Folkland
Folkland är vikingatida och medeltida landskap, det vill säga landområden med egen lag och lagman.[1]
Ordet ”landskap” fanns inte i den äldsta fornsvenskan, utan det vanliga ordet för landskap var ”land”,[2] som i pluralis böjs ”flera land”, inte ”flera länder”. Dessutom fanns ordet ”folkland”, som särskilt syftade på de mindre landen i nuvarande Uppland.[3]
I nutida språkbruk har betydelserna av orden ”landskap” och ”folkland” definierats enligt en hierarkisk struktur. ”Landskap” betecknar de idag erkända landskapen, och ”folkland” betecknar mindre landområden inom några av de nutida landskapen. Ordet folkland fyller det praktiska behovet att ha en beteckning för ”landskap inom landskap” i de fall där ursprungliga ”land” slagits ihop till större enheter som Uppland och Småland. Folkland består i sin tur oftast av flera hundare eller flera härad.
Folkland i Uppland
De tre folklanden Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland, som jämte kuststräckan Roden utgjorde nuvarande Uppland, hade vardera en lagsaga och en lagman. De var indelade i hund, senare hundare, därefter härad.
Mellan de tre folklanden, på Mora äng, valdes kungar och hölls kanske också större ting, men tingen hölls vanligen i den egna lagsagan, med egna lagar.
1252 skrev Birger jarl och hans son kung Valdemar Birgersson brev till invånarna i Attundaland, Fjädrundaland och Tiundaland, med uppmaning att de skall erlägga en tredjedel av fattigtiondet till kyrkan i Uppsala.
På 1290-talet tog lagmannen i Tiundaland, Birger Persson till Finsta ett initiativ. Han samlade "tolv redliga män" och tillsammans skrev de en ny gemensam lag, Upplandslagen, som samlade det bästa (?) från de äldre lagarna. Vid tinget därpå, år 1296, stadfästes den nya lagen som gällde i alla folklanden, vilka tillsammans bildade Uppland. Även därefter fungerade folklanden en tid som juridiciella distrikt i speciella frågor.[4]
Folkland i Småland
De små landen i Småland kallas också ”folkland” av forskare.[5] Smålanden är Värend, Finnveden, Njudung, Tveta, Vista, Möre, Handbörd, Aspeland, Sevede, Vedbo, Tjust och Kinda, som nu räknas till Õstergötland.[6]
Källor
- Birgers brev återfinnes i Svenskt Diplomatarium, Riksarkivet
- Larsson, Olle; Johansson Lennart historiker, Larsson Lars-Olof (2006). Smålands historia. Lund: Historiska Media. Libris 10042158. ISBN 91-85377-51-1 (inb.)
Noter
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Folk-land (tryckår 1925)
- ^ Fornsvensk lexikalisk databas, artikeln ”land”. [1]
- ^ Ordet ”folkland” användes om de tre delarna av Uppland när Upplandslagen stadfästes. Se Fornsvenska textbanken – Upplandslagen. [2].
- ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
- ^ Leif Gren, ”Småländska folkland och gravmonument”, Fornvännen 86 (1991), sidorna 265–275. [3]
- ^ Lars‐Olof Larsson, Dackeland. Stockholm 1979.
Se även
- Småland, vilket betyder de små landen.
