Tredje folkungaupproret

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Folkungaupproret)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tredje folkungaupproret
PlatsStartade i Skaratrakten, vidare till borgen Gälakvist, borgen i Jönköping
Datum1278–1280
KaraktärVäpnat uppror, samlad här av Folkungar
Part IFolkungar
Part IISvenska kungen
Ledare IJohan Filipsson (Aspenäsätten)
Ledare IIMagnus Ladulås
SyfteUppror mot Magnus Ladulås, minska Ingemar Nielsens makt
ResultatUpproret slogs ner
DödaDanske riddaren Ingemar Nielsen dödades på borgen Gälakvist
FälldaUnder sensommaren 1280 avrättades Johan och hans bror Birger samt deras systerson Johan Karlsson. Även Valdemar Birgersson tycks ha blandats in på något sätt, och han fick för en tredje gång avsvära sig kronan
ÖvrigtEn trupp skall dessutom ha gått till angrepp mot Norge, och den norska ledungsflottan skall ha behövt sammankallas
Folkungatiden
Sveriges historia 1250-1389

Föregås av Förhistorien

Valdemar Birgersson 1250-1275

Magnus Ladulås 1275–1290

Birger Magnusson 1290–1318

Magnus Eriksson 1319-1364

Albrekt av Mecklenburg 1364–1389


Fortsättning:
Sverige under Kalmarunionens tid

Folkungaupproret (ibland Tredje folkungaupproret) var ett uppror 1278–1280 mot den svenska kungen Magnus Ladulås, lett av folkungar.

Upproret förefaller ha börjat i trakten av Skara, under ledning av Johan Filipsson (Aspenäsätten) som redan under Valdemar Birgersson varit en orosstiftare. Till en början var upproret lyckosamt: drottning Helvig tvingades söka skydd i ett kloster, drottningens far, Gerhard I av Holstein, togs till fånga och fördes till Ymseborg, och den danske riddaren Ingemar Nielsen, som stod kungen nära, dödades på borgen Gälakvist. Borgen i Jönköping belägrades. En trupp skall dessutom ha gått till angrepp mot Norge, och den norska ledungsflottan skall ha behövt sammankallas.[1]

Enligt Erikskrönikan skall upproret ha avslutats när kungen tog till list och lyckades lura upprorsmännen till Gälakvist och fångade dem där. Under sensommaren 1280 avrättades Johan och hans bror Birger samt deras systerson Johan Karlsson. Även Valdemar Birgersson tycks ha blandats in på något sätt, och han fick för en tredje gång avsvära sig kronan.[1]

Enligt Erikskrönikan skall upproret ha startat på grund av kung Magnus förkärlek för utländska män, och i synnerhet för hans uppskattning av herr Ingemar, som skall ha fått gifta sig med hans släkting. [2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Harrison 2002, s. 217
  2. ^ Erikskrönikan 1993, s. 61

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]