Folkskoleseminariet i Göteborg

Folkskoleseminariets byggnad i Annedal.

Folkskoleseminariet i Göteborg eller folkskolelärareseminarium i Göteborg eller Annedals folkskoleseminarium var ett folkskoleseminarium i Göteborg. Seminariet inrättades år 1843 och upphörde år 1963, då det ersattes av lärarhögskolan. Under de inledande decennierna bedrevs seminariet i olika lokaler i Göteborg, men fick år 1877 en egen byggnad vid Övre Husargatan 34 i stadsdelen Annedal. Under åren 1910–1912 genomgick byggnaden en ombyggnad, varvid den fick sin nuvarande utformning.

År 1936 blev seminariet samseminarium och tog in kvinnliga elever och år 1947 fick Göteborg ett kvinnligt seminarium.

Historik

Folkskoleseminariet i Göteborg inrättades år 1842 och började sitt första läsår den 11 januari 1843.

I § 5 i 1842 års folkskolestadga föreskrevs att det "Såväl i hufvudstaden som i hwarje stiftsstad bör af domkapitlet beredas tillfälle för dem, som wilja ägna sig åt folklärarkallet, att i ett seminarium erhålla undervisning i de till detta kall hörande ämnen". Därigenom blev seminarierna domkapitlernas ansvar. Göteborgs domkapitel upprättade ett seminarium för Göteborgs stift och den första åtgärden var att utse en föreståndare. Inspektorn vid Willinska fattigfriskolan vice pastorn Johan Fredrik Lundgren anmälde sitt intresse för tjänsten. Sedan Lundgren styrkt sin kunskap i växelundervisning och styrelsen för Willinska fattigfriskolan tillåtit att Lundgren åtog sig sysslan, samt att styrelsen biföll att skolans lokaler användes av seminariet, förordnade domkapitlet Lundgren till föreståndare den 12 oktober 1842. Riksdagen anslog år 1841 500 rdr bko för varje seminarium, vilket utbetalades till domkapitlet i början av november 1842.

Föreståndaren tog fram ett förslag till reglemente för seminariet, vilket efter revidering antogs av domkapitlet den 25 januari 1843. Reglementet stadgade att elev vid antagande till seminariet skulle ha fyllt minst arton år och att undervisningen delades upp i två terminer – 1 februari till mitten av juni och 15 juli till mitten av december. Elev, som efter två år vid seminariet inte inhämtat de föreskrivna kunskaperna, ansågs sakna anlag för läraryrket och avråddes från yrkesvalet. Undervisningen delades upp i teoretisk och praktisk.

Willinska fattigfriskolan

Åren 1843–1846 inrymdes seminariet i Willinska fattigfriskolan vid Stampgatan.

Genom att Lundgren förordnades till föreståndare för seminariet, kom det att inrättas i Willinska fattigfriskolan på Stampen. Denna hade inrättats år 1767 av pastorn, magister Johan Willin. Ursprungligen låg den nära fattighuset, men år 1775 köptes ett eget hus vid Stampgatan 32–34. Byggnaden förstördes i en brand år 1830, men en ny byggnad stod färdig år 1835 och ombyggdes år 1853. I denna byggnad inrymdes seminariet, för vilket Lundgren inköpte bänkar, bord och andra inventarier. De praktiska övningarna bedrevs i skolan, vilken var känd som en av de bästa växelundervisningsskolorna i landet. Seminarieverksamheten bedrevs i Willinska skolan från och med den 11 januari 1843 till och med utgången av år 1846, då Lundgren blev lärare vid Prins Oscars skola och seminariet följde med dit.

Prins Oscars skola

Under åren 1847–1859 bedrevs seminariet i Prins Oscars skola vid Kaserntorget 7.

Prins Oscars skola var belägen vid Kaserntorget 7 och upprättades ursprungligen för soldatbarn vid Götha Kungliga Artilleriregemente. Lundgren var bataljonspredikant vid Garnisonsförsamlingen. Skolan kunde efter insamlingar bland officerare och andra vid regementet, samt allmänheten, öppna år 1810 och var uppkallad efter arvprinsen Oskar. Skolbyggnaden vid Kaserntorget invigdes år 1824 och tog emot omkring 100 barn. Växelundervisning infördes vid skolan på 1820-talet.

Seminariet bedrevs vid Prins Oscars skola från och med år 1847 till och med år 1859, då Lundgren blev kyrkoherde i Slättåkra. År 1853 anställdes Johan Lind som lärare vid skolan och Lundgren anlitade honom som biträdande lärare i seminariet. Stadens folkskolor förenades under en gemensam styrelse, Allmänna folkskolestyrelsen, år 1857, varvid Lind blev ordinarie lärare vid Göteborgs folkskolor. Seminariet flyttade från Prins Oscars skola då den flera timmar om dagen användes av folkskolan.

Fattighuset

Under åren 1860–1862 hyrde seminariet ett större rum i Gamla fattighuset på Stampen.

Domkapitlet anställde vid slutet av år 1859 Carl Edvard Hagstedt som föreståndare och hade förhandlat med "Directionen för Götheborgs Fattigförsörjning" (fattigvårdsstyrelsen) om att hyra ett större rum i "Försörjningshusets andra våning". Försörjningshuset låg på Stampen, intill Mölndalsån, och var det gamla försörjningshuset. Nya Arbets- och Försörjningshuset hade blivit färdigt år 1856 och låg vid Drottningtorget. I det nya försörjningshuset hyrde Allmänna Folkskolestyrelsen en stor sal i första våningen åt gården och tre rum i andra våningen. Den stora salen användes som folkskola, i vilken växelundervisning bedrevs, och blev seminariets övningsskola.

Den 16 oktober 1861 skrev direktionen för fattigförsörjningen till domkapitlet och meddelade att den på grund av omorganisation av fattigförsörjningsinrättningen inte längre kunde undvara rummet, varför de sade upp avtalet och rummet skulle vara lämnat senast den 30 juni året efter. Domkapitlet uppmanade Hagstedt att söka en ny lämplig lokal och från och med höstterminen 1862 höll seminariet till i två rum i "jordvåningen" i södra flygeln på läroverkshuset vid Hvitfeldtsplatsen (Latinläroverkets gamla byggnad), vilket invigdes den 29 september 1862.

Domkapitlet beslöt den 11 november 1863, efter förhandlingar med direktionen för Prins Oscars skola och Göteborgs Allmänna folkskolestyrelse, att den praktiska lärarutbildningen skulle ske i Prins Oscars skola. Villkoren var att skolans undervisningsmetod och övriga anordningar inte fick rubbas och att kontroll av undervisningen och ordningen skulle utföras av inspektorn över stadens skolor, vilket Hagstedt motsatte sig, då han ansåg att seminariets föreståndare borde ansvara för skolans huvudledning. Han godtog dock villkoren, då han snart skulle avgå och tillträda befattningen som kyrkoherde i Wessige år 1864.

Drottninggatan

Seminariet hade 84 elever och behövde lokaler för omkring 100 elever, varför den nytillträdde rektorn Sven Abraham Leffler i en skrivelse till domkapitlet i juni 1864 föreslog att två rum i C J Meijerbergs privatskola vid Drottninggatan skulle hyras. I september samma år skedde inflyttning på Drottninggatan 70, där Meijerbergska Läroanstalten, Slöjdföreningens skola och Göteborgs Handtverksskola låg. År 1865 flyttade de andra skolorna och seminariet fick större lokaler och från höstterminen en egen övningsskola. På tredje våningen bodde rektor Leffler. År 1869 förnyades kontraktet för lokalerna och rektorsbostaden. När det år 1870 anordnades en särskild småskola, vilken inrymdes i ett av rummen, försvårades seminariets undervisning, då övningarna i sång och musik störde annan undervisning, vilka därför kom att förläggas till kyrksalen i Nya Arbetshuset (fattigvårdsinrättningen vid Drottningtorget). Gymnastikundervisningen bedrevs i Göteborgs högre elementarläroverks gymnastiklokal.

Med 100 seminarieelever och 50 barn blev förhållandena för seminariet svåra, varför Leffler år 1871 skrev till domkapitlet och hemställde att de skulle gå till Kungl. Maj:t och anhålla om ett eget läroverkshus. En möjlighet, som föreslogs, var att flytta till Nya Varvet, vilket skulle medföra fördelar i form av naturskön trakt, fält för trädgård och exercis, samt att "Eleverna blefvo ock aflägsnade från stadens förförelser och farliga kammarlif, ofta i närheten af lastens kyffen". Kungl. Maj:t biföll inte domkapitlets begäran, då det inte fanns medel för kostnaderna, bland annat ökade löner till lärarna till följd av förlorade fördelar och extrainkomster de hade i staden. Seminariet skulle därför tillsvidare inte ta in fler än 100 elever och lokaler skulle hyras i staden.

Seminariet kom år 1871 att hyra lokaler i det intilliggande Drottninggatan 68, till vilket det togs upp en direkt genomgång från de gamla lokalerna. Övningsskolan kom därmed att få gott om utrymme och lärarna fick en samlingssal. Leffler tillstyrkte hyran av de nya lokalerna, men framhöll samtidigt att frågan om ett eget läroverkshus inte skulle ges upp. Hyreskontrakten förnyades år 1874, varvid medel till reparationer beviljades av av Kungl. Maj:t.

Sahlgrenska sjukhuset

Under 1877 höll seminariet tillfälligt till i det tidigare Sahlgrenska sjukhuset.

En ny seminariebyggnad var under uppförande och skulle kunna tas i bruk den 1 april 1877, men då dessa ännu var fuktiga, och hyreskontraktet för Drottninggatan gick ut samma datum, hyrdes lokaler i det tidigare Sahlgrenska sjukhuset vid Östra Hamngatan–Spannmålsgatan för perioden 1 april–1 oktober 1877.

Slottsskogslägenheten

Folkskoleseminariet gamla byggnad år 1902.

För att finna en lösning på seminariets behov av ett eget läroverkshus lämnade domkapitlet den 16 maj 1866 en skrivelse till magistraten. I den hänvisades till att folkskolelärarseminariet på grund av en kunglig kungörelse från 1864 fått utvidgad verksamhet, med fler lärare och 115 elever höstterminen 1865, vilka år 1866 ökat till 118 elever, och man hemställde om en tomt, med mark för en trädgårdsanläggning om minst ett tunnlands storlek, som skulle upplåtas kostnadsfritt, för uppförande av en ny läroverksbyggnad. Skrivelsen överlämnades av magistraten till stadsfullmäktige, som tillsatte en särskild beredning, vilken skulle yttra sig över ansökningen. I beredningen ingick Edvard Samuel Fagerberg, August Kobb och Leffler. Ärendet blev vilande under sex år, troligen till följd av att regeringen prioriterade uppförande av läroverkshus i andra städer: Linköping (1865), Skara (1868), Växjö (1872), samt Karlstad och Göteborg (1875).

I oktober 1872 lade Leffler fram ett förslag om en tomt, då staden löst in besittningsrätten av ett stycke mark från ägaren av landeriet Anneberg. Domkapitlet skrev därefter till stadsfullmäktige och begärde tomten om 3 tunnland. Drätselkammaren tillstyrkte att tomten uppläts kostnadsfritt, dock att staden hade kvar äganderätten. Stadsfullmäktige biföll förslaget den 27 februari 1873. Domkapitlet anhöll därefter hos Kungl. Maj:t att få bemyndigande att mottaga tomten, samt hemställde om medel för bygget. Ritningar för byggnaden hade uppgjorts och kostnadsförslag framtagits av byggmästare P J Rapp. Ritningarna följde P U Stenhammars normalritningar för seminariebyggnader. Kostnaderna beräknades till 87 500 rdr rmt plus kostnader för anordningar för uppvärmning och luftväxling. I kungligt brev av den 1 oktober 1875 framgår Kungl. Maj:ts beslut.

Två anbud inkom – från J P Rapp och från L N Tinnberg – av vilket Tinnbergs om 77 000 kronor var lägst och antogs. Till följd av ändringar genom Kungl. Maj:ts beslut höjdes anbudssumman till 79 840 kronor. Domkapitlet träffade en överenskommelse med Tinnberg den 10 april 1876. Arbetet skulle starta omedelbart och undervåningen med lärosalar skulle vara färdiga att tas i bruk den 1 april 1877.

Byggnaden bestod av tre plan – källarvåning, första våningen och rektorsvåningen – och hade två flyglar, vilka gick genom källarvåningen och första våningen. Trädgårdsmästarbostaden om två rum och kök var belägen i källarvåningen. I den norra flygeln fanns högtidssal och vaktmästarbostad, medan övningsskolans lokaler, med ett rum för småskoleavdelningen och ett för folkskoleavdelningen, inrymdes i den södra flygeln. Tre klassrum och ett samlingsrum för lärarna fanns mellan flyglarna. Rektorsvåningen bestod av sex stora rum och ett kök.

Ombyggnad

Under ombyggnaden av seminariebyggnaden åren 1910–1912 hyrdes lokaler i Gamla högskolan vid Kungsportsavenyen.

Under tiden höstterminen 1910 till vårterminen 1912 skedde en ombyggnad av seminariebyggnaden till dess nuvarande utseende. Seminariet hyrde under den perioden in sig i Gamla högskolan vid Kungsportsavenyen, vilken hade goda utrymmen för seminariet. Seminariet leddes vid denna tid av K A Westling. Han hade tillträtt som rektor år 1907 och gjorde samma år en skrivelse till domkapitlet om behovet av att modernisera lokalerna, bland annat genom att göra övningsskolans mönstergilla och trevliga, samt att ha lokaler för teckningsundervisning, bibliotek och laboratorier. Domkapitlet hemställde hos Kungl. Maj:t om att undersöka möjligheterna för om- och tillbyggnad av lokalerna. Resultatet blev att en nästan fullständig nybyggnad skulle uppföras till en kostnad av 429 000 kronor. Medel beviljades av Riksdagen år 1909 och byggnadsarbetet inleddes den 4 augusti 1910 och var i det närmaste klart till höstterminens början år 1912.

Det av Westling framtagna förslaget avsåg ett enkelseminarium, men täckte även ett dubbelseminarium. En begränsning fanns dock i att man var bunden av den gamla skolans grundplan, vilket gjorde att övningsskolans lokaler kunde vara 5–6 mot behovet 8–9. Resultatet blev att lokaler för övningsskolan behövde hyras vid Övre Husargatan mitt emot seminariet och senare i Viktoriaskolan och därefter involverades stadens folkskolor i utbildningen. Den ursprungliga planen var att behålla så mycket som möjligt av den gamla skolans murar, men detta frångicks och endast en mindre del av de gamla grundmurarna användes. Arkitekt för bygget var Gustaf Hermansson. Inredningen beräknades till 78 000 kronor, vilket Riksdagen minskade till 71 000 kronor, vilket gjorde att en stor orgel fick strykas från förslaget. Klädhängare i mässing ansågs som lyx, men anslaget kom att räcka, då inredning tillverkades vid fängelserna i Härlanda och Karlstad till en lägre kostnad än beräknat. Westling kunde därmed låta bygga även orgeln. Invigning skedde år 1913 och förrättades av statsrådet Fridtjuv Berg, som varit elev vid seminariet åren 1874–1875.

Förslag till tillbyggnad utmed Seminariegatan togs fram med ritningar av arkitekt Hermansson år 1913, men bygget kom inte att genomföras, då första världskriget kom emellan. År 1936 lade rektor Walli fram behovet av utökade lokaler till följd av omvandlingen till samseminarium och utökning av övningsskolan från 8 till 11 avdelningar. Byggnaden skulle sträcka sig från gymnastikbyggnaden längs Seminariegatan. Kungl. Maj:t beviljade 251 000 kronor till Byggnadsstyrelsen för genomförandet, men andra världskriget kom emellan.

Läsåret 1923–1924 avskaffades klassrumssystemet och istället infördes ämnesrum, vilket medförde en besparing av lokalerna, så att biblioteket fick läsrum och övningsskolan fick fler klassrum.

Lärarhögskola och avveckling

Riksdagen antog 1954 en proposition om en första lärarhögskola, vilken inrättades i Stockholm höstterminen 1956. År 1959 antog riksdagen en proposition om att inrätta en andra lärarhögskola i Malmö, vilken började verksamheten provisoriskt hösten 1960. År 1961 lade en grupp sakkunniga fram betänkandet "Lärarhögskola i Göteborg och övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning vid lärarhögskola" i vilket föreslogs en ämneslärarutbildning med en utbildningstermin vid lärarhögskolan, följd av en termins handledd praktik vid skola. Det var en kortare utbildning än de tre terminer, som gavs vid lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö, med syftet att minska den ökande lärarbristen. År 1962 beslöt riksdagen att inrätta en tredje lärarhögskola i Göteborg, vilken provisoriskt förlades till folkskoleseminariet i Annedal, med start hösten 1962. När lärarhögskolan i Göteborg inrättades, avvecklades folkskoleseminariet i Annedal från år 1963.

Seminarielärarnas kompetens

I det första reglementet för folkskollärarseminarierna i riket år 1862 föreskrevs i kompetensvillkoren för lärarna lämplighet för tjänsten, gudsfruktan och hedrande vandel. År 1864 fick seminarierna utvidgad verksamhet, varvid stadgande om kompetens kom i ett kungligt brev och ytterligare kompetensvillkor kom i 1865 års reglemente. Tjänstetitlarna rektor och adjunkt infördes i och med 1865 års reglemente. För rektorstjänst krävdes filosofie kandidatexamen, eller att man på annat sätt fått motsvarande kunskaper, samt att man hade undervisningsskicklighet. För adjunktstjänst skulle man ha avlagt godkänd studentexamen eller avgångsprövning vid högre elementarläroverk, tjänstgjort som lärare vid offentligt elementarläroverk eller seminarium under minst ett år, samt genomgått godkänt undervisningsprov inför det konsistorium, som seminariet löd under. Den första icke-teologen som rektor var Bror Asplind år 1943.

År 1873 skärptes kompetensvillkoren för adjunkter, så att filosofie kandidatexamen, eller examen inför teologisk fakultet, krävdes. År 1886 infördes bestämmelse om provårskurs. Kravet på föregående tjänstgöring höjdes år 1905 till två år. Från år 1919 krävdes lektorskompetens i det eller de ämnen, som tjänsten omfattade.

Elever

Folkskoleseminariet i Göteborg var manligt, men år 1846 avlade två kvinnliga elever examen, efter Kungl. Maj:ts medgivande och domkapitlets bifall. År 1859 inrättades två kvinnliga seminarier – i Stockholm och Skara. År 1936 blev folkskoleseminariet samseminarium och tretton kvinnliga elever togs in. År 1947 fick Göteborg ett kvinnligt folkskoleseminarium.

Skolledare

Rektorer (föreståndare)

• Johan Fredrik Lundgren (föreståndare 1842–1859)
• Carl Edvard Hagstedt (föreståndare 1860–1864)
• Sven Abraham Leffler (föreståndare (förordnad 1862, tillträdde 1864) 1864–1865, rektor 1865–1886)
• Samuel Nygren (rektor 1887–1906)
• Karl Arvid Westling (rektor 1907–1929)
• Gustaf Pontus Walli (rektor 1930–1943, inspektor 1943–1952)
• Bror Asplind (rektor 1943–1949)
• Rikard Lindahl (rektor 1949–1962)

Inspectores

• Anders Theodor Bruhn (1862–1864)
• Edvard Samuel Fagerberg (1864–1870)
• Carl Johan Sundström (1870–1895)
• Carl August Adam (1896–1900)
• Johan Niklas Åkermark (1901–1902)
• Axel Emanuel Friedlander (1903–1914)
• Magnus J N Wieselgren (1915–1924)
• Theodor Wilhelm Tiedje (1925–1933)
• Gustaf Carl Ljunggren (1933–1936)
• Torgny Karl Segerstedt (1937–1941)
• Bengt Olof Nystedt (1941–1942)
• Gustaf Pontus Walli (1943–1952)
• Ernst Birger Jungen (1952–)

Referenser

Källor

• Marklund, Sixten (1989). Skolsverige 1950-1975 D. 6 Rullande reform (1. uppl.). Stockholm: Liber/Utbildningsförl. Libris 234345. ISBN 9140704890 
• Sjöholm, L. Gottfrid (1957). Folkskoleseminariet för manliga elever i Göteborg 1843-1956. Göteborg: Folkskoleseminariet. Libris 23804 
• Folkskolelärareseminarium i Göteborg i Torsten Uggla, Svenskt porträttgalleri (1901), volym XII:3. Lärarekåren i Lunds, Göteborgs och Kalmar stift