Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige 1980

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
"Linje 2" omdirigerar hit. För linje 2 i tunnelbanesystemen i Paris, Guangzhou och Peking, se Linje 2 (Paris metro), Linje 2, Guangzhou Metro respektive Linje 2 (Pekings tunnelbana).

Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige hölls den 23 mars 1980. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. De olika linjerna motsvarade olika partigruppers syn, men alla innebar avveckling av kärnkraften, Linje 3 i snabb takt, de övriga senast då existerande eller under byggnad varande reaktorer tjänat ut.[1]

Utfallet blev 18,9 procent för Linje 1, (successiv avveckling) 39,1 procent för Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning) och 38,7 procent för Linje 3 (avveckling inom 10 år och satsning på alternativ).

Beslut om folkomröstning[redigera | redigera wikitext]

Thorbjörn Fälldin var statsminister vid folkomröstningen

Beslutet om folkomröstningen togs under det politiska tumult som uppstod efter Harrisburgolyckan 1979 och med en växande opposition mot kärnkraften i Sverige. Alla riksdagspartier ställde upp på kravet på folkomröstning. Det viktigaste politiska skälet för en folkomröstning var att den borgerliga regeringen var oenig internt. Centerpartiet såg en avveckling som en mycket viktig fråga, medan de två andra partierna inte ställde upp på Centerpartiets linje. Man bestämde sig för att ha en folkomröstning och låta den styra, så att frågan inte skulle vara så splittrande för de borgerliga. Socialdemokraterna var också oeniga internt och ställde upp på en folkomröstning.

De politiska partierna i riksdagen sammanträdde i tre dagar för att formulera frågorna i folkomröstningen. Ordförande var statsminister Thorbjörn Fälldin (c). Ingvar Carlsson (s) har i efterhand hävdat att han i sin analys inför förhandlingarna kom fram till att det logiskt sett borde ha funnits fyra linjer. På nej-sidan ville många stänga kärnkraften omedelbart, men man var rädd att förlora många väljare som ansåg att detta skulle få alltför stora ekonomiska konsekvenser. Man samlade sig därför runt ett alternativ som förespråkade tio års avveckling (Linje 3). På ja-sidan fanns de som ville fortsätta att bygga ut kärnkraften. Inget parti vågade dock driva den linjen öppet och den blev därför inte representerad i folkomröstningen. Flera samhällsvetare samt politiker har efterhand erkänt att just avsaknaden av ett ja-alternativ gjorde omröstningen till nära nog en demokratisk charad.[2]

Moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna förde separata förhandlingar för att formulera ett gemensamt ja-alternativ med innebörden att reaktorerna skulle få användas under sin tekniska livslängd, som uppskattades till 25 år. Dessa förhandlingar sprack slutligen främst på grund av att moderaterna inte kunde acceptera tilläggsförslagen: att samhället skulle äga kärnkraftverken och att så kallade övervinster från privat produktion av vattenkraft skulle dras in genom beskattning. Resultatet blev att moderaterna drev Linje 1, folkpartiet och socialdemokraterna Linje 2 och att centerpartiet, kds (nuvarande Kristdemokraterna) och vpk (nuvarande Vänsterpartiet) ställde sig bakom Linje 3.

Folkomröstningen[redigera | redigera wikitext]

Linje 1[redigera | redigera wikitext]

Denna linje företräddes av Moderata samlingspartiet. Kampanjgeneral var Per Unckel. I folkomröstningen röstade 18,9 procent av väljarna på linje 1.

På valsedelns framsida fanns följande text:

"I Sverige är nu sex kärnkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer är färdiga och två är under arbete.

Riksdagen har beslutat att en folkomröstning om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen gäller tre olika förslag.

Jag röstar på förslag nummer 1.

Detta förslag innebär:

Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift."

Observera att denna text är identisk med texten på framsidan av valsedeln för linje 2.

Valsedeln hade ingen text på baksidan.

Linje 2[redigera | redigera wikitext]

Denna linje företräddes av Socialdemokraterna och Folkpartiet. Linje 2 leddes av Hans Blix. I folkomröstningen röstade 39,1 procent av väljarna på linje 2.

På valsedelns framsida fanns följande text:

"I Sverige är nu sex kärnkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer är färdiga och två är under arbete.

Riksdagen har beslutat att en folkomröstning om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen gäller tre olika förslag.

Jag röstar på förslag nummer 2.

Detta förslag innebär:

Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift."

Observera att denna text är identisk med texten på valsedeln för linje 1.

På valsedens baksida fanns följande text:

"Energihushållningen bedrivs kraftfullt och stimuleras ytterligare. De svagaste grupperna i samhället skyddas. Åtgärder vidtas för att styra elkonsumtionen bl.a. för att förhindra direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse.

Forskning och utveckling av förnybara energikällor forceras under samhällets ledning.

Miljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder vid kärnkraftverken genomförs. En särskild säkerhetsstudie görs vid varje reaktor. För medborgarnas insyn tillsätts vid varje kärnkraftverk en säkerhetskommitté med lokal förankring.

Elproduktion genom olje- och kolkondensverk undviks.

Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning."

Den sista punkten var kontroversiell och den viktigaste orsaken till att moderaterna inte ansåg sig kunna ställa sig bakom linje 2.

Linje 3[redigera | redigera wikitext]

Denna linje företräddes av Centerpartiet, KDS[3] och Vänsterpartiet kommunisterna. Linje 3:s ledare var Lennart Daléus.[4] I folkomröstningen röstade 38,7 procent av väljarna på linje 3.

På valsedelns framsida fanns följande text:

"I Sverige är nu sex kärnkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer är färdiga och två är under arbete.

Riksdagen har beslutat att en folkomröstning om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen gäller tre olika förslag.

Jag röstar på förslag nummer 3.

Detta förslag innebär:

NEJ till fortsatt utbyggnad av kärnkraften.

Avveckling av nuvarande sex reaktorer i drift inom högst tio år. En hushållningsplan för minskat oljeberoende genomförs på grundval av

- fortsatt och intensifierad energibesparing

- kraftigt ökad satsning på förnybara energikällor.

Reaktorerna i drift underkastas skärpta säkerhetskrav. Icke laddade reaktorer tas aldrig i drift.

Uranbrytning tillåts inte i vårt land."

På valsedelns baksida fanns följande text:

"Om pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, innebär detta förslag självfallet att omedelbar avstängning skall ske.

Arbetet mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras. Ingen upparbetning tillåts och export av reaktorer och reaktorteknologi upphör.

Sysselsättningen ökas genom alternativ energiproduktion, effektivare energihushållning samt förädling av råvaror."

Röstresultat[redigera | redigera wikitext]

Län Linje 1 Linje 2 Linje 3 Blankröster Summa
Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent
Stockholms län 230 045 25,41 295 837 32,68 350 942 38,76 28 503 3,15 905 327
Uppsala län 25 219 18,0 52 642 37,6 58 051 41,4 4 273 3,0 140 185
Södermanlands län 23 946 16,56 67 192 46,46 48 110 33,27 5 367 3,71 144 615
Östergötlands län 42 343 18,93 95 022 42,49 77 278 34,56 9 011 4,03 223 654
Jönköpings län 29 717 17,06 67 137 38,56 71 314 40,95 5 984 3,44 174 152
Kronobergs län 16 909 17,54 35 669 37,01 40 702 42,23 3 098 3,21 96 378
Kalmar län 23 468 17,30 54 507 40,19 53 568 39,50 4 072 3,00 135 615
Gotlands län 4 161 13,67 10 474 34,41 14 843 48,76 964 3,17 30 442
Blekinge län 15 116 18,12 41 359 49,59 24 141 28,94 2 788 3,34 83 404
Kristianstads län 35 937 23,74 62 629 41,38 47 490 31,37 5 312 3,51 151 368
Malmöhus län 124 584 28,36 190 651 43,40 109 310 24,88 14 745 3,36 439 290
Hallands län 24 695 18,70 45 813 34,69 56 498 42,78 5 059 3,83 132 065
Göteborgs och Bohus län 80 584 19,30 145 791 34,92 177 136 42,42 14 034 3,36 417 545
Älvsborgs län 39 797 16,45 91 748 37,92 101 869 42,11 8 508 3,52 241 922
Skaraborgs län 24 557 16,13 52 248 34,32 70 079 46,03 5 363 3,52 152 247
Värmlands län 25 224 15,02 67 239 41,68 63 929 39,63 4 924 3,05 161 316
Örebro län 21 975 13,79 69 127 43,37 63 162 39,62 5 136 3,22 159 400
Västmanlands län 29 375 20,02 64 666 44,08 46 922 31,98 5 738 3,91 146 701
Kopparbergs län 19 249 11,91 65 725 40,67 71 112 44,00 5 531 3,42 161 617
Gävleborgs län 17 145 10,32 69 911 42,08 74 080 44,59 5 000 3,01 166 146
Västernorrlands län 15 831 10,09 67 923 43,28 68 661 43,75 4 519 2,88 156 934
Jämtlands län 7 250 9,58 31 259 41,30 35 120 46,40 2 058 2,72 75 687
Västerbottens län 13 734 9,81 56 827 40,58 65 938 47,09 3 527 2,52 140 026
Norrbottens län 14 107 9,91 67 948 47,75 56 656 39,81 3 589 2,52 142 300
Hela riket 904 968 18,94 1 869 344 39,12 1 846 911 38,65 157 103 3,29 4 778 326

Tabell över röstfördelningen i folkomröstningen om kärnkraft. Rösterna är uppdelade på län. Respektive linjes bästa respektive sämsta län har markerats.

Efter folkomröstningen[redigera | redigera wikitext]

Barsebäcks kärnkraftverk är den enda anläggning som stängts av efter omröstningen.

Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Man fastnade för denna tidpunkt eftersom Forsmark 3 och Oskarshamn 3, som skulle tas i bruk först 1985, antogs ha en teknisk livslängd på 25 år. Årtalet 2010 var inte formellt en del av någon av linjerna i folkomröstningen, men det kom att användas i kampanjen för Linje 2. Det stipulerade avvecklingsårtalet 2010 har nu passerat, men någon avveckling är inte förestående. Istället röstade riksdagen den 17 juni 2010 ja till att tillåta byggande av nya reaktorer för att ersätta de befintliga, vilket alltså strider mot alla alternativen, framförallt linje 3, vars definitiva tidsgräns för länge sedan löpt ut.

Se vidare texten om kärnkraftsfrågan i Sverige

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kampen om kärnkraften | Populär Historia”. popularhistoria.se. 2006-12-21. http://www.popularhistoria.se/artiklar/kampen-om-karnkraften/. Läst 13 maj 2013. 
  2. ^ Intervjuer Sveriges Radio
  3. ^ Tron bar in i politiken”. Populär historia (Lund) (6): sid. 39. 2010. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/upload/popularhistoria/KristdemokraternaPH_6_10.pdf. Läst 2010-09-22. 
  4. ^ DN: Förlorarna segrade - svensk kärnkraft genom tiderna, läst 100426

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]