992-09-19/255/22. Läst 26 januari 2016. 
  10. ^ Martin Nyström (7 januari 1996). ”'A chorus line' med allvar i”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/a-chorus-line-med-allvar-i/. Läst 29 maj 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]