Folkomröstningen om pensionsfrågan i Sverige 1957
Folkomröstningen i pensionsfrågan var en folkomröstning som hölls i Sverige den 13 oktober 1957 gällande pensionssystemet.[1]
I omröstningen fanns tre alternativ: linje 1, som förespråkade allmän och obligatorisk tilläggspension, linje 2 som förespråkade frivillig tilläggspension med värdegaranti från staten, samt linje 3 som förespråkade frivillig tilläggspension utan värdegaranti från staten och som uppmuntrades att genomföras av arbetsmarknadens parter.
Socialdemokraterna och Sveriges kommunistiska parti stödde linje 1, Centerpartiet stödde linje 2 och Folkpartiet och Högerpartiet stödde linje 3.
Resultat
[redigera | redigera wikitext]Folkomröstningen fick följande resultat:
| Linje | Antal röster | Andel (%) |
|---|---|---|
| Linje 1: Allmän tilläggspension (ATP) | 1 624 131 | 45,8 % |
| Linje 2: Frivillig tilläggspension | 530 576 | 15,0 % |
| Linje 3: Frivillig tilläggspension genom avtal | 1 251 477 | 35,3 % |
| Ogiltiga/Blanka | 146 681 | 3,9 % |
| Totalt antal röster | 3 552 865 | 100,0 % |
| Rösträttsberättigade | 4 907 701 | |
| Valdeltagande | 72,4 % |
Valsedlar
[redigera | redigera wikitext]De olika alternativens valsedlar var formulerade sålunda:
- Linje 1: Löntagare får lagfäst rätt till tilläggspension, som avpassas efter tidigare lön och behåller sitt värde. Andra förvärvsarbetande - företagare m.fl. - får möjlighet att till begränsat belopp frivilligt försäkra sig för tilläggspensioner, som med garanti av staten behåller sitt värde.
- Linje 2: Löntagare, företagare och andra får möjlighet att till begränsat belopp frivilligt försäkra sig för tilläggspensioner, som med garanti av staten behåller sitt värde.
- Linje 3: Löntagare, företagare och andra får frivilligt försäkra sig för tilläggspensioner, och i gällande lagstiftning genomföres ändringar, som underlättar att tilläggspensionerna utan garanti av staten behåller sitt värde. Anslutningen till tilläggspensioneringen kan ske genom kollektivavtal eller genom andra överenskommelser, enskilt eller gruppvis.
Socialdemokraterna hävdade att deras, Sveriges kommunistiska partis och LO:s linje (obligatorisk och lagfäst tilläggspension) vunnit, eftersom den fått flest procent av rösterna. Centerpartiets linje (frivillig tilläggspension) och Högerpartiets, Folkpartiets och näringslivets linje (tilläggspension genom avtal) fick dock 50,3 procent tillsammans, vilket utgjorde en absolut majoritet. De borgerliga partierna menade därför att linje 2 och 3 (som är mycket lika) vunnit sammanlagt, men det blev ändå linje 1 som man lagstiftade om.
Folkomröstningens efterspel
[redigera | redigera wikitext]Med argumentet att deras linje hade fått flest röster, drev Socialdemokraterna efter folkomröstningen igenom införandet av allmän tilläggspension (ATP), trots att majoriteten för förslaget inte hade varit absolut.[2]
Centerpartiet lämnade därför regeringen, varpå Folkpartiet och Högerpartiet försökte få centerpartisterna att medverka till ett regeringsskifte med Bertil Ohlin (fp) som ny statsminister.[3]
Centerpartisterna var emellertid inte benägna att gå direkt från ett samarbete med Socialdemokraterna till att stödja en borgerlig regering, varför Tage Erlander (s) kunde fortsätta som statsminister för en enpartiregering i minoritet.[4]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:854548/FULLTEXT01.pdf/
- ^ Nationalencyklopedin – ATP-omröstningen. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/atp-omröstningen
- ^ Hylland Eriksen, Thomas. *Den svenska politiska historien: från 1900-talet till idag*. Stockholm: Norstedts, 2002, s. 178–179.
- ^ Sveriges Riksdag – Tage Erlander. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/tage-erlander_050033601961/
