Formel 1-VM 1952

Från Wikipedia

Formel 1-VM 1952 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 18 maj-7 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1952 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av italienaren Alberto Ascari i Ferrari.


F1-regler i korthet 1952
MotorÖverladdad 500 cc
Sug 2 000 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix 1952[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Schweiz Grand Prix 18 maj Bremgarten Piero Taruffi Ferrari *
Indianapolis Grand Prix 30 maj Indianapolis Troy Ruttman J C Agajanian Kuzma-Offenhauser *
Belgiens Grand Prix 22 juni Spa-Francorchamps Alberto Ascari Ferrari *
Frankrikes Grand Prix 6 juli Rouen-les-Essarts Alberto Ascari Ferrari *
Storbritanniens Grand Prix 19 juli Silverstone Alberto Ascari Ferrari *
Tysklands Grand Prix 3 augusti Nürburgring Alberto Ascari Ferrari *
Nederländernas Grand Prix 17 augusti Zandvoort Alberto Ascari Ferrari *
Italiens Grand Prix 7 september Monza Alberto Ascari Ferrari *

Grand Prix utanför VM 1952[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Syrakusas Grand Prix 16 mars Syrakusa Alberto Ascari Ferrari
Valentinos Grand Prix 6 april Turin Luigi Villoresi Ferrari
Richmond Trophy 14 april Goodwood José Froilán González Ferrari
Paus Grand Prix 14 april Pau Alberto Ascari Ferrari
Lavant Trophy 14 april Goodwood Mike Hawthorn R J Chase Cooper-Bristol
Iblsey F2 Race 19 april New Forest Mike Hawthorn R J Chase Cooper-Bristol
Marseilles Grand Prix 27 april Marseille Alberto Ascari Ferrari
Daily Express International Trophy 10 maj Silverstone Lance Macklin HMW HWM-Alta
Neapels Grand Prix 11 maj Posillipo Giuseppe Farina Ferrari
Paris Grand Prix 25 maj Montlhéry Piero Taruffi Ferrari
Eifelrennen 25 maj Nürburgring Rudi Fischer Ecurie Espadon Ferrari
Frontières Grand Prix 1 juni Chimay Paul Frère HMW HWM-Alta
Albis Grand Prix 1 juni Albi Louis Rosier Ecurie Rosier Ferrari
Ulster Trophy 7 juni Dundrod Piero Taruffi Vanwall Ferrari
Monzas Grand Prix 8 juni Monza Giuseppe Farina Ferrari
Circuit du Lac 8 juni Aix-les-Bains Jean Behra Gordini
Marnes Grand Prix 29 juni Reims Jean Behra Gordini
Sables d'Olonnes Grand Prix 13 juli Sables d'Olonnes Luigi Villoresi Ferrari
Caens Grand Prix 27 juli Caen Maurice Trintignant Gordini
Daily Mail Trophy 2 augusti Boreham Luigi Villoresi Ferrari
Comminges Grand Prix 10 augusti Saint-Gaudens André Simon
Alberto Ascari
Ferrari
Scottish National Trophy 23 augusti Turnberry Mike Hawthorn Mike Hawthorn Connaught-Lea Francis
La Baules Grand Prix 24 augusti La Baule Alberto Ascari Ferrari
Modenas Grand Prix 14 september Modena Luigi Villoresi Ferrari
Cadours Grand Prix 14 september Cadours Louis Rosier Ecurie Rosier Ferrari
Madgwick Cup 27 september Goodwood Ken Downing Connaught Racing Syndicate Connaught-Lea Francis
Avusrennen 28 september Avus Rudi Fischer Ecurie Espadon Ferrari
Joe Fry Memorial Trophy 4 oktober Castle Combe Roy Salvadori G Caprara Ferrari
Newcastle Journal Trophy 11 oktober Charterhall Dennis Poore Connaught Racing Syndicate Connaught-Lea Francis

Stall, nummer och förare 1952[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
AFM-Kuchen [1] 2 Hans Stuck, Österrike
Adolf Brudes (Veritas-BMW)[1] 126 Adolf Brudes, Tyskland
Alfred Dattner (Simca-Gordini-Simca)[1] 50 Max de Terra, Schweiz
Archie Bryde (Cooper-Bristol) 42 Mike Hawthorn, Storbritannien
8 Reg Parnell, Storbritannien
Arthur Legat (Veritas) 38 Arthur Legat, Belgien
Aston-Butterworth 2, 64, 114 Bill Aston, Storbritannien
Bernd Nacke (Nacke-BMW)[1] 130 Bernd Nacke, Tyskland
Bessie Lee Paoli (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 16 Chuck Stevenson, USA
Bob Estes (Watson-Offenhauser)[2] 29 Jim Rigsby, USA
Cisitalia-BPM[1] 44 Piero Dusio, Italien
Coast Grain Co (Lesovsky-Offenhauser)[1][2] 8 Manny Ayulo, USA
Connaught-Francis 3, 28 Kenneth McAlpine, Storbritannien
4 Ken Downing, Storbritannien
5 Eric Thompson, Storbritannien
6, 30 Dennis Poore, Storbritannien
32 Stirling Moss, Storbritannien
Cummins Engine Co (Kurtis Kraft-Cummins)[2] 28 Fred Agabashian, USA
Earl F Slick (Deidt-Offenhauser)[1][2] 27 Tony Bettenhausen, USA
Ecurie Belge (Simca-Gordini-Gordini) 14 Paul Frère, Belgien
27, 32 Johnny Claes, Belgien
Ecurie Ecosse (Cooper-Bristol) 7 David Murray, Storbritannien
Ecurie Espadon (Ferrari) 18, 19, 34, 42, 117 Rudi Fischer, Schweiz
20 Hans Stuck, Österrike
20, 34, 44 Peter Hirt, Schweiz
118 Rudolf Schoeller, Schweiz
Ecurie Francorchamps (Ferrari) 24, 34, 70 Charles de Tornaco, Belgien
119 Roger Laurent, Belgien
Ecurie Richmond (Cooper-Bristol) 10, 11, 26, 38 Alan Brown, Storbritannien
10, 12, 24, 36 Eric Brandon, Storbritannien
Ecurie Rosier (Ferrari) 12, 14, 22, 62 Louis Rosier, Frankrike
14 Maurice Trintignant, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 14 Joe James, USA
18 Sam Hanks, USA
Élie Bayol (Osca) 34 Élie Bayol, Frankrike
Enrico Platé (Maserati-Platé) 16, 18, 33, 40 Harry Schell, USA
16, 32, 38, 60 Emmanuel de Graffenried, Schweiz
58 Alberto Crespo, Argentina
ERA (ERA-Bristol & ERA) 12, 32, 36 Stirling Moss, Storbritannien
Escuderia Bandeirantes (Maserati) 16, 20 Jan Flinterman, Nederländerna
16, 48 Chico Landi, Brasilien
18, 34, 46, 115 Gino Bianco, Brasilien
28 Philippe Étancelin, Frankrike
35, 50, 116 Eitel Cantoni, Uruguay
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 34 Rodger Ward, USA
54 George Connor, USA
Ferrari 2, 4, 8, 12, 15, 101 Alberto Ascari, Italien
2, 4, 10, 16, 28, 32, 102 Nino Farina, Italien
6, 12, 14, 17, 30, 103 Piero Taruffi, Italien
6, 16 Luigi Villoresi, Italien
8, 32 André Simon, Frankrike
Frazer-Nash (Frazer-Nash-Bristol & Cooper-Bristol) 22, 34, 36, 40 Ken Wharton, Storbritannien
Fritz Riess (Veritas-BMW)[1] 121 Fritz Riess, Tyskland
G Caprara (Ferrari)[1] 14 Roy Salvadori, Storbritannien
George H Leitenberger (Sherman-Offenhauser)[2] 65 George Fonder, USA
Gordini (Gordini & Simca-Gordini-Gordini) 2, 8, 10, 14, 24, 107 Robert Manzon, Frankrike
4, 6, 8, 16, 108 Jean Behra, Frankrike
4, 12, 25, 44, 109 Maurice Trintignant, Frankrike
6, 10, 20, 26 Prince Bira, Thailand
18 Johnny Claes, Belgien
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 59 Jim Rathmann, USA
Greifzu-BMW 136 Rudolf Krause, Tyskland
H A Chapman (Stevens-Offenhauser)[2] 7 Bill Schindler, USA
HWM-Alta 16 George Abecassis, Storbritannien
18, 22, 26, 29, 54, 111 Peter Collins, Storbritannien
20, 24, 31, 26, 52 Lance Macklin, Storbritannien
24 Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
28, 30 Duncan Hamilton, Storbritannien
28, 112 Paul Frère, Belgien
30 Roger Laurent, Belgien
Dries van der Lof, Nederländerna
46 Stirling Moss, Storbritannien
113 Johnny Claes, Belgien
Hans Klenk (Veritas) 128 Hans Klenk, Tyskland
Hart Fullerton (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 9 Andy Linden, USA
Heck-BMW 135 Ernst Klodwig, Tyskland
Helmut Niedermayr (AFM-BMW) 124 Helmut Niedermayr, Tyskland
Howard Keck Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 26 Bill Vukovich, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[2] 98 Troy Ruttman, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 4 Jack McGrath, USA
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 5 Johnnie Parsons, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 37 Jimmy Reece, USA
Josef Peters (Veritas-BMW) 129 Josef Peters, Tyskland
Ken Downing (Connaught-Francis) 22 Ken Downing, Storbritannien
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 73 Bob Sweikert, USA
Leslie Hawthorn (Cooper-Bristol) 8, 9, 32, 42 Mike Hawthorn, Storbritannien
Lewis W Welch (Kurtis Kraft-Novi)[1][2] 21 Chet Miller, USA
36 Duke Nalon, USA
Lindsey Hopkins (Lesovsky-Offenhauser)[2] 2 Henry Banks, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 93 Bob Scott, USA
Ludwig Fischer (AFM-BMW)[1] 131 Ludwig Fischer, Tyskland
Marcel Balsa (Balsa-BMW)[1] 110 Marcel Balsa, Frankrike
Maserati 22, 105 Felice Bonetto, Italien
24 Franco Rol, Italien
26 José Froilán González, Argentina
Mel B Wiggers (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 67 Gene Hartley, USA
Motor Presse Verlag (Veritas) 127 Paul Pietsch, Tyskland
Murrell Belanger (Lesovsky-Offenhauser)[2] 1 Duane Carter, USA
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)[2] 81 Eddie Johnson, USA
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 77 Jimmy Bryan, USA
Peter Whitehead (Alta & Ferrari)) 1 Graham Whitehead, Storbritannien
21, 26, 68 Peter Whitehead, Storbritannien
Ray T Brady (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 33 Art Cross, USA
Robert O'Brien (Simca-Gordini-Gordini)[1] 44 Robert O'Brien, USA
Robin Montgomerie-Charrington (Aston-Butterworth)[1] 40 Robin Montgomerie-Charrington, Storbritannien
Roger Wolcott (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 31 Johnny McDowell, USA
Rotary Engineering Corp (Stevens-Offenhauser)[2] 55 Bobby Ball, USA
Scuderia Marzotto (Ferrari) 38 Franco Comotti, Italien
40, 104 Piero Carini, Italien
Theo Helfrich (Veritas-BMW) 122 Theo Helfrich, Tyskland
Tom Sarafoff (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 22 Cliff Griffith, USA
Toni Ulmen (Veritas & Veritas-BMW) 4, 125 Toni Ulmen, Tyskland
Tony Crook (Frazer-Nash-BMW) 23 Tony Crook, Storbritannien
Tony Gaze (HWM-Alta) 28, 42, 56, 120 Tony Gaze, Australien
Vicomtesse de Walckiers (Simca-Gordini-Gordini)[1] 66 Johnny Claes, Belgien
Vincent Granatelli (Bromme-Offenhauser)[1][2] 48 Spider Webb, USA
Willi Heeks (AFM-BMW) 123 Willi Heeks, Tyskland
Willi Krakau (AFM-BMW & Krakau-BMW)[1] 133 Willi Krakau, Tyskland
134 Harry Merkel, Tyskland

Slutställning förare 1952[redigera | redigera wikitext]

Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1 Alberto Ascari Ferrari 36
2 Nino Farina Ferrari 24
3 Piero Taruffi Ferrari 22
4 Rudi Fischer Ecurie Espadon Ferrari 10
5 Mike Hawthorn Leslie Hawthorn Cooper-Bristol 10
6 Robert Manzon Gordini 9
7 Troy Ruttman J C Agajanian Kuzma-Offenhauser 8
8 Luigi Villoresi Ferrari 8
9 José Froilán González Maserati 6,5
10 Jim Rathmann Grancor Auto Specialists Kurtis Kraft-Offenhauser 6
11 Jean Behra Gordini 6
12 Sam Hanks Ed Walsh Kurtis Kraft-Offenhauser 4
13 Ken Wharton Frazer-Nash Frazer-Nash-Bristol 3
14 Dennis Poore Connaught Connaught-Francis 3
15 Duane Carter Murrell Belanger Lesovsky-Offenhauser 3
16 Alan Brown Ecurie Richmond Cooper-Bristol 2
17 Maurice Trintignant Gordini Simca-Gordini-Gordini 2
18 Paul Frère HMW HWM-Alta 2
19 Felice Bonetto Maserati 2
20 Art Cross Ray T Brady Kurtis Kraft-Offenhauser 2
21 Eric Thompson Connaught Connaught-Francis 2
22 Bill Vukovich Howard Keck Co Kurtis Kraft-Offenhauser 1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1952[redigera | redigera wikitext]

Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Placering Konstruktör Poäng
1 Ferrari 32
2 Gordini 13
3 Cooper-Bristol 12
4 Maserati 6
5 Frazer-Nash-Bristol 3
6 Connaught-Francis 3
7 Simca-Gordini-Gordini 2
8 HWM-Alta 2

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac] Deltog endast i Indianapolis 1952.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]