Football League First Division 1964/1965

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Football League First Division 1964/1965
Säsong1964/1965
VinnareManchester United (klubbens 6:e ligatitel)
NedflyttadeWolverhampton Wanderers
Birmingham City
Europacupen 1965/1966Manchester United
Cupvinnarcupen 1965/1966Liverpool (FA-cup-vinnare
West Ham United (regerande mästare)
Mässcupen 1965/1966Leeds United
Chelsea
Everton
Statistik
Spelade matcher462
Totalt antal mål1543 (3,3 per match)
Bästa målgörareAndy McEvoy (Blackburn Rovers), 29
Jimmy Greaves (Tottenham Hotspur), 29 [1]
Största hemmavinst7-0, Manchester UnitedAston Villa (24 okt 1964)
Största bortavinst1-6, Birmingham CityChelsea (21 nov 1964)
Flest vunna matcher i rad8, Manchester United (10 okt - 15 dec 1964)
Flest obesegrade matcher18, Leeds United (28 nov 1964 - 12 apr 1965)
Flest matcher utan vinst11, Birmingham City (16 jan - 6 apr 1965)
Flest förlorade i rad7, Wolverhampton Wanderers (19 sep - 31 okt 1964)

Football League First Division 1964/1965 (på svenska oftast Engelska ligan division 1 1964/1965) spelades 22 augusti 1964 till 28 april 1965. Chelsea inledde säsongen bäst och gick till en tidig ledning som obesegrade efter tio matcher med sju vinster och tre oavgjorda matcher. Efter att halva serien spelats präglades toppstriden av tre lag, i ledningen var Manchester United på 32 poäng, en poäng före Chelsea med nykomlingen Leeds United på en överraskande tredje plats ytterligare en poäng bakom. Vid nyår hade Leeds gått förbi och ledde serien med två poäng före Chelsea och Manchester United, dock med en match mer spelad.

Under våren följdes de tre lagen åt och serieledning växlade mellan dem. Manchester United avslutade starkast och vann ligan på 61 poäng, samma poäng som tvåan Leeds men med bättre målkvot och trea blev Chelsea på 56 poäng. Det var Manchester Uniteds sjätte ligamästerskap genom tiderna.

Fotbollsskribenternas (FWA) pris som Årets fotbollsspelare i England (FWA) tilldelades Bobby Collins, Leeds United.

Säsongssammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Chelsea var det lag som inledde ligasäsongen bäst och ledde serien efter tio spelade matcher på 17 poäng, följt av Blackpool på andra plats med 14 poäng och med Everton och Manchester United på 13 poäng. Chelsea behöll serieledningen fram till slutet av oktober då Manchester Unied gått ifatt och förbi.

Vid nyår hade Leeds gått upp i ligaledning på 39 poäng efter 26 spelade matcher, två poäng före Chelsea och Manchetser United, båda dock med en match mindre spelad. Dessa tre lag ryckte ifrån övriga lag under våren och växlade om att leda serien. I början av mars, med 31 matcher spelade, ledde återigen Chelsea serien på 46 poäng, en poäng före Leeds och tre poäng före Manchester United.

Kampen om ligasegern var dramatisk, i de sista omgångarna stod striden framför allt mellan Leeds och Manchester United, där Leeds hade skaffat sig ett försprång genom ha spelat 18 ligamatcher i följd utan förlust inför hemmamötet med svåraste konkurrenten Manchester United. Leeds hade avgörandet i sin hand då lagen möttes den 17 april i den 38:e omgången på Leeds hemmaplan Elland Road. Leeds ledde ligan med tre poäng före Manchester United och Chelsea, en seger skulle ha gett Leeds ett försprång med fem poäng över Manchester United med enbart fyra matcher kvar att spela. Allt talade för Leeds inför matchen i och med de var obesegrade i 18 raka matcher samt att de inte förlorat eller ens släppt in något mål i någon av tre möten mellan lagen tidigare under säsongen. Leeds hade inför matchen vunnit ligamatchen på bortaplan under hösten med 1-0, och upprepat resultatet i FA-cupsemifinalens omspel mellan lagen enbart några veckor tidigare efter att den första matchen slutat oavgjord (0–0).

Manchester United tog dock ledningen i matchen redan efter 14 minuter, en ledning som de höll matchen ut och vann därmed med 1–0 vilket krympte Leeds försprång i ligan till en enda poäng. När Leeds sedan överraskande förlorade även nästa match mot Sheffield Wednesday borta var Leeds istället en poäng efter Manchester United.

Två matcher senare inför sista omgången var Leeds återigen i ledning med en poäng, men behövde vinna den avslutande matchen borta mot Birmingham, för att ha en reell chans att vinna ligan då Manchester United hade en match mindre spelad. Birmingham låg sist i tabellen men Leedsspelarna var uppbart tyngda av stundens allvar och Leeds kom snabbt i underläge med 0-3, laget lyckades dock gå ifatt till 3–3 i andra halvlek, men lyckades inte göra ett avgörande vinstmål utan fick nöja sig med oavgjort. Då Manchester United samtidigt vann sin match så gick de upp i serieledning på samma poäng men med Manchester United som etta tack vare en överlägsen målkvot. Manchester United hängmatch blev i princip betydelselös då de hade behövet förlora med 19 mål för att Leeds skulle gå förbi, vilket inte skedde utan de förlorade hängmatchen med 1-2.

Därmed var Manchester United ligamästare på 61 poäng, Leeds kom på en hedrande andra plats på samma poäng men med sämre målkvot, klubbens bästa placering i ligan någonsin. Trea blev Chelsea på 56 poäng.

Bottenstriden var odramatisk och Wolverhampton Wanderers och Birmingham City blev tidigt avhängda under våren. Näst sist i tabellen och på nedflyttningsplats, kom Wolverhampton Wanderers på 30 poäng och sist Birmingham City med 27 poäng. Båda lagen blev därmed blev nedflyttade till Division 2 till kommande säsong.

Sluttabell[redigera | redigera wikitext]

Sluttabell i Engelska ligan division 1 säsongen 1964/1965.[2][3][4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Manchester United 42 26 9 7 89 39 +50 61
2 Leeds United 42 26 9 7 83 52 +31 61
3 Chelsea 42 24 8 10 89 54 +35 56
4 Everton 42 17 15 10 69 60 +9 49
5 Nottingham Forest 42 17 13 12 71 67 +4 47
6 Tottenham Hotspur 42 19 7 16 87 71 +16 45
7 Liverpool 42 17 10 15 67 73 −6 44
8 Sheffield Wednesday 42 16 11 15 57 55 +2 43
9 West Ham United 42 19 4 19 82 71 +11 42
10 Blackburn Rovers 42 16 10 16 83 79 +4 42
11 Stoke City 42 16 10 16 67 66 +1 42
12 Burnley 42 16 10 16 70 70 0 42
13 Arsenal 42 17 7 18 69 75 −6 41
14 West Bromwich Albion 42 13 13 16 70 65 +5 39
15 Sunderland 42 14 9 19 64 74 −10 37
16 Aston Villa 42 16 5 21 57 82 −25 37
17 Blackpool 42 12 11 19 67 78 −11 35
18 Leicester City 42 11 13 18 69 85 −16 35
19 Sheffield United 42 12 11 19 50 64 −14 35
20 Fulham 42 11 12 19 60 78 −18 34
21 Wolverhampton Wanderers 42 13 4 25 59 89 −30 30
22 Birmingham City 42 8 11 23 64 96 −32 27
  Engelska ligamästare och kvalificerade till Europacupen i fotboll 1965/1966.
  Kvalificerade till Cupvinnarcupen i fotboll 1965/1966.
  Kvalificerade till Mässcupen 1965/1966.
  Nedflyttade till Division 2 1965/1966.

Matchresultat[redigera | redigera wikitext]

Matchresultaten från Engelska ligan division 1 säsongen 1964/1965.[5]

ArrowDown.svg Hemma \ borta ArrowRight.svg ARS ASV BIR BRO BLA BUR CHE EVE FUL LEE LEI LIV MUN NFO SHU SHW STO SUN TOT WBA WHU WOL
Arsenal 3–1 3–0 1–1 3–1 3–2 1–3 3–1 2–0 1–2 4–3 0–0 2–3 0–3 1–1 1–1 3–2 3–1 3–1 1–1 0–3 4–1
Aston Villa 3–1 3–0 0–4 3–2 1–0 2–2 1–2 2–0 1–2 1–0 0–1 2–1 2–1 2–1 2–0 3–0 2–1 1–0 0–1 2–3 3–2
Birmingham City 2–3 0–1 5–5 3–0 2–1 1–6 3–5 2–2 3–3 2–0 0–0 2–4 1–1 1–1 0–0 1–2 4–3 1–0 1–1 2–1 0–1
Blackburn Rovers 1–2 5–1 3–1 4–1 1–4 0–3 0–2 2–0 0–2 3–1 3–2 0–5 1–1 4–0 0–1 1–1 3–2 3–1 4–2 4–0 4–1
Blackpool 1–1 3–1 3–1 4–2 2–4 3–2 1–1 3–0 4–0 1–1 2–3 1–2 0–2 2–2 1–0 1–1 3–1 1–1 3–0 1–2 1–1
Burnley 2–1 2–2 2–0 1–1 2–2 6–2 1–1 4–0 0–1 2–1 1–5 0–0 2–2 3–1 4–1 1–0 0–0 2–2 0–1 3–2 1–1
Chelsea 2–1 2–1 3–1 5–1 2–0 0–1 5–1 1–0 2–0 4–1 4–0 0–2 0–1 3–0 1–1 4–0 3–1 3–1 2–2 0–3 2–1
Everton 1–0 3–1 1–1 2–3 0–0 2–1 1–1 2–0 0–1 2–2 2–1 3–3 1–0 1–1 1–1 1–1 1–1 4–1 3–2 1–1 5–0
Fulham 3–4 1–1 3–1 3–2 3–3 0–1 1–2 1–1 2–2 5–2 1–1 2–1 4–1 1–2 2–0 1–4 1–0 4–1 3–1 1–2 2–0
Leeds United 3–1 1–0 4–1 1–1 3–0 5–1 2–2 4–1 2–2 3–2 4–2 0–1 1–2 4–1 2–0 3–1 2–1 3–1 1–0 2–1 3–2
Leicester City 2–3 1–1 4–4 2–3 3–2 0–2 1–1 2–1 5–1 2–2 2–0 2–2 3–2 0–2 2–2 0–1 0–1 4–2 4–2 1–0 3–2
Liverpool 3–2 5–1 4–3 3–2 2–2 1–1 2–0 0–4 3–2 2–1 0–1 0–2 2–0 3–1 4–2 3–2 0–0 1–1 0–3 2–2 2–1
Manchester United 3–1 7–0 1–1 3–0 2–0 3–2 4–0 2–1 4–1 0–1 1–0 3–0 3–0 1–1 1–0 1–1 1–0 4–1 2–2 3–1 3–0
Nottingham Forest 3–0 4–2 4–3 2–5 2–0 3–1 2–2 3–1 2–3 0–0 2–1 2–2 2–2 0–0 2–2 3–1 5–2 1–2 0–0 3–2 0–2
Sheffield United 4–0 4–2 3–1 1–1 1–3 2–0 0–2 0–0 1–1 0–3 0–2 3–0 0–1 0–2 2–3 0–1 3–0 3–3 1–1 2–1 0–2
Sheffield Wednesday 2–1 3–1 5–2 1–0 4–1 5–1 2–3 0–1 1–1 3–0 0–0 1–0 1–0 0–0 0–2 1–1 2–0 1–0 1–1 2–0 2–0
Stoke City 4–1 2–1 2–1 1–1 4–2 2–0 0–2 0–2 3–1 2–3 3–3 1–1 1–2 1–1 0–1 4–1 3–1 2–0 2–0 3–1 0–2
Sunderland 0–2 2–2 2–1 1–0 1–0 3–2 3–0 4–0 0–0 3–3 3–3 2–3 1–0 4–0 3–1 3–0 2–2 2–1 2–2 3–2 1–2
Tottenham Hotspur 3–1 4–0 4–1 5–2 4–1 4–1 1–1 2–2 3–0 0–0 6–2 3–0 1–0 4–0 2–0 3–2 2–1 3–0 1–0 3–2 7–4
West Bromwich Albion 0–0 3–1 0–2 0–0 1–3 1–2 0–2 4–0 2–2 1–2 6–0 3–0 1–1 2–2 0–1 1–0 5–3 4–1 2–0 4–2 5–1
West Ham United 2–1 3–0 2–1 1–1 2–1 3–2 3–2 0–1 2–0 3–1 0–0 2–1 3–1 2–3 3–1 1–2 0–1 2–3 3–2 6–1 5–0
Wolverhampton Wanderers 0–1 0–1 0–2 4–2 1–2 1–2 0–3 2–4 0–0 0–1 1–1 1–3 2–4 1–2 1–0 3–1 3–1 3–0 3–1 3–2 4–3

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”English League Leading Goalscorers” (på engelska). RSSSF. Arkiverad från originalet den 8 juni 2009. https://www.webcitation.org/5hNVhUxHC?url=http://www.rsssf.com/tablese/engtops.html#1947-1. Läst 13 november 2013. 
  2. ^ ”Statistics - League Table 1964/1965” (på engelska). www.footballsite.co.uk. Arkiverad från originalet den 7 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170707190202/http://www.footballsite.co.uk/Statistics/LeagueTables/Season1964-65/Div11964-65.htm. Läst 1 december 2013. 
  3. ^ ”England 1964–65” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/engpaul/FLA/1964-65.html. Läst 1 december 2013. 
  4. ^ ”English Division One (old) 1964-1965 : Table” (på engelska). www.statto.com. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203015727/http://www.statto.com/football/stats/england/division-one-old/1964-1965/table. Läst 1 december 2013. 
  5. ^ ”England 1964/65 First division” (på engelska). wildstat.com. http://wildstat.com/p/2301/ch/ENG_1_1964_1965/stg/all/tour/last. Läst 1 december 2013.